Inga Magnusson

Vi gjorde alltså lite konstrunda i påsk vid ett par tillfällen. Och här kommer ett par bilder från det i efterskott.
Här är entrén till Gerd Wahlströms ateljé och försäljning i Svensbyn. Gerd säljer egen keramik men också en hel del alster från händiga människor i Sillerud. Jag köpte söta små ullkycklingar den här gången och så honung från Stenarsbyn förstås och en knippa vide.


Vi fikade hos Gerd också och där i fiket lyckades vi investera i en trasmatta. Den kommer att passa precis i hallen. Den var så där fin utan direkt återkommande mönsterrapporter, men ändå med lite ordning på färgerna. Jag har vävt några sådana själv också, med trasor från gamla nostalgiplagg, exempelvis modrens gamla sommar-bomullsklänningar och hennes förkläden.  Den här mattan var vävd av syster till T i Harnäs tror jag.

Där på fiket pratade vi bort en stund med Noretjärnsfolk som inte längre bor kvar i Sillerud och det visade sig att en av dem läser min blogg. Det är alltid roligt att få veta vilka som läser, så Hej! om Du läser det här nu.


Sen gick färden vidare till Silleruds duktige träsnidare Leif på Noretjärn. Jag har visat en hel del av hans alster här på bloggen förut så om någon är intresserad att kika på dem så går det säkert att söka här uppe där det står sök.
Här är i alla fall en bild igen på den där ängeln som jag ska köpa någon gång när jag får råd. Det fanns fler änglar nu, läckerbitar de också.


Leif har också gjort en samling av figurer runt ett tröskverk och en av dem syns här. Det är besökaren på utedasset som läser tidningen och sedan förmodligen gnuggar den till annat ändamål (oj, ändamål blev vitsigare än planerat!), Kolla "mattan" på golvet och på väggen finns till och med en gammal "plansch".  Nu sysslar Leif inte alltid med så här världsliga ting utan har också gjort mycket vackra kyrkodekorationer och annan offentlig utsmyckning.

Det är helt sanslöst! - 15 grader idag på morgonen och ett par decimeter snö. Så mycket vinter har vi inte haft på hela vintern! För när det skulle vara vinter så regnade det och blåste. Jag borde alltså vara på väg upp till Branäs nu för skidweekend, men ligger mest still med en kanonförkylning o halsont igen! Säger bara igen! Hade ju en omgång på flera veckor runt jul. Nu är jag trött på att vara nationalekonomisk och sängliggande på loven. Om man nu blir utsatt för en smula avundsjuka från andra yrkesgrupper som inte har lov så ska man väl i alla fall få chansen att förtjäna den avundsjukan.



Påskbreven som kärringarna slängde ser ut så här!


Lite påskmat har vi bjudit på då och då.


Bowling blev det en dag under helgen.


Ett nytt favvokaffe har vi fått. Ett suveränt smakrikt espressokaffe från Löfbergs. Inte fel att det är både kravmärkt och rättvisemärkt heller. Vi köper det på Bergvik i hyllan för närproducerat.


Jag trotsar förkylningen och går med taxen i alla fall ett par timmar varje dag. Nu är han ordentligt raggig och skulle behöva en trimning. Vi kommer snart!  På gårdagens promenad gick vi uppöver till Spriklerud, tänkte kolla om den loslagna rådjurskroppen var kvar, men jag hittade den inte i all snö. Oskar nosade ivrigt i rådjursspår på ett par ställen, några lospår såg vi inte, däremot några rävspår förstås.  Att kalla det här för promenerande är väl att ta i med vår makliga takt. Vi kliver omkring är kanske en bättre benämning.

Årets första påskkärring kom redan på Långfredagen och det var lilla söta Julia från närmaste grannhuset. Hon slängde traditionsenligt påskbrev till oss. Det är en påskbild vikt så här med godis i. Barn som är större blir jagade och infångade och bjudna på godis.


Det var snöstorm på långfredags förmiddag och på väg till kyrkan träffade vi Maja och pappa E. De var i gång med snöröjning.



Vi var på ett par besök i Konstrundan som anordnas här varje år över påskhelgen. Här besöker vi Gerd Wahlströms fina butik  med konsthantverk. Den ligger i Svensbyn. Vi var också på Strand och hos guldsmeden i Karlanda. Lunch intogs på Hotell Norlandia och där träffade vi överraskande en god vän från Karlstad / Skillingmark, Eskil,  med dotter och hennes familj. Det blev en trevlig stund med många goda skratt. En del människor är bara så där naturbegåvat slagfärdiga och gemytliga. Jag vet inte om det har med ursprunget från Skillingmark att göra men vi har haft mycket roligt tillsammans genom åren i olika sammanhang.


Gudstjänsten i Silleruds kyrka besökte vi idag långfredag. Kyrkan är en vacker skapelse, ritad av arkitetkten Langlet som också ritat byggnader i Oslo. Kyrkan är 8-kantig tror jag, den har i alla fall inget långskepp och torn som en traditionell kyrka har och ligger högt uppe på kullen här. Som synes hade vi snöstorm på morgonen så det såg ut så här. Våren har kommit av sig. Matilda höll i gudstjänsten som gästande präst. Hon är ungefär 30 år, uppväxt här i Sillerud. Det är roligt att någon som vi sett växa upp här, en liten tjej, nu plötsligt kommer hem och är präst. Matildas släkt har en speciell anknytning till kyrkan. Hennes anfäder har i flera generationer varit kyrkvaktmästare i församlingen och alltså bott alldeles bredvid kyrkan.

Matilda genomförde gudstjänsten helt suveränt! Hon hade en mild auktoritet i sitt framträdande, talade med en ljus vacker röst och höll en lysande predikan. Den bästa av de tre som hon har haft här i hemförsamlingen sade någon som hört alla. Långfredagen är ju en mörk dag i kyrkoåret, firas till minne av korsfästelsen. Matilda valde att tala utan skrivet manus över temat "Gud låter aldrig mörkret och det onda segra" och hon hämtade inspiration från både altartavlan i kyrkan och  egna upplevelser.  Dramaturgiskt fångade hon lyssnarnas totala uppmärksamhet genom att tala lugnt och med pauser ibland för eftertanke.

Den här gudstjänsten så spelades inte orgelmusik utan det var en koralkör istället. Det lät bra och Matilda sjöng den vackra, men sångmässigt inte så enkla, litanian säkert och med vacker stämma.

Vi hoppas att hon så småningom kan komma tillbaka till Sillerud som tjänstgörande präst.





Långfredagskvällen var vi på bygdegården Tjolitta på påskfest med mat och dans. Här träffade vi bl.a. den här söta tjejen som vi är faddrar till, dotter till ett par av våra bästa vänner. 


I dansens virvlar fanns också ett antal släktingar förstås. Det är ju så  på landet med flera generationer på samma fest. Här är en släkting  på ingång om några veckor. Den blivande mamman är äldsta dotter till Rolands dubbelkusin, hon blir alltså tremänning till våra barn och nykomlingen här inne blir fyrmänning till våra barnbarn. Så lyckades jag reda ut det. Kul mammakläder tyckte vi och jag förstår inte att den blivande mamman orkade bugga så mycket utan att nedkomma direkt, men det gick bra.

Det var en trevlig fest och god mat. Vi stannade längre än vi tänkt men till slut blev ljudnivån för hög för oss gamlingar så vi lämnade över till en yngre generation att fortsätta. Roligt att bygdegården finns kvar, är fin  efter flera års renoverande och nu med nya bord efter penninggåva från Travklubben och Idé och Hantverk.

Till slut avrundade vi kvällen med att ta en sväng till Hol och prata en stund med Andreas och Ulrike och dotter Pia som kom med flyget från Tyskland idag.

Jag ville bara tacka för alla glada påskhälsninar och önska alla
                                                GLAD PÅSK!!

Hit ska vi förstås, på John Fogerty i Karlstad 24:e maj. Gissa om vi hängde på låset för att få biljetter! Det var ju inte så många konserter i Sverige den här gången och vi ville inte missa den. Missar sällan Fogerty.

Igår var det lugnt med lite påskstädning och så fick mor och svärmor varsin påskgrupp. Jag gjorde i ordning några egna också.
Idag ska vi bara rida ut snöstormen som viner runt knutarna.
I kväll blir det äggfest på bygdegården Tjolitta
Imorgon påskafton kommer mor och svärmor på påsklunch, på kvällen kanske vi tar en sväng till Snarkil med en liten bomb som Roland köpt. Eventuellt konstrunda.
Påskdagen kanske vi har lite folk här hemma. Eventuellt konstrunda.
Det ska bli  Branäs uppe i norra Värmland för lite skidåkning också med A o U i Hol och dotter, en långhelg framöver.
Årsstämma av något slag i Borgvik på hemvägen.
Lite senare fram i maj någon årsstämma i Västerås på två dagar.

Jag höll på Nordman eftersom E-type åkt ut, det ska vara lite fyrverkeri och flammor med, och gubben sällade sig till resten av Värmland och de över 60 år och röstade febrilt på Christer Sjögren. Men Perelli är ett sympatiskt fruntimmer som jag kan unna en vinst. Hon blev riktigt glad över vinsten och det försonar mycket, dessutom är hon otroligt professionell. Sibel var en positiv överraskning, hon höll ända fram till final och blev bara bättre. Och Alexander Bard-gänget var väldigt bra. Det var sammantaget en kul final med olika stil på låtarna, det blev omväxlande att se och bra show. Synd att Björn var lite blek så här på slutet. Luuks programledarstil gillar jag. Vi valde att se det här alldeles på egen hand hemma med stekt lövbiff och lite rester från gårdagens partaj.

Just nu är det så här: (Känner att det här måste bli lite mer av dagbok igen)

Jag har kommit från skolan, justerar lite på dukningen till i kväll. Vi har en liten bjudning med 9 personer, en halvofficiell historia men samtidigt med goda vänner. Det ser vi fram emot


Så här får det bli, lite trångt men det går, det brukar gå.

Kollar dagens mail och blogg. Lyssnar på Elton John och Pavarotti-skivan på hög volym. Njuter bara av att det är fredag och att jag ska ha en trevlig kväll och att jag köpt mer blommande lökväxter att plantera ut imorgon.

Just nu kliver gubben in genom dörren. Han har handlat det sista till kvällens övningar och tagit med vita tupaner till mig och blommor till sin mamma, jättefint! Tackar!

Han berättar om dagens möte på Länsstyrelsen i rovdjursfrågor och om den brinnande lastbilen på E18, den som blockerat vägen för trafik hela dagen. Det hade precis hänt i morse när han¨åkte till Karlstad och det var i Norane. När han kom försökte chauffören att koppla bort släpet med någon borrutrustning för att rädda det som räddas kunde. Det var ett däck som börjat brinna och hettan var så stark att den slog in i bilar som passerade, Strax efter stängdes vägen av och trafiken leddes om en annan väg.

Vi ska nu direkt ner till svärmor och äta soppa. Ingen kan göra soppa som hon! Helt suverän. Jag har nog världens bästa svärmor. Hon är i farten igen, bakar, lagar mat och är pigg. Väldigt, väldigt roligt!!

Så här glad blir man när man kommer hem med sin nya motorcykel. Från den här sidan syns  de raka rören också. De lär ska vara viktiga, jag begriper det inte. Jag frågade gubben om han verkligen ville att jag skulle ta kort på honom på motorcykeln med John Deere - overallen också. Det var helt ok tyckte han, en bonde på hoj!  Beundrande här bredvid är A i Mörtnäs som var här på besök med en god vän och hund.

Jag har lagt in lite fler bilder på mc-köpandet på Hammarö på det inlägget om någon är intresserad och vill se.
I morgon lägger jag ut bilder från den trevliga festen i lördags på hotell Norlandia.

alla som inte är gravida! Alltså det här är ju bara hopplöst: Alla, säger verkligen alla, kläder i affärerna är jättestora och ser ut som mammakläder. Det går inte längre att se skillnad på Big is Beautiful och mammakläderavdelning och vanliga kläder. Allt ser likadant ut. Inga valmöjligheter längre!

Ok Annaa, jag vet att det heter empireskärning, men det funkar inte på mig. Säkert snyggt på en liten smäcker ung tjej. Men på en gravt medelålders knotig kärring så blir det tältvaring, typ för tidig start på campingsäsongen. Det är inte snyggt! Jag har travat hela dagen i Karlstad och kollat nu, sista dagen på sportlovet och det funkar inte. Allt är fel!  

Däremot så trivs jag verkligen med den turkos klädkod-murbräcke-koftan som jag hade på mig på konstutställningarna vid besöket i Stockholm, om någon minnesgod läsare minns den. Den har exakt rätt färg. Så nu gick jag till Joy och köpte en annan kofta i precis samma färg fast en annan modell. Joy har verkligen satsat på MIN turkosa färg. Känns som jag struntar i om det är mode eller inte. Den är bara rätt.  Det blev den och så en halsduk idag.

Och sen en massa penséer, men dem får jag nog förtränga. Helt sanslöst att köpa en massa penséer i februari!! Tänkte först handla växter  på Plantaget på väster, men där var ju i princip stängt. Då vände jag kosan mot Råtorp först, en söt liten handelsträdgård och sedan Våxnäs med Kalenius. Där fanns allt jag kunde önska av vårlökväxter och penséer. Ska plantera dem i morgon. Det blir några ute och några inne.

Jag läste om det nya lort-Sverige och att folk har det så smutsigt i sina bostäder att det inte går att bjuda hem gäster. Insåg genast att det var mig de skrev om., någon förrädare måste ha skvallrat hur det ser ut här så idag blev det en städdag. Så här grundlig rengöring har vi inte haft sedan före jul får jag väl erkänna. Alla stenar vändes på för att uttrycka det hela symboliskt och litterärt. Allt skurades och fejades och putsades. Vi lyssnade på radio hur man skulle göra för att städa. Det var en kvinna som berättade att hon tyckte om att städa. Hon såg alltid till att ha fina men bra kläder på sig, lite fint smink på och medan hon städade så passade hon på att liksom låta tankarna flyga iväg, meditera. Efter avslutad städning så var det viktigt att belöna sig med något sa hon.

Vi belönade oss med rårakor och knaperstekt bacon och familjen Tudor på TV.  Städningen var klar precis när Tudor började. I början på städningen hade vi gäster som kom och gick. Först kom lilla Elin och pappa Lennart. De hade varit i skogen hela dagen på harjakt och haft en väldigt lyckad dag. Precis när de gick så kom arrendator - O för att diskutera hur den utarrenderade marken skulle skötas kommande odlingssäsong. Men jag hade bestämt mig för att städa så det svischade mattor o annat runt dem. Lilla Elin tyckte det såg roligt ut så hon hjälpte till att ta ut mattor. Hon är 1 år och 3 månader nu. En tuff och kul liten tjej.  Arrendator - O hjälpte inte till med mattorna, jag såg att han gärna hade velat men han är för blyg för att fråga om sånt. :-)) 


Här är lilla Elin!

Stockholm visade sig från sin allra vackraste sida med vackert väder, här vy från bron mellan Nationalmuseum och Moderna (jag vet ju hopplöst aldrig vad platser heter i Stockholm) men till slut måste vi ändå hem. Vi hann med besök på kasinot också, gubben, son och flickvän hann med ett besök på Solvalla V75 med gratisbussen från Cityterminalen medan jag gjorde konstrunda och de fick se Järvsöfax bl.a. Men ingen  av oss blev rik på något ställe, möjligtvis på upplevelser i så fall.


Det här är ett fascinerande stort hus och det är byggt som en slinga. Det är SE-bankens hus i Rissne. Jag minns inte hur många tusen som skulle jobba här men det blev inte som man tänkt sig. Så jag tror huset är avknoppat och har en hel del andra hyresgäster också. Märklig byggnad i alla fall.


När man åker ut ur Stockholm norra vägen, E18, så blir man lite förvånad över att det så plötsligt blir landsbygd. Här finns liksom utslängt gigantiska förorter där massor av människor bor supertätt och sedan kommer inget och inget och en ny sån här bostadsjätte. Tanken är förstås; varför har man inte gjort något trevligt och vettigt i boväg av all den här marken som bara ligger där?

Tydligen är något på gång i alla fall. Här verkar byggas något som heter Ursvik. Kanske kan bli något bra och bidra till att lätta på bostadsbristen i huvudstaden.


Jag studsar alltid när jag kommer till den här skylten. Fellingsbro är ett ord som alltid är speciellt för mig. Det står överallt i mina personliga papper, för där är jag född. Ja, inte i själva Fellingsbro, utan på BB i Lindesberg (LInde som man sa). Men mina föräldrar bodde alltså i Fellingsbro vid den tiden. Jag kommer inte ihåg något av det eftersom de flyttade när jag var väldigt liten. Jag minns bara att vi var där och hälsade på deras goda vänner ibland på en gudsförgäten plats som heter Blixterboda. Festligt ortnamn! Man kan ju undra hur det har kommit till!

Med anledning av det  Kerstin skrev i sin kommentar så svarar jag här. Det blir för långt för en kommentar.

Exakt, det får inte vara stök i en klass år efter år, alldeles för mycket hänger på den enskilde lärarens personliga engagemang. Det är precis det jag är kritisk mot. Om en klass och en lärare inte fungerar så borde det finnas mekanismer som slår stopp och det direkt, inte efter tre år eller så. Dessa mekanismer borde finnas inbyggda i skolans organisation istället för det här ältandet fram och tillbaka år efter år, där alla skyller på varandra.

Åtgärder ska vidtagas; om det är för många barn med speciella behov i klassen så bör de få den hjälp de behöver, om klassen är för stor bör den delas, om lärararen brister i kunskaper så bör han / hon  få fortbildning. Och när det gäller läraren så menar jag inte fortbildning i första hand när det gäller ämneskunskaper för det brukar inte saknas, utan kunskaper när det gäller hur man hanterar en klass / specialsituationer / strukturer eller vad det är som fattas. Det sker lämpligen genom både ren utbildning och någon form av handledning. För återigen detta är sånt som man kan lära sig, det handlar inte om medfödda egenskaper hos de flesta av oss utan om alldeles vanligt proffsigt arbete som görs med en viss medvetenhet.  Om det inte hjälper så borde en lärare kunna tas ur tjänst och få erbjudande om annat jobb inom kommunen.  Det är normalt sett en arbetsgivares skyldighet att se till att de anställdas kunskaper uppdateras utifrån nya krav.

Jag godtar inte att man bara skäller över att en lärare inte kan hålla ordning. De flesta lärare har inte fått en enda minuts utbildning i konsten att hålla ordning i en klass. Jag har lyckats ta mig igenom 4 lärarutbildningar och inte vid någon enda har man tagit upp detta brännande ämne. Det har inte ens varit möjigt att tala om, det bara sopas under mattan som en pinsamhet. Outtalat ska en lärare kunna hålla ordning men det hänger alltså på att läraren då har medfödda supertalanger eller lyckas lära sig själv med trial and error innan han / hon går under själv. Så slumpartat behövde det inte vara om vi vågade se sanningen i vitögat.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article1889521.ab

Måste bara få visa ett par bilder från bilbesiktningen i Åmål. Var där och kollade bilen i torsdags. Den gick f.ö. igenom utan anmärkning. Det var nog första gången i mitt liv som det händer. Tack Toyota!
Det här ser alltså ut att vara en alldeles vanlig bilbesiktning, men sedan när jag tittar på korten jag just tagit så får jag se det: BLOMMORNA DÄR TILL HÖGER I BILD!      KOLLA!!



OCH SÅ HÄR SÅG DET UT BAKOM DET HÄR STÅLSKRANKET!


TVÅ ALLDELES LIVS LEVANDE KRUKVÄXTER MITT UPPE I ALLT ANNAT! Jag undrar väldigt mycket hur de hamnat där och hur länge de lyckats överleva där utan dagsljus och vem som ser till att de får vatten.


För övrigt var det så här vackert i Åmål i torsdags.