Inga Magnusson

"Årjäng- Årets handelskommun 2007

Handelns utredningsinstitut (HUI) och Market utsåg i går Årjängs kommun till Årets handelskommun 2007 i stenhård konkurrens med Kalmar, Haparanda, Karlstad och Partille kommuner. Utmärkelsen delades ut i samband med Stora tillväxt- och etableringsdagen på Berns i Stockholm.

Omsättningen i kommunen har varit rekordstor. Under 2006 uppgick den till 711 mnkr för dagligvaror och till 1031 mnkr för sällanköpsvaror vilket är en ökning med 43% respektive 345% jämfört med 2005.

Och flera utbyggnader är redan på gång... Det norska företaget Conceptor har påbörjat sprängningsarbeten för Första Stopp utanför Töcksfors och i Årjängs centrum är en ny galleria på väg att växa fram.

Motiveringen till utmärkelsen löd enligt följande:

Den här kommunen tvekade inte när möjligheten att skapa en av landets mest utpräglade destinationshandelsplatser dök upp. Och trots denna externa jätteetablering har man lyckats bevara en levande centrumhandel. Tack vare tillkomsten av Töcksfors Shoppingcenter och ett aktivt arbete med att främja den befintliga handeln har kommunen utvecklats till en utpost där gränshandelns potential utnyttjas till fullo."

Ovanstående är ett klipp från Årjängs kommuns hemsida idag. Utmärkelsen delades ut igår kväll tisdag och mottogs av kommunalrådet, mycket stolt förstås.  Vår kommun har drag under galoscherna rent ekonomiskt. Det finns nästan ingen arbetslöshet och en framgångsrik gnosjöanda när det gäller företagande; många små företag. Och närheten till Norge ger handelsmöjligheter som man har utnyttjat.

En del av oss drömmer ju fortfarande om att Årjäng någon gång ska bli årets skolkommun! Fast vi får väl vänta!

Det blev fint väder för Årjängs marknad idag. Rätt blåsigt på förmiddagen när vi kom ner och försäljarna måste hålla i taken på stånden. Men det blev snabbt allt bättre och solen sken. Jag köpte två fina stora bollkryss av Charlie och Thomas. Dem känner vi sedan gammalt. De ska modren få till födelsedagen på torsdag, hon fyller 90 år. Sedan köpte jag också fina krukväxter i matchande färger som jag gör en blomgrupp till henne med att ha inomhus, Hon tycker mycket om blommor och det är alltid tacksamt att ge. Jag letade efter fina dörrdekorationer med eterneller eller så, men de som fanns var anskrämliga så det blev inget. 

Att gå på marknaden är roligt för att man träffar så många människor som man inte ser varje dag. I vårt lilla samhälle är detta en typisk hemvändarhelg, när barn och barnbarn passar på att återvända till hembygden för ett besök. Vi åt kålsoppa med vänner. Sedan åkte vi hem och sov ett par timmar. Vi är inte vana vid så mycket folk och blir så utmattade.

Ett rött streck i vägen och i dikeskanten + kabeltrummor här och där! Äntligen ska vi få ner elkablarna i marken här runt om oss. Det ska bli skönt. Då slipper vi vara så oroliga för åskväder och nedslag

 I torsdags morse var det ett märkligt ljus i luften när jag åkte till skolan vad halv 8-tiden. Det kan kanske anas på bilderna här. Detta är när jag passerar en av flera sjöar; Järnsjön. Den är stor och rund och mycket djup.


Här syns det märkliga ljuset lite bättre tror jag. Lite Lerinskt, både mörkt och ljust.


Jag åker igenom ett par bergsskärningar av den här typen.


Strax innan jag kommer in i samhället så syns det här till vänster. Det är ett område med död skog orsakat av bävrarna. Vi har väldigt mycket bäver överallt i sjöar och vattendrag och de jagas egentligen inte alls.


Så här ser det ut vid infarten till Årjäng. Det är en parkering med turistinfo, travbaneinfo till höger och rakt fram reklam för Cirkus Victoria som tillfälligt gästar oss. Normalt åker jag rakt fram här men nu är genomfarten stängd i centrum för bygget där så jag svänger ner till höger här och hamnar  via gamla E18 direkt ner på vägkorsningen i centrum.


Rakt fram här breder normalt sett samhället Årjäng ut sig nedanför vägen men just den här dagen låg allt insvept i dimma.

Det var ju så enligt en uppmärksammad släktforskning att president Bush hade en anfader vid namn Måns Andersson som skulle ha utvandrat från Sillerud till Nya Sverige någon gång på den tiden Sverige hade koloni i Amerika. Minnesgoda bloggläsare kommer säkert ihåg att jag och gubben och hundar hamnade på Expressens förstasida och löpsedel när upptäckten offentliggjordes och Sillerud invaderades av journalister från när och fjärran. Nu har man forskat ytterligare ett snäpp vidare.

Måns Andersson var inte deporterad straffånge eller soldat som man först trodde. De två skälen var de vanligaste till att resa till den rätt så ogästvänliga kolonin. Han hade ett speciellt uppdrag av annat slag. Hans resa blev försenad genom att man fick problem med masten och man måste stanna till i sydeuropa för reparationsarbeten. Resan tog sammanlagt 8 månader. Och Måns Andersson var inte som vi först trodde från Prästgården (som förr kallades Sillerud (Sellere), utan han hade någon anknytning till Hol. Det ligger ju i och för sig ganska nära Prästgården så det kan väl vara hugget som stucket. Vi ska meddela den glada nyheten till våra nyinvandrade tyska vänner i Hol; att de sitter på stamorten till USAs president! Det är bara att gratulera till det historietyngda förvärvet.

Jag måste bara skriva om det, de 11 kilometrarna hemifrån och till skolan som måste gås, varje dag fram och tillbaka. Jag är inne och läser hos Rut O (länk här bredvid) som växte upp i skogen i västra Värmland och som också gick kilometervis varje dag till sin skola när hon var liten.

Det jag måste berätta om fick jag höra när vi var på jubileum på jaktvårdsområdet i Åsebyn i helgen. Deras slakthus ligger på ett ställe uppåt Tvängen (om jag förstått rätt) som heter Vråa. Där bodde Johannes och hans fru Signe. De hade 6 barn tror jag men bara en pojke. Det fanns inte väg till Vråa utan man måste gå på stigar genom skogen i 9 kilometer för att komma dit. Det betyder att barnen gick de 9 kilometrarna varje dag hela året plus 2 kilometer på vägen fram till skolan i Åsebyfors.  Det måste ha blivit fysiskt starka barn av detta. Man kan väl tänka sig att de hade sällskap av varandra och inte behövde gå ensamma.
 
Modren Signe fick alltså gå till affären också för att göra inköp och det sades att hon sammanlagt bar hem 40 kilo mjöl varje vecka. Signe och Johannes var inte gifta.

Prästen som fanns i Silleruds församling då på 40- 50-talet hette F. och han var väldigt moralisk. Han tyckte det var galet att Signe och Johannes skulle leva ihop utan äktenskap, så han började en vandring upp till Vråa för att starta en övertalning. På vägen mötte han en man och frågade lite högtidligt om det var bekant huvuvida Johannes var hemma. Han fick till svar att Johannes var inte hemma, det visste mannen bestämt. Prästen konstaterade att då var det väl ingen idé att han fortsatte  utan vände om och slog följe med mannen ner till bygden igen.  Där skiljdes de åt och det dröjde flera år innan prästen fick veta att det var Johannes han hade mött, en Johannes som varit alldeles sanningsenlig. Det sades också att prästen efter den betan inte gjorde några övertalningsförsök till giftermål i Vråa.

Det var konfirmationsträff i Sillerudskyrka för de som 30-40-50-årsjubilerar sin konfirmation.
Det var tyvärr väldigt få som var i gubbens årgång, dvs de 30-årsjubilerande. Men det var ändå en stunds trevlig samvaro i Sockenstugan efteråt och det fick stötas och blötas en stund vart de frånvarande tagit vägen.

Ja ja, jag vet att hon heter Johanna St Michael, men för mig är hon alltid Johanna Ewald. Jag har haft henne i skolan alltså, bara det. Får väl bli dagens ´Lassie. Hennes mamma var min närmaste kollega i 10 år.

Johanna försvann snabbt ut i världen och gjorde en karriär som fotomodell och reklamfilmmodell med hela världen som arbetsfält. Så småningom blev det giftermål med amerikansk (tror jag) man och liten son och filmgörande från bakom kameran.

Den här filmen är gjord i Årjäng med omnejd och handlar om travsporten här. Den porträtterar några travprofiler i vårt hästgalna samhälle. Var tionde invånare  i Årjäng är en häst, det finns 1000 stycken alltså. Årjängs travbana var en av de första i Sverige och det sägs att här stod travsportens vagga. Det började med att det gick åt massor av nordsvenska hästar i skogsbruket för länge sedan här i Värmland. Så tog man sig för att börja kapptävla med dem under vintern på isarna. Det var lätt att ploga banor. Sedan byggdes Årjängs travbana som är en av de vackraste i Sverige, med bergknallar runt om att sitta på. Och en trevlig restaurang att äta i. Vilket vi för övrigt ska göra i morgon då det är travtävlingar.  Det är ingen slump att Johannas film handlar om hästar. Hon var en typisk hästtjej när hon växte upp och red oföväget både barbacka och med sadel.

Kul att svt köpt in hennes film så att vi får se den nu!

Så här vacker var Järnsjön igår. Jag har inte manipulerat bilden, det var alldeles blått i luften. Jag åker förbi här varje dag till jobbet. Den ligger efter E18 och är en märklig rund sjö bland våra annars avlånga sjöar.  Den kan ju antingen vara resultatet av ett nedslag från någon rymdsten eller slutet på en gammal isälv. 

Det ligger en doft av färskt gräs och hö över hela bygden och tiden är ur led....
Så här ska det lukta runt midsommar, jag får helt fel associationer. Men hövädret kom inte förrän nu så nu går maskinerna för fullt överallt. På den tiden vi brukade gården så var det en bråd tid. Minns det året vi tog in 130 ton hö på egen hand med hövagn och takhissen. Dessutom var det mjölkkor med bestyr både morgon o kväll.
Nu går det snabbare. Våra arrendatorer har stora och effektiva maskiner när de brukar de 60 ha åkermark som hör till.  Just nu är arrendator O på semester uppe i Dalarna och hälsar på dottern som jobbar som rallare där (!). Så det är sonen R och arrendator Gs son E som får hugga i. De har växt upp med detta och sköter maskinerna med bravur. Här slås gräset med hjälp av en slåtterkross. Traktorn har en fram med 3 meters arbetsbredd och en bak med 3 meters arbetsbredd och de går omlott. Alltså kan man ta 6 meters bredd på en gång!

Här är slåtterkrossen som är monterad bak.


Direkt efter att gräset slagits ner av slåtterkrossen så kommer den här maskinen: en hövändare. Den ska sprida ut det tjocka gräset och dela isär det så det torkar bättre. Den bidrar också till att slå sönder det vaxskikt som finns på grässtrået så att fukt klan tränga ut bättre. Sedan får det ligga på tork någon dag (om det ska bli ensilage) eller ett par dagar (om det ska bli hö).


Sedan kommer strängläggare och sopar ihop till lagom stora strängar. Här arrendator G.


Sedan kommer rullbalspressen. Den gör stora balar av det hela. Det här är alltså hö.


Så, var det klart. Sedan ska balarna köras de två milen hem till Långserud också förstås.
Vi var i alla ´fall glada att vi inte var bönder den här sommaren när det drog ut så långt på tiden. Normalt ska  förstaskörden vara färdig runt midsommar för att gräset ska ha det bästa proteinvärdet. Proteinvärdet sjunker snabbt medan energivärdet håller längre.

Det är en ny bro över Glafsfjorden som vi passerar på hemvägen från vår kulturtur igår söndag. Det var fint och vi spejade efter vännerna A i Hol. Vi visste att de var ute på Byälven och fiskade. Pratade med dem senare under kvällen och fick veta att de fått ett antal gäddor och en gös. Det var gösen de var på jakt efter, det finns här.  Glafsfjorden heter älven medan den är så här bred uppåt Arvika, sedan blir det Byälven längre ner tror jag där det smalnar av. Men jag är osäker på var den byter namn.  Här är den i alla fall fortfarande bred som en norsk fjord.

Gagga hittade vi efter en stunds letande uppe i Gunnarskog utanför Arvika. Och så här stod hon när vi kom!! Det var inget välplanerat besök. Vi var ju ändå i krokarna och Gagga hade så vänligt skrivit i sin blogg att vi var välkomna in vid tillfälle. Men vi kom alltså helt fel dag egentligen. Efter en regnsommar har det nu äntligen blivit några soldagar och Gagga (som egentligen heter Margareta) och hennes man hade fullt upp med höbärgningen. Det går åt en hel del hö till deras kor förstås under vintern. Vi ringde i alla fall när vi stod vid Blå Lagårn och kollade om hon var hemma och det var hon.


Det är vackert här uppe i Gaggaland. Utsikten är fantastisk över sjöar och åsar!


Vi ville bara åka upp och se var det låg försäkrade vi och hälsade på. Men Gagga ville absolut visa oss sin skapelse; ateljén i en paus mellan hölassen. Det är precis så fint som det ser ut på bilderna i hennes blogg.


Jag ska inte lägga ut bilder på allt fint som hon har gjort själv och som finns till salu i ateljén men så här fin är utsikten genom det stora fönstret. Hon stickar suveränt fina tröjor, vantar och annat. Jag investerade i en liten present till barnbarnet.


Golvet med de breda obehandlade plankorna var otroligt vackert.


Överallt växte de här stora fina blommorna. De kallas tydligen jättebalsaminer och kommer från Himalaya. Vi fick med oss några plantor så nu får vi se om de tar sig här hemma på Liane, förhoppningsvis på jordkällaren.
 
Det var kul att träffa en blogglegend "levande" och jag får hålla med henne om att man vill nästan ta på varandra för att fatta att det är verklighet, irl. Jag har i alla fall haft förmånen att få träffa inte bara en blogglegend utan också en väldigt spontan och trevlig människa. Gagga utstrålar värme och energi och beskriver entusiastiskt sina byggplaner på tomten. Här är det bara fantasin som sätter gränser, det mesta går att genomföra om bara viljan finns.  Återigen, för alla som är intresserade av att se mer från ateljén och hennes tillverkning så rekommenderar jag hennes blogg som finns på min länklista. Jag kan som vanligt inte länka (datapucko!!)


Höskörden går vidare och vi lämnar Gagga och hennes man. Vi fortsätter på slingrande vägar. Passerar den lilla bysågen där jag antar att bygdens folk låter såga det de avverkar i egen skog när det behövs, vi passerar den lilla byverkstaden. Någon skojade om att på landsbygden med de dåliga vägarna så kan hälften av invånarna försörja sig på att laga bilar åt den andra hälften och det kan ha ett uns av sanning. Vi passerar också ett ställe som ser ut att satsa på grönsaksodling för avsalu. Någon har några köttdjur på bete. Sätten att överleva och sysselsätta sig här ute på den värmländska landsbygden är många. Det vilar en slags gnosjöanda över det hela. Och livet här är på många sätt klimatvänligt om man nu ska använda ett sådant uttryck; så mycket som möjligt ordnas på nära håll; mat bilrep, byggmateriel..... Men sen måste man förstår ha bilar och köra en hel del och det är ju mindre bra.

Eftersom vi tillbringade en stor del av dagen i Årjäng för att uträtta diverse ärenden så åt vi lunch på travrestaurangen. Den ligger fint på höjden här nere till vänster och man har utsikt härifrån ner över travbanan och över stallbacken.


Vi fick god mat, det var fläskotlett och fräscha grönsaker till.


Bakom planket där borta går E18 och på andra sidan vägen finns ett litet berg. Det kallades Snikekuel förr. Vi travtävlingar valde en del att sitta här och kolla gratis över planket!


Jag passade på att kolla in på Nordiska Travmuseet som har sina lokaler bredvid restaurangen. Här pågår fortfarande utställningen "Hästen i konsten".  Den tavlan som jag har köpt finns kvar, den hänger ¨på väggen rakt fram i mitten.

Vi avslutade fredagen med att gå på Sellerevecka på hembygdsgården i Svensbyn (eller är det på Jarpere?).
Det är avslutning på den här veckan och mycket folk. Det är hattparad, dragspelsmusik, hantverksförsäljning.


Detta är gammaldags vanlig vardagsmat från bygden. Längst upp till vänster är det motta med lingonsylt på. Vi tror att det är nävgröt men är inte säkra. Den är gjord på skrädmjöl tror vi.  Uppe till höger är det môrske. Det är början till mesost, man kokar mjölk väldigt länge så blir det ungefär så här. Fläsk känns igen och under hallonsylten är det kalvdans.


Hattutställningen var läcker! Här är de äldsta hattarna, början av nittonhundratalet.


Här var en speciell dams hattar; vardagshatten till vänster och högtidshatten till höger.



Här är de läckra vår- och sommarhattarna! Den till vänster ser ut som spunnet socker och den till höger som en mockatårta.


Här är hattar till sorg.


Här ligger vinterhattarna i skinn, persian bl.a. men även tovade. Kolla stolen med två klövar till ben!

Vi åkte till Gammelvâla (gamla världen) i Brunskog idag med A och U i Hol. Det är alltså en slags mässa med levande beskrivningar av hur man tillverkade saker förr och hur man levde och klädde sig. Det är ett stort område och trivsamt att gå omkring i. Och mycket folk förstås. Det pågår en hel vecka och varje dag har ett tema.
Här syns kolmilan. Den vaktas hela tiden och vittjas sedan och kolen säljs i påsar.


Så här görs tjära.

Hemvägen från Camp Grinsby ikväll åkte vi över Sillebotten - Egenäs - Tobyn. Mellan Campingen och Sillebotten visade Roland mig in till vänster om vägen in i skogen. Där gick förr en liten järnväg, från det som nu är camping ner till Sillebotten. Där fraktade man timmer som fällts runt sjön Stora Bör ner till sjön Östra Silen vid Sillebotten. Därefter flottades det vidare neråt till sågverken längre ner. Nu syns inget av den här lilla järnvägsstumpen längre, skogen har tagit över och snart är minnena borta också.

Vi var egentligen ute på älgsafari men såg inte en enda älg förrän vi kom hem hit till Liane. Nedanför gården på havreåkern gick en tjur, en ko och en nyfödd älgkalv. Det är den första vi sett i år. Lite längre upp mot gården stod också en liten kviga. Det var allt. Vi har nog inte mycket älg kvar.

Systerdotter till Roland och hennes man driver en stor camping i Sillerud. Den heter Camp Grinsby och ligger vid sjön Stora Bör.  Vi åkte dit i kväll lördag och tog med oss lite grillmat o sånt.


De bor under högsäsong själva på campingen i ett timmerhus lite högt skyddat från insyn ovanför själva campingplatsen. Här har grillen gått i gång.



Här går vi på med på kvällens obligatoriska kollningsrond när infarten är stängd vid 9-tiden. Nu under tre veckors högsäsong är det helfullt  och ett antal gäster fick tas emot på Kvickstopp där man kan stå mot en mindre summa istället för att riskera att bli rånad ute på landsvägen. Uppemot 180  platser är besatta med så där hälften säsongscampare som ofta kommer tillbaka år efter år.  Om vi räknar lågt genomsnitt 3 personer per plats så befinner sig så där en 600 människor på campingen nu. Det ställer stora krav på service. Och hela familjen måste finnas tillgänglig dygnet om. Barnen hjälper också till. Idag ordnade de ponnyridning med egen häst. Det är många människor men det känns ändå inte trångt eftersom det är en vildmarkscamping med stora ytor runt en stor sandstrand.



En del av säsongscamparna har kommit tillbaka varje säsong sedan årtionden. De ordnar fester vid olika högtider; typ dans, grisfest, kräftskivor o. dy. Det finns en lite dansbana o gemensamhetsutrymmen. Dessutom fanns en busslast tyskar ute på öarna i sjön för att idka vildmarksliv. De hade alla kanoter som fanns tillgängliga. Under de här tre veckorna så är det ett klart underskott på campingplatser här.


För hundägare är camping perfekt. Det är hundtillåtet boende. Här ses två små raringar bakom staketet.


De som kommer tillbaka år efter år ordnar planteringar, staket, häckar, buskar, träd, altaner o. dy. De har också ofta en inplastad stor förgård samt även en stor träaltan eller dylikt utanför. Gott om plats alltså och ofta ett trivsamt umgänge som återkommer, barn som leker osv.

Så här ser det ut på torget i Årjäng just nu. Kortet taget från utanför Expert Myrvolds.
Det ska bli galleria här och torget flyttas upp till nya hotellet vid E18

Vi har haft en jättetrevlig midsommarafton, traditionsenligt i Snarkil, vår berömda trivselby i Sillerud. För så där 30:e året i rad eller nåt, så firade vi midsommar  tillsammans med gamla goda vänner. Det känns varje gång som ett stort privilegium att få ha så gamla vänner kvar och få träffas ibland. Det finns så många goda minnen som ska luftas och dammas av och så många nya som ska skapas. Mest skratt och härj hela kvällen och en mängd olika piffiga maträtter. För att inte tala om den traditionella jättejordgubbstårtan, formad som en midsommarstång.

Regnet spelade ingen roll eftersom vi satt vid älven, vid kraftstationen i ett stort partytält tillhörande byalaget. Smattrandet på taket var bara mysigt, vi hade inga mygg eller knott alls och det blev lagom varmt. B. hade köpt ett litet kraftverk så vi hade till och med elljus i taket frampå nattkröken. Knyte var det som vanligt med lite utav varje-bidrag och hög stämning förstås.  Här fanns en gång i tiden Silleuds största industri, Snarkils bruk med många hus, bruksindustri och en stor gård. Nu finns inget kvar sedan den tiden mer än ett antal ättlingar till de gamla vallonsmederna och några få hus. Av det stora jordbruket har blivit en av Sveriges finaste golfbanor.  Idyllisk är det!

Det regnar nu när vi kom hem och det kommer att fortsätta regna imorgon. Tur att vi inte ska vara ute alls. Från middagen är vi på travrestaurangen i Årjäng och på kvällen firar vi Sankt Hans (midsommar) med norska vänner på andra sidan sjön, på Önnebyn.