Inga Magnusson

Det  här huset ligger mitt emot skolhuset. Jag tror att det är det ställe där dottern är konstnär och hade en utställning hos Gerd i Svensbyn förra året. Huset står tomt nu ser det ut som.

Jag trodde jag skulle lyckas haffa någon lokalt känd person och fråga om husen och bygden runt Bysjön, men det blev inte så. Och gubben var heller inte med eftersom han var på Jägarkafé i Årjäng.  Men jag lägger ut några bilder i alla fall och kan kanske uppdatera senare om jag får någon kunnig person att berätta.
Vi hade en fantastiskt fin tur i alla fall, med fint väder, fågelsång och många trevliga pratstunder med de vi mötte.

Här är skolhuset i Bartveten (Bartveta). Det var klassrum på bottenvåningen och lärarbostad på övervåningen. Huset ligger fint vid Bysjön och är nu sålt till en norrman (som sitter här med sin hund)


Här är ett mycket vackert hus efter vägen runt Bysjön



Här är Sågerrud (Sågere). Här bodde ett par som var delägare i den mark där vi byggde vårt hus. Det var bl.a. av dem vi köpte tomten en gång i tiden.


Här är gamla E18. Så här såg det ut när jag kom hit till Årjäng första gången 1972. E18 var så här smal och när långtradarna möttes så hände det ofta att backspeglarna slogs sönder. Stackars rikdsdagsmän och regeringsrepresentanter fick åtskilliga färder här för att påpeka dilemmat med den dåliga vägen innan det blev ombyggt med den Europaväg vi har idag här mellan Stockholm och Oslo.

Fälterud tror vi att detta heter


Här är ett förfallet hus. Vet inget om det.


Svartevika heter den här delen av Bysjön, den mot E18. Det är gudomligt vackert här. Och så här fint var det när vi gick Bysjön runt. Det var helt vindstilla och luften vibrerade av fågelsång efter en längre period med regn och kyla.

Nu kommer ett fullkomligt ointessant blogginlägg, för alla utom de människor som har anknytning till Liane och Prästgården. Det är George W Bush och några till! Hans anfäder kom ju eventuellt härifrån.

Åkrarna på Liane och Prästgården heter någonting fortfarande, men det beror enbart på att marken brukats av samma släkt i generationer så att man har kunnat bevar minnet av åkrarnas namn. Jag är lite fascinerad av det och har sökt förklaringar. Visst måste det vara så att åkrarna hade namn förr i tiden. Då när marken brukades med hästar exempelvis så var de tidsödande att ta sig hem för att dricka kaffe på förmiddag och eftermiddag eller eventuellt också för att äta middag. Någon måste komma ut med maten och då måste den ha ett namn.

- Gå till Sönnare Smörhôla med kaffe till gubbarna!

Så kunde det låta och någon av barnen eller någon piga eller dräng fick gå med korgen. Och det blev en trevlig pratstund i dikeskanten i solskenet med kaffe och bullar och skorpor och liknande.

Visst måste åkrarna ha namn och här har de fortfarande namn, men jag inser att de snart är glömda, för ingen efter Roland har anledning att komma ihåg namnen. Ingen kommer mer att skickas ut med en kaffekorg till Sönnare Smörhôla. Med dagens brukningsmetoder så är hela egendomen strax färdigbrukad.


Äckra heter det mellan vårt hus  och Liane



Åkrarna  närmast här och upp till höger heter Vänna och där uppe emot skogen heter det Lilycka. En "Lycka" är en liten åkerlapp inne i skogen. Och den här åkern är verkligen rådjurens favvoställe.


Det här är åkern nord om huset på Liane och den heter Nol om laggårn.


Här låg den gamla lagårn på Liane, den som var i funktion innan den nya byggdes. Vägen gör ju en respektfull sväng runt om här.


Här till höger om vägen, nedanför mötesplatsen låg också en byggnad förr för länge sedan. Här låg en gammal lada förr. Här brukade luffarna ta in och övernatta.


Här är  Söromvägen


Här är Laggårsjâle


Mitt i åkern är ett stenrös och åkern heter Brôte, alltså den åker som varit framtagen genom att man har tagit bort mycket sten.  Längst in till vänster om bilden låg en liten åker inklämd i skogen och den hette Etterhôla. Där var det sent i växten, lite skuggigt. "Etter" kan ha betytt "efter".


Söder om vägen ligger "Smörhôlera", Alltså smörhålorna, de åkrar som hade en god växtmån, det växte bra här. Närmast vägen är Nolare smörhôla, sedan kommer Mellare smörhôla och sedan kommer Sönnare smörhôla. Längst bort ligger den åker som heter Klingeränga. Där växer det lite dåligt, åkern ligger i skuggan och det växer sällan bra här.


Här vid Smörhôlera ligger Bobergskûel. Det är en skogsdunge mitt ute på åkrarna. Här brukade Nils plocka de första liljekonvaljerna till Anna på Liane. Han plockade blommor till sin fru. Tyvärr så dog hon alldeles för tidigt, Anna på Liane. Vi pratar om henne ibland fortfarande. Hon är legendarisk med sina uttryck och sin slagfärdighet.
Bakom Bobergskûle kan man se Signebyns skola med alla bilar som hamnat där tack vare Spring Väst.


Nu komer vi över till hemmanet Prästgården. Det vi ser här är Brygghusbacken, åkern upp emot Prästgården. Och skogsdungen runt Prästgården heter Prästeparken.


Nu är vi tillbaka in på Liane igen och det här till höger är Gropeküel, dvs platsen för en varggop. Här fanns när Roland var barn en djup grop i marken och den fylldes igen på senare år. . För länge sedan  användes den till att fånga varg i, en grop där man satte ett lamm eller liknande för att locka en varg och sedan avliva den. Åkern till vänster här heter alltså Gropejâle.


Bredvid Gropejâle så rinner Vasabäcken. Den är gränslinje mellan Prästgården och Liane. Fast nu är hemmanen sammanslagna till ett.  Bäcken här vattnar av åkrarna och mynnar ut i Bäcketjärn och Östra Silen, men tyvärrr är nivåskillnade väldigt låg och det innebär att det ofta svämmar över här i vårflod och liknande.


Här är Sellersänga. Det odlades förr men det ligger så låglänt att det blev mer betesmark. Det är bara 60 cm nivåskillnad härfrån och till Bäcketjärnet där bäcken rinner ut. Men de somrar då det var torrare här så gav den här åkern mycket goda skördar.



Här är utsikten från vårt fiskehus Brogärdet, det är alltså Sönnare Brojale.


Här är Nolare Brojâle


Här är Stalljâle på Prästgården


Jaha och vad den här stora åkern nerom Prästgården heter minns jag inte alls.Minns någon av bloggläsarna?

Tisdag 8 april var vi med på Spring Väst igen, fast vi promenerar förstås med hundarna istället för att springa. Det här är min friskvård varje vecka. Den här veckans tur startade vid Signebyns skola och gick runt Liane, så där en 5 kilometer tror jag.


Starten vid Signebyns skola. Rakt fram är det gamla skolhuset och till vänster det nyare tillbygget från 1958 - 59Skolan skulle läggas ner men omvandlades till friskola och har som sådan överlevt i många år nu. Det är så där 30 elever med allt; förskola, fritis, och skola upp till och med år 6.



Mitt emot skolan finns två hus. De byggdes som lärarbostäder. Det översta stora vita huset skulle disponeras av den tilltänkt gifte folkskolläraren och hans familj. Det är alltså¨ett rejält hus för en familj. Det gula tegelhuset var tänkt som bostad för den tilltänkt ogifta småskollärarinnan. Det  består av två rum och kök om jag minns rätt. Lärarjobbet för kvinnors del räknades alltså som ett kall och kunde inte delas med att ha familj. Båda husen är sålda till privatpersoner. Bakom syns sjön Östra Silen vars nordspets är här, med badplats inom gångavstånd från skolan och småbåtsbrygga. Den senare ska byggas ut nu i sommar tror jag. Jag har jobbat på den här skolan i 9  år, från 1972 till 1981. Då bytte jag jobb så att mina egna barn skulle kunna gå här utan att lida av att ha sin mamma till lärare.


Här mellan skolan och badplatsen ligger platsen för den gamla kyrkan, den som revs i slutet på 1800-talet. Det var en träkyrka och här uppe finns den gamla kyrkogården kvar och den gamla klockstapeln. Den ya kyrkan byggdes på annan plats och man  sägs ha varit rädd för att någon frikyrka skulle ta över så man rev tyvärr den gamla fina kyrkan här uppe på höjden med en fantastisk utsikt över Östra Silen. Det var ju naturligt att bygga kyrkor vid sjöarna då, det var sjöarna som var kommunikationslederna. Före kyrklig tid så var här en kultplats för vikingarna. Det finns tre gravkullar efter vikingahövdingar bredvid kullen nere till höger om bilden.  Till höger ner här ligger en liten blöthåla  som kallas dyvel. Här frös alltid den första isen förr och när Roland var liten så brukade barnen åka skridskor här innan det frös på sjön.


Bredvid kyrkan måste det ju finnas en arrendatorsbostad för den som skulle bruka församlingens jordbruk. Det är den här. Förr så fanns till höger i syrenbuskaget, i Mineträgårn, ett hus där barnmorskan bodde tror jag och där man eventuellt hade något sorts församlingshem. Huset är privatägt idag och just nu bor ägaren D och K och barnen i husvagnen medan man byter kök.


Lite längre bort ligger Prästgården i Sillerud. Den är inte prästbostad längre utan sedan många år tillbaka ägd av familjen N. De har renoverat huset mycket vackert och omsorgsfullt, särskilt tegeltaket är prydligt. Men i många år var det prästens bostad och arbetsplats. Det byggdes stort och flott med ett mycket vackert finrum. Det fungerade ofta som samlingslokal, vid dop osv.


Mittemot prästgården ligger ett av våra uthyrningshus för fiskegäster, Brogärdet. Det byggde vi för några år sedan och hyr ut till intresserade sportfiskare, mest från april till och med september. De första gästerna kommer alltså nu på lördag för övrigt.  Ungefär här låg för länge sedan det gamla sockenmagasinet, så platsen här kallas av de äldre i bygden för Magasinet, med betoning på fösta stavelsen. Själva magasinsbyggnaden flyttades till Perekûel i Guttarbol. Sträckan längs vägen bortåt mot badplatsen här kallas Pilgata. Några pilar finns inte kvar längre från förr, men har funnits. Det var någon som stack ner pilkäppar i marken och de överlevde. Vi har satt pil efter vägen här också men de är inte så stora än och inte särskilt överlevnadsvilliga.

Nästa hus ligger på Elgtån ( kallas egentligen Ärtå). Det byggdes av Å och G när de gifte sig. Sedan köptes det av en släkting till honom i början av 70 talet ungefär och de bor kvar här A-B och G. G. är kusin till Roland.  Vi har även passerat det hus där Rolands bror bor, men det fick vara med på förra Spring Väst turen så det visar jag inte nu.


Här är det hus som Å och G bor i nu. Det beboddes av Å:s  föräldrar tidigare. Det var ett fungerande jordbruk med djur förr. Å hade en byggfirma och har genom åren gjort mycket av snickrandet i bygden.  En son till dem har byggt en hus strax bredvid här, men det syns inte på bilden.


Här är Elgtå- gärdet (Ärtågâle) och här bor S. Här bodde förr hans mamma R som tillsammans med sin man brukade prästgården i Sillerud och alltså bodde i arrendatorsbostaden. De hade många barn, jag minns inte men jag tror att de var 14 stycken.  Jag ska fråga Roland imorgon, han har somnat nu.


Vid gränsen mellan hemmat Elgtån och hemmanet Guttarbol så ligger Nobels björk. Dvs själva björken finns inte kvar längre men den har stått här. Platsen heter så därför att här brukade en gubbe som bodde på ålderdomshemmet strax bredvid här sitta och filosofera. Nobel uttalas inte som vanligt utan med ett riktigt o, inte å, och med betoning på första stavelsen. Ner här gick också den gamla landsvägen till gamla kyrkplatsen rakt bort över Lianes nedre del.  Just här kommer James med grus. Hela vägen grusas. Den sköts av en Liane - Guttarbol vägsamfällighet med hjälp av bidrag från staten och en del egna medel. Andelarna i vägen är uräknade enligt en komplicerad juridisk process på såna här byvägar  och man ska bidra till underhåll utifrån den.  Det handlar om grusning, dikning, slå vägkanter, sätta upp mötesplatsskyltar, plogning, sladdning och underhåll av vägtrummor.


Nu är vi uppe i Guttarbol och här ligger först ett sommarhus. Här bodde Artur och Anna förr.


Här är det hus som fram till slutet av 60-talet var ålderdomshem i Sillerud. Här bodde bygdens gamlingar och många flyttades dit ytterst motvilligt. Här fanns ett jordbruk som de gamla kunde hjälpa till med efter förmåga. Vi ska komma ihåg att människor hade ett tungt vardagsslit med vedhantering, utedass, inget varmvatten osv förr vilket gjorde att man tidigare var i behov av vård på hem. Idag med moderna bekvämligheter klarar sig folk längre hemma. Detta var det första huset i Sillerud med TV och Roland minns att alla gick hit för att se de första TV-programmen på 60-talet. Det är ett stort hus med många rum som idag är fritidshus privatägt.


Här bodde förr arrendatorn på ålderdomshemmet, han som skulle se till att jordbruket blev skött. Det huset heter Perekûel (Pärs kulle) och det är privatägt förstås. Här bor en äldre dam G. och hennes son K som är nybliven pensionär. K är fyrmänning eller så till Roland. Det lilla huset till höger i bild är den gamla likboden, den som användes i anslutning till ålderdomshemmet.


På andra sidan vägen vid Perekûel ligger det här uthuset som hör till gården, delvis garage. Det här huset är flyttat hit från nära vår fiskestuga Brogärdet. Det var förr sockenmagasinet. Här förvarades naturaprodukter som samlades in istället för kontanter som en slags skatt. Med de produkterna kunde man sedan ersätta exempelvis personer som tog sig an rotens hjon och försörjde dem med mat och husrum, eller som tog sig an föräldralösa barn eller kroniskt sjuka och lät dem bo i sitt hem. Det står i en gammal bok att en gammal släkting till Roland tog på sig skyldigheten att ordna kläder åt rotens hjon mot ett antal tunnor havre. För att få ett marknadsmässigt pris så gjordes det auktion vid socken magasinet där budet gick till lägstbjudande. Marknadmässigheten är ju återigen populär, fast nu auktioneras  inte de hjälpbehövande ut en och en utan mer som grupp och då kallas det inte auktion utan anbud. Fast principen är ju den samma. Och den behöver ju inte vara fel i grunden. Huvudsaken är att det blir ett bra omhändertagande.


I Guttarebol ligger en stor gård vid namn Sand. Det är verkligen sandig mark här. Hit kom Rolands anfäder först om jag minns rätt, det var på 1800-talet någon gång och de kom från Blomskog, från Näresbyn. De hette Kylin då, men namnet ändrades till Kylén. Det kan ha varit medvetet eller också bara en felskrivning i kyrkboken. Den förste hette Alfred och han gifte sig med Emma så småningom. Men Sand ägs sedan många år av en familj där mannen dog tragiskt i sjukdom för många år sedan; L. Han var byslaktare och kreaturshandlare och hästkarl. Han var alltid med när vi slaktade grisar och tjurar här på Liane förr. Vi saknar honom än och pratar om honom, vad han sa och gjorde.,  Han är lite av en legend.


Oj, jag glömde, mitt emot ålderdomshemmet ligger ett gult fint hus, mycket prydligt och välvårdat. Det ägs av en ung nyinflyttad familj (nåja några år sedan är det). Det är P och A- C och två barn.  P. är med och äger Elmontage i Årjäng.


Här neranför ligger något som vi brukar kalla Grisebingen. Vet inte varför.


Grodorna lär vara utrotningshotade, men det blir några i Sillerud i år i alla fall. De här grodynglen såg vi efter vägen, de första i år.


Lite längre upp ligger Blåsåsen. Det hör också till Guttarebol. Det här var soldattorpet till Guttarebols rote och soldaten här fick heta Guttman alltså. Och den släkten finns kvar i Årjäng fast ingen bor här längre. Här bor istället Rolands kusin I och hennes man J. De är runt pensionsåldern båda två och har två döttrar. Den ena A-L jobbar på simhallen i Årjäng (det var hennes man som kom med gruslasset) och de har ett antal söner. Den andra P, är lärare och har bildat familj med en flygare och bor i Ronneby förstås.


Det här är Rolands pappersved. Det är alltså sånt som är gallrat ur skogen här och som ska gå till att bli pappersmassa. Just här har rådjuren sin övergång när vi jagar. Det är ett bra pass. Och bättre blir det nu.

Nu har vi kommit ut ur Guttarbol och är inne på Lianes hemman. Liane hörde förr till kyrkan och då var detta ett torp under gården: Litorpet.  Den som bodde här måste "betala" för sitt boende genom att arbeta, göra dagsverken på gården. Här bor nu en ung familj K och M med två barn R och M. På andra sidan vägen finns på tomten en fornlämning så här har varit befolkat länge. Det är en grav av något slag. Förr bodde Severin här, han som reste till Amerika för att hälsa på sin syster. Roland minns honom från det han var liten.


En del av uthuset här är flyttat hit. Det var den gamla backstugan Lihaget. Den låg mitt emot vårt hus inne i skogen. Den ägdes av kyrkan och var den sista utposten för den allra fattigaste innan de hamnade på fattigstugan = ålderdomshemmet. Det var lite mark till för att kunna odla det viktigaste och man fick förstås betala "arrende" genom att arbeta på gården Liane och prästgården.


Här är nybygget mitt emot vårt hus. Det är inte färdigt än riktigt. Det heter Ligärdet och här bor M och M med lilla J.
Tomten här ägdes länge av "Sillstryparen" från Göteborg som ville bygga ett fritidshus här, men det blev inte så.
Vi kallade den för Villes eftersom det fanns en stor björk här som ungarna kallade Villes björk. På tomten fanns en morsk huggorm som aldrig flyttade sig när människor kom i närheten. Han bara ringlade ihop sig och väste.


Här bor jag. Här är Lihaget. Vi byggde huset 1977.


Bredvid oss ligger gården Liane. Roland växte upp här och hans pappa och hans syskon växte upp här och hans farfar och farfars bror bodde här innan dess. Det är två lägenheter i huset och nu bor Rolands mamma i den ena och Rolands farbror i den andra. Till vänster här är ladugårdsbyggnaden. Till höger ligger magasinsbyggnaden. För mycket länge sedan fanns bakom magasinet ett pyttelitet hus, där socknen  ibland låste in en galning, en person som egentligen hörde hemma på fattigstugan / ålderdomshemmet men som var aggressiv och psykiskt störd och därför inte gick att ha "lös". Han fick mat genom en lucka i dörren tror jag om jag minns konstruktionen på byggnaden rätt. Detta har T. på Sellere berättat, hon mindes också att den siste som bodde här hette Fält. Han lär ha rymt en gång och springandes plockade han av sig alla kläder och, tror jag, sprang ner till sjön. Det här lilla huset fanns länge kvar, men nu har vi eldat upp det. Jordbruket har vi  utarrenderat till bröderna J i Långserud.


Här nere på åkarna på väg mot landsvägen, går L till vänster. Hon är gift med Rolands bror och jobbar som tandsköterska i Årjäng. Till höger går A-B, hon är gift med G, Rolands kusin och hon jobbar på vårt skolkontor. Skogsdungen till vänster där framme heter Bastehaget. Där låg prästgårdens bastu för länge sedan. Till höger är prästeparken. Den var förr en mycket vacker och välskött park med en mängd olika träd och buskar och växter. En av de gamla prästerna som bodde här var mycket intresserad av sånt. Idag är den ett fint skogsparti.  När vi gick här så fick vi se tofsviporna. Det var bara ett par förra året men i år såg vi i alla fall tre par som svingade runt i luften.


Här är vi tillbaka vid Signebyns skola igen och nu kommer eliten inspringande. Det är de som springer sträckan med nummerlapp och tävling och allt.


Alla får pris i någon form. Det är många som deltar; upp emot närmare 100 personer ibland och av dem många barn som springer en kortare sträcka. Här finns eldsjälar som räknar ihop och ordnar deltagarlistor och priser och medlemskort osv. Spring Väst "chefen" blev Årets Sellering häromåret om jag minns rätt.

Jag ska komplettera det här imorgon när gubben är vaken. Han kan mycket mer om den här delen av bygden.

---

Bygdetur med SpringVäst hoppas jag att det blir varje tisdag nu framöver. Först ut var Tjoltta Runt. Vi började vid Tjoltta och kom till Karlsfors.


Här är ett gammalt magasin som ligger efter vägen. Det var säkert spannmålsförråd, kan ha varit ett andelsmagasin ägt av delägarna i kvarnen, bönderna runt omkring, de som hade andelar i fallrätten. Tror vi men vet inte.


Här nere ligger ett kraftverk som tar vara på energin i vattenfallet mellan Svensbysjön och Karlsforsälven / Östra Silen. Det fungerar än och har funnits länge. Uppe till höger om bilden har det funnits en kvarn alltså.


Här  på andra sidan vägen från kraftverket och kvarnen var mjölnarbostaden, alltså det hus där mjölnaren bodde förr. Sedan bodde en person där som var entusiastisk hemvärnsman N på T.

Vi befinner oss alltså på Karlsfors där det på 1800-talet  och början på 1900-talet fanns ett järnbruk i någon form.


När jag flyttade till Liane var detta vår lanthandel, kallad Karlsfors helt enkelt. Vi kallar ICA för Karlsfors fortfarande ibland fast den numera flyttat till E18 o Svensbyn. Sedan har här varit bostadshus och städfirma.


Här på vägen upp mot kyrkan ligger ett hus som var post och bank. Numera bostad.





Växel. I det här huset fanns förr telefonväxel. Här satt alltså damer som sysslade med att koppla ihop telefonförbindelser. Numera är det bostadshus förstås.


Pensionat fanns här på Karlsfors och det låg alltså mitt emot affären och bredvid  Växel. Det brann så småningom och damen som drev det brann inne. Grindstolpen finns kvar.


vi har nu passerat över bron upp mot Korsbyn och precis till vänster här har funnits ett mejeri men det är borta nu förstås och inget spår syns av byggnaden. Hit kunde förstås bönderna skicka sin mjölk.


Rakt fram nu ser vi Herrgården Karlsfors. Jordbruket är numera utarrenderat av ägaren.


Mejeritomten från andra hållet på väg mot Korsbyn


Till vänster uppe i skogsdungen när vi närmar oss Korsbyn ligger "Karl - Johans i Korsbyn". Stället finns inte kvar men här fanns ett hus och här bodde en gång  i tiden en Karl - Johan.


Nu är vi i Korsbyn. Det röda huset där var förr slakteri och de som bodde här var byslaktare. Nu är det uthus eller garage eller nåt.


Himla snyggt hus i Korsbyn, vacker veranda. Inte underligt att en av dem som växt upp här blev fotomodell med hela världen som arbetsfält och sedemera filmmakare. Förr bodde Anna och Gustav i Korsbyn här.


På vägen ser det ut som det ser ut på alla vägar här, massor av hästspår. Det finns många travhästar här i bygden och de ska tränas till vardags.


Nu är vi nästan på väg ut ur Korsbyn och här skulle Silleruds Kyrka ha kunnat  ligga. Det var strid i bygden när man skulle bygga den nya kyrkan. En falang ville ha den här och en falang i Utängen nära E18. Det blev som kompromiss uppe på Karlsforsåsen där den nu ligger


Nu är vi på Elgtån. Här fanns också en lanthandel, Olssons.  Roland minns den inte här. Den flyttade så småningom. Själva affären var här i tillbyggnaden på huset. I källaren här hade man bl.a. melassfat. Det hämtade man till korna.


Det här vackra trädet finns framför huset.


Här nere på Elgtån bor Rolands bror och bakom ligger tjärnet och Östra Silen. Detta hus byggde den gamle handlaren Olsson när sonen tog över affären.


Han gör såna här fina blomhållare / ljushållare i svar smide. Intresset är förstås hästar, det syns väl.




Här efter landsvägen på väg mot Tjolitta har bävern ett tillhåll. Många träd ser ut så här.


Här är bävervägen från Bäcketjärn upp mot bäverträden.


Nästan framme vid Tjolitta finns den här bron över älven. Den användes för länge sedan till liten dansbana. Det finns en berättelse om hur flera tjejer satt här på räcket och ramlade ner baklänges i älven. En av dem ådrog sig en lunginflammation och dog tragiskt efter det.

Nu var det slut på rundturen runt Tjolitta. Nästa springväst blir från Signebyn och runt Liane. Gåsträckan ska vara så där 7 kilometer tror jag. Vi var sjuka och fuskade, gick 4 eller så. Men man kan springa också om man vill och det finns 3 olika längder att välja på. Barn startar också i egen klass. Och en eldsjäl räknar ut alltsammans och man tävlar egentligen bara med sig själv. Man ska bli bättre och bättre varje gång. Jag lovar att massor av folk är med och går och springer!

Tisdag har jag en friskvårdstimme inom arbetstid och den är guld värd för det betyder att jag kan gå ut medan solen lyser. Igår blev det en långpromenad med taxen Oskar först upp till tjärnet sedan förbi Hopbrôten, Sandevad
och ner mot Elgtån.

Då passerade jag det här gamla huset vid Sand. Det var en smedja och här brukade Anna på Döverud som var gift med David och Hilma på Sand röka korv berättar Gunvor på Perekûel. Gunvor brukade få bära dit enris som David huggit till korvrökningen.


Här är den fina ladugården på Sand. Rolands anfader i Sillerud, Alfred, kom hit till Sand från Blomskog som dräng. Hildur ägde Sand då. 


Längre ner på Elgtån hos G och A-B så passerade jag de här krokusarna. Det  är vår.

Igår lördag var vi ute och jagade rådjur hela eftermiddagen med Oskar. Det var strålande sol och jag klättrade omkring på åsarna runt huset här i flera timmar. Nyttigt för mig, men det är väldigt halkigt i skogen. Oskar fick upp rådjur öster om vårt hus och det gick upp mot vägen och över vägen och upp mot Hoppbrôten och Sandevad. Det var bara att klänga efter.

Här ligger Sandevad (uttalas Sannva!). Det är ett litet torp mitt inne i skogen utan riktig väg fram. Man måste gå en bra bit på en skogsstig för att komma hit. Här finns lite uthus och resterna av en nedrasad gärdesgård. Jag kan inte låta bli att stanna en stund och fundera över hur de hade det de människor som byggde husen, vilka deras förhoppningar kan ha varit, hur glada och nöjda de kan ha varit när husen fanns där på plats.
Sedan gick jakten vidare långt bort utom området bort över Korsbyn och tillbaka igen mot Grisebingen. Vi fångade in Oskar när klockan var halv 5 och det började mörkna på allvar.

Det finns en stor camping här i Sillerud, Camp Grinsby. Den ligger vid en fin sjö och erbjuder trevligt boende med gott om plats till sina gäster. Här blir den nya servicebyggnaden som gubben är med och bygger. Vi tittade in i fredags på väg till Karlstad.

Vi är rädda om gårdsnamnen här. De har en historia att berätta på något sätt och vi är väl sista generationen som kan den och kan förmedla den. I stort sett alla använder möjligheten att ha gårdsnamnet som utdelningsadress istället för ett nummer. Den stora gården här heter Liane och vårt hus heter Liane Gård - Lihaget. Ett hag är ett litet område med skog / buskar. Alltså inte en hage egentligen.

Nu har vi beställt de här fina skyltarna av B i Snarkil som också gjort mösshyllan. De här skyltarna finns överallt i Snarkil och vi har varit så där lagom avundsjuka. Men nu är det slut på det, nu har vi också. De ska hänga ute vid vägen.

Man firade öppnandet med musik av Richard, vår lanthandlare och Alf på Smerere och någon mer samt tårta och kaffe gratis på maten. Det är rätt pampigt för att vara ett hotell i lilla Årjäng. Det har dessutom ett stabilt ägande; jag tror att hälften av kapitalet kommer från företagare i kommunen. Sann Gnosjöanda råder här.


Uppe vid travmuseets matställe så var ett bord reserverat för stamgäster en viss tid. Vi funderade över om detta kanske skulle bli det nya "stambordet". Gubben bjöd i alla fall mig på lunch här idag.


Det är jättestort i matsalen. Och hon som jobbar här är bl.a. dotter till ägarna. Och henne har jag känt sen hon var nyfödd. Hennes mamma (min namne!)) och jag låg på BB samtidigt en gång i tiden. Oj, vad tiden går. Nu var jag här och pratade med henne om sonens eventuella 30-årsfirande här under julhelgen. De börjar bli fullvuxna.

Receptionen ser ut som en reception ska se ut.


 I anslutning till entrén på hotellet finns en bowlingbana och den kan vi tacka I R i Snarkil för. Hon motionerade en gång i tiden till kommunen om behovet av en bowlingbana och det lades då in i långplaneringen och dyker upp som gubben i lådan i hotellet! Vi testbowlade gratis idag dock utan större framgång! Asch jag tror att banorna lutade! :-))


Det här är ett viktigt rep förklarar gubben för mig. Det har med sprit att göra. Det måste sättas upp där pga av något beslut i nykterhetsnämnd eller liknande. Alltså för att markera att på någon sida av repet får inte alkohol förtäras / medföras! Svensk alkohollagstiftning är ibland lite humorisktisk och jag förstår om man i andra länder drar på munnen när vi berättar hur det är.

Det här är bara en helt fantastisk historia!!

Sverige är så litet och på bloggen kan vad som knytas ihop!

För några inlägg sedan presenterade jag en man i storväst och tovad hatt och många förundrade sig över storvästen som plagg.

Igår var jag inne på Rut Os blogg (se min länklista) och läste. Jag skrev om hennes blogg förut, Rut är 92 år och bloggar, ibland om sitt liv och sin uppväxt. Nu läste jag en berättelse från hennes barndom om ett hemskt mord som berättades om när hon växte upp. Det hade hänt  i ett hus nära hennes morföräldrars hem.

Ett äldre par blev rånat och mördat  med yxa och deras hus brändes ner. Huset hette Segolstorp och ligger i Värmland vid Fjällsjön.

När jag berättar för gubben om det här så säger han att det är arrendator-O:s anfäder, det gamla paret som blev mördat! Arrendator-O är alltså mannen med storväst och den tovade hatten för något blogginlägg sedan och han och hans bröder äger fortfarande det gamla torpet Segolstorp uppe  i Lönnskog / Elovsbyn!

Gå in och läs på Rut Os blogg om den hemska händelsen och kolla sedan en gång till på vår vän/ arrendator med storvästen och tovad hatt. Han är alltså ättling, troligen barnbarns barnbarn till det gamla paret som mördades.

Jag och Rut publicerar alltså våra inlägg nästan samtidigt utan att fatta att de hänger ihop!  Helt otroligt!!

Och allt är sant, belagt med dokument och finns att läsa om i Häljebols kriminalmuseum.



Eftersom mitt inlägg försvunnit så lägger jag in bilden igen här!

Nu börjar vi kunna se hur det kommer att bli. Årjängs nya hotell Norlandia. Det ligger vid E18, vid platsen för det gamla nerrivna hotellet och här ska det nya torget hamna. Det blir snyggt.

Det här är jobbigt. Man gjuter golv till ny servicebyggnad på Camp Grinsby här i Sillerud. Det sker med lasermätning och datorer och görs väldigt exakt.



Så här fint blev det till slut.  Väggarna bygger Roland inomhus här nere på Liane. Men det visar jag i ett senare inlägg.

Fler grannar är vi glada för att vi har fått. Det är ju inte så tätt mellan stugorna här. En ung trevlig familj har byggt hus  själva på andra sidan vägen uppe vid det vi kallar Villes. Det ska heta Ligärdet om jag förstått det hela rätt. Vårt heter ju Lihaget, nästa hus Litorpet och själva huvudfastigheten Liane. Huset är helt suveränt ihopkommet och man har en mängd smarta lösningar på gamla problem. Jag hoppas att jag kan få visa en del senare här på bloggen. Just nu ville vi bara säga att vi var glada över att det var klart. De flyttade in för ett par veckor sedan och vi var där och hälsade välkomna till dem och lilla J som ses här. En gladlynt liten tjej!



Vi presentade med en fågelstuga, faktiskt timrad för hand av B i Snarkil som är expert på sånt här. Den är jättefin! Man kan måla den själv om man vill sen.


Om man nu inte vill odla blommor själv så kan B göra såna här att sätta på väggen!

Nu växer det nya Årjäng fram. Torget blir borta och kommer att se ut så här nerifrån Storgatan. Det blir ett nytt hus där uppe till vänster med affären i bottenplan och seniorboende i övervåningen. Det nya torget blir uppe vid E18, vid nya hotellet.

Kritiken är hård just nu mot tilltaget att flytta torget, men jag tror att det kan bli fint. Det gamla torget som låg här var inte särskilt snyggt. Och jag kan tycka  att ett samhälle måste få lov att utvecklas och förändras.  Att bygga lägenheter för äldre mitt i centrum verkar också vara en bra idé. Om man har svårt att förflytta sig så är det nog inte fel att bo mitt uppe i smeten med affärer och café och folk runt omkring. Det handlar alltså inte om äldreboende med vård utan om mer vanliga lägenheter som passar för äldre.

Ok D och G. vi var här idag och det ser ut så här. Visst är det fint, men Ni hade glömt en fönsterlucka öppen. Den syns här, men vi stängde den.



Så här vackert var det ut emot sjön.

Vi tänker på Er, på G imorgon med operationen. Hoppas att allt går bra och att Ni ringer och berättar! Många hälsningar från oss till Er!

Det här ekipaget har surrat runt huset några dagar den gångna veckan. Det är arrendatorerna från ¨Långserud som har plöjt. Det är en i våra ögon jättestor växelplog och arbetet har pågått både dag och natt. Ibland har det varit herrarna själva och ibland söner.


Så här fint blev det när det var färdigt. Jag har alltid tyckt att nyplöjda åkrar är vackra att se på. Det blir ett grafiskt mönster i landskapet. På den tiden jag bodde på närkesslätten så var detta den enda årstid då jag tyckte det landskapet var sevärt.

Läser med bestörtning om den svårt skadade Åbykusken, han som tydligen ramlat av  vid träning av en häst och sparkats medvetslös. Han sparkades enligt DN och Aftonbladets nätupplaga i ansiktet och i bröstet och sövdes ner på sjukhuset. Först igår var tillståndet allvarligt men stabilt och föräbättrades till att idag på eftermiddagen bli stabilt. Det låter ju som om det skulle gå åt rätt håll, men vi är naturligtvis bestörta och följer det hela på nätet med nya rapporter.

P. i Leverhögen är  släkt med släkten och lite äldre än våra barn. Vi känner honom och hans föräldrar väl och har under årens lopp träffats nu och då på olika släktevenemang. Hela familjen i stort sett är i hästbranschen; fadern var under många år tränare här i Årjäng, syster verksam uppe i Sundsvall och P alltså på Åby.

Vi håller tummarna att det ska bli bättre under morgondagen. Våra tankar går både till P på sjukhuset och till familjen som just nu måste leva med en förlamande oro.

Från vänster så är det Elsa och Annie på Udden! Vi var där i kväll och gratulerade föräldrar och storasyster. De är tvåäggstvillingar och inte så lika än i alla fall. Och som sagt så var det 80 år sedan det föddes två andra små tvillingtjejer på Udden; G och E.  Och de är fastrar till de här flickornas pappa.



Här nedan har vi stolt storasyster Maja som gärna öppnar paket



.......och leker lite



Äntligen lyckades vi haffa familjen hemma. Vi har försökt förut men misslyckats, det är så mysigt att träffa de här små söta damerna. Det verkar bli 11 barn födda inom Svensbyns skolas upptagningsområde nu i år. Inte så illa för att vara i Sillerud.

Det var alltså fest på Tjolitta i lördags. Arrangör var föreningen Idé och hantverk och behållningen gick oavkortat till bygdegården Tjolitta. Det var en kulturkväll med sånt som är kultur i Sillerud. Även maten var kultur dvs Jansson, köttbullar och prinskorv och efterrätten en paj. Man hade lagat maten själva. Det var slutsålt med drygt 100 betalande.

Underhållningen bestod av olika lokala förmågor. Gubben syns här som den urinnevånare han är, med entré i Sellefracken, dvs orange Helly Hansen. Och han undrade om han nu skulle var kvalificerad för hustruns modeblogg!



Sen berättade han Sellerehistorier från älgjakten i bygden. Här syns konferenciern, en av våra Snarkilsvänner och R på affären som spelar keyboard och en del annat. Han stod också för dansmusiken på slutet.




Jättesöta frk Hammarström gjorde en fin sånginsats trots att hon var förkyld. Bor numera i Snarkil om jag inte är felunderrättad.



Fr. v. syns en berömdhet; bygdens riksspelman; Alf på Smerere. Han kan spela vad som helst på fiol och det låter bra, sedan är det två andra spelmän.




Silleruds alldeles egen ukuleleorkester spelade också förstås.



Bejublat framträdande gjorde Lill-Braga. Det är alltså egentligen vår bildhuggare och tandläkare som gör den här figuren. Det är en annan del av kulturen i Sillerud; hästarna. Det är massor av häst och trav här och detta var en ny liten hästkrönika om vad som hänt bygdens hästar sedan sist.  Han understöds av vår granne G på Prästgården som är läckert flärdfull.

Kvällen gick fort med framträdanden och spel och lotterier av olika slag och avslutades med dans förstås. Vi svängde runt en stund men  åkte hem vid 12-tiden tror jag. Sedan satt vi här hemma och pratade med goda vänner en stund så igår söndag var det sovmorgon.

Här kommer då äntligen bilden från Årjängs marknad. Det är Vildhasses korv som Roland köper; en björnkorv och en renkorv. Han står varje åt på samma ställe på marknaden och han drar sina ramsor och säljer sin korv. Han har flera stånd förstås på den här stora marknaden och tveklöst måste han vara rätt välbärgad på sin korvförsäljning. På bilden ovan signerar han böcker, "De ovanliga1" och "De ovanliga 2" Han är med i åtminstone en av dem, vi har båda och jag vet inte vilken. Men det är en ovanlig människa med en ovanlig historia. Jag undrar ibland hur vi skulle tänka om  honom om han var skolbarn idag.  I boken berättas att han en gång var på väg att gifta sig men att han ångrade sig i sista minuten och reste ut och sålde korv istället.

Ramsorna som han skriker ut medan han säljer och slår på klockor och väsnas, är rytmiska och underfundiga, nästan som en rap. De skvallrar om ett större djup och fler insikter än hans utseende ger vid handen. Man ska passa sig för att vara fördomsfull. Kvällen före marknaden var han på plats och enligt övriga närvarande så festade han rätt bra då, om jag nu ska ägna mig lite åt skvaller. Eller informell information som det heter annars.

Korvarna smakar bra i alla fall påstår gubben! Jag äter bara den svenska nationalkorven; falukorv, helst från Kil.