Inga Magnusson

... gick jag till igår tisdag. Jag valde att gå dit på långpromenaden med Oskar eftersom det blåste rejält ute på vägen över åkrarna nerom Liane. Upp till tjärnet är det bara skog och en lång skogsväg. Det var en vacker tur, alldeles osannolikt vackert med strålande solsken som värmde lite. Åtminstone kunde man föreställa sig det med lite god vilja och det droppade från taken som jag passerade.

Normalt sett är det inte så ansträngande att gå dit men nu var det inte helt plogat utan en del snö kvar att gå i på vägen och det gjorde det tungt, speciellt på hemvägen när jag nästan småsprang för att kunna passa en tid och hinna duscha och byta om innan.


Det var fint neröver tjärnet, synd att det inte framgår på bilden.


I skogen finns märkliga formationer ibland.


Och trädstammar med snöduttar på utgör en särskild grafik.


Plogat för rådjuren var det på två ställen och ensilagebalar till dem. Mellan de här platserna var det mycket rådjursspår. Annars ser man inte så mycket djurspår nu, djuren håller sig stilla för att inte slösa med energin i den djupa snön.


Här bor K. på Perekûel, han som jag tror har gjort matplatser åt rådjuren här. Hans hus har speciellt fina proportioner. Jag har försökt komma på vad det är som gör att det huset verkar stämma men inte kommit på vad det är. Fint i alla fall uppe på kullen. Perekûel skulle heta Pers kulle på vanlig svenska. Och man kan anta att det bott någon där som hette Per. Det har, tror jag, varit bostad till den bonde som hade gården som hörde till ålderdomshemmet, kanske ägd av Silleruds kommun från början.

Kommande skriverier här på bloggen blir  om lodjursjakten fram till alla 20 är fällda och som sagt förhoppningsvis bilder på det lodjur som fälldes i Årjäng. Sen blir  det släktforskning på Rolands Bobergssida av släkten, dvs den berör alla som är ättlingar till Ester och Gustav på Liane, Rolands farföräldrar. Men jag vet inte hur jag ska hantera den än. Och så en gammal bild från Snarkil på något som jag tror föreställer fenomenet att gå med kon till tjuren. ;-). Ja, sen riskerar det som vanligt att bli tankespån om ditten och datten och dagbok förstås.

... till Åmotsfors för att inviga den nybyggda delen av fabriken där den 19:e mars. Himla kul att hertigen av Värmland gör landskapet den äran den här dagen!

Jag vill ju veta om vårt tak och andra tak håller för snön och för hur mycket. Kan det vara så här, Ni som är mer mattekunniga än jag? (Jag behöver bara kunna till och med tvåans matte + lite bra mattepedagogik!) Och gymnasiekursen C - matte tog upp många underliga beräkningar i linjära system,  men inte den här med snö på taket. Lärarutbildningens matte sysslade mest med att ersätta 10-bassystemet med andra baser. Vad jag nu skulle ha för nytta av det som lärare i matte upp till 7:an?

Jag har tagit in en liter av vår normalsnö utan att packa den i litersmåttet. Den har smält och det blir då 2,5 dl vatten av den. Då måste väl en kubikmeter av nuvarande snö väga 250 kg ungefär, för en kubikmeter vatten väger väl 1000 kg / 1 ton?. Och 250 kg per kvadratmeter ska taken hålla här i mellansverige enligt byggnormen. ( I Norrland ska de hålla för bortåt 300 kg / kvadratmeter!). Alltså borde våra tak här hålla maximalt för en kubikmeter snö per kvadratmeter, snö av den densitet som vi har just nu. Eller tänker jag fel?

Sen kan man väl tycka  att det vore dumt att fresta genom att låta snötäcket komma i närheten av den här gränsen. Och om det nu väntas ytterligare någon decimeter snö här hos oss i Värmland så är det säkrast att skotta undan lite på de värsta ställena.

Om sedan den här snön tinar eller blir blöt påverkar i sig inte vikten om det inte blir väldigt mycket mer som faller ner.  Om det tinar så blir ju lagret mer kompakt men tunnare i gengäld.

Ja, eller nåt sånt!

(Sverige vann stafetten kommer gubben in och meddelar nu! Det var ju trevligt! Jag orkar inte engagera mig i OS, snömatte är roligare!.)

... lyssnade sonen på i Midsommarkransen igår lördag. Sonen skickade liten videosnutt och annat via telefonen. Vi kunde se det men jag klarar inte att länka hit tyvärr. Sen tänkte jag att det måste finnas något på You Tube eller annat på nätet att länka till. Men det fanns inte heller, bara gamla Molly med Lill-Ingmars från 60-talet tror jag det var. Bonnie var ju med där. Det hade i alla fall varit trevligt att visa något från Midsommarkransen igår. Bonnie bor  i Stockholm sedan länge och sysslar med musik och konst. Och han är inte, så vitt man vet, någon släkting enligt Roland. Jag påstod det i ett tidigare inlägg, till mångas förvåning kanske. ;-) Men i en obygd som denna så är osvuret måhända bäst.

Vi är knappast några skidåkare och den här skidåkardagen liknade på många sätt "Sällskapsresan" med dråpliga inslag.

Först tog det nog en dryg timme innnan vi hittade all utrustning och den var inte i toppskick. Mina gamla pjäxor hade bitvis ändrat konsistens till något smuligt och klibbigt. De gick hjälpligt att snöra fast i alla fall. Skidorna var ett par gamla Fischer sedan barnen bodde hemma. Jag såg hela tiden det komiska i situationen och skrattade hjälplöst så tårarna trillade :-)).

Roland hittade inte pjäxor till sina skidor och fick ta de gamla militärskidorna, tunga trälaggar med stålkanter och kabelbindningar + kängor.  Dem köpte han på ÖB för länge sedan för att ha till terrängåkning i skogen. De kostade 35 kr då.


Vi startade ambitiöst med det fina spåret som är lagt på golfbanan i Sillerud. Det börjar på baksidan vid  skolan i Svensbyn. Helt kanonfint spår som går till hål 9 tror jag. Men tyvärr så var spåret smalare än Rolands skidor och stålkanterna var rostiga, så det gick inte alls. Jag tog en liten tur men höll på att försmäkta av värmeslag, jag hade byltat på mig alldeles för mycket kläder. Roland gjorde en rejäl vurpa på tillbakavägen, i den långa backen.

Vi packade ihop och for istället till Signebyn och sjön Östra Silen. Där började vi med att skrämma upp två älgar, ko och tjur som håller till här, de stod alldeles intill oss fast vi inte såg dem, sedan gick de en bit upp mot kyrkogården. Syns på bilden upp till vänster om man tittar noga.


Det gick bättre, förutom

-att jag gjorde en rejäl kullerbytta direkt i starten och skrattade så jag höll på att inte ta mig upp alls,

-att jag inte själv orkade spänna på mig skidorna utan Roland måste hjälpa mig varje gång med pust och stånk ackompanjerat till mitt skratt,

- att jag åkte i en bit med vatten och det frös under skidorna så att Roland fick skrapa loss.

 Antagligen behöver vi varsin personlig assistent när vi ska åka skidor! ;-) Vi är hopplöst hjälplösa och ouppdaterade, åtminstone jag!.

 

Bengt på Döverud har plogat med fyrhjulingen ut förbi Harnäs mot Strutsholmen, så det finns mycket att åka på. Det gick fint, helt perfekt spår! Nu åkte vi inte så långt utan stannade tidigare och tog en fika bara i en solig snöslänt. In emot land är det fullt med issjok att klättra i. När isen lade sig var det högt vattenstånd, men när det sjönk undan så sjönk isen också och gick sönder nära land. Men den är tjock så man kan utan risk åka både skidor och andra fordon. Vi hörde hela tiden hur man körde bil på Bysjön.


Himla dålig bild, men det var nästan varmt i solen mitt på dagen.


Vi gjorde ett skidspår från bryggan så nu kan man starta där istället för borta vid Signebyn. Det är en liten bit med vatten i spåret men om man går bredvid på snön snabbt där så går det bra och inget fastnar under.

Numera går årjängsborna med näsan i vädret. Men det beror inte på högfärd utan på att vi kollar taken. Tak rasar överallt i Sverige och till och med i lilla Årjäng. Systemstalls tak har rasat ner under trycket från snömassorna. Man undrar vad det beror på att tak rasar, för att det kommer snö ibland kan inte vara någon överraskning. Är det konstruktionsfel, underhållsfel eller bara olyckshändelser? Vem ska vi skylla på?  För visst vill man skylla på någon.

Jag kollar lite nervöst på skolans tak i Årjäng och undrar om det här senaste tillbygget   kommer att hålla. Jag tänker på den delen som byggdes till som fritis för så där 10 år sedan med vinklar och vrår. Än så länge ser det ok ut, hoppas det håller!.

 Jag försöker lirka med gubben att skotta lite på taket här på vårt hus, runt verandan och altanen och så. Men han är omutbar. Det håller säger han. Och jagar hare istället, det är spårsnö var och varannan dag.

Så här ögonbedövande vackert var det alltså vid middagstid när jag gick ut för att ta en lång promenad idag söndag! Allting bara badade i ett gnistrande ljus, inte ett moln på himlen och precis lagom kallt, så där minus 5- 10 grader.


Jag gick förbi Gropekuêl, varggropen, där gubben har plogat fram mat åt rådjuren och älgarna och fällt sly till mat. Det var massor av spår mellan den här platsen och älven.


Jag hoppas att det var en synvilla att det ser ut som en svacka på det här taket. Alla funderar på snön på taken nu. Ska det egna taket hålla eller inte? Och gubben säger att såna här vintrar fattar man varför de har plåttak överallt i Norrland.  Här fanns också matplats för rådjuren och c:a 10 stycken håller till här. Det var ensilage och havre och sly. Dessutom plogat på åkern bredvid. Snödjupet här var 58 cm när Lars-Inge och Bengt plogade. Här nere börjar den plogade vägen ute på isen.

Här är i alla fall en som inte chansar utan skottar ner värsta drivan. R och M i huset bredvid skottade balkongen. Jag har försökt uppmuntra gubben att skotta vårt tak, men han föredrog att jaga hare idag, jag fattar inte varför ;-). 

Tack Bengt för den fina vägen ute på isen på sjön. En friskvårdsinsats för bygden!.  Den gör att det går att gå ute på isen, annars är det nästan en halvmeter djup snö, lite för mycket för att pulsa långt i. Jag gick till Kroksnäs, tror jag det var. Sen blev det fullt med vatten på isen  och lite geggigt att ta sig fram. Sjövägen går egentligen från Signebyn ända ut till Harnäs. Jag mötte ett antal vandrare på vägen och på sjön; Laila, Rune och Margareta, fru Holby, Hjördis på skidor, Daniel i traktorn, Anneli på väg ut på skidor. Det var ju uppfordrande vackert väder, man måste ha en god ursäkt för att inte gå ut och gå långt en sån här dag. Taxen på bilden är förstås Oskar.


Till slut kom gubben också efter att nästan ha skjutit haren (som vanligt!) Det går bra att jaga hare i skogen, där är inte så mycket snö. Vi åkte ut till Önnebyn och grillade korv, där var det strålande solsken sent på eftermiddagen och vi avslutade med att kalasa på kaffe och Naturpraliner från Sysslebäck som gubben fick igår när han var på kretsårsmöte där. De är sååååå läckra så man tror inte det är sant och den här pralintillverkningen är en succé. Kvalitetsgodis med naturligt innehåll från värmländska skogarna, blåbär, hallon o sånt. Men annat godis också.  Älgen på framsidan säljer bra. Tror inte att det hade funkat lika bra med en varg. ;-)

... vill Nordmarkens Hockeyklubb ha. Vi var på ett infoevent igår lördag med dragplåster Jörgen Jönsson, Kulon och några andra.

Jörgen var först på Tingevi och pratade med hockeyintresserade ungdomar. En del av dem åker flera gånger i veckan till Grums eller Charlottenberg för att få spela och de vill gärna ha en hall i Årjäng. Jörgen Jönsson ger intryck av att vara en genuin helyllekille som säger att han vill försöka hjälpa till och ge något tillbaka av allt det som hockeyn har gett honom. Vi drar oss till minnes att sonen följde honom en dag för några år sedan i samband med att han gjorde ett reportage och enligt honom var Jörgen verkligen okonstlat genomtrevlig. Senare i aulan berättade Jörgen om sitt hockeyliv och det var intressant att lyssna på.

Så här tänker man sig att ishallen i Årjängs skulle kunna se ut. Birger P och Stig Lindell beskrev på ett bra sätt hur en sån hall skulle kunna användas till olika kulturevenemang typ konserter. Det behövs verkligen en arena som kan ta en större publik utan regnrisk. Om det går att dra 1000 personer till Packmopedsturnén i Sillerud ¨så är allt möjligt.  I den här klubben finns  både ett starkt levande intresse och engagemang.

Det vore roligt om det kunde bli en hockeyhall i Årjäng!

Senare på kvällen så var vi hos Rolands systerdotter och hennes familj. Vi mumsade på räkor och goda tillbehör. Yngsta dotter M hade gjort goda kladdkakor som jag kunde äta. En får tacke!

Sen kommer jag att publicera inlägg här på bloggen om Återvinsten  i Årjäng = ny second hand, om de nya väggstolarna "Hemma" från Westroth, inramningarna av tavlorna, vackra tulpanbuketter och så blir det modeblogg (ha ha..!) med den nya skinnjackan. Jag hinner aldrig i fatt med inlägg, de skockar sig i kön! Undrar varför jag aldrig blir trött på det här?

Ville bara visa bilderna som tagits av Stockholmssonen vid senaste besöket hemma. De är så fina och han har lagt ut dem på sin blogg också såg jag. Det är barnens farfars bror, sönerna brukar titta in där och prata bort en stund när de är här på besök. Nils  bor här på gården i en av lägenheterna i det gamla huset. I den andra lägenheten bor deras farmor. Respektive har gått bort för länge sedan. Nils är en bit över 90 år gammal men fortfarande pigg och alert, minns allt gammalt från bygden och är en mycket god berättare. När det inte är så mycket snö som nu och kallt så går han med stavar ett par kilometer varje dag.  Den översta bilden är från nu och den understa när han gjorde militärtjänst.

Alldeles vid Camp Grinsby ligger den här gamla timmertransportplatsen. (Gubbarna skojar lite)

Timret kom från skogarna uppe i Glaskogen, Lönnskog och runt omkring sjön här. Det flottades på olika leder och samlades här i sjön Stora Bör. Precis på den här platsen byggdes ett järnvägspår ut i sjön för att ta upp timret. Sinnrikt sätt att lösa lastningsproblemet när man inte hade tillgång till moderna hjälpmedel.

Det fraktades sedan på vagnar på järnvägsspåret  till Östra Silen vid Sillebotten. Först måste man dra vagnarna på något sätt, eventuellt med hästar tror Roland, men senare med motordrift. Från och med ungefär när transportvägen korsar  nya E18  så blev det istället brant sluttning neråt och man måste bromsa hela vägen ner till Östersil. Detta ska ha pågått från det år kyrkan byggdes 1887 till 1942. Men jag är inte säker på den uppgiften.

Flottningen av timmer från de värmländska skogarna och ner till sågverken var  arbetsintensiv. Många arbetade i Flöta som man sa under den årstiden det var aktuellt. Jag antar att det var på våren, eftersom man högg under vintern för att kunna transportera ut virket med hästar och slädar på snön till närmaste vattendrag. 

En miljövänlig transport om man nu ska se det hela med dagens ögon.

Texten och bilden ovan är från ett tidigare blogginlägg.

Här nedan kommer bilder från Bildbanken Årjängs kommun från timmerflottningen

Västersil vid Årjäng.  Årjängs kommuns bildbank


Timmerflottning vid Krokfors, man kan se båt i kanalen bredvid. Foto Axel Ödvall Årjängs kommuns bildbank


Skogsarbete i Harnäs
Axel Ödvall foto Årjängs kommuns bildbank

Flottning i Sillerud. Foto Fritz Arenö.
Fr v. Helge Olsson Snarkil, Karl Matsson Kestad, Knut Andersson Bryngelsbyn
Henry Olsson Kålleboda
Årjängs kommuns bildbank

Fotograf Axel Gunnar Ödwall
Den byggdes 1888 och ritades av arkitekten Emil Langlet som gjort en hel del andra vackra byggnader. Det är en centralkyrka med ett mycket vackert läge vid Svensbysjön. Kyrkan saknar alltså långskepp och tornet är mitt i kyrkan. Den ersatte då den gamla träkyrkan här nere vid sjön Östra Silen. Detta kort på kyrkan är hämtat från Årjängs kommuns bildbank. Jag tycker att den är väldigt vacker och jag har inte tänkt på den ur det här perspektivet förut. Det måste vara en bild tagen från Karlsfors någonstans.

gjordes ju om under tidig höst, / sen sommar. Jag har glömt visa bilden. Nu kommer den i alla fall. Men så här grönt är det alltså inte numera.

Så säger Roland alltid:
Nu går sola ner i Mölntegsvråa

Så här ser det ut genom vårt köksfönster ut över altanen.