Inga Magnusson

Den här stensamlingen står högst uppe på åsen vid Blåsåsen. Den ser ju lite märklig ut och är rätt stor. Den är vitmålad på toppen, eller har i alla fall varit en gång i tiden. Gubben påstår att den markerar gränsen mellan hemmanen Guttarbol och Liane. Då ser jag ju framför mig hur dagens lantmätare strävar med att samla ihop stora stenar för att markera gränser i dessa tider av GPS och satelliter och annat. Men Roland rättar mig förstås och menar att detta är kvar sedan Laga skifte i slutet av 1800-talet.  Jag vet inte om det är rimligt. Vet någon?

Det finns ju mystiska  resta stenar sedan gamla tider, ofta tre stycken bredvid varandra. Har de månne alltid markerat ägogränser? Eller varit ett slags gudadyrkan?

Årjäng har några tätorter; Årjäng, Lennartsfors, Töcksfors och Sillerud. Hela Sillerud har faktisk lika många invånare som Töcksfors tätort. Nu har Sillerud i anslutning till lanthandeln ICA Sillerud, fått både en frisersalong och ett landsbygdskontor.  Det hela invigdes i fredags eftermiddag av landshövding och kommunalråd. Själva butiken ICA Sillerud ligger bredvid här. Denna byggnad är egentligen den gamla järnvägsstationsbyggnaden i Sillerud, fast nu är den nedlagd och spåren borta


Så här proffsigt ser det ut kvällstid


Här är kontoret invändigt och det kommer att servas av en halvtidsanställd som i praktiken kommer att finnas här nästan jämt eftersom hon också arbetar i affären hos Richard. Den här lokalen kan också användas för mindre föreningsmöten, när man tycker att Tjolitta är för stort.

Här sitter vår driftige lanthandlare Richard vid själva kontorsdelen i landsbydskontoret och berättar entusiastiskt om verksamheten. Det är ett försök för att utröna hur mycket man kan samordna butiken med olika samhällsservicefunktioner i glesbygd så att invånarna kan bo kvar och få hjälp med det man behöver.



Man har ett suveränt datorsystem; Sidewalk Express, som tillåter att man exempelvis kommer direkt till bank och kan sköta bankärenden på ett säkert sätt. Allt rensas automatiskt och kan inte spåras alls. Här finns också Apotek, Bibliotek, kommun, post, polis, arbetsförmedling, systembolag direkt. Man kan exempelvis beställa böcker här från biblioteket i Årjäng och hämta dem två gånger i veckan i butiken. Man kan dra ut blanketter för att söka bygglov och faxa in dem till kommunen, man kan beställa varor från Systembolaget och hämta här.  Det går också bra att köpa biljetter här via Ticnet till olika evenemang.  Richard är verkligen entusiastisk. Detta är ett helt nytt servicetänk i glesbyd när man kan samordna allt och utnyttja den nya tekniken.

Vi var på Önnebyn hos U och H. De bor fantastiskt vackert vid sjön på rätt sida. De har en kul bastu. I ombytesrummet finns den här eldstaden som har en tunnel genom väggen in till bastuaggregatet på andra sidan.







Himla bra idé tycker jag fast det lät märkligt innan jag fick se det i praktiken.


Den man som bodde här förut hade ett vattenhjul i bäcken som rinner förbi huset. Det var en komplicerat byggnadsverk med vattentuber på ovansidan. Han tog el ur detta och det räckte till någon lampa och något mer.

Skvaller kan jag väl ägna mig åt till slut. Mordbranden i Sillerud, som det talades om på Värmlandsradion i morse, ägde rum sent i går kväll, måndag. Och det var i Svensbyn, i det vi kallar Stakestugan, det hus där Rolands systerdotter bodde förut. Det var inte i själva huset utan i ved utomhus och i garaget. Ingen människa skadades, men man tror att elden var anlagd. Väldigt otäckt!

Ett trevligt evenemang var det på Tjolitta med filmen Rallybrudar och presentation från Film i Värmland hur det gick till att spela in. Det var många dråpliga incidenter i Torsby i samband med filminspelningen!
Så här snyggt tidsenligt klädda var en del:


Klockrent!
De som har hand om Tjolitta, vår bygdegård,  gör verkligen ett bra jobb och ordnar olika evenemang som både roar och drar in pengar.

Det blev en magisk kväll i Harnäs i går marknadslördagskväll! Vackert sommarväder och vi kunde sitta ute nere vid sjön på stenen. Det är otroligt stämningsfullt. Vi hade med äppelkaka och kaffe.

Barnbarnen lekte först med vattnet nere vid sandstranden och sedan med luffarkaminens eld. Det var sååå spännande. Den fungerade lite som fackla i mörkret tillsammans med elden vid grillplatsen.

I går lördag var vi på Årjängs marknad tillsammans med dotter, de två barnbarnen och några tiotusentals andra.

 

De här bilderna skickade gubben mig från båten igår kväll. Han var ut till Sandnäs för att leta upp våra fiskegäster. Vi bjöd dem på kolbullar vid hemkomsten till bryggan. Och vi satt ute tills det blev helt kolsvart med en stjärnbeströdd himmel. Mycket vackert! De påstod att man inte kan se så många stjärnor i Frankfurt, fast det låter konstigt. Trevlig kväll var det i alla fall.

De var väldigt nöjda med sin vecka här och hade haft bra fiske. De fiskar som goda "proffs", upp tidigt på morgonen i soluppgången för att fiska, hem igen mitt på dagen för lunch och vila, sedan fiske igen på eftermiddagen tills solen går ner.

...blev det i eftermiddag i strålande solsken och så där en 15 grader varmt minst. Det betyder mycket för mig att kunna göra den här timmen i mitten på veckan och kunna sluta så tidigt att jag hinner ut medan det är ljust. Jag har för mig att  solljus är nyttigt.


Jag gick ner till sjön och passerade Gunnars hästar på vägen. De var också ute och gosade sig i solskenet. Skam till säganes vet jag inte vad fölungen och stoet heter. Kanske heter mamman Lillbraga.


Arrendatorernas ungdjur går på andra sidan vägen och där borta syns en av våra fiskestugor.


Oskar var med förstås och han gillar att bada vid sjösättningsrampen. Han svalkar sig och dricker vatten.


Ångbåtsbryggan ligger här. Den restaurerades för några år sedan men är nu på väg att falla ihop. Virket som håller stenkistorna är murket och en av dem har rämnat helt. Vattenståndet i Östra Silen är det högsta någon kan minnas.


Vid badplatsen är rönnbären så här vackra. Jag kan aldrig minnas om det betyder mycket snö eller en kall vinter.


På tillbakavägen  passerade vi en nypåkörd snok. Den låg alltså inte där när vi gick ner till sjön. Den är inte särskilt stor bara så där drygt 30 centimeter. Snokungarna kanske inte hinner bli större den första sommaren i livet. Ormar är inte mina favvodjur precis, eller hur jag ska uttrycka det så mina kunskaper har blivit begränsade.

 Men jag har nära kollegor som hystar omkring med såna här i sina händer utan vidare och gör det tillsammans med barnen i studiesyfte. Bra att de gör det så jag slipper.

Nu till helgen är det Årjängs marknad. Det är ett stort evenemang med tusentals besökare från Sverige och Norge. Det är en av de allra största marknaderna i landet, c:a 700 stånd och 70.000 besökare på tre dagar om jag minns rätt. 

 I Årjäng så ingår marknaden  i den lokala tidräkningen, som förutom före eller efter marknaden också innefattar före eller efter älgjakten och så före eller efter jul då förstås. PÅ den lokala dialekten heter det dessutom inte marknad utan mâten eller mârten om man så vill, uttalat med ett öppet ljust a.

I stånden bjuds det vanliga krimskramset + tivoli förstås men även en del lokalt hantverk, fina växter och goda matvaror att äta på plats eller köpa hem. Absolut värt ett besök, särskilt om det är fint väder!

Marknaden pågår i tre dagar, fredag till och med söndag. Men det är lördagen som bjuder på det största utbudet.  Det är stånd hela vägen från marknadsplatsen uppe i backen och ner till centrum. Om man vill parkera där nere så brukar det gå att åka bussar upp.

Det är trav också förstås på travbanan bredvid.


Vildhasse brukar komma och sälja korv och böckerna om "De ovanliga" där han finns med.

Tjolitta är vår föreningsgård här i Sillerud, bygdens eget nöjespalats!

Det finns ett gäng duktiga människor i festkommittén som ordnar till trevliga evenemang.

GRATIS! "RALLYBRUDAR" BLIR DET, SÖNDAG 4:E OKTOBER 16.00! GRATIS!

I filmen kan man se bl.a.;
Claes Malmberg
Eva Rhöse
Marie Robertsson
Maria Lundgren
Janne "Loffe" Karlsson

Först visas en en dokumentär om hur filmen spelades in i Torsby, sedan kommer själva filmen.
Filmpopcorn kommer att kunna köpas.
I pausen våfflor och kaffe.

Så här vackert var det en morgon den här veckan när jag åkte till skolan! Märkliga dimformationer låg över Prästgården där borta. Det var nästan spöklikt och solen var på väg att bryta igenom så det varade bara några minuter. Nu är det rätt kallt på morgnarna, bara ett par plusgrader.

har jag fått av en fiskegäst Marek R. Tackar så mycket! Det här är vår båtplats.


Kandagässen


Småbåtshamnen i Sillerud.

Storleken här gör inte bilderna rättvisa tyvärr.

Efter gårdagens, söndagens, alla förpliktelser så blev det en tur till Trollön i alla fall. Gubben valde exakt rätt ögonblick för övertalning, precis när jag var färdig med den dagens beting. Så när han log milt och klippte lite fromt med de där  långa mörka ögonfransarna så kapitulerade jag som vanligt omedelbart.  :-))

Trollön är en rätt stor ö i vår sjö, Östra Silen. Det är högt man ser över till Skogen ("Folkskogen") och vi såg at Rune o Viggo hade nyligen avverkat ett skogsområde där.  Rakt fram där nere på bilden, går en smal landremsa över till Lillöna. Precis där nere är en lägerplats för turister / kanotister som besöker sjön. Det var folk där igår, men vi höll oss därifrån, vinkade bara vänligt.

Roland berättade om den gången för rätt många år sedan när han besökte ön för att jaga hare en tidig höstmorgon och hamiltonstövaren Pass väckte några stackars sovande kanotister genom att kasta sig över dem och slicka dem kärvänligt och intensivt i ansiktet. Av skriken att döma var det en Nära-döden-upplevelse för de drabbade!  Dessutom lyckades Pass  tydligen sätta i sig deras tilltänka frukost.

De som var där igår fick en påhälsning av Jazz men han var inte så påflugen och kom tillbaka direkt när Roland visslade.

Trollön har en rätt hög brant här.


Vägen ditupp är lite av en trollskog.


Här fanns spår av bäver...



spår av ekorre...



spår av grävling...



spår av rådjur...

Men inga spår av hare, som gubben hade hoppats.

Det fanns varken spillning eller andra tecken på att någon hare fanns på ön. Jazz hittade heller inget harspår. Det är inte säkert att det fanns rådjur heller för vi såg ingen spillning, de kan ha simmat därifrån. Spår av älg såg vi inte heller, men vi vet att älg simmar hit ut ibland, eller går över isen på vintern. För många år sedan avverkades skogen här av en god vän till oss från Snarkil. Maskinerna fraktades ut med flotte som byggdes för ändamålet. Vi hittade en kvarglömd stropp sen den avverkningen.

Helge E minns att det var åkrar här på ön förr. Troligen var det två hus här, vi såg lämningar efter ett av dem. Sen finns det ett litet fallfärdigt timrat hus som ett par nygifta byggde som sommarstuga här för länge sedan, de lever inte längre. Men det är inte använt på många år och ramlar nu långsamt  ihop.


Jazz var med i båten för första gången och han var lugn. Ibland låg han på golvet, ibland försökte han fånga alla dofter i vinddraget.




Solnedgången på hemvägen var ett fantastiskt skådespel!

Vi hade egentligen tänkt sitta ner och ta en fika uppe på ön, men det gick inte för myggen. Jag hade huvan på jackan uppe och smörjde in ansikte och händer med myggstift. Men myggen  kröp in i näsa, mun och ögon och där går ju med bästa vilja i världen inte att kleta med myggstift!!  .

Vi fick till slut fly ut i båten och en bit ut kunde vi ta fikat till slut. Det var i o för sig inte heller fel i den lugna varma kvällen med en fin solnedgång.

Vi gjorde ett snabbt strandhugg på Harhalsen, men det var lika illa där med myggen. Blani o D var ute och pürschjagade så vi träffade dem inte.

I morgon tisdag blir det inlägg om wallstripes på källarväggen och efterlysning av hemgjort växthus (Gunilla vill ha!) och något om min bästa älggryta kanske och sommarens  favoritdryck. Och kanske skriver jag om hur himla nervös och glad jag är inför det japanska besöket i helgen, jag vill ju så gärna att det ska bli bra.

Det var trevligt och på många sätt dråpligt, så som träffar i det här sällskapet brukar bli. Det var Rolands mamma och hennes syskon, tre systrar och en bror och flera har respektive, samt vi och en kusin till Roland.

De här syskonen har umgåtts i många år och haft mycket roligt tillsammans, umgängesformerna är avslappnade. Det startade glatt med en förväxling mellan entrésnaps till sillen och rabarbersaft!! Och fortsatte i samma stil.

De håller säkert på än och berättar historier och skrönor. Vi måste åka lite tidigare eftersom vi hade båten och det började bli mörkt på sjön.

Det här är bild från färden dit och det var premiär för den nyinköpta djupriggen. Fungerar helt rätt. Heter Scotty någonting.


Så här fantastisk är utsikten från rumsfönstret på Önnebyn, ut över sjön.








Det finns en sandstrand på tomten.


Den här eken minns jag som ett litet träd när våra barn var små och vi åkte hit och badade ibland. Nu är det ett stort "vårdträd"



Vackert dukat var det när vi kom dit.



Rolands morfar o mormor från ett kort som finns i huset.  Jag tror att deras ande blickade vänligt på ättlingarna och oss andra  den här kvällen. Att vi kunde vara där och ha roligt i deras hem. Här var Roland  ofta på somrarna och det var från sin älskade morfar Roland ärvde snickaryrket.Om man nu kan ärva sånt. Tyvärr dog han rätt ung, jag träffade honom aldrig. Rolands mormor hann jag träffa och henne tyckte jag mycket om, hon var så snäll.  Hon hade ramsvart långt hår och de brunaste ögon man kan tänka sig.

Rolands morbror flyttade i maj från Värmland till Burlöv, Arlöv (tror att det heter så), utanför Malmö,  i maj. De bor på 5:e våningen och har fantastisk utsikt över strandängar där kor betar och solnedgången är vacker. De trivs bra på sin nya boplats, njuter av att cykla och promenera i omgivningarna för att lära känna trakten. De tycker sig vänlig bemötta och att skåningarna är trevliga, exempelvis så är det många som hejar på dem där de bor.

Avslutningsvis så vill jag bara säga att vi hade en mycket trevlig kväll, god mat,  goda skratt, vackert väder.

Stort tack till alla som gjorde kvällen möjlig!!

Uppdaterat: Ha ha, precis som jag trodde! De höll alltså på och kalasade och skrattade  till halv två på natten och då ska man veta att de flesta är i åldrarna 65 - 82 år! De tyckte vi var ena veklingar som gav oss så tidigt!!