Christer Nerfont på Tjolitta...
Showens start var lite tveksam och det kan väl ha varit premiärnerver och TV-inspelning som gjorde det lite stelt, men det lossnade snart och det blev en berättelse om Frank Sinatra, humoristiskt framförd tillsammans med låtar. En del av sångerna var välkända förstås; Night and Day, I did it may way och så, men många mindre kända också.
Tjolitta var i stort sett fullsatt. Det serverades kaffe och semla i pausen och såldes lotter förstås. Efter föreställningen stående ovationer och extranummer.
Han inte bara låter bra, det är en prydlig pôjk att se på med lite Sinatrastuk över frisyren. Efter föreställningen konfererade han med Carina kantor om nya evenemang.
Det här är bara bäst. Det hela har ordnats av Festkommittén på Tjolitta.
Stort tack till Er för att Ni ordnar så mycket bra grejer på Tjolitta! Och nu ser vi fram mot kvinnomässan som är i mars tror jag om jag minns rätt. Då kommer vi tillbaka.
Bilden är från t-shirtarna som alla medlemmar i kommittén bar. Bilden lär ha ritats av Monikas mamma, vilken talang!
Såna här tillställningar är inte bara underhållning utan också en chans att träffa folk så här i glesbygden och att utbyta nyheter. Bl.a. berättade H i Leverhögen att han och 4 till ska åka skoter från Värmland till Norrland, 30 mil per dag räknar man med att avverka. Vilken fantastisk resa! Vilket äventyr! Men så är han väl en äventyrare också.
Hur många timmar på dygnet har du, Inga? :)
Jag förstår inte hur du hinner och orkar med så mycket... och så hinner du blogga om allt också! Sover du aldrig?
Själv är jag mycket slappare, orkar inte så ofta ens med roliga saker. Behöver finna mig själv mellan varven och efter jobbet behöver jag ofta ha det tyst omkring mig, vill "bara vara"... Nu under lovet har jag hunnit vara lite mer social än vanligt, men inte klarar jag din takt ens då.
För övrigt var Mr Sinatra ett fenomen, en gudabenådad sångare med en sällsynt underbar "tajming". Han inte bara sjöng bra, han gjorde det "in my way"...
Sådana tillställningar tycker jag om.Fast det blir alltför sällan nu.Men vi ska få en opera här i Norrköping och det ser jag fram mot.Ha en fin helg kram Thalina
Ailas: Känner igen det där med att behöva tystnaden efter jobbet! Och det har blivit mer påtagligt med åren! Jag lever ett laid-back-liv, eller hur det nu stavas, ett slacker-liv skulle man kanske säga på "amerikanska". Gubben är rätt självgående och jag själv har inte så höga ambitioner när det gäller städning och ordning på torpet. Det får bli som det blir och då hinner man med det som roar. Gubben är en god läromästare därvidlag. Redan hans lärare på mellanstadiet, Börje S, påpekade att han medvetet valde bort de tråkiga arbetsuppgifterna för att ägna sig åt de trevligare. Och läxorna på högstadiet gjordes av en mer ambitiös kvinnlig kusin som han delade skolbuss med ;-). Nu har jag allt skvallrat alldeles förfärligt. Men inte så många läser gamla kommentarer.
Thalina: Jag har vid ett par tillfällen gästat det fina konserhuset i Norrköping, LA-sonen bodde ju där i flera år och jobbade i den gamla tegelstadsdelen på UDS. Vi var på en fantastisk föreställning av Carmina Burana i konserthuset där. Jag besökte också konsthallen med den fina målningen "Ingens hundar" som hör till den permanenta samlingen. Sen åkte jag speciellt till Norrköping en gång för att se utställningen med Dalis skulpturer. Men det var den dålig utställning, mest geschäft med kopior till salu för hutlösa priser. Dali var ju generös med sånt.