Tidsandan från 1968 ...
... resulterade i att skolan över tid blev allt sämre enligt Hans Bergström i DN. Det handlar alltså enligt honom inte om friskolereformen eller om segregation i skolan. Och han tar, liksom jag gjort tidigare i blogginlägg, upp att en orsak till Finlands skolframgångar är att man inte har en behövt möta den utmaning som ligger i att ta emot ett stort antal barn i skolan med ett annat hemspråk.
HB:
"Vi var många medskyldiga i denna tidsanda. Skillnaden mot Finland var att den i Sverige inte stannade vid en vindpust av ungdomlig galenskap utan följdes av galenskaparnas ”marsch genom institutionerna”, än i dag präglande våra skolmyndigheter. Landsorganisationen, till dess ovanskliga ära, försökte hålla emot – väl vetande att arbetarnas barn är mest betjänta av en krävande skola."
Det är bra att ledande debattörer i Sverige tar en seriös debatt om den svenska skolan. Ur den kanske vi kan få ett behövligt paradigmskifte på alla nivåer så småningom. Men det kan ta tid och det måste kanske, som HB antyder, inte bara ta en politisk väg utan också en väg genom de statliga verken / myndigheterna. Eftersom de som anställts där inte är självklart avsättbara i samband med val och majoritetsskifte i riksdagen så är en betydligt större tröghet inbyggd i det systemet, på gott och ont. Och jag kan väl ibland undra om inte en en god del av de tongivande på verksnivå är gamla 68:or.
Enligt HB så har det tidigare goda arvet verkat länge och gjort att det tagit lång tid för dåliga beslut att få genomslagskraft fullt ut. Det kan ta lika lång tid att hitta tillbaka igen. HB uttrycker det som att det är lättare att göra fisksoppa av fisk än att göra fisk av fisksoppa. ;-) Tja, den som lever får se.
http://www.dn.se/debatt/68-vinden-blaste-bort-lararnas-auktoritet-status-och-loner
Kraven på dokumentation, ...
... rättssäkerhet och genomlyslighet förorsakar mängder av extra administrativt arbete, inom den offentliga sektorn; vård, polis, skola. Det innebär kostnader både i att använda tid till att genomföra själva dokumentationen och att skapa / köpa system som kan användas . Kanske borde inte den kostnaden belasta budget för kärnverksamhet utan budgeteras på ett särskilt konto bredvid så den blir synlig. Den motiveras ofta med termer som "kvalitetssäkring" men att genomföra en omfattande dokumentation av det egna arbetet betyder inte med automatik att jobbet blir bättre genomfört. Det blir bara mer synligt och kontrollerbart för en utomstående. Faktum är att dokumentationen i sig stjäl en hel del av den arbetstid som annars skulle ha använts till att nå målen med själva uppdraget.
Vi som jobbar som lärare ska involvera oss i dokumentation av elevernas arbete, först i förväg som kollektiv och individuell plan, sedan ska vi redovisa hur det blev genomfört, värdera genomförandet och till slut utifrån den göra en ny plan. Sen ska vi också engagera oss i att dokumentera planeringen av det egna (och kollegornas!) lärarararbete, redovisa hur det blev genomfört, värdera det genomförandet och göra nya planer. Och det inom olika områden. Sen ska vi dokumentera planer på skolnivå för "likabehandling", planer mot mobbning, kvalitetsarbete osv och sedan dokumentera hur det arbetet har fungerat, värdera det och gå vidare, revidera. Till slut måste det finnas en hanterbar förvaring av alla de här dokumenten (digitala eller i pappersform) om de ska kunna hittas och kunna användas i en eventuell rättslig process där skolan / den enskilde läraren granskas.
För den bilan hänger tung över oss i det vardagliga arbetet numera; vi måste kunna försvara oss om vi blir anmälda till Skolverket, vi måste klara ett besök från Skolinspektionen, vi får inte utsätta oss för risken av mediakritik - bli uthängda i pressen. Vi har på något sätt gått från att ha varit respekterade samhällsmedborgare, värda förtroende, till att varje dag känna oss som presumtiva förbrytare. Ja, något åt det hållet i alla fall. När skolmänniskor från Finland (enligt internationella jämförelser ett land som lyckas med sin skola) besöker Sverige så häpnar man över detta misstroende och att det fått så stort utrymme.
Nu är det svårt att göra någon säker bedömning av hur stor den posten "kontrolldokumentation" skulle bli i pengar, men kanske kan vi uppskatta den till minst 10 procent av alla lärares jobb i Sverige = var tionde arbetstimme, en halv arbetsdag i veckan och kanske 20 % av alla läkares och polisers. Och då menar jag endast sån dokumentation som görs för andras skull, arbetsuppgifter som inte i sig gör jobbet bättre och för det närmare måluppfyllelse utan som enbart är till för att öka rättssäkerheten, dokumentationen och genomlysligheten så att någon annan, någon inne i verksamheten på annan nivå (chefer, politiker) eller någon utifrån (föräldrar, anhöriga) kan kontrollera. (Det finns ju också en utvärdering som verksamheten gör för sin egen skull, för att föra det egna jobbet framåt, men den avser jag inte, den är något annat. På jobbet har jag olika pärmar för att samla det här; pärmar som är märkta "kvalitetsarbete" och "kvalitetsarbete på riktigt")
I Finland säger man att man litar på sina lärare, man behöver inte hålla på att avkräva en så här omfattande dokumentation, kontroll, kvalitetssäkring, genomlyslighet, rättssäkerhet osv. Kanske är det detsamma med polisen och vården där, jag vet inte? Är det så att vi i Sverige har en stor misstro mot de offentliganställda? En misstro som gör att vi biter oss själva i svansen genom att en alltför stor del av de anvisade resurserna går åt till att göra det lätt att kontrollera exakt vad var och en gör på jobbet.
Om man lade den här kostnaden där den hör hemma, utanför själva kärnverksamheten så skulle man, för att kunna införa nya administrativa rutiner, tvingas att anställa mer personal för att kunna behålla kvaliteten på själva verksamheten. För enbart det faktum att det är lätt att kontrollera vad var och en gör innebär inte att den personen faktiskt jobbar bättre. Om det nu inte var så att den personen tidigare hållit på och gjort fel eller gjort för lite. I så fall höjer den ökade kontrollen kvaliteten och höjer måluppfyllelsen. Men det verkar inte ha fungerat så, man anställer alltså allt fler lärare men skolan i Sverige presterar sämre. Man anställer allt fler poliser men det löses allt färre brott. Man anställer allt fler läkare men köerna i vården blir längre. Och jag vägrar tro att majoriteten av de offentliganställda plötsligt bestämt sig för vara lata och inte sköta jobbet längre på ett bra sätt. Det vore i så fall en konspiration av gigantiska mått. Det måste finnas andra förklaringar till att offentlig verksamhet ser ut att tappa i effektivitet. Och man ska ha klart för sig att det handlar om gigantiska resurser som hystas omkring, typ 10 % av allt lärararbete i Sverige är jättemycket om man lägger det i en hög, eller hur man ska uttrycka det.
Någonstans där finns ett logikglapp i den här s.k. kvalitetssäkringen. Kraven på dokumentationen i sig kostar alltså en massa resurser, resurser som skulle ha kunna komma kärnverksamheten till del istället. Lärare har alltid planerat och utvärderat sitt jobb, både enskilt och som kollektiv, men aldrig någonsin tvingats till en så omfattande dokumentation som nu. Det är den stora skillnaden. Det är möjligt att kraven på insyn är rättmätiga, men kostnaden för den borde ligga i en egen budgetpost i så fall så den blir tydlig.
Asch, det här var väl totalt obegripligt!!!!??? Ibland är det så himla svårt att sätta ord på en tankegång, ord som gör den fattbar för någon annan.
Suck!
http://www.dn.se/nyheter/sverige/lakare-vill-varda--inte-registrera
Vi som jobbar som lärare ska involvera oss i dokumentation av elevernas arbete, först i förväg som kollektiv och individuell plan, sedan ska vi redovisa hur det blev genomfört, värdera genomförandet och till slut utifrån den göra en ny plan. Sen ska vi också engagera oss i att dokumentera planeringen av det egna (och kollegornas!) lärarararbete, redovisa hur det blev genomfört, värdera det genomförandet och göra nya planer. Och det inom olika områden. Sen ska vi dokumentera planer på skolnivå för "likabehandling", planer mot mobbning, kvalitetsarbete osv och sedan dokumentera hur det arbetet har fungerat, värdera det och gå vidare, revidera. Till slut måste det finnas en hanterbar förvaring av alla de här dokumenten (digitala eller i pappersform) om de ska kunna hittas och kunna användas i en eventuell rättslig process där skolan / den enskilde läraren granskas.
För den bilan hänger tung över oss i det vardagliga arbetet numera; vi måste kunna försvara oss om vi blir anmälda till Skolverket, vi måste klara ett besök från Skolinspektionen, vi får inte utsätta oss för risken av mediakritik - bli uthängda i pressen. Vi har på något sätt gått från att ha varit respekterade samhällsmedborgare, värda förtroende, till att varje dag känna oss som presumtiva förbrytare. Ja, något åt det hållet i alla fall. När skolmänniskor från Finland (enligt internationella jämförelser ett land som lyckas med sin skola) besöker Sverige så häpnar man över detta misstroende och att det fått så stort utrymme.
Nu är det svårt att göra någon säker bedömning av hur stor den posten "kontrolldokumentation" skulle bli i pengar, men kanske kan vi uppskatta den till minst 10 procent av alla lärares jobb i Sverige = var tionde arbetstimme, en halv arbetsdag i veckan och kanske 20 % av alla läkares och polisers. Och då menar jag endast sån dokumentation som görs för andras skull, arbetsuppgifter som inte i sig gör jobbet bättre och för det närmare måluppfyllelse utan som enbart är till för att öka rättssäkerheten, dokumentationen och genomlysligheten så att någon annan, någon inne i verksamheten på annan nivå (chefer, politiker) eller någon utifrån (föräldrar, anhöriga) kan kontrollera. (Det finns ju också en utvärdering som verksamheten gör för sin egen skull, för att föra det egna jobbet framåt, men den avser jag inte, den är något annat. På jobbet har jag olika pärmar för att samla det här; pärmar som är märkta "kvalitetsarbete" och "kvalitetsarbete på riktigt")
I Finland säger man att man litar på sina lärare, man behöver inte hålla på att avkräva en så här omfattande dokumentation, kontroll, kvalitetssäkring, genomlyslighet, rättssäkerhet osv. Kanske är det detsamma med polisen och vården där, jag vet inte? Är det så att vi i Sverige har en stor misstro mot de offentliganställda? En misstro som gör att vi biter oss själva i svansen genom att en alltför stor del av de anvisade resurserna går åt till att göra det lätt att kontrollera exakt vad var och en gör på jobbet.
Om man lade den här kostnaden där den hör hemma, utanför själva kärnverksamheten så skulle man, för att kunna införa nya administrativa rutiner, tvingas att anställa mer personal för att kunna behålla kvaliteten på själva verksamheten. För enbart det faktum att det är lätt att kontrollera vad var och en gör innebär inte att den personen faktiskt jobbar bättre. Om det nu inte var så att den personen tidigare hållit på och gjort fel eller gjort för lite. I så fall höjer den ökade kontrollen kvaliteten och höjer måluppfyllelsen. Men det verkar inte ha fungerat så, man anställer alltså allt fler lärare men skolan i Sverige presterar sämre. Man anställer allt fler poliser men det löses allt färre brott. Man anställer allt fler läkare men köerna i vården blir längre. Och jag vägrar tro att majoriteten av de offentliganställda plötsligt bestämt sig för vara lata och inte sköta jobbet längre på ett bra sätt. Det vore i så fall en konspiration av gigantiska mått. Det måste finnas andra förklaringar till att offentlig verksamhet ser ut att tappa i effektivitet. Och man ska ha klart för sig att det handlar om gigantiska resurser som hystas omkring, typ 10 % av allt lärararbete i Sverige är jättemycket om man lägger det i en hög, eller hur man ska uttrycka det.
Någonstans där finns ett logikglapp i den här s.k. kvalitetssäkringen. Kraven på dokumentationen i sig kostar alltså en massa resurser, resurser som skulle ha kunna komma kärnverksamheten till del istället. Lärare har alltid planerat och utvärderat sitt jobb, både enskilt och som kollektiv, men aldrig någonsin tvingats till en så omfattande dokumentation som nu. Det är den stora skillnaden. Det är möjligt att kraven på insyn är rättmätiga, men kostnaden för den borde ligga i en egen budgetpost i så fall så den blir tydlig.
Asch, det här var väl totalt obegripligt!!!!??? Ibland är det så himla svårt att sätta ord på en tankegång, ord som gör den fattbar för någon annan.
Suck!
http://www.dn.se/nyheter/sverige/lakare-vill-varda--inte-registrera
Tomma platser på lärarutbildningarna ...
... finns det. På vissa utbildningar står hälften av stolarna tomma. Vem ska undervisa när nu stora grupper av lärare går i pension de närmaste åren? Och kraven på behörighet och legitimation har höjts.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tomma-platser-pa-lararutbildningar_6937163.svd
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-star-infor-en-nationell-lararkris
Dålig lön och dålig arbetsmiljö, bullrigt, stressigt, ofta i gamla slitna lokaler bidrar förstås, liksom den låga statusen och maktlösheten.
Men det finns också goda skäl att fundera över om inte utarmningen av arbetet spelar roll. Lärarjobbet har gått från att vara ett kreativt och kvalificerat fritt arbete till att allt mer av tiden ägnas åt beordrad rutinmässig administration och det kommer från långt uppe i systemet, inte från skolnivå.
Det är samma förhållande med polisen och till viss del vården. Administration, i kvalitetens och rättssäkerhetens heliga namn, har fått breda ut sig tidsmässigt i krav uppifrån systemet. Det blir mindre tid över till själva kärnverksamheten. Jag återkommer till ämnet i ett nytt inlägg - minst ett! ;-) - för det är intressant.
Ämnet administrationsstöld ur budgeterade medel är alldeles för lite belyst i de allmänna funderingarna över varför man anställer allt fler lärare och skolan samtidigt lyckas allt sämre. Man anställer fler och fler poliser men allt färre brott blir lösta. För jag vägrar tro att lärare och poliser sitter med armarna i kors och inte jobbar. Jag tror att folk sliter som bara den men möjligtvis med fel arbetsuppgifter, eventuellt med något helt annat än att försöka uppfylla kärnverksamhetens mål.
Borde kostnaderna / resurserna för kontroll, dokumentation, rättssäkerhet, administrativ kvalitet ligga utanför det som budgeteras för kärnverksamheten? De gynnar ju inte med automatik måluppfyllelsen i skolan, patientgenomströmningen i vården, frekevensen uppklarade brott inom polisen. De är ju resurser som egentligen hör till ett annat system och de behövde bli synliga så att de får leva sitt eget liv och tjäna sitt eget levebröd, inte leva på anslag till respektive områdes kärnverksamhet.
Jag lever i ett demokratiskt system och om samhället beslutar att vi ska ha den här kontrollen på lärare, poliser och läkare med kontroller in absurdum, då finner jag mig i det. Men man ska kalla det vid sitt rätta namn och inte stjäla medel ur verksamheten till det. Sen får man stå sitt kast och anställa fler lärare redan för att behålla kvalitetsnivån så att vi hinner med allt vi ska göra, inklusive själva undervisningen.
(Nu skriver jag om detta med administrativt intrång i arbetet på en del områden inom offentlig sektor. Det råkar bli i ´samma veva som vi inför ett nytt PA-system med självservice för anställda i kommunen. Men det har egentligen inte med detta att göra. Det nya PA-systemet kommer säkert att fungera bra när vi kan det och bli lika självklart som att sköta bankärenden själv via nätet. Det är inte den administrationen jag menar utan alla drivor av planer, program och utvärderingar på elevnivå, lärarnivå, skolnivå och kommunnivå som vi måste engagera oss i. Ville bara förtydliga så att det inte missförstås)
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tomma-platser-pa-lararutbildningar_6937163.svd
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-star-infor-en-nationell-lararkris
Dålig lön och dålig arbetsmiljö, bullrigt, stressigt, ofta i gamla slitna lokaler bidrar förstås, liksom den låga statusen och maktlösheten.
Men det finns också goda skäl att fundera över om inte utarmningen av arbetet spelar roll. Lärarjobbet har gått från att vara ett kreativt och kvalificerat fritt arbete till att allt mer av tiden ägnas åt beordrad rutinmässig administration och det kommer från långt uppe i systemet, inte från skolnivå.
Det är samma förhållande med polisen och till viss del vården. Administration, i kvalitetens och rättssäkerhetens heliga namn, har fått breda ut sig tidsmässigt i krav uppifrån systemet. Det blir mindre tid över till själva kärnverksamheten. Jag återkommer till ämnet i ett nytt inlägg - minst ett! ;-) - för det är intressant.
Ämnet administrationsstöld ur budgeterade medel är alldeles för lite belyst i de allmänna funderingarna över varför man anställer allt fler lärare och skolan samtidigt lyckas allt sämre. Man anställer fler och fler poliser men allt färre brott blir lösta. För jag vägrar tro att lärare och poliser sitter med armarna i kors och inte jobbar. Jag tror att folk sliter som bara den men möjligtvis med fel arbetsuppgifter, eventuellt med något helt annat än att försöka uppfylla kärnverksamhetens mål.
Borde kostnaderna / resurserna för kontroll, dokumentation, rättssäkerhet, administrativ kvalitet ligga utanför det som budgeteras för kärnverksamheten? De gynnar ju inte med automatik måluppfyllelsen i skolan, patientgenomströmningen i vården, frekevensen uppklarade brott inom polisen. De är ju resurser som egentligen hör till ett annat system och de behövde bli synliga så att de får leva sitt eget liv och tjäna sitt eget levebröd, inte leva på anslag till respektive områdes kärnverksamhet.
Jag lever i ett demokratiskt system och om samhället beslutar att vi ska ha den här kontrollen på lärare, poliser och läkare med kontroller in absurdum, då finner jag mig i det. Men man ska kalla det vid sitt rätta namn och inte stjäla medel ur verksamheten till det. Sen får man stå sitt kast och anställa fler lärare redan för att behålla kvalitetsnivån så att vi hinner med allt vi ska göra, inklusive själva undervisningen.
(Nu skriver jag om detta med administrativt intrång i arbetet på en del områden inom offentlig sektor. Det råkar bli i ´samma veva som vi inför ett nytt PA-system med självservice för anställda i kommunen. Men det har egentligen inte med detta att göra. Det nya PA-systemet kommer säkert att fungera bra när vi kan det och bli lika självklart som att sköta bankärenden själv via nätet. Det är inte den administrationen jag menar utan alla drivor av planer, program och utvärderingar på elevnivå, lärarnivå, skolnivå och kommunnivå som vi måste engagera oss i. Ville bara förtydliga så att det inte missförstås)
Per Kornhall ...
... har jag aldrig hört talas om förut. Men han är undervisningsråd på Skolverket och har skrivit en debattartikel i DN idag om skolans förfall.
http://www.dn.se/debatt/principen-om-en-bra-skola-for-alla-galler-inte-langre
PK är disputerad biolog, gymnasielärare, f.d. Livets-ordare som skrivit en bok om sekten efter sitt avhopp, konstutbildad, sportbilsentusiast. Det spretar lite alltså. Det kan ju borga för en mångsidighet som är fruktbar eller också för ett ständigt perspektivbyte som inte bottnar någonstans ideologiskt.
Jag menar bara att om jag läser något intressant så vill jag veta något om personen som har skrivit. Och det intressanta med just den här debattartikeln var inte att PK sällar sig till kören av domedagsprofeter när det gäller den svenska skolan, för den är redan väldigt stor. Hans synpunkter var inte heller revolutionerande utan lägger sig mitt i åsiktsströmmen. Nej, det var att en byråkrat på Skolverket så tydligt går ut med kritik mot landets skolpolitik.
Jag funderar lite efter att ha läst artikeln, på vem PK är för att förstå varför han skriver detta och gör ett politiskt utspel. Han var under många år entusiastisk medlem av sekten Livets Ord, men bröt sig ur med buller och bång och skrev en bok om sektens fördärvlighet.
Nu är han upptagen i Central Skolbyråkrati, som jag tror på många sätt också är en ganska smal gemenskap när det gäller ideologi. (Inga andra jämförelser mellan Skolverket och "Livets Ord"!) Om man blir antagen hit och ska fortsätta att arbeta här så förmodar jag att man bör omfatta Skolverkets analys av skolans tillstånd. För det mesta så är denna analys informell förstås för ett statligt verk bör ju, officiellt i alla fall, förhålla sig klädsamt neutral i förhållande till rådande politik. Tanken är att man ska kunna arbeta under växlande regimer. Det är alltså rätt ovanligt att någon från Skolverket "driver skolpolitik" uttalat. Åtminstone var det så förr i tiden.
Mats Ekholm, flumpedagogikens främsta företrädare, var dock en som bröt den traditionen och öppet tog en ställning långt till vänster tillsammans med ett gäng anhängare. Nu har vi alltså fått ytterligare en som torgför kritik mot skolpolitiken. (Det kan finnas fler aktiva politiker på Skolverket förstås, fast jag har missat dem)
Per Kornhalls analys av det svenska skoleländet lägger sig bekvämt tillrätta i en medial mainstream: den går ut på att felet ligger i att vi har friskolor, kommunalisering av skolan, nationella prov, att skolor är konkurrensutsatta genom friheten att välja skola, låga lärarlöner, friskolornas vinstuttag och en del annat.
Så uppfattar jag honom i alla fall. Men han har inget annat än sitt personliga tyckande som grund för de åsikter han framför i debattartikeln. Och jag skymtar inga lösningar i hans debattinlägg. Vad vill han egentligen?
Ska vi tillbaka till att föräldrar anvisas en skola för sina barn utifrån en geografisk gränsdragning och det är den som gäller - punkt slut?
Vill han förbjuda friskolor?
Hur menar han att man ska kunna styra lönerörelsen till att ge lärare 10.000 kr mer i månaden?
Ska de nationella proven bort?
Ska skolan förstatligas?
Ska effekten av socioekonomiskt segregerat boende överbryggas med bussning eller vad?
Det här gnället som PK framför känns uppriktigt sagt lite lågt, lite billigt, lite på sandlådenivå. Och framför allt är det en analys som är skärande populistisk - utan vetenskaplig / saklig förankring. Illa av en disputerad som borde uttala sig i en annan tradition. Dessutom kan det finnas goda skäl för den svenska traditionen att de statliga verkens företrädare inte ska agera politiskt. De är anställda på villkor som gör att de ska kunna fungera oavsett vilken politisk majoritet som gäller och kunna göra det utan att misstänkas förvanska det uppdrag som ges dem från den politiska centrala styrnivån.
Det är möjligt att PK har rätt i sin analys, åtminstone i delar av den. Men exempelvis Hattie (forskare som är svår att bortse ifrån i det här sammanhanget) säger ingenstans att det finns samband mellan dålig skola och det PK rabblar upp i sin debattartikel.
Vi har väldigt lite av faktabaserade kunskaper om varför svensk skola har sämre kunskapsresultat. Många tar tillfället i akt att skylla på sånt som är de egna gamla käpphästarna om skolan. Men det skulle ju, om man vill vidga synfältet lite, kunna vara andra omständigheter som ligger bakom;
-Sverige har haft en stor flyktinginvandring de senaste decennierna och vi har som land inte lyckats så bra med att hjälpa de nya svenskarna till rätta i vårt samhälle. Detta avspeglar sig i skolan förstås, många barn sliter med att förstå en undervisning som inte bedrivs på det egna hemspråket. Finland, som vi jämför oss med, har inte tagit emot flyktingar så som Sverige har gjort och har inte behövt ägna sig åt det här dilemmat.
- Segregering i Sverige har ökat i samhället. Alla har fått bättre standard men spannet mellan fattigast och rikast har ökat. Det avspeglar sig också i skolan förstås. Rent hypotetiskt kan det vara så att svensk skola med hänsyn tagit till detta har lyckats över förväntan. Vi vet inget om det.
- Framgångsrikt skolarbete har traditionellt förutsatt att eleverna ägnar en rejäl del av sin fritid till att göra hemuppgifter av olika slag. Numera finns ett stort utbud av annat roligt att ägna sig åt; organiserad idrott, lattekultur, dataspel, tv osv. Skolan har fått svår konkurrens.
- Läsandet var förr en självklar väg till spännande upplevelser men det behovet kan idag tillfredsställas genom andra media. Barn ( och vuxna tror jag) läser inte så mycket böcker längre, men andra typer av texter, ett mer fragmentariskt läsande som inte gynnar skolans krav på läskunnighet, dvs kunna läsa länge i sträck, kunna läsa långa texter med komplicerad uppbyggnad i språket.
- Barn är idag bra på sånt som traditionellt sett ( Pisa?) inte värdesätts så högt, sånt som inte mäts i internationella undersökningar; bildspråk, förståelse för och skapande av kombinationer film - bild - text - ljud, det nya mms / sms -språket, konsten att upprätthålla kontakter med vänner över tid oavsett geografiskt avstånd, interaktivt faktasök snabbt och en del annat.
Det jag beskriver här ovan som alternativa / kompletterande förklaringar till den nedåtgående trenden för Sverige i Pisa-mätningarna behöver inte alls vara Sanning med stort S. Jag känner ödmjukhet inför ämnet och har inte några ytterligare fakta att tillföra, mer än min egen begränsade erfarenhet. Hattie har ju forskat mycket om påverkansfaktorer i själva skolvärlden och han är relevant för den delen. Men skolan är samtidigt en del av det omgivande samhället, varken bättre eller sämre och detta faktum har också en plats i sammanhanget. Det finns sällan enkla förklaringar till komplicerade problem med många variabler inblandade.
Herregud, varför ägnar man en lördag morgon åt att fördjupa sig i sånt här?????
http://www.dn.se/debatt/principen-om-en-bra-skola-for-alla-galler-inte-langre
PK är disputerad biolog, gymnasielärare, f.d. Livets-ordare som skrivit en bok om sekten efter sitt avhopp, konstutbildad, sportbilsentusiast. Det spretar lite alltså. Det kan ju borga för en mångsidighet som är fruktbar eller också för ett ständigt perspektivbyte som inte bottnar någonstans ideologiskt.
Jag menar bara att om jag läser något intressant så vill jag veta något om personen som har skrivit. Och det intressanta med just den här debattartikeln var inte att PK sällar sig till kören av domedagsprofeter när det gäller den svenska skolan, för den är redan väldigt stor. Hans synpunkter var inte heller revolutionerande utan lägger sig mitt i åsiktsströmmen. Nej, det var att en byråkrat på Skolverket så tydligt går ut med kritik mot landets skolpolitik.
Jag funderar lite efter att ha läst artikeln, på vem PK är för att förstå varför han skriver detta och gör ett politiskt utspel. Han var under många år entusiastisk medlem av sekten Livets Ord, men bröt sig ur med buller och bång och skrev en bok om sektens fördärvlighet.
Nu är han upptagen i Central Skolbyråkrati, som jag tror på många sätt också är en ganska smal gemenskap när det gäller ideologi. (Inga andra jämförelser mellan Skolverket och "Livets Ord"!) Om man blir antagen hit och ska fortsätta att arbeta här så förmodar jag att man bör omfatta Skolverkets analys av skolans tillstånd. För det mesta så är denna analys informell förstås för ett statligt verk bör ju, officiellt i alla fall, förhålla sig klädsamt neutral i förhållande till rådande politik. Tanken är att man ska kunna arbeta under växlande regimer. Det är alltså rätt ovanligt att någon från Skolverket "driver skolpolitik" uttalat. Åtminstone var det så förr i tiden.
Mats Ekholm, flumpedagogikens främsta företrädare, var dock en som bröt den traditionen och öppet tog en ställning långt till vänster tillsammans med ett gäng anhängare. Nu har vi alltså fått ytterligare en som torgför kritik mot skolpolitiken. (Det kan finnas fler aktiva politiker på Skolverket förstås, fast jag har missat dem)
Per Kornhalls analys av det svenska skoleländet lägger sig bekvämt tillrätta i en medial mainstream: den går ut på att felet ligger i att vi har friskolor, kommunalisering av skolan, nationella prov, att skolor är konkurrensutsatta genom friheten att välja skola, låga lärarlöner, friskolornas vinstuttag och en del annat.
Så uppfattar jag honom i alla fall. Men han har inget annat än sitt personliga tyckande som grund för de åsikter han framför i debattartikeln. Och jag skymtar inga lösningar i hans debattinlägg. Vad vill han egentligen?
Ska vi tillbaka till att föräldrar anvisas en skola för sina barn utifrån en geografisk gränsdragning och det är den som gäller - punkt slut?
Vill han förbjuda friskolor?
Hur menar han att man ska kunna styra lönerörelsen till att ge lärare 10.000 kr mer i månaden?
Ska de nationella proven bort?
Ska skolan förstatligas?
Ska effekten av socioekonomiskt segregerat boende överbryggas med bussning eller vad?
Det här gnället som PK framför känns uppriktigt sagt lite lågt, lite billigt, lite på sandlådenivå. Och framför allt är det en analys som är skärande populistisk - utan vetenskaplig / saklig förankring. Illa av en disputerad som borde uttala sig i en annan tradition. Dessutom kan det finnas goda skäl för den svenska traditionen att de statliga verkens företrädare inte ska agera politiskt. De är anställda på villkor som gör att de ska kunna fungera oavsett vilken politisk majoritet som gäller och kunna göra det utan att misstänkas förvanska det uppdrag som ges dem från den politiska centrala styrnivån.
Det är möjligt att PK har rätt i sin analys, åtminstone i delar av den. Men exempelvis Hattie (forskare som är svår att bortse ifrån i det här sammanhanget) säger ingenstans att det finns samband mellan dålig skola och det PK rabblar upp i sin debattartikel.
Vi har väldigt lite av faktabaserade kunskaper om varför svensk skola har sämre kunskapsresultat. Många tar tillfället i akt att skylla på sånt som är de egna gamla käpphästarna om skolan. Men det skulle ju, om man vill vidga synfältet lite, kunna vara andra omständigheter som ligger bakom;
-Sverige har haft en stor flyktinginvandring de senaste decennierna och vi har som land inte lyckats så bra med att hjälpa de nya svenskarna till rätta i vårt samhälle. Detta avspeglar sig i skolan förstås, många barn sliter med att förstå en undervisning som inte bedrivs på det egna hemspråket. Finland, som vi jämför oss med, har inte tagit emot flyktingar så som Sverige har gjort och har inte behövt ägna sig åt det här dilemmat.
- Segregering i Sverige har ökat i samhället. Alla har fått bättre standard men spannet mellan fattigast och rikast har ökat. Det avspeglar sig också i skolan förstås. Rent hypotetiskt kan det vara så att svensk skola med hänsyn tagit till detta har lyckats över förväntan. Vi vet inget om det.
- Framgångsrikt skolarbete har traditionellt förutsatt att eleverna ägnar en rejäl del av sin fritid till att göra hemuppgifter av olika slag. Numera finns ett stort utbud av annat roligt att ägna sig åt; organiserad idrott, lattekultur, dataspel, tv osv. Skolan har fått svår konkurrens.
- Läsandet var förr en självklar väg till spännande upplevelser men det behovet kan idag tillfredsställas genom andra media. Barn ( och vuxna tror jag) läser inte så mycket böcker längre, men andra typer av texter, ett mer fragmentariskt läsande som inte gynnar skolans krav på läskunnighet, dvs kunna läsa länge i sträck, kunna läsa långa texter med komplicerad uppbyggnad i språket.
- Barn är idag bra på sånt som traditionellt sett ( Pisa?) inte värdesätts så högt, sånt som inte mäts i internationella undersökningar; bildspråk, förståelse för och skapande av kombinationer film - bild - text - ljud, det nya mms / sms -språket, konsten att upprätthålla kontakter med vänner över tid oavsett geografiskt avstånd, interaktivt faktasök snabbt och en del annat.
Det jag beskriver här ovan som alternativa / kompletterande förklaringar till den nedåtgående trenden för Sverige i Pisa-mätningarna behöver inte alls vara Sanning med stort S. Jag känner ödmjukhet inför ämnet och har inte några ytterligare fakta att tillföra, mer än min egen begränsade erfarenhet. Hattie har ju forskat mycket om påverkansfaktorer i själva skolvärlden och han är relevant för den delen. Men skolan är samtidigt en del av det omgivande samhället, varken bättre eller sämre och detta faktum har också en plats i sammanhanget. Det finns sällan enkla förklaringar till komplicerade problem med många variabler inblandade.
Herregud, varför ägnar man en lördag morgon åt att fördjupa sig i sånt här?????
Oj då!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/monicagunne/article14525151.ab
Så kan det gå och alla mina fördomar om skola i Asien kommer på skam
Så kan det gå och alla mina fördomar om skola i Asien kommer på skam
Få utbildar sig till lärare ...
... numera. Det lär vara i genomsnitt en sökande per plats till lärarutbildningarna och sen hoppar hälften av efter en termin eftersom de egentligen ville bli något annat och sökte till lärare i andra eller tredje hand.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/borja-med-att-lata-lararna-undervisa_6917223.svd
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/aer-det-moedan-vaert-att-bli-laerare-2093
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/laga-laerarloener-har-blivit-ett-samhaellsproblem-1526
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/dags-att-foerstatliga-skolan-1282
Arbetsgivarens (Sveriges kommuner och landstings) tidning konstaterar att det anställts fler lärare och att det är därför lönerna inte hänger med. Man får väl anta att det anställs så många lärare som det behövs. Självklart innebär det låga löneläget att färre vill jobba som lärare. Sett ur livslöneperspektiv så lönar sig inte en de långa lärarutbildningarna. Men en besvärlig och utsatt arbetssituation lär också bidra. Lärare måste numera använda sin arbetstid till en hel annat än undervisning; rastvakt, individuella undervisningsplaner, skriftliga omdömen (flera hundra sammantaget ett par gånger om året minst om man tar med alla elever och alla ämnen), jobb i dåliga lokaler, onödig administration, nya datorprogram som ska kunna hanteras (program som underlättar för någon annan i skolans värld exempelvis adminstratörer eller föräldrar eller den som vill kontrollera vad som gjorts men de underlättar inte för läraren) .
Många upplever att det hela tiden läggs på nya arbetsuppgifter utan att man får besked om vad som ska tas bort istället. Kanske måste man fundera över om inte staten borde vara skolans huvudman. Det kan vara lättare om det är samma nivå som både ställer kraven och betalar för att de uppfylls. Idag kommer kraven från staten och kommunerna ska betala. Det kan bli obalans. Och man kanske också måste skydda en del av arbetstiden så att X antal minuter per lektion reserveras för planering och efterarbete, tid som inte får ockuperas av andra arbetsuppgifter.
Nu skriver jag inte specifikt om min skola och mitt jobb utan om skolan i allmänhet i Sverige. Jag gillar verkligen mitt arbete och går dit glad i hågen varje dag. Jag ångrar inte att jag blev lärare, tycker att jag har världens bästa jobb med himla mysiga ungar + föräldrar och trevliga kollegor.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/borja-med-att-lata-lararna-undervisa_6917223.svd
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/aer-det-moedan-vaert-att-bli-laerare-2093
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/laga-laerarloener-har-blivit-ett-samhaellsproblem-1526
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/dags-att-foerstatliga-skolan-1282
Arbetsgivarens (Sveriges kommuner och landstings) tidning konstaterar att det anställts fler lärare och att det är därför lönerna inte hänger med. Man får väl anta att det anställs så många lärare som det behövs. Självklart innebär det låga löneläget att färre vill jobba som lärare. Sett ur livslöneperspektiv så lönar sig inte en de långa lärarutbildningarna. Men en besvärlig och utsatt arbetssituation lär också bidra. Lärare måste numera använda sin arbetstid till en hel annat än undervisning; rastvakt, individuella undervisningsplaner, skriftliga omdömen (flera hundra sammantaget ett par gånger om året minst om man tar med alla elever och alla ämnen), jobb i dåliga lokaler, onödig administration, nya datorprogram som ska kunna hanteras (program som underlättar för någon annan i skolans värld exempelvis adminstratörer eller föräldrar eller den som vill kontrollera vad som gjorts men de underlättar inte för läraren) .
Många upplever att det hela tiden läggs på nya arbetsuppgifter utan att man får besked om vad som ska tas bort istället. Kanske måste man fundera över om inte staten borde vara skolans huvudman. Det kan vara lättare om det är samma nivå som både ställer kraven och betalar för att de uppfylls. Idag kommer kraven från staten och kommunerna ska betala. Det kan bli obalans. Och man kanske också måste skydda en del av arbetstiden så att X antal minuter per lektion reserveras för planering och efterarbete, tid som inte får ockuperas av andra arbetsuppgifter.
Nu skriver jag inte specifikt om min skola och mitt jobb utan om skolan i allmänhet i Sverige. Jag gillar verkligen mitt arbete och går dit glad i hågen varje dag. Jag ångrar inte att jag blev lärare, tycker att jag har världens bästa jobb med himla mysiga ungar + föräldrar och trevliga kollegor.
JOBmeal i Karlstad ...
...kommer hon ifrån, damen som sköter om kaffeautomaten på jobbet. "Duktig" står det på kartongen men det var hon då inte! Så här såg det ut i och bredvid vår papperskorg efter hennes senaste besök.
... och så här i diskhon!
http://www.jobmeal.se/index.asp?page=1
... och så här i diskhon!
http://www.jobmeal.se/index.asp?page=1
Slut sportlov!
Det har varit ett fantastiskt lov med massor av frisk luft och Oskar-promenader! Men det ska ändå bli roligt att träffa kollegor och elever imorgon. Jag kommer så fort jag hinner, har lite uträttningar tidigt på morgonen.
Sportlovsdags är det nu!
Synd för alla lediga elever att snön försvann precis nu här hos oss. Men det finns väl kvar uppe i backarna i Branäs, Sunne och Valfjället kanske och dit tror jag att man kan ta sig med bussar / samåkning. Min lediga vecka är rätt given, den går till husbygget, motion och en dag blir det lite jobb.
Eva-Lis Sirén bör omedelbart avgå!
Eva-Lis Sirén, lärarförbundets ordförande, bör omedelbart avgå. Det är inte förenligt med förbundets policy, som partipolitiskt obunden, att hon går ut och skriver en debattartikel tillsammans med Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin. Ett grovt övertramp mot förbundets regler och tradition.
http://www.dn.se/debatt/larare-och-elever-far-betala-for-bjorklunds-skolreformer
http://helenavonschantz.blogspot.com/2012/02/varfor-ligger-eva-lis-siren-med-fienden.html
Helena von Schantz skriver klokt om detta!
http://www.dn.se/debatt/larare-och-elever-far-betala-for-bjorklunds-skolreformer
http://helenavonschantz.blogspot.com/2012/02/varfor-ligger-eva-lis-siren-med-fienden.html
Helena von Schantz skriver klokt om detta!
"Lärarnas arbetstid slammar igen ....
... i Sverige av möten och blanketter som ska fyllas i"
Ungefär så uttrycker sig Sven -Eric Liedman, professor i idéhistoria, när han beskriver vad som gjort att den finska skolan lyckas och bara blir bättre när det gäller att förmedla kunskap till eleverna medan den svenska skolan backar i internationella jämförelser.
Han gör det utifrån att ha läst Pasi Sahlbergs bok:
"Finish lessons. What can the world learn from educational change in Finland"
Liedman menar att han genom att läsa den här lilla boken förstår vad som gör Finland så framgångsrikt i skolbranschen och avslutar med att visa på vad man kan göra för att komma på rätt köl i Sverige. Han efterlyser ett slags mild social ohörsamhet, att skolledare och lärare måste få lov att ta lätt på de administrativa pålagorna. Det finns lyckade exempel på detta.
Nedan ett citat från slutet av hans artikel:
Ungefär så uttrycker sig Sven -Eric Liedman, professor i idéhistoria, när han beskriver vad som gjort att den finska skolan lyckas och bara blir bättre när det gäller att förmedla kunskap till eleverna medan den svenska skolan backar i internationella jämförelser.
Han gör det utifrån att ha läst Pasi Sahlbergs bok:
"Finish lessons. What can the world learn from educational change in Finland"
Liedman menar att han genom att läsa den här lilla boken förstår vad som gör Finland så framgångsrikt i skolbranschen och avslutar med att visa på vad man kan göra för att komma på rätt köl i Sverige. Han efterlyser ett slags mild social ohörsamhet, att skolledare och lärare måste få lov att ta lätt på de administrativa pålagorna. Det finns lyckade exempel på detta.
Nedan ett citat från slutet av hans artikel:
"Skolorna bör liksom i Finland släppas fria innanför den fasta statliga ramen.
Vägen dit är dock ganska lång. Tills vidare måste vi lita på att skolor och lärare vågar utveckla en mild social ohörsamhet. Ja, en sådan finns redan här och var. En rektor i en gymnasieskola skriver i ett e-brev till mig att hon hyllar ”ohörsamhet och professionalitet”. En rektor i Norrköping, Thomas Stenberg, går längre. Som ledare för Borgsmoskolan som har elever från klasserna sju till nio, har han tagit sig före att minimera antalet möten, ta lätt på blanketterna och inte tvinga lärarna att sitta av ett föreskrivet antal timmar i skolhuset. Det viktiga är att de lägger ner sin själ på lektionerna.
Eleverna möts med förtroende och uppmuntran.
Thomas Stenberg har fått med sig både lärare och elever i sina strävanden, och resultaten har på några få år blivit mycket bättre i vad som tidigare var en problemskola med många nya svenskar i en påver miljö.
Det är bara att hoppas att han och hans likar en gång fritt och med självklarhet ska kunna utveckla sin yrkesskicklighet inom ett nätverk av svenska skolor där verksamheten bygger i lika mån på erfarenhet och experimentlusta. Finlands sak bör bliva vår.
Sedan grundskolans genomförande 1970 har Finland haft en lugn utveckling. Skolledarna, lärarna och lärarutbildarna har varit de viktigaste aktörerna i arbetet för att hela tiden bli bättre.Illustration:
Sven-Eric Liedman författare och professor i idéhistoria"
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/pasi-sahlberg-finnish-lessons-what-can-the-world-learn-from-educational-change-i
På samma nivå ...
.. i samhället bör kvalitetskrav och betalning ligga. Den som beslutar om skolans mål bör också vara den som betalar för att de uppnås. Dvs om nu kraven på skolan (inklusive kvalitet och dokumentation osv ) kommer från staten så bör staten också betala fullt ut för detta och vara ansvarig för att det också finns resurser som täcker in det man kräver av verksamheten. Som det nu är så blir det lite lättvindigt att sitta centralt och ställa höga krav på något som ska betalas av andra. Ibland känns det som om en stor del av det arbete vi gör dagligdags är till för "om-att-ifall" vi blir anmälda eller inspekterade av någon, inte för elevernas skull. Planering och uppföljning av undervisning kommer på undantag. Det går inte att skylla på snåla kommuner som försöker få pengar att räcka till allt; vård och omsorg osv. När det gäller långsiktighet som skolan så borde det vara statligt reglerat. Kommunaliseringen var fel, det är bara att inse och ta konsekvenserna.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/att-strunta-i-skolan-maste-bli-omojligt_6844809.svd
Mellan 200 och 500 omdömen förväntas en lärare kunna göra ett par gånger om året inför utvecklingssamtal och kvalitetsredovisningar, dvs i varje ämne för varje elev till individuella utvecklingsplaner. Och om nu en elev ska bedömas så i detalj så är det självklart viktigt att omdömet blir rätt och är väl grundat.
Nu säger Skolverket att lärare jobbar fel med omdömen och att det är därför det blir så tidsödande. Det är möjligt att man har rätt, men kanske är det då verkets skyldighet att vara tydliga i sina krav på hur vi ska arbeta och utbilda lärare till att "göra rätt".
Mer om övningsskolor ...
... för lärarstuderande kan man läsa här. Förebilden är hämtad från Finland förstås, landet som lyckas bra med sina skolor.
http://www.dn.se/ledare/signerat/ovningsskolor-utan-stod-blir-inlarning-felinlarning
http://www.dn.se/ledare/signerat/ovningsskolor-utan-stod-blir-inlarning-felinlarning
Övningsskolor för lärarstuderande!
"Nytt förslag" av skolministern. Han skulle bara veta hur gammalt det egentligen är. Jag har alltså fått uppleva hela varvet runt. När jag läste min första lärarutbildning så fanns övningsskola, till och med belägen i själva seminariebyggnaden. Och en del av väggen i den skolan var en spegelvägg som var genomskinlig från andra sidan så man kunde sitta i klasser eller grupper utanför och studera vad som hände i klassrummet utan att störa. Det var inte så dumt som komplement till den vanliga praktiken. Utifrån de här observationerna genomfördes sedan gruppdiskussioner om sättet att undervisa. Såna resonemang har varit tabu under många år känns det som. Det har ofta hetat att det är bara att gå in i klassrummet och vara sig själv. Men jag lovar att det krävs lite mer än att bara vara sig själv när det handlar om att styra en grupp på 20 - 30 personer.
Sen kan man förstås ha synpunkter på detta med glasväggen och att eleverna blev iakttagna utan att veta om det eller att kunna välja. Det var ur etisk synpunkt kanske inte så välbetänkt. Men övningsskolor med duktiga lärare som komplement till vanlig praktik tror jag på.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lararstudenter-kan-fa-ovningsskolor_6810351.svd
http://www.dn.se/ledare/signerat/ovningsskolor-utan-stod-blir-inlarning-felinlarning
Sen kan man förstås ha synpunkter på detta med glasväggen och att eleverna blev iakttagna utan att veta om det eller att kunna välja. Det var ur etisk synpunkt kanske inte så välbetänkt. Men övningsskolor med duktiga lärare som komplement till vanlig praktik tror jag på.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lararstudenter-kan-fa-ovningsskolor_6810351.svd
http://www.dn.se/ledare/signerat/ovningsskolor-utan-stod-blir-inlarning-felinlarning
Skolverket vill förstatliga skolan?
Lärarlegitimationsansökningarna ...
... handläggs inte av Skolverket självt utan av ett inhyrt bemanningsföretag, Proffice. Det får man egentligen inte göra men har gjort det ändå smygvägen genom att avtala med var och en anställd i Proffice om uppdraget, inte med företaget i sig. Redan det är rätt skumt. Kanske det mest skumma. För det måste väl ändå vara ett sätt att kringgå en lagstiftning som kommit till i ett bestämt syfte: att det ska finns ett samhälleligt ansvar kopplat till myndighetsutövningen.
Sen har det nu uppdagats att lärare blivit behöriga att undervisa i ämnen de aldrig utbildat sig i, eller undervisat i. Och någon har till sin förvåning fått behörighet i 14 ämnen.
Hittills har jag betraktat det här med min lärarlegitimationsansökan som något rätt ointressant, men nu börjar det bli spännande. Vilket lotteri! Undrar vad jag blir behörig i? Jag kan godta det mesta, bara jag slipper göra bort mig i slöjd och musik och teknik. ;-)
Några har alltså gått till media och klagat, men jag undrar hur många som fått vidlyftiga behörigheter utan att protestera?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/massiv-kritik-mot-avtal-om-lararlegitimation
http://svt.se/2.22620/1.2681740/tavlingar_hos_proffice_om_lararleg
http://www.dn.se/nyheter/sverige/bemanningsforetag-godkanner-lararehttp://svt.se/2.22620/1.2681808/skolverket_utreder_lararlegitimationen
Inte nog med det, på Proffice fanns en tävling om vilka som kunde klara av flest legitimationer på tid. Kanske inte så seriöst. Snabbaste vann en ostbricka tror jag han sa på TV, han som skvallrade om detta.Som tävlande handläggare kan man ju ha resonerat att om det nu blir fel i min handläggning så är det nog bättre att det är till fördel för den som handläggs. Risken är mindre då att det blir klagomål.
Nu utreder Skolverket vad som hänt.
Sen har det nu uppdagats att lärare blivit behöriga att undervisa i ämnen de aldrig utbildat sig i, eller undervisat i. Och någon har till sin förvåning fått behörighet i 14 ämnen.
Hittills har jag betraktat det här med min lärarlegitimationsansökan som något rätt ointressant, men nu börjar det bli spännande. Vilket lotteri! Undrar vad jag blir behörig i? Jag kan godta det mesta, bara jag slipper göra bort mig i slöjd och musik och teknik. ;-)
Några har alltså gått till media och klagat, men jag undrar hur många som fått vidlyftiga behörigheter utan att protestera?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/massiv-kritik-mot-avtal-om-lararlegitimation
http://svt.se/2.22620/1.2681740/tavlingar_hos_proffice_om_lararleg
http://www.dn.se/nyheter/sverige/bemanningsforetag-godkanner-lararehttp://svt.se/2.22620/1.2681808/skolverket_utreder_lararlegitimationen
Inte nog med det, på Proffice fanns en tävling om vilka som kunde klara av flest legitimationer på tid. Kanske inte så seriöst. Snabbaste vann en ostbricka tror jag han sa på TV, han som skvallrade om detta.Som tävlande handläggare kan man ju ha resonerat att om det nu blir fel i min handläggning så är det nog bättre att det är till fördel för den som handläggs. Risken är mindre då att det blir klagomål.
Nu utreder Skolverket vad som hänt.
Planeringsdag ...
... fick vi börja vårterminens jobb med igår måndag. Mycket uppskattat! Aktiviteten var hög, alla for som skållade råttor för att förbereda för för en ny termin och för elevernas ankomst idag tisdag. En sån dag behövs verkligen. Några nya medarbetare får vi också. Bl.a. så ska en kollega starta upp sin forskarutbildning. Det innebär att hon jobbar en dag i veckan och studerar de andra fyra.
Även om det blir ett tomrum utan henne så glädjer jag mig över att hon får möjlighet att fördjupa sig i ett ämnesområde som hon är intresserad av. Dessutom är det rent generellt efterlängtat att vi får mer skolforskning i Sverige och framför allt bättre skolforskning. Den vi har haft hittills har inte imponerat vare sig med valen av fokus eller kvaliteten. Det har ofta handlat om sånt som varit ointressant för skolans vardagsarbete och väldigt lite har varit av sådan dignitet att det publicerats i den internationella forskarvärlden.
Skolministern borde få lite cred för att det nu finns statliga pengar som bidrar till detta. Många av oss tror och hoppas att om fler lärare forskar så ska det bli mer av forskning som vi har nytta av på riktigt i skolan.
Även om det blir ett tomrum utan henne så glädjer jag mig över att hon får möjlighet att fördjupa sig i ett ämnesområde som hon är intresserad av. Dessutom är det rent generellt efterlängtat att vi får mer skolforskning i Sverige och framför allt bättre skolforskning. Den vi har haft hittills har inte imponerat vare sig med valen av fokus eller kvaliteten. Det har ofta handlat om sånt som varit ointressant för skolans vardagsarbete och väldigt lite har varit av sådan dignitet att det publicerats i den internationella forskarvärlden.
Skolministern borde få lite cred för att det nu finns statliga pengar som bidrar till detta. Många av oss tror och hoppas att om fler lärare forskar så ska det bli mer av forskning som vi har nytta av på riktigt i skolan.
Tabellkunskaper ...
... i matte är inte allena saliggörande när det gäller att klara skolans undervisning i ämnet, men det blir himla svårt att fixa exempelvis procenträkning och divisionstal om inte plus- och minus upp till 10 och 20 är automatiserade, liksom gångertabellen. Tabellträning har varit omodernt länge nu. I teorin ska den kunskapen kunna ersättas med räknehjälpmedel av olika slag, men i praktiken blir det ändå omständligt och fyllt av felkällor.
En intressant liten analys av kunskapsläget hos den egna dottern gör en matematiker här:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/21/s-lite-kan-en-svensk-15-ring-i-matematik
En intressant liten analys av kunskapsläget hos den egna dottern gör en matematiker här:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/21/s-lite-kan-en-svensk-15-ring-i-matematik
Ansökan om lärarlegitimation...
... skickade jag nu äntligen. Det var i elfte timmen för att få den behandlad kostnadsfritt. Efter nyår kostar det en rejäl slant att få ut sin legitimation så min avsikt var att skicka den på det här året. (Får nu uppgiften via kommentar att jag blivit felinformerad, lärarleg kostar inget efter nyår, det är bara de som har en examen efter 1 juli 2011 som får betala. Vore ju rimligt att det är kostnadsfritt. Tack för rättelsen!) Sen återstår att se vad jag blir legitimerad som. Men jag har gjort så gott jag kunnat för att få med allting. Personbevis var förresten väldigt lätt att få via nätet, bara att beställa och så kom det automatiskt per post.
Syftet med lärarlegitimation är att få en slags kvalitetssäkring av lärare tror jag. Lärare ska både vara bra och ha rätt utbildning. Förhoppningsvis leder det till att duktiga lärare som inte har utbildning för jobbet ska kunna hjälpas till att få det. Det har funnits en frestelse i kommunerna att anställa outbildade lärare istället för att lönemässigt kriga om lärare med rätt lärarutbildning. Det har bidragit till att hålla nere lönerna på ett felaktigt sätt.
Syftet med lärarlegitimation är att få en slags kvalitetssäkring av lärare tror jag. Lärare ska både vara bra och ha rätt utbildning. Förhoppningsvis leder det till att duktiga lärare som inte har utbildning för jobbet ska kunna hjälpas till att få det. Det har funnits en frestelse i kommunerna att anställa outbildade lärare istället för att lönemässigt kriga om lärare med rätt lärarutbildning. Det har bidragit till att hålla nere lönerna på ett felaktigt sätt.
100 barn felaktigt i särskola ...
... enligt braskande rubriker i media. Det låter ju förfärligt.
Först ska man veta att inget barn kunde placeras i särskola utan föräldrars medgivande
Särskoleplacering har inte varit tvingande, utan enbart grundad på föräldrars
aktiva ansökan om särskoleplacering för barnet.
Förutom ansökan från föräldrar krävdes ordentliga utredningar, åtminstone på den tiden jag jobbade som
förskolekonsulent på landstingets omsorg / hab. Det var psykologisk test av "intelligens",
pedagogisk utredning av lärandet i praktiken (den delen gjorde jag i min yrkesroll på den tiden), social utredning av kurator för att spegla
barnets livsmiljö, medicinsk utredning av läkare. Och inte så sällan tillkom yttrande
från sjukgymnast (om kropp och rörelse) och / eller logoped (om språket).
Att få rätt till en särskoleplacering och därmed tillgång till en skola med ett lugnare
studietempo ( inte så höga mål) och hög personaltäthet var alltså inte enkelt,
det var i praktiken ett nålsöga att ta sig igenom.
Nu var det ett tag sedan jag jobbade med detta och inskrivningsförfarandet kan ha
ändrats. Om man särskoleplacerar på lösare boliner idag så är det förstås en
anledning till eftertanke. Särskolan får inte bli en avstjälpningsplats för elever som
misslyckas i grundskolan, vilket ibland har antytts. Men jag tror inte att det har varit så.
Sen funderar jag på kategorin barn med diagnos autism. De hade rätt till särskola förr
men med nya lagen har det inte rätt till särskoleplacering, de får inte placeras i
särskola på enbart diagnosen autism, det måste i så fall tillkomma ett
förståndshanikapp. Det är i princip säkert rätt tänkt, bara kommunerna förmår att
erbjuda de här lite sköra eleverna en bra skolgång i grundskolan. Men det finns säkert ett antal
barn med enbart autismdiagnos som gått ett antal år i särskola, som trivs där och inte
vill byta till grundskola. Den kategorin skulle kunna utgöra en del av de där 100 som är
felaktigt placerade, men nu spekulerar jag bara.
Först ska man veta att inget barn kunde placeras i särskola utan föräldrars medgivande
Särskoleplacering har inte varit tvingande, utan enbart grundad på föräldrars
aktiva ansökan om särskoleplacering för barnet.
Förutom ansökan från föräldrar krävdes ordentliga utredningar, åtminstone på den tiden jag jobbade som
förskolekonsulent på landstingets omsorg / hab. Det var psykologisk test av "intelligens",
pedagogisk utredning av lärandet i praktiken (den delen gjorde jag i min yrkesroll på den tiden), social utredning av kurator för att spegla
barnets livsmiljö, medicinsk utredning av läkare. Och inte så sällan tillkom yttrande
från sjukgymnast (om kropp och rörelse) och / eller logoped (om språket).
Att få rätt till en särskoleplacering och därmed tillgång till en skola med ett lugnare
studietempo ( inte så höga mål) och hög personaltäthet var alltså inte enkelt,
det var i praktiken ett nålsöga att ta sig igenom.
Nu var det ett tag sedan jag jobbade med detta och inskrivningsförfarandet kan ha
ändrats. Om man särskoleplacerar på lösare boliner idag så är det förstås en
anledning till eftertanke. Särskolan får inte bli en avstjälpningsplats för elever som
misslyckas i grundskolan, vilket ibland har antytts. Men jag tror inte att det har varit så.
Sen funderar jag på kategorin barn med diagnos autism. De hade rätt till särskola förr
men med nya lagen har det inte rätt till särskoleplacering, de får inte placeras i
särskola på enbart diagnosen autism, det måste i så fall tillkomma ett
förståndshanikapp. Det är i princip säkert rätt tänkt, bara kommunerna förmår att
erbjuda de här lite sköra eleverna en bra skolgång i grundskolan. Men det finns säkert ett antal
barn med enbart autismdiagnos som gått ett antal år i särskola, som trivs där och inte
vill byta till grundskola. Den kategorin skulle kunna utgöra en del av de där 100 som är
felaktigt placerade, men nu spekulerar jag bara.