Inga Magnusson

.. egentligen att examen förläggs till sporthallen istället för till kyrkan. Det finns elever som inte får delta i något firande som inte har en korrekt tros-anknytning.

Jag hörde kommentaren att om vi varit i kyrkan med de stora fönstren så hade det inte varit något bekymmer med ett strömavbrott, Men nu är det sporthallen som gäller hos oss. Jag är en av dem som beklagar att vi inte får fira i kyrkan. Men samtidigt får man se det hela i rätt perspektiv; det är bara en halvtimme av ett helt läsår. Om man ska bråka om skolan så kanske det blir lite märkligt att lägga fokus på den där halvtimmen och strunta i om det är bra alla andra timmar på ett helt läsår. Eller hur man nu ska uttrycka det som lärare.

... har vi på min skola. Det är en fin högtid och lika rörande varje år att se barnen sjunga uppklädda och fina. Det har inte varit någon debatt i år hos oss om var examen ska firas. Kykan är utbytt mot sporthallen. Det funkar förstås också, även om kyrkan var en högtidligare och vackrare inramning till den här högtiden. Och jag har inte lyckats övertala mig själv att ta folkdräkten på mig till examen i sporthallen, den passade mer i kyrkan på nåt sätt.

... känns just nu minimal. Vi lär oss ett nytt mailsystem på jobbet, samt nytt personaladministrativt system och så ett nytt pedagogiskt dokumentationssystem (Edwise var det väl?). Jag famlar och önskar att jag hade vuxit upp med sånt här. Det är nog nu jag borde gå i pension, men födelsebeviset säger annat. Det funkar säkert bra när det väl sitter där, men lärandet är trögt för mig som  saknar begåvning. ;-)

Ikväll kl 19.00, på tror jag P1, så kommer man att ta upp vad dokumentationskraven har gjort med lärares och sjuksköterskors arbete. Intressant!

... och jag får åka till jobbet! Om jag nu inte blåser bort på vägen förstås.

... har vi studerat en annan kommun torsdag på ett studiebesök. Det var jag och några kollegor. Vi hade en bra dag med givande iakttagelser och stimulerande samtal med skolans pedagoger efteråt. Jag återkommer om det besöket senare. Tänket bakom är förankrat i min favvopedagog Vygotsky och påminner osökt om Freinet och Ulrika Leimars, läsning på talets grund. Då lästes och skrevs också utifrån egna berättelser. På den tiden fanns inte datorer att skriva på utan man fick försöka trycka och på så vis mångfaldiga sina texter. Men återigen, det finns ingen metod som ensam löser alla problem.

... skriver jag om i morgon. Den var bra!

Nypon förlag har jag aldrig sett förut. Det betyder inte att det är nytt, jag kan ha missat det totalt. Men man ger ut  böcker på svenska och engelska som är lite annorlunda. Det är lättlästa böcker som passar elever med dyslexi exempelvis men som har ett tuffare innehåll. Det har hittills varit bristvara i skolans värld. Vad ska vi sätta i händerna på äldre elever som har bekymmer med sin läsning? Lättlästa böcker har varit för barnsliga i innehållet. De här böckerna har spännande layout, korta texter, varierade texter. En annan bristvara är lite tjockare böcker med mycket enkel text. Men det fanns inte så mycket.




















Jag har hunnit med ett antal läromedelsmässor i mitt liv och försöker att gå igenom dem effektivt numera. Dvs jag koncentrerar mig på det som jag är intresserad av, struntar i det andra, frågar direkt försäljaren efter nyheter eller om info om det jag fastnat för, ber om en beskrivning av varan, ber försäljaren slå upp den i min katalot och så viker jag hörn, kryssar för och skriver några ord om varför jag fastnat för just den. Den här gången hann jag gå igenom allt inom den stipulerade tiden och hittade flera spännande läromedel.

Serholt är ett uppstickarförlag som har duktiga läromedelsutvecklare med fingertoppskänsla för yngre  barn i  området mellan konkret materiel och pappersövningar. Där blev jag kvar länge och det blev många kryss i katalogen.


Adastra hade en mattebok "som man använder i Finland" och med det landets skolresultat så är det ett gott säljargument. Försäljaren hade ockå besökt finska skolor och sett den i användning, det var roligt att höra om. Böckerna var i alla fall rediga och väl upplagda.
Genreläsning med arbetsböcker var också.

Efter några timmar ivrigt kollande och många möten med kollegor som jag inte träffar så ofta så var det dags för Ikea. Och där blev jag kvar tills de slängde ut mig ;-) Nja inte riktigt, men jag var i särklass sist ut och bilen är proppfull med grejer till nya huset.  Det blev spegel till hallen och överkast och kuddar till lilla sovrummet. Sen tittade jag efter sånt som kan passa i det stora men köpte inte än.

... så blev studiedagen intressant. Då hade den hållit på sedan 14.00 med teorier och reklam, men inget om det jag kom dit för. Det var en studiedag arrangerad av "Metod och fakta" som ordnar fortbildning för lärare och ofta gör det bra får erkännas och till rimligt pris.

Trots att det var påsklov i större delen av Värmland så var det rätt många som lyssnade på klokskaper i Karlstad på Plaza Hotell om hur man lär barn läsa genom att skriva, norrmannen Tragetons metod.

Alltså tiden från 14.00, när vi började, till exakt 15.45 ägnades i huvudsak åt att argumentera för Tragetons metod = att barn ska lära sig läsa genom att skriva först, inte tvärtom som vi vanligtvis gör i skolan. Det var yviga beskrivningar av hur skämmigt det är att lära barn läsa först och skriva sen, beskrivningar av hur bra Tragetons metod med skrivning först är (trots att det saknas vetenskaplig dokumentation!), beskrivningar av hur bra Trageton passar med pedagogen Vygotsky och med nuvarande läroplan och kursplaner i svenska osv, osv.

Ok jag fattar att detta fungerar bra i Piteå, det mesta fungerar bra om man tror på det, men kruxet är bara att jag är för gammal för att bli totalfrälst på nya metoder. Jag är bara ute efter att få ytterligare ett  verktyg till i min pedagogiska verktygslåda och jag är inte beredd att slänga ut de gamla beprövade läsinlärningsmetoderna   bara för att det finns en ny  på marknaden. Olika verktyg passar för olika arbetsuppgifter. Olika barn behöver olika metoder och visst finns det barn som Trageton passar bäst på. Men Trageton, lika lite som alla andra metoder, är den allena saliggörande. Därför blir det så enfaldigt att tvingas lyssna på en timme och tre kvarts indoktrineringsförsök först, innan föreläsningen liksom kommer till skott och berättar om hur man lär barn läsa genom att skriva först.  Suck!

Nu är det i alla fall gjort och vi som var där är förhoppningsvis lite klokare än innan.  För tiden från 15.45 till 17.00 var helt ok, väldigt väl upplagd och upplysande. Sen ska vi göra ett besök på en verksamhet i Edane som jobbar praktiskt med den här metoden och får ytterligare info.

Om jag ska kort sammanfatta metoden, för oss som varit med ett tag, så är tänket som Ulrika Leimar, Vygotsky, Paoulo Freire, Freinet fast med tillgång till dator. Man bygger läs/skrivinlärningen på pararbete (Vygotskys scaffolding= "det vi kan tillsammans idag, kan jag göra själv imorgon" och  arbete i "den proximala zonen" dvs på randen till det jag inte kan så utvecklas jag mest) skrivandet och skriftlig kommunikation och det egna talspråket och utnyttjar samtidigt de hjälpmedel som finns idag, kopplat till bild och form. Intressant som sagt att ha med som en metod bland andra, passande vissa barn, men inget som löser alla problem.