Kraven på dokumentation, ...
Vi som jobbar som lärare ska involvera oss i dokumentation av elevernas arbete, först i förväg som kollektiv och individuell plan, sedan ska vi redovisa hur det blev genomfört, värdera genomförandet och till slut utifrån den göra en ny plan. Sen ska vi också engagera oss i att dokumentera planeringen av det egna (och kollegornas!) lärarararbete, redovisa hur det blev genomfört, värdera det genomförandet och göra nya planer. Och det inom olika områden. Sen ska vi dokumentera planer på skolnivå för "likabehandling", planer mot mobbning, kvalitetsarbete osv och sedan dokumentera hur det arbetet har fungerat, värdera det och gå vidare, revidera. Till slut måste det finnas en hanterbar förvaring av alla de här dokumenten (digitala eller i pappersform) om de ska kunna hittas och kunna användas i en eventuell rättslig process där skolan / den enskilde läraren granskas.
För den bilan hänger tung över oss i det vardagliga arbetet numera; vi måste kunna försvara oss om vi blir anmälda till Skolverket, vi måste klara ett besök från Skolinspektionen, vi får inte utsätta oss för risken av mediakritik - bli uthängda i pressen. Vi har på något sätt gått från att ha varit respekterade samhällsmedborgare, värda förtroende, till att varje dag känna oss som presumtiva förbrytare. Ja, något åt det hållet i alla fall. När skolmänniskor från Finland (enligt internationella jämförelser ett land som lyckas med sin skola) besöker Sverige så häpnar man över detta misstroende och att det fått så stort utrymme.
Nu är det svårt att göra någon säker bedömning av hur stor den posten "kontrolldokumentation" skulle bli i pengar, men kanske kan vi uppskatta den till minst 10 procent av alla lärares jobb i Sverige = var tionde arbetstimme, en halv arbetsdag i veckan och kanske 20 % av alla läkares och polisers. Och då menar jag endast sån dokumentation som görs för andras skull, arbetsuppgifter som inte i sig gör jobbet bättre och för det närmare måluppfyllelse utan som enbart är till för att öka rättssäkerheten, dokumentationen och genomlysligheten så att någon annan, någon inne i verksamheten på annan nivå (chefer, politiker) eller någon utifrån (föräldrar, anhöriga) kan kontrollera. (Det finns ju också en utvärdering som verksamheten gör för sin egen skull, för att föra det egna jobbet framåt, men den avser jag inte, den är något annat. På jobbet har jag olika pärmar för att samla det här; pärmar som är märkta "kvalitetsarbete" och "kvalitetsarbete på riktigt")
I Finland säger man att man litar på sina lärare, man behöver inte hålla på att avkräva en så här omfattande dokumentation, kontroll, kvalitetssäkring, genomlyslighet, rättssäkerhet osv. Kanske är det detsamma med polisen och vården där, jag vet inte? Är det så att vi i Sverige har en stor misstro mot de offentliganställda? En misstro som gör att vi biter oss själva i svansen genom att en alltför stor del av de anvisade resurserna går åt till att göra det lätt att kontrollera exakt vad var och en gör på jobbet.
Om man lade den här kostnaden där den hör hemma, utanför själva kärnverksamheten så skulle man, för att kunna införa nya administrativa rutiner, tvingas att anställa mer personal för att kunna behålla kvaliteten på själva verksamheten. För enbart det faktum att det är lätt att kontrollera vad var och en gör innebär inte att den personen faktiskt jobbar bättre. Om det nu inte var så att den personen tidigare hållit på och gjort fel eller gjort för lite. I så fall höjer den ökade kontrollen kvaliteten och höjer måluppfyllelsen. Men det verkar inte ha fungerat så, man anställer alltså allt fler lärare men skolan i Sverige presterar sämre. Man anställer allt fler poliser men det löses allt färre brott. Man anställer allt fler läkare men köerna i vården blir längre. Och jag vägrar tro att majoriteten av de offentliganställda plötsligt bestämt sig för vara lata och inte sköta jobbet längre på ett bra sätt. Det vore i så fall en konspiration av gigantiska mått. Det måste finnas andra förklaringar till att offentlig verksamhet ser ut att tappa i effektivitet. Och man ska ha klart för sig att det handlar om gigantiska resurser som hystas omkring, typ 10 % av allt lärararbete i Sverige är jättemycket om man lägger det i en hög, eller hur man ska uttrycka det.
Någonstans där finns ett logikglapp i den här s.k. kvalitetssäkringen. Kraven på dokumentationen i sig kostar alltså en massa resurser, resurser som skulle ha kunna komma kärnverksamheten till del istället. Lärare har alltid planerat och utvärderat sitt jobb, både enskilt och som kollektiv, men aldrig någonsin tvingats till en så omfattande dokumentation som nu. Det är den stora skillnaden. Det är möjligt att kraven på insyn är rättmätiga, men kostnaden för den borde ligga i en egen budgetpost i så fall så den blir tydlig.
Asch, det här var väl totalt obegripligt!!!!??? Ibland är det så himla svårt att sätta ord på en tankegång, ord som gör den fattbar för någon annan.
Suck!
http://www.dn.se/nyheter/sverige/lakare-vill-varda--inte-registrera
Jag har fundrat mycket i samma banor som du. Har kontrollsystemen hämtats från industrin på 50-talet?
Då lär Sverige ha varit världsledande inom den sektorn.
Tidsstudier infördes inom äldrevården på 1970-talet, t.ex hur många minuter får det max ta att klä på en strokedrabbad åldring?
Nu gör man likadant med skolan och polisen. Men det är stor skillnad mellan att bygga ett stridsflygplan och att utbilda en ung människa.
Kontroll in absurdum trodde jag hörde hemma i de gamla öststaterna. Vart tar humanvärdena vägen? Vem kontrollerar kontrollsystemen? Parkinssons lag?
Svår balansgång det där för nog vill man kunna se var det går fel när det går fel.
Lena: Ja en del annat i skolans värld, exempelvis målstyrningen är ju hämtad från industrialiserings 50- 60 -tal. Men det har ju visat sig att "mjuka mål" inte är så lätta att programmera i förväg utifrån.
Selma: Ja, jag accepterar om det ur demokratisk synpunkt ställs krav på genomlyslighet i den offentliga sektorn, men jag ifrågasätter om kostnaden för detta ska belasta kärnverksamheten, den kanske borde ligga bredvid på ett "demokratikonto" eller ett "insynskonto"? Då bleve det tydligt vad pengarna används till. Idag blir det osynligt vad som är vad. Politiker tror att de har budgeterat pengar till bättre skola, men egentligen har man budgeterat pengar till demokratiska insatser i form av större kontrollmöjligheter, inget annat.
Hahaha...nej det var inte rörigt alls. Jag skulle tro att du rör någonting mycket viktigt när det gäller lärares stressnivå. Det är just sådana här saker som gör att man känner sig fullständigt överbelastad...