Hemvägen från Stockholm i höjd med Karlstad
Det var inte fel att komma hemåt Värmland heller efter Stockholmsbesök. Solnedgången i höjd med Karlstad på kvällen var vacker den också. Himlen fick en märklig turkos färg för ett ögonblick.
Vi lyssnar numera på Jan Guillous "Inte om det gäller Din dotter". Den går att lyssna på, men känns annars mest som en omskrivning för att kunna ha synpunkter på Israel, Islam, polisen, militären, pressen och rättsväsendet i Sverige. Jag har börjat få svårt för JG, det är rätt pratigt och pekpinnigt. Men visst går den att lyssna på och idén med boklyssnande i bil är suveränt.
Vackert Stockholm i strålande sol!
Här längs strandvägen är det många vackra hus.
Stockholm dag 1
Det blev lite småreparationer i sonens lägenhet, IKEA på Liljewalchs och Nationalmuseum. IKEA på Liljawalchs var jag lite besviken på. Det var både affärshistoria och desinghistoria, men lite för mycket affärshistoria och för lite designhistoria. Annars är idén ju bra, som grundkoncept. Utställningen på Nationalmuseum hade jag redan sett.
Blå Porten, matstället bredvid Liljevalchs är en oas.
Vi träffade också Kent, han som körde rally hemma hos oss, Kent som var med på bröllopet i Japan. Kent jobbar på Volvo i Göteborg annars och vet berätta att det finns ett par Volvomodeller som säljer så mycket som man kan leverera och att SUVarna går bra i Kina.
Kent kom alltså på motorcykel och fortsatte hem på motorcykel.
Kväll på restaurang Östgötakällaren på söder. God mat och trevligt sällskap med sönerna och Stcokholmssonens damsällskap C.
Det blev ett besök på DICE också, LA-sonens arbetsplats. Där får man inte ta kort för det är så hemligt med dataspelstillverkning. 240 personer jobbar där i alla fall och ingår i EA, Electronic ARTs. Koncernen presenterades ett delårsbokslut igår kväll och det var rejält positivt. DICE är en vinstmaskin i företaget, har gjort dataspel som sålt bra. Företaget disponerar två våningar längst upp i det stora glashuset vid Slussen. Vi gjorde en rundvandring och kollade. Det påminner om snygga fabrikslokaler, massor av datorer i grupper, avskärmade av snygga glasväggar. 5 produktioner är igång just nu. Några spel har precis släppts och gått bra. Roligt att träffa en del av sonens gamla goda vänner. Språken som hörs i luften är ofta engelska men också andra. Dataspelstillverkning är internationell och inte särskilt språkberoende.
Så här ser entrén ut i alla fall.
Mariatorget är så vackert och idylliskt
Nu när det var 25 - 30 grader varmt så var massor av människor på utflykt på gräsmattorna vid Mariatorget.
I Kungsträdgården tror jag det var så svingade sig det här lilla barnet (2-3 år gammal bara) i gummiband så högt att hon var i höjd med träden och hon hissnade inte en gång, rörde inte en min bara log milt och lugnt, skrattade ibland.
Stockholm dag 2
Vi åt lunch tillsammans vid Mariatorget och hade en trevlig pratstund. Tillsammans kunde vi konstatera att vattenskador och väder är det enda som är riktigt demokratiskt här i världen. Det drabbar alla rättvist, hög som låg. Han skulle efter besöket hos oss till Ingvar Hirdvall exempelvis.
Under dagen flanerade vi på söder. Vi har inte riktigt tagit till oss söder förut. Förstår nu vad en av Skarsgårds söner menade när han i en intervju för sonens tidning sa att han när han besöker Stockholm rör sig i stort sett runt ett par kvarter på söder, inte mer. Det är hemma för honom. Det är liksom avslappnat som frk Tjatlund sa, det hörs olika språk, här finns olika hudfärger, massor av folk ute hela tiden. Det liksom kryllar överallt. Det påminner lite om sydligare länder; taxibilarna tutar vildsint om man går för långsamt över gatan¨, cyklisterna flyger fram och plingar rabiat, fotgängarna trängs glatt, motorcyklar dundrar förbi och drar på mellan husväggarna.
Sonens diskbänk är jag avundsjuk på. Snyggt och funktionellt med hel diskbänk i ett stycke och så bara spishäll. Vi tränade på spisens induktionshäll.
På Medborgarplatsen var det ett osannolikt folkliv. Hur många som helst på en rad av uteserveringar. Alla har rättigheter förstås men ingen av gästerna är påtagligt berusad.
Där borta går fader och son.
Här promenerade vi också, från Medborgarplatsen till Fatbursparken på väg mot Mariatorget.
Överallt är det uteserveringar med mycket folk
Det här tror jag kallas Fatbursparken. Kan inget om dess historia, den bara dyker upp där lite plötsligt.
Så här är utsikten från sonens fönster. Idylliskt ser det ut och är rätt lugnt.
Upplevelser som present...
Övrigt om Japanresan
Här kommer lite övrig kuriosa om gubbens Japanresa:
Skor tar man gärna av när man ska visas inomhus, inte bara i hem som hos oss, utan även vid entrén till offentliga lokaler. Ibland får man ett eget litet skåp att ¨låsa in skorna i, ibland står de inom synhåll. Kläder som hängs i restaurangentrén kan täckas med skyddsöverdrag för att förhindra att matos biter sig fast i dem. 
Grönt te är en absolut favorit i alla sammanhang, vardag som helgdag, här som glassdesert.
God hygien och extrem renlighet råder överallt. Man har levt i en stadskultur i många hundra år och har inrättat sig utifrån att när många lever tätt tillsammans så kräver det ordning och hänsyn. Displayen på toastolen ser ofta ur så här. 
PÅ hotellsängarna ligger inte stringtrosor till värdinnan ( :-)), internt skämt! ) men dock handfasta nattskjortor till nattgästen själv.
Man äter verkligen med pinnar och Roland blev riktigt duktig på det till slut.
Bokstavsljuden för R och för L låter rätt lika för en japan. Så då kan skyltarna bli så här!
Japan drabbas ibland av jordbävningar, så det går inte att ha jordkablar. Då vet man aldrig var felen är och det är för svårt att laga när man drabbas. Så det är luftledningar som gäller, överallt, vilket ser märkligt primitivt ut för en västeurope. Kablarna är som garnnystan uppe i luften. 
Entrén till det fyrstjärniga hotellet i Kyoto var magnifik! Öppen spis i svart marmor.
Ljuskronan i taket var enorm!
Varje gäst fick en vackert handskrivet kalligrafikonstverk av brudens farbror tror jag det var som gör sånt själv..
Bröllopet i Kyoto - LA-sonens!
Så här såg han ut när han var liten LA-sonen...
Sen flyttade han till Los Angeles och då såg det ut så här...
Här är sonen tillsammans med sin farbror här på Liane när han kom hem och hälsade på ibland.
Jaha och så gifter han sig i Kyoto då... Här är templet där paret vigdes. Men de gick inte in där och ingen annan heller, enbart prästen. Vigseln sker framför här, utomhus under ett tak. Religionen är shintobuddism, mer en filosofi än en religion kanske.
De manliga vännerna samlades i ett rum före vigsel för att dricka grönt te och lyssna på prästen som pratade. Brudens föräldrar kom också in och pratade en stund. Konversationen var på japanska med engelsk tolk.
Vid själva ceremonin så sitter brudparet här utanför templet, släkt och vänner bredvid.
Går in till vigselplatsen
Nedan är bilder från själva ceremonin
4-5 omgånger ska de dricka sake ur en liten skål. De första två gångerna vid varje tillfälle ska de bara låtsas dricka, för
att sedan dricka den tredje gången.
Bredvid sitter tre flöjtspelare som spelar typiskt japanskt.
Detta är prästen som leder det hela.
Den här mannen hjälpte till med ceremonin
Här är ringarna.
Sedan fick även familjemedlemmarna lite sake i såna här små skålar.'
Här häller hon i sake..
LA-sonen måste läsa ett långt stycke på japanska, han hade övat ordenligt innan
Här är det hela över och de unga tu ser lyckliga och lättade ut att allt gått bra.,
Fotografering med de närmaste anhöriga,( de närvarande inte jag då , snyft, snyft...!.)
På efterföljande fest på en restaurang i närheten så blev det lite tal förstås, god mat och gratulationer. Bruden hade då på sig en vacker vanlig västerländsk brudklänning med brudbukett. Det 'är inga bra bilder än så jag får vänta med det. Jag har alltså fotat av från videofilmen en hel del av bilderna här ovan eftersom vi inte har fått de riktiga bilderna än. Det var en proffsfotograf med som dokumenterade så vi får sedan.
Nu har de nygifta varit en vecka på Okinawa för lite semester, sedan åker sonen hem till Stockholm (kom hem dit idag söndag tror jag) och hans fru tillbaka till LA.
Dag 4 Japanresan -Till Kyoto
Först från hotellet till tågstationen i Tokyo med tunnelbana. Det blir från stadsdelen Shinjouko till den vanliga järnvägsstationen i Tokyo. Shinjoukos tunnelbanestation lär ska vara världens största med 200 uppgångar, 3,7 miljoner människor passerar per dygn. Det var så fruktansvärt trångt att komma in i tunnelbanevagnen. Ibland finns det personal som trycker in de sista passagerarna så att det ska gå att stänga dörrarna.
Takhöjden är inte riktigt dimensionerad för västerländsk längd! Särskilt inte för såna som närmar sig ett par meter.
Så på det fantastiska tåget från Tokyo till Kyoto: Shinkansen 700. Det är ungefär lika lång sträcka som hemifrån och till Malmö (50 mil) men den avverkas på 2 timmar o 20 minuter! Det går så fort att man nästan trycks fast mot ryggstödet. Ibland är hastigheten upp emot 300 km/ tim. Det är ändå behagligare att resa med detta tåg än med X 2000, det är så smidigt och tyst, inte så mycket kurvor och lutar inte alls. Men det är rätt dyrt, 2000 kr tur och retur. Då ingick tunnelbanebiljetterna också. På den här sträckan passeras Japans högsta berg Fuji med sin snöklädda hätta.
Alla åker alltid framlänges med det här tåget. Inför returresan så vänds alla stolar av städpersonalen som f.ö. springer genom tåget och städar efter varje resa. Ett gäng städare varje gång i rosa kläder, förmodligen gästarbetare från Vietnam. Därifrån kommer billig arbetskraft.
Ingenstans finns några papperskorgar, varken här , på tåg eller ute på gatorna. Alla förväntas ta hand om sin egen lort och man kan tänka sig att det krävs gott miljötänk, bra återvinningssystem och god disciplin för att hantera avfall från 35 miljoner människor på en yta av Skånes storlek! Överallt var det kemiskt rent ute på gatorna.
Det finns inte ens fimpar och aska på gatorna. Det röks i speciella rökrutor med stora askkoppar.
Dag 3 Fiskeauktion och elektronikstaden
De här körde runt med en farlig fart och på en del ställen stod poliser och dirigerade trafiken.
Fiskarna ser ovanliga ut, här bläckfisk.
Färgerna kan var lite hur som helst...
Kanske lite mer som våra...
Ål eller nåt??? Jag tror 8 kronor är hundra yen eller nåt.
En man åkte runt hela tiden och sålde krossad is till fiskhandlarna.
Sen blev det besök i elektronikstaden för att jämföra lite priser och se olika produkter, eventuellt köpa en Blue Ray spelare om de var extremt mycket billigare i Japan än i Sverige. Men det visade sig att priserna var inte så olika de i Sverige, inte ens på minneskort och sånt. Det enda som var ordentligt billigare var inspelningsbara dvd.
Rymdraket eller tvättmaskin. Kanske nästa design i branschen? Allt finns av elektroniska prylar och i hela stadsdelar.
Den här mannen testar en massagestol. Munskydd hade många på sig i Tokyo, men det handlar inte först och främst om att skydda sig mot smittor utan om att man använder det när man är det minsta förkyld för att inte smitta andra. Fast på flygplatsen hade i stort sett alla munskydd och det kanske berodde på larm om svininfluensa i Kobe och Osaka, där skolor stängde under några dagar för att hindra smittspridningen. Man hade i dagarna hittat något hundratal fall där. Servetter delas ut överallt på gator och på restauranger.
Dag 2 Sumobrottning
Kan inte motstå frestelsen att göra den här bilden lite större, när den ene brottaren lyfter den andre upp i luften, kan vara ett par hundra kilo! De som sitter runt där får rätt ofta brottare ner i knät när det barkar iväg. Att de inte blir ihjälslagna med så mycket människa som störtdyker!
De stora brottarna har sponsorer som går runt med sina reklamskyltar i samband med match.
En amerikansk brottare hade Mac Donalds som sponsor och deras skyltar bars runt under publikens jubel. En sumobrottare är kanske ´passande reklam för just den maten! :-))
Varje match varade bara några minuter, ibland bara sekunder, men det var väldiga krafter som omsattes. En duktig brottare som har lite tur kan få ett bra tag i bältet på motståndaren och helt sonika bära honom ut ur ringen. Det gäller alltså att få ut motståndaren utanför ringen. Golvet är sand och brottarna kastar grovt salt före varje nappatag. Det är det vita som syns. De bästa brottarna i landet är oerhörda idoler och dessutom sexsymboler utan like (??).
Att de här männen är hyllade sexsymboler i Japan får mig ju att undra över om inte detta med vad som är sexigt och inte betingas mer av kultur än av biologi. Alltså man måste nästan ha växt upp med tanken på sex vid anblicken av detta! Men detta fenomen fick genast en bekant att fundera på emigrationsmöjligheterna till Japan. Jag säger inte vem!
Fast en sumobrottare måste kanske leva snabbt här och nu. De blir inte så gamla, oftast inte mer än 30 - 50 år sägs det.
Dag 1 Ankomst + Middag på hotellet i Tokyo...
Internetuppkopplingen med medhavt bredband vill inte fungera till en början. För det första måste det till en annan kabel, det stämmer ju inte med våra uttag. Sönerna däremot åker ju världsvant omkring med adaptrar till sina datorkontakter. Men så småningom fick vi ordning på det hela och kunde prata länge gratis med webkamera och Skype.
När de gick in på restaurangen fick de, som alla gäster, ta av sig skorna och sätta sig lågt till bords med varsin rejäl haklapp. Det är nästan nere vid golvet.
Maten är ofta i små skålar med bitar av grönsaker, kött och fisk som sedan doppas i buljong eller såser av olika slag. Grönt te dricks mycket även ´till maten. Och det är pinnar som gäller. Roland fixade det bra till slut. Övning ger färdighet!
Jobbig resa till Japan!
Rolands o äldste sonens resa gick till Paris först och sedan nytt plan till Tokyo och ironiskt nog gick det över Skandinavien via Sibirien och till Japan. Det var en lång resa på 18 timmar drygt, 24 timmar från dörr till dörr om man ska vara exakt. Inte så mycket benutrymme. Vid ankomsten så var det stenkoll, med fingeravtryck och foton och underskrift på att man inte varit i något land drabbat av svininfluensa. Många hade munskydd på sig i Tokyo, såg lite spöklikt ut. . Man har det ofta här, mest för att inte smitta andra om man är lite förkyld. 
I storområdet Tokyo bor c:a 30 - 35 miljoner människor och ytan är som Skåne! Helt otroligt många på samma fläck. Roland är chockad över hur tätt det är.
Av bilden här så¨framgår klart och tydligt att jag inte borde ha varit med! Höjden alltså!
De måste i alla fall ta ett tåg till hotellet. Väl framme vid hotellet så var de för tidiga för att få checka in så de fick ta en hamburgare i entrén och halvsova i flera timmar. Efter en stund kom LA-sonen med deras hyrda mobiltelefoner. De kunde ringa med dem inom Japan men inte utomlands och det kostar så där 1500 kr att hyra dem en vecka. Men jag kunde ringa till dem. Och de kunde ringa hem med vanlig mobil. Det gick också att ta de längre samtalen via Skype ( alldeles gratis!)
När de gick ut från tunnelbanestationen och gick mot gatan mot hotellet som de skulle bo på, så var den förste icke-japanen de mötte en holmedaling!! Det var snudd på att de undrade om det var trötthetshallucinationer efter 24 vakna timmar!! Det var Kent Persson!!
Hur man nu i en stad på 35 miljoner kan springa på en holmedaling!? Han bodde i närheten på ett annat hotell för att vara med på bröllopet, men ändå!. Alla bröllopsgäster bor i närheten av sonens blivande svärföräldrars lägenhet, den som de har skaffat sig i Tokyo. De bor ju egentligen i Seattle men vill ha en fast punkt här i Japan där alla deras släktingar bor.
LA-sonens bröllop i Japan!
Jodå, det var som jag skrev förut, att äldste sonen var i Japan på en del jobb, träffade journalistkollegor osv medan jag var i Stockholm och bodde i hans lägenhet. Men det var inte hela sanningen. Hela förklaringen kommer alltså nu när vi till slut kommit hem och jag kan göra i ordning bilder och text lite mer systematiskt. Idag är lördag kväll den 23:e maj.
Yngste sonen, som jag kallat LA-sonen för att han bott i Los Angeles några år och nu flyttat till Stockholm, gifte sig i onsdags med sin japanska flickvän. Och med på bröllopet från vår familj var Roland och äldste sonen. Jag mår så fysiskt dåligt av att flyga så jag kunde inte gå med, (ledsen för det var jag förstås). Jag stannade alltså i Stockholm under den här veckan som Roland och äldste sonen var i Japan.
Jag kommer att skriva om gubbens japanresa retroaktivt nu framöver, dag för dag, med text och bilder. Men jag börjar förstås direkt med bilder från höjdpunkten det japanska bröllopet i Kyoto, den gamla huvudstaden i Japan:
Här går brudparet in till templet där bröllopet hölls. Bruden har en traditionsenlig kimono. Ett klädesplagg som egentligen inte är ett klädesplagg utan ihopkommet av tygstycken som viras runt kroppen på ett speciellt sätt. SEr mycket vackert ut! 
Här är templet där vigseln skedde. Jag ska berätta mer om hur lite senare i bloggandet.
Ringen var mycket vacker. Ser ut som vitt guld och stenen är diamant. Den var given tidigare, i samband med förlovningen tror jag.
Vid vigselcermonien gav de varandra ringar som var "äktenskapsband" i platina (om jag förstått det hela rätt). 
Så här ser gubben ut när han är på bröllop i Japan, i Kyoto, långt från Lianeskogen!.
Här är en samlingsbild på våra nya "släktingar" i Japan och ett antal av sonens amerikanska och svenska vänner, ja, så någon från Finland och eventuellt något mer land, jag känner inte igen alla riktigt. Jag skymtar i alla fall en holmedaling där bakom, en med rallytalanger.
Bröllopet gick av stapeln i onsdags. Nu i skrivande stund är vi alltså hemma medan LA sonen och hans , numera, fru befinner sig i Tokyo och planerar för att resa till semesterparadiset ön Okinawa i morgon för att tillbringa en vecka där.
Trendgallerierna i Vasastan
Först fastnade jag på Bukowskis länge och väl. Det är en auktionsfirma som har både slagauktion (på plats i lokalen) och nätauktion. De här två verksamheterna är arrangerade så att allt som ligger ute på nätauktion finns i källaren med massor av grejer och allt som skulle till slagauktion presenteras i gatuplan. I alla fall väldigt roligt att gå och se på föremålen. Jag skrev upp ett par saker som jag ska gå in på nätet och följa sedan på auktion, eventuellt lägga ett bud på.
Sen letade jag mig fram till gallerierna på Hudiksvallsgatan 8. Här finns flera i samma trappuppgång och man får nästan veta om dem för att hitta dit och den publik man vänder sig till är nog i första hand konstsamlare och inredare. Roligt att se. Tack Börje för tips!
På galleri Christian Larsen ställdes ut en gammal bekant från Arken i Danmark för några veckor sedan; Mads Gamdrup
Det mesta på den visningen var sålt och priserna ligger på 25.000 - 45.000 kr. På de här gallerierna finns sånt som är sevärt och som jag tycker är god konst.
Det här fanns i ett annat galleri.
Henrik Stenbergs bilder
Tjocka sparrisar är bäst!
Idag onsdag...
Men agendan styrs av vädret. Det finns risk för regn och då ´kanske jag hittar på något annat. Eller också blir det en dag "under täcket" med slappande, läsande av senaste Gardellboken och besök i gourmetbutiken runt hörnet, Matdistriktet på Rådmansgatan vid Observatorielunden, strax före trappan.
Från Söder till Norrmalm!
På tillbakavägen från Söder så stannade jag till på Mariatorget och tittade närmare på den stora skulpturen där. Den är mäktig och snyggt inramad med planteringar. I början på 70-talet var jag ofta i Stockholm och ofta just här, eftersom det förbund vars centralstyrelse jag var ständigt adjungerad till hade sitt kansli här på Hornsgatan 31 om jag minns rätt nu. Glömmer aldrig den morgon då jag kom för tidigt till ett möte och försökte fördriva tiden med att kolla runt i affärer. Jag var ganska ensam vankandes på torget och antogs vara ute i helt andra ärenden av män som passerade i bilar. Jag hann få ett par äckliga förslag på alternativa aktiviteter. Det kändes rätt ruggigt. Glömmer aldrig känslan.
Jag minns inte statyn från den här tiden men jag kan ju ha glömt den också. Däremot minns jag att det vid Hornspuckelns början låg ett legendariskt fik, där man kunde se författare och poeter vilka, hade det som sitt stamkafé. Har glömt namnet på det förstås. 
Söder är speciellt när det gäller fortskaffningsmedel. Jag läser ju om frk Tjatlunds cyklande här någonstans, men insåg inte att alla andra också cyklar. Cyklisterna väller fram som horder överallt och fort går det. Jag skuttade skrämt fram och tillbaka över vägen för att hålla mig ur vägen. Vid rödljusen bildas långa köer av cyklande som väntar.
Götgatan däruppe verkar vara avstängd för motorfordon numera och där vandrade stora flockar av människor,alla söderut, tydligen på hemväg. För mig är den här stadsbilden med många cyklande och gående ny, jag minns inte att det var så på 70-talet när jag var här ofta. Då var det bilar som gällde överallt. Men det det här är verkligen trevligt. Stockholm är en fin stad, jag trivs här. 
På vägen tillbaka kollade jag i några inredningsaffärer efter hallampa förstås. Den här lampan var snygg men platsar inte riktigt ändå.
Affärerna i Gamla Stan håller öppet till 7, inte alla men en del. Föll efter mycket funderande för armringen som har samma färg som halsbandet jag köpte i Danmark. 
Glömde! När jag passerade Slussen så vände jag mig om för att se om jag kunde begripa vilket hus LA-sonen jobbar i. Och det var inte så svårt för i huset med allt glas där till vänster så står det faktiskt med stora bokstäver i fönstret EA (Electronic Arts) och DICE! Så nu vet jag var det är. Slussen här ska tydligen byggas om helt. Området är gammalt o slitet.
Genom gränderna i Gamla Stan skymtar Stadshuset. Dags att stanna och minnas en stund. Någonstans i mitten på 1970-talet så deltog jag och min dåvarande kollega med bidrag till den första matematikbienalen och då var vi bjudna av Stockholms stad på buffé i Stadshuset, i Gyllene salen. Det var pampigt. Undrar om det är så fortfarande på matematikbienalerna? De försiggår väl vartannat år än. 
Åhléns är bra för där är det öppet till 8. Jag knallade runt och kollade på lite av varje. Sonen funderar på keramikljusstakar.
Den här lampan vore inte fel i lägenheten, nja eller nåt liknande.
Kanske väggen full med såna här urcharmiga smidesälgar där hornen fungerar som hängare. Jag menar om man nu kommer från Värmland så borde det synas.
En annan rolig hängare, det svarta "trädet". Jag menar om man nu inte vill ha en traditionell hatthylla i hallen.
Sist, men inte minst, så betalade jag några småinköp här till en stilig man med märkligt ljus röst. Vid det här laget var klockan närmare 8 på kvällen och jag var väldigt trött, både i huvudet och i fötterna efter en hel dags vandrande bland så mycket folk, så nu var det helt slut på ambitionerna att inte prata med någon och se någon i ögonen (Lenas råd för att slippa bli förföljd av dårar) så jag babblade förstås med honom / henne. Och han var nog också trött eller också bestämde han sig för att jag nog inte var någon dåre, för han berättade glatt om att han höll på att förvandla sig från Janne till Janna. Nästa smärtsamma steg skulle bli att avlägsna skäggväxt. Jag tog en bild och fick gärna lägga ut den på bloggen. Så nu gör jag det! Han kommer att bli en jättesnygg tjej när han är färdig tror jag.
Fotbad avslutade kvällen förstås och lite mat; käkade goda risbollar och japansk salladsblandning som jag köpte i affären runt hörnet tidigare under dagen, Matdistriktet heter den alltså.
Från Vasastan till Söder!
Snabbt hem och lyckades med webkamerauppkopplingen till sonen i Japan. En märklig känsla att prata direkt så där med någon så långt bort.
Därefter var det dags för dagens upptäcksfärder, iväg ut på stan.
Här borta på Drottninggatan (tror jag) så finns ett muffinsbageri! Ett engelskt Muffin Bakery! Tänkte på Suss som gärna bakar och gärna bakar muffins.
Sen kom jag till Upplandsgatan. Jag hade fått tips från Stina att här fanns mycket second handbutiker. Och det gjorde det. Ett riktigt eldorado verkligen. Hela gatan är full med antikt och second hand. Det var njutbart att bara gå omkring i lugn och ro och kolla. Samtidigt kikade jag efter något sorts vägglampa till hallen. Gärna något 1920-talsaktigt. Det fanns mycket 1920-tal men få vägglampor. Det fanns några bra på Domino, som har mycket lampor men ingen som var helt bra. Jag fortsätter att kolla, det är ingen brådska. Här gick jag länge.
Kulturhuset blev nästa anhalt på vägen. Där var en fotoutställning om manlig kamratskap genom tiderna, visad som gamla porträtt. I slutet av 1800-talet och alldeles i början på 1900 så uppmuntrades manlig kamratskap och nära romantiska relationer mellan män på ett sätt som känns främmande idag. Homoskräcken med åtföljande lagstiftning om förbud osv som kom sen, tog ju effektivt slut på porträtterande av ömsinta män. Det här kändes som en pedagogisk utställning, men rätt trist som bildfenomen. 99 % budskap, 1 % konst kanske om man ska raljera en aning.
God mat finns det i alla fall längst upp i huset. Galleriet där var förresten stängt för omhängning.
Designtorget, där jag köpte det bärbara fotbadet, ligger längst ner och dit kan man gå flera gånger;
Fortsatte sedan ner genom Gamla Stan och mot söder. Jag ville se hur det såg ut vid den andre sonens lägenhet, Wollmar Yxkullsgatan vid Mariatorget. Han är inte hemma och jag ångrade att jag inte bett att få en nyckel så jag kunde gå in och kolla på den. Han flyttade in nu i början på maj så jag har aldrig sett den. Men det kommer jag att få göra antar jag. Vi försöker säkert att övertala honom att få bo här nästa gång, det ser väldigt trevligt ut utifrån i alla fall och att döma av de bilder jag sett så är det fint inne också.
Nu förstår jag vad grönskan och de stora träden betyder i Stockholm. Varje morgon när jag vaknar här så kollar jag ut genom fönstret på ett stort träd som syns en bit över taken och det här ser levande och vackert ut.
Sumobrottning - bilder från sonen...
...har jag fått. Han är i Japan. Det är alltså därför jag kan disponera hans lägenhet under tiden.
Här sitter han på sumobrottning och kan ju naturligtvis inte låta bli att raljera med tillfället och beskriva det med en modetidningsredaktörs ögon:
( Länk här till hans och Kristoffers blogg på tidningen Café)
| "TOKYOS MODEVECKA |
| Tokyos modevecka kickstartade idag, med ett knippe visningar som bara kan beskrivas som omtumlande. Den japanska designeliten vill se oss i en eklektisk, färgstark skrud hösten/vintern 2009/2010 - och signalerar en helt nyskapande metamorfos mellan estetik och politik. " |
"Valet av modeller var ett tydligt ställningstagande mot det så hårt kritiserade size zero-idealet."
(Publiken kontrollerades noga före insläpp, bl.a. måste man sprittvätta händerna.) /IM
Valdemarsudde - Carl Larsson
Den här innerliga statyn står på vägen ut till Valdemarsudde konstmuseum. Där är just nu en stor Carl Larsson utställning. Det är alltid roligt att se hans bilder, även om inte så många är nya. Den här gången var några med som jag inte sett förut, eller åtminstone inte kan komma ihåg att jag sett. Bland annat en mycket vacker bild av Karin Bergöö, innan de gifter sig.
Sen kollade jag lite på en fotoutställning med två prinsar; det var vår nuvande prins Carl Filips bilder och en annan prins som jag redan glömt namnet på, det kan ha varit prins Carl. Bilderna från gamla Stockholm och andra platser är alltid trevligt att se och det glädjer mig att Carl Filip har ett intresse för bilder och figurer.
Det var en nästan förtrollad dag ute på Valdemarsudde med fågelsång, vågskvalp, häggdoft och glada människor överallt. Det här är Stockholm när det är som bäst.