Jobbig resa till Japan!
Rolands o äldste sonens resa gick till Paris först och sedan nytt plan till Tokyo och ironiskt nog gick det över Skandinavien via Sibirien och till Japan. Det var en lång resa på 18 timmar drygt, 24 timmar från dörr till dörr om man ska vara exakt. Inte så mycket benutrymme. Vid ankomsten så var det stenkoll, med fingeravtryck och foton och underskrift på att man inte varit i något land drabbat av svininfluensa. Många hade munskydd på sig i Tokyo, såg lite spöklikt ut. . Man har det ofta här, mest för att inte smitta andra om man är lite förkyld. 
I storområdet Tokyo bor c:a 30 - 35 miljoner människor och ytan är som Skåne! Helt otroligt många på samma fläck. Roland är chockad över hur tätt det är.
Av bilden här så¨framgår klart och tydligt att jag inte borde ha varit med! Höjden alltså!
De måste i alla fall ta ett tåg till hotellet. Väl framme vid hotellet så var de för tidiga för att få checka in så de fick ta en hamburgare i entrén och halvsova i flera timmar. Efter en stund kom LA-sonen med deras hyrda mobiltelefoner. De kunde ringa med dem inom Japan men inte utomlands och det kostar så där 1500 kr att hyra dem en vecka. Men jag kunde ringa till dem. Och de kunde ringa hem med vanlig mobil. Det gick också att ta de längre samtalen via Skype ( alldeles gratis!)
När de gick ut från tunnelbanestationen och gick mot gatan mot hotellet som de skulle bo på, så var den förste icke-japanen de mötte en holmedaling!! Det var snudd på att de undrade om det var trötthetshallucinationer efter 24 vakna timmar!! Det var Kent Persson!!
Hur man nu i en stad på 35 miljoner kan springa på en holmedaling!? Han bodde i närheten på ett annat hotell för att vara med på bröllopet, men ändå!. Alla bröllopsgäster bor i närheten av sonens blivande svärföräldrars lägenhet, den som de har skaffat sig i Tokyo. De bor ju egentligen i Seattle men vill ha en fast punkt här i Japan där alla deras släktingar bor.
Världen är bra liten, eller hur?
Jag simmade i Egeiska havet en gång för många år sen, hade dykt i från en båt som jag var ute på utflykt med.
Vi mötte en annan båt med turister och även där dök folk i och simmade. Mitt ute i havet möter jag min dramalärare från fritidspedagogutbildningen i Norrbotten 5 år tidigare.......
Helt normalt att träffa en holmedaling i Tokyo alltså.
Det är ju helt fantastiskt att de träffade på en från hembyn! Är de kanske de enda som nu varit till Japan kanske?
När vi var till Tokyo en söndag, var det så facinerande med enpersoners kösystemet i flera filer som bildades på trottoarerna, dessutom i vänstertrafik. Vi var fem personer, varav tre barn och rätt vad det var så separerades vi ifrån varann i dessa tighta köer (alltså bara folk som var ute och gick), vi höll ju högertrafik, och det var fullt sjå att få barnen intill oss igen. Tätbefolkat är bara förnamnet.
Jo. Vi sov också i hotellets foajé, till allmän glädje kunde jag se när jag vaknade till då och då och låtsades att jag inte alls sov...
Suss: Slumpen är ibland mäktig! Och obegriplig!
Anne: Antaglien de enda ja. När min son och Roland sov i foajen så snarkade de båda rätt högljutt så det var inte läge att låtsas där. Den yngste fick sig ett gott skratt när han upptäckte dem.