Inga Magnusson

Först träffade vi Palle; en bekant från Sillerud som bor i Stockholm och är verksam i byggbranschen. Han tittade över och kollade på sonens badrum. Hjälpte till att fundera över lösningar och kostnader. 

Vi åt  lunch tillsammans vid Mariatorget och hade en trevlig pratstund. Tillsammans kunde vi konstatera att vattenskador och väder är det enda som är riktigt demokratiskt här i världen. Det drabbar alla rättvist, hög som låg. Han skulle efter besöket hos oss till Ingvar Hirdvall exempelvis.

Under dagen flanerade vi på söder. Vi har inte riktigt tagit till oss söder förut. Förstår nu vad en av Skarsgårds söner menade när han i en intervju för sonens tidning sa att han när han besöker Stockholm rör sig i stort sett runt ett par kvarter på söder, inte mer. Det är hemma för honom. Det är liksom avslappnat som frk Tjatlund sa, det hörs olika språk, här finns olika hudfärger, massor av folk ute hela tiden. Det liksom kryllar överallt. Det påminner lite om sydligare länder; taxibilarna tutar vildsint om man går för långsamt över gatan¨, cyklisterna flyger fram och plingar rabiat, fotgängarna trängs glatt, motorcyklar dundrar förbi och drar på mellan husväggarna.


Sonens diskbänk  är jag avundsjuk på. Snyggt och funktionellt med hel diskbänk i ett stycke och så bara spishäll. Vi tränade på spisens induktionshäll.


På Medborgarplatsen var det ett osannolikt folkliv. Hur många som helst på en rad av uteserveringar. Alla har rättigheter förstås men ingen av gästerna är påtagligt berusad.




Där borta går fader och son.


Här promenerade vi också, från Medborgarplatsen till Fatbursparken på väg mot Mariatorget.


Överallt är det uteserveringar med mycket folk


Det här tror jag kallas Fatbursparken. Kan inget om dess historia, den bara dyker upp där lite plötsligt.


Så här är utsikten från sonens fönster. Idylliskt ser det ut och är rätt lugnt.