Inga Magnusson

Överallt på stan så visas Matthew  Williamsons   design för HM i jättereklamskyltar. Det handlar om sommarkläder i karamellfärger eller konfettifärger kanske.

Samtidigt kom Stockholmssonen och hans kollegor på Elle från HMs modevisning inför hösten den dagen jag anlände till Stockholm. Medskick var bl.a. "discotröjor" och så en snygg bok med bilder på kläder inför höstsäsongen. När man handlar kläder så fattar man inte riktigt hur långt i förväg modet egenligen bestäms.  Det är redan nu uppsytt och klart och "reklamförberett". Nu startar den interna marknadsföringen, dvs att sälja in grejerna hos butikerna.

Jag håller i alla fall tummarna att det här  vida pösiga "graviditetsmodet" ska gå över snart. Det är något fel på min kropp, de här kläderna hänger  som oformliga tält på mig.



Jag kan skvallra att till hösten blir det i alla fall värre pösigt ändå! Det handlar om
- Färger från vitt till beige till brunt och så svart förstås, accentfärger vinrött och någon blå.
- Oformliga stora bylsiga  jackor, ibland snävskurna  nertill
- Stora kragar, jätte, hängande
- Högklackade snörkängor med hög snörning
- Grovt mönsterstickat
- Men det finns också kontrast i smala ben och en variant som är jättesmal hela vägen med enorma axelpuffar och puffärmar.
- En variant med etno; mycket fransar och band
- Håret ser ut bli antingen alldeles slätt bakåtkammat upprullat i någon liten bulle här eller där på huvudet eller långt stort och vilt.
- Om det finns mönstrat; rutigt

Herrmodet ser fortfarande supersmalt ut
- Jättesmala byxor hela vägen ner, även skinn
-Korta tajta kavajer
- Rutigt
-Snörkängor höga

Himla töntigt!

Ha ha...det här blir nog den första och sista moderapporten på den här bloggen!! Plats för fniss hos dem som vet hur lite mode det brukar vara i mina kläder och hur lite jag kan om det här!

Jag antar att det som visas upp nu är extremvarianterna för att pränta in hur det ska se ut i butikerna till hösten, alltså för att få in budskapet om vad som skiljer just de här kläderna från tidigare. Sedan så blir större delen av kollektionerna lite "lightversion" av det hela.

har jag sett nu kväll söndag. Det är en riktig skitfilm! Se inte den om Ni har något annat roligt att göra för 100 kronor.  Men besök gärna den här biografen. Bilden här är från första kvällen i Stockholm. Jag tror att det var något slags premiär då för filmen, åtminstone på den här biografen. Eventuellt var det bara inbjudna gäster då eftersom folk prickades av på en lista av en ängel och en demon (här ovan) Bioografen heter Skandia och ligger på vägen till Stockholms centrum från där jag bor nu.Det är en vacker gammaldags biograf med reliefer i foajén, skulpturer inne i salongen, och man slipper sitta trångt med fällstolar, det är istället rymliga tvåpersonerssoffor med jätteplats för benen. Man behöver inte ens resa sig när någon ska gå förbi. Så själva biografen är värd ett besök, men inte filmen.

Den är ju bara hopplöst enformig. Föreställ Er en dryg timmes jakt i ett sträck. Det är samma hetsiga musik, snabba bilfärder, sen hittar man någon grymt mördad och så vidare i jakt och så hittar man någon mördad osv osv. Skittrist helt enkelt. Tom Hanks gummiansiktesgrimaser gjorde inte saken bättre och Skarsgård var inte heller till någon glädje. Asch jag kanske tycker så bara för att jag läst boken ett par gånger och vet ungefär vad som kommer.

På förmiddagen var jag på högmässa i Adolf Fredriks kyrka. Det är så vackert att höra deras kör.

På eftermiddagen var jag ute på Valdemarsudde och Liljewalchs men det skriver jag mer om i morgon.  Då ska det bli regn och mer bloggtid. Jag har till och med lite jobb med som ska göras. Kan ta det i morgon om det blir ruskväder.  Sen ska det bli sol igen och då får det bli gallerierna och inredningsbutikerna.  Och så har jag Nationalmuseum och Moderna kvar.

Jag måste bara berätta lite om Isolde. Efter konserten blev jag stående länge och pratade med den äldre dam, vithårig och vacker,  som hamnat bredvid mig i bänken. Vi började ju som man brukar ,med att dela entusiasmen över konserten. Men sen fortsatte vi att prata lite och jag blev fascinerad av det hon berättade om sitt liv.

Hon var född i norra Tyskland, utbildade sig till rytmiklärare, kom så till Sverige eftersom just hennes variant av rytmikkunskaper efterfrågades här. Hon träffade en indonesisk man, gifte sig med honom och bodde en tid i Indonesien. Men det blev för svårt att bo bra i landet efter Suhartos övertagande så de stannade i Sverige och köpte en lägenhet mitt i Stockholm innan priserna rakade i höjden. Mannen hade arbetat som sjukgymnast. Nu levde hon ensam men hade barn och barnbarn. 

Tänk vilka berättelser det finns i människor! Den här damen kunde verkligen berätta också. Vi blev stående och pratade  så det dröjde en god stund innan jag traskade hem.

Än så länge känner jag mig inte speciellt ensam i Stockholm.

Jag såg det norska bidraget innan jag definitivt gav upp tevetittandet igår kväll. Det var helt ok tyckte jag. Och framfördes av en buspojkscharmig ung man som man kunde se utan att vämjas.

Inte illa med en sådan kick på nationaldagen. Den firas ju i vilket fall som helst helt hysterisk med svenska mått mätt.
Hela befolkningen är verkligen alltid på benen den sjuttonde maj, parader, musikcorps, pompa och ståt och alla barn är lediga om den infaller på en vardag.


Jag hade en skön tevekväll med kokt sparris, rökt älgkött och fotbad. Det var njutbart med fotbad efter en hel dags traskande på asfalt. Till efterrätt blev det en god fruktsallad som jag också köpt på NKs saluhallar. Och till slut kaffe och goda kakor från marknadsförsäljningen vid Sergels torg igår lördag. Där fanns allehanda matvaror från de europeiska länderna neröver; Frankrike, England, Spanien, osv.

Jag kroknade definitivt i höjd med Turkiet. Alltså det blev nog för stark kontrast att komma från en suverän konsert i Adolf Fredriks kyrka med "Förklädd Gud" och så till 25 låtar i Melodifestivalen.  Ok så där 5-10 låtar går väl bra och Malenas är jag himla förtjust i. Den är rysansvärt bra.

Men den där slipprige greken som flaxade hit och dit med magen, den falsksjungande dansken och den här stackars duktiga albantjejen som tvingades dra på två jokerkopior och en IPREN-man på scenen och en del som låter som parodier på sig själva. Det blir bara för mycket trams-bara-magar och rökpuffar och eld!

Nu orkade jag inte längre, såg också framför mig den där gigantiska omröstningen där allting ska översättas till flera språk och alla försöker vara krystat roliga och charma värdparet.

I dag har jag tränat på att inte titta på folk jag möter, alltså att låta bli att se mina medmänniskor så jag skulle slippa få med mig alla dårar som är svältfödda på att någon ser dem så de hänger på mig. Lena säger att jag måste sluta titta på¨dem så som man gör på landet där jag bor.  Det gick bra en lång stund först, så länge jag var pigg och alert. Men sen när jag blev lite trött så föll jag allt tillbaka igen i det vanda beteendet. 

I kyrkan på konserten kom jag i samspråk med en äldre dam och jag måste berätta lite om hennes märkliga levnadsöde i morgon. När man är ute på galej på egen hand så träffar man nya människor. Men alltså mer om Isolde, som hon heter, i morgon.

...hittade jag på Designshopen på Kulturhuset. Det ska bli lite SPA-känsla tänkte jag.  Lite skämma bort sig själv så där.

...denhär också. Den har klara färger med mycket turkos i sig. Här på bilden ser den bara blek ut!

Sköna Ecco köpte jag igår fredag. De är väldigt bra att gå mycket med, bekväma. Den där flärpen ovanpå anvämnder man att dra upp plösen med, vilket behövs eftersom man inte knyter skorna i vanlig bemärkelse utan ställer in ett gummiband rätt och sedan drar på skon. De är egentligen svarta men ser grå ut på bild av någon anledning. Jag har inget fotoshop med mig så jag kan justera färg heller.  Ovandelen på skon är ett nät så man blir inte svettig och varm om fötterna. Blir nästan som sandaler.

Jag gick hit vid 7-tiden för att avnjuta musiken! Först satt jag på ena sidan vid ett fik så länge det var sol där. Sedan flyttade jag tvärs över till restaurang Victoria. Och hade turen att hamna på en suverän plats; lite inglasad, infravärme, men kunde ändå se artisterna och skärmen.  Plus var maten och bemötandet, mycket trevligt. Minus var toaletterna; inget papper på någon av dem, blött och nedkissat på sits och golv, illaluktande. Isch!

Men några timmar här var roliga och man kan se en hel del. Jag satt bredvid 4 transor. Bara en sån sak för mig som kommer från skogen där inget liknande finns att skåda så långt ögat når. Alla fyra var liksom rätt lika, med pudrade ansikten (för att få bort skäggstubb?) och små hårsvansar bak. Deras gester var utstuderat kvinnligt, mycket värre än en kvinna skulle ha, nästan parodiskt. Undrar varför? Ju fullare de blev desto mer kvinnligt flamsiga blev de. Men roliga att lyssna på.

Utanför på andra sidan glaset satt en väldigt ung tjej, som ändå trots sin ungdom ( mellan 15- 18 år ungefär) ändå redan botoxat sin panna och sprutat något i läpparna för att de skulle se större ut. Synd att de börjar så tidigt!

I Kungsan var majoriteten av folket ungdomar i gäng. Det var mest blandat killar och tjejer. Killarna var uppdelade i svenska gäng och utländska gäng. Tjejerna var mer uppblandade och kunde vara i olika. Kan man också fundera över. Är det killarna som liksom är stommen i gängen och tjejerna som vandrar mellan dem beroende på vilken kille de är ihop med. Sen var det förstås par av äldre. Skulle gissa att en del av dem var ditkommenderade av sin barn / ungdomar för att skjutsa eller vakta eller bara vara med.  Inte så många små barn var med, tack för det. Jag är en gammal omodern kärring som tycker att små barn ska vara hemma och sova istället för att ränna ute på kvällarna med föräldrar i allahanda oväsen.

Musiken lät bra och det var olika artister. Jag ska inte ge mig in på att tycka något om någon av dem för jag är för dåligt insatt. Men det var mycket eld och rök vid entréerna och Måns Zelmerlöv lät mycket och bra.

Den raska promenaden hem till min tillfälliga bostad tog exakt 12 minuter från Kungsan och jag lyckades inte bli förföljd av en enda dåre (o ingen journalist heller för den delen!) . Jag är säker för jag kollade bakåt med jämna mellanrum! Såg nog lite roligt ut med en kärring som klev snabbt med långa  steg och kollade bakåt då och då. Säkert hade hon något jagat i blicken också!! :-))

köpte jag på NKs saluhall av den här glade mannen. Vi diskuterade kvalitén på sparris och lite om odling och så. Sparrisen var importerad från Tyskland förstås. Till den blir det rökt älgkött och bearnaise i morgon till brunch innan jag ger mig iväg ut på nya äventyr i stadsvimlet.

Frukost-lunch på Fridays i Kungsträdgården idag blev det, länge dessutom och njutbart i solen.  Massor av folk överallt.


Konserthustrappan vid Hötorget  full med folk som lapade solsken.


Hela Hötorget var fullt med roliga stånd och livlig försäljning! De här fingerdockorna var frestande söta!

Det är en enkel grav med mycket vacker sten, vid Adolf Fredriks kyrka! Bredvid finns hållare för marshaller om någon vill sätta dit såna. Jag stannade en stund här och mindes Olof Palme, en man som jag beundrade mycket för hans intellekt, goda egenskaper och höga moral. Det känns som om den kombinationen är bristvara bland en del av dagens riksdagspolitiker, särskilt moralen.  Sen var Palmes inrikespolitik inte så mycket att yvas över måhända, men internationellt var han mycket större än vi någonsin har fattat.

- Jättesnygg, åtminstone fram till första rödvinsglaset landar här, sa sonen när allt var på plats.

Fast det gäller ju för de flesta soffor förstås, utom skinn.

Lägenheten är fin och välstädad, tack för det son! Det känns trevligt att bo här ett tag!

...dras till mig, ofelbart!!  Jag hinner glömma bort det mellan varven men blir alltid påmind. Så var det idag också. Vid palme-graven, Adolf Fredriks kyrkogård, så stannade jag en stund för att minnas den man som jag fortfarande beundrar för hans engagemang, klara intellekt, totala oegennytta och förmåga att tala inför en stor publik .

Då finner jag plötsligt en fotograferande man bredvid mig, Han såg rätt normal ut på håll om än lite ofräsch.

- Det är många som stannar här, sa han.

- Mmm svarade jag, och försökte se ointresserad ut när jag på nära håll såg den stirrande vilda blicken.

Men jag måtte inte ha lyckats  med det för när jag sedan gick därifrån med raska steg så följde han mig på 10 meters håll i samma fart. Jag snabbade på och slank in på Myrorna. Han kom efter och spejade runt i affären efter någon (mig!). Då smet jag runt en monter och snabbt ut på gatan, runt närmaste hörn och lyckades bli av med honom.

Usch jag hatar verkligen det här. Men jag vet att jag ser alldeles för snäll och mjäkig ut. Lätt byte tänker de. Likadant med journalister som liksom ska intervjua någon i mängden. De kommer alltid till just mig, ofelbart. Spelar ingen roll om jag försöker se blasé ut!

Undrar om jag vågar gå till Kungsan i kväll en sväng? Antagligen har jag Stockholms alla dårar efter mig på hemvägen!!

...jag lever en turistisk dröm! Bor inom gångavstånd från city en hel vecka!! Nu har jag tramsat omkring runt Sergels torg ner mot Kungsträdgården och bara gått dit näsan pekat, ätit,  fikat på uteserveringar i solskenet o kollat på massor av folk. Hur läckert som helst! (Jag försöker ha solglasögon på mig så det inte ska synas att jag glor på ovanliga människor och ovanliga företeelser. Skogsboende människor glor när de kommer till storstad, det är oundvikligt. Man är liksom bara van vid kända synintryck; samma gamla häst med förare som åker förbi, samma gamla tranor nere på Smörhôlera och så från ena dagen till den andra detta myller av intryck!! ) 

I kväll ska jag lägga ut bilder från dagens övningar, bl.a. av mannen som sålde färsk tysk sparris i NKs saluhall.  Jag har alltså köpt färsk sparris idag, Gissa om här ska frossas i kväll, sent! Färsk sparris och rökt älgkött blir det. Ny kombination.

 Nu ska jag bara vila fötterna och samla mig för att orka promenera ner till Kungsträdgården i kväll. Inget ambitiöst besök, bara lyssna lite på artister som uppträder där. Tack för tips Anne!

När jag kom hit igår torsdag så hjälpte jag sonen att hålla i när en soffa / divan monterades. Den blev verkligen fin när det var klart, fast vi trodde först att affären skickat en felvänd.
Jag publicerar en bild på den färdiga soffan senare.

Sen är jag ju fascinerad av generationsskillnaderna i kommunikation. Sonen och hans jämnåriga är alltid, säger verkligen alltid, i samtal med olika människor. Oavsett om man monterar soffor, lagar mat, är på restaurang, tittar på tv, så är det en strid ström av messande och pratande med rapporter om vad som för tillfället händer och koll på var kompisar är eller är på väg. Var det någon som trodde att 70-talister och senare födda är osociala?? Icke! De umgås hela tiden och oavbrutet med alla och envar. Någon mer luttrad förälder som känner igen sig?

I Danmark bodde vi på hotell i Kolding för att slippa göra så långa dagsturer. Danskarna har en väldigt pragmatisk syn på detta med alkohol och religion: Bibel och alkohol i samma skåp! :-))  Eller också är det vi som är fördomsfulla och sippa som är vana att skilja de här två företeelserna åt!



Som jättelika slangbellor reser sig kraftledningar kors och tvärs över landet. Det kan ju vara så att landet inte har fler kraftledningar än Sverige men formen är för oss ovanlig så man hajar till.


Det där med "bird-spotting" sitter ju i ryggmärgen förstås, antingen vi är hemma eller borta. Här i Danmark såg vi en fågel som inte är vanlig i Sverige hos oss i alla fall; råka. Och det var ingen måtta på dem. De väljer att hålla ihop i kolonier när de bygger och utanför varje bo sitter liksom en pippi på vakt. De är stora svarta och blanka.

Efter Göteborgsresan gjorde vi stopp i Varberg hos goda vänner. De var jätteroligt att träffa alla i hela Bullerbyn. Det har blivit som en Bullerby nu, med den äldsta generationen boende i mitten och sedan ett barn med familj som bor i hus på var sin sida. Jag kan ju bli rätt avundsjuk på dem som har sina små fina barnbarn inom räckhåll så här. Och tänk för barnen att växa upp med ett sånt nätverk!

Här kommer lite osorterade bilder från de nya husen:
Ovan; fin påskdekoration på ytterdörren!

Fin sittbänk vid ingången!


Himla smart att bygga ett gammaldags skafferi som man kan gå in i.


Ett vackert kaffebord stod uppdukat åt oss när vi kom! Tack för det!


En snygg katt som var alldeles levande.


Snyggt köksinrede.


En inbyggd köksbänk att sitta på var frestande och ovanligt.


En stor uteplats fanns det också.


Fin påskdekoration!

Sen tog jag många andra bilder från det andra huset men de blev tyvärr alldeles för mörka för att kunna användas, bl.a. på skjutdörrar i hallen som jag skulle vilja ha. Men det får bli nästa gång.

Jag måste bara få lägga ut vår sillerudske duktige bildhuggare Leif Anderssons Fraxe igen här på bloggen. Den ligger alltså på Götaplatsen utanför Göteborgs konstmuseum. Den är en del i utställningen "Annan konst", en utställning som man måste se. Den ger många tankar och goda leenden. Det var länge sedan vi skrattade oss genom en utställning. Men det var inte hånskratt åt konsten och konstnärerna utan med dem. För det här är bilder och figurer som vrider och vänder på våra perspektiv lite grand och låter oss se både oss själva och annat i en skrattspegel. Men ibland blir skrattet ömsint när man anar en tragisk bakgrund. 





Här är Fraxe ur ett annat perspektiv. Det ser ut som om Poseidon står uppe på honom.


På utställningen fanns också en annan konstnär representerad; Linder Eriksson. Han gör figurer hemma i skogen och här är bild på några av dem.  Linder känner många igen som en duktig jägare.


Här är också Linders figurer.


Jag köpte utställningskatalogen och den är jättefin. Jag köper ofta kataloger och har aldrig ångrat mig. Då kan man uppleva en utställning om och om igen.

Först blev jag lite sur när jag läste den för det fanns ingen beskrivning av konstnärerna, det hade jag förväntat mig. Däremot fanns det en mängd artiklar om vad egenlärt konstutövande egentligen är och är värt, skrivet av ett antal etablerade tyckare i sammanhanget. En av dem förresten också en Årjängsbo; Per Dahlström som skrivit en vetenskaplig uppsats om en annan egenlärd bildskapare, helt autodidakt som man brukar uttrycka det, Ture i Berg. Jag har visat hans figurer tidigare på bloggen.

Det kändes alltså lite snopet att inte få den här beskrivningen av personerna bakom den här fina utställningen med verk av självlärda konstnärer. Det hade varit roligt att få läsa om Leif på Noretjärn och Linder Eriksson. Men sen insåg jag att en del av de andra  kanske inte hade velat bli beskrivna eftersom man förstår att några har  tragiska öden bakom sig med ett särlingsliv. Det skulle nog ha blivit ett allt för pinsamt arbete att välja ut vilka som kunde lämnas ut i text och vilka som inte kunde det.

Det 'är i alla fall en utställninge som är väl värd ett besök även om man inte normalt springer och tittar på bilder och figurer.



Utställningen på¨ Röhsska har jag beskrivit tidigare på bloggen så den hoppar jag över nu. Men nära Röhsska, mot gamla universitetsbyggnaden, så finns den här roliga second hand butiken. Den var himla rolig att kolla i och dit går jag nog fler gånger. Där fanns roliga kläder som var lite utöver det vanliga i second hand.




Inte så långt därifrån hittade jag den här oemotståndliga haren! Jag kollar ju i alla lampbutiker nu för att hitta något till hallen. Men den här gick tyvärr inte att hänga på väggen så det blev inget köp.


På kvällen i GBG så drog vi med L och S ut på krogen. Det blev "Min bror och jag" , god mat och en trevlig kväll som alltid i det här sällskapet.

Jag kan ju som vanligt inte låta bli att plåta menyn.

I morgon blir det bilder från besöket i Varberg. Sen fortsätter det lite i taget.