Inga Magnusson

Långsam start på dagen med brunch blev det. Vid lunchtid gick jag till Adolf Fredriks kyrka för att lyssna på lunchkonsert med fin orgelmusik. Kyrkan har fantastisk akustik!  Altartavlan där framme är gjord av Sergel och han är också upphovsmannen till den mörka skulpturen som knappt syns till höger. Den beskriver hur lögnens täcke dras från jorden.



Snabbt hem och lyckades med webkamerauppkopplingen till sonen i Japan. En märklig känsla att prata direkt så där med någon så långt bort.

Därefter var det dags för dagens upptäcksfärder, iväg ut på stan.

Här borta på Drottninggatan (tror jag) så finns ett muffinsbageri! Ett engelskt Muffin Bakery! Tänkte på Suss som gärna bakar och gärna bakar muffins.





Sen kom jag till Upplandsgatan. Jag hade fått tips från Stina att här fanns mycket second handbutiker. Och det gjorde det. Ett riktigt eldorado verkligen. Hela gatan är full med antikt och second hand. Det var njutbart att bara gå omkring i lugn och ro och kolla. Samtidigt kikade jag efter något sorts vägglampa till hallen. Gärna något 1920-talsaktigt. Det fanns mycket 1920-tal men få vägglampor. Det fanns några bra på Domino, som har mycket lampor men ingen som var helt bra. Jag fortsätter att kolla, det är ingen brådska. Här gick jag länge.



Kulturhuset blev nästa anhalt på vägen. Där var en fotoutställning om manlig kamratskap genom tiderna, visad som gamla porträtt. I slutet av 1800-talet och alldeles i början på 1900 så uppmuntrades manlig kamratskap och nära romantiska relationer mellan män på ett sätt som känns  främmande idag. Homoskräcken med åtföljande lagstiftning om förbud osv  som kom sen, tog ju effektivt slut på porträtterande av ömsinta män. Det här kändes som en  pedagogisk utställning, men rätt trist som bildfenomen. 99 % budskap, 1 % konst kanske om man ska raljera en aning.

God mat finns det i alla fall längst upp i huset. Galleriet där var förresten stängt för omhängning.


Designtorget, där jag köpte det bärbara fotbadet, ligger längst ner och dit kan man  gå flera gånger;








Fortsatte sedan ner genom Gamla Stan och mot söder. Jag ville se hur det såg ut vid den andre sonens lägenhet, Wollmar Yxkullsgatan vid Mariatorget. Han är inte hemma och jag ångrade att jag inte bett att få en nyckel så jag kunde gå in och kolla på den. Han flyttade in nu i början på maj så jag har aldrig sett den. Men det kommer jag att få göra antar jag. Vi försöker säkert att övertala honom att få bo här nästa gång, det ser väldigt trevligt ut utifrån i alla fall och att döma av de bilder jag sett så är det fint inne också.


Nu förstår jag vad grönskan och de stora träden betyder i Stockholm. Varje morgon när jag vaknar här så kollar jag ut genom fönstret på ett stort träd som syns en bit över taken och det här ser levande och vackert ut.