Det unika människovärdet riskerar att suddas ut.
"Det var när dessa idéer blandades upp med nationalism som resultatet blev en ”märklig rasbiologisk soppa”. Nazisterna göt samman dessa tankar till en ideologisk helhet. Och det här är Englunds poäng: Den avgörande skillnaden stod inte längre att finna mellan människa och djur, utan i stället högre och lägre stående varelser. Det gjorde att ”avvikande” människor kunde hamna lägre ned i hierarkin än vissa djur.
Att bry sig om andra levande varelser än människor innebär naturligtvis inte att man placerar sig i en nazistisk tradition. Det vore en grov feltolkning. Vår relation till naturen är svårfångad och sinnlig. Kanske räcker det med att klappa en hundvalp för att närma sig känslan.
Av Englunds exempel kan vi likväl lära att något fundamentalt kommer att förändras om vi överger det antropocentriska perspektivet i tillvaron, det vill säga att människan har en särställning i relation till naturen. Mänskliga rättigheter kommer att relativiseras. Det intressanta är då att ställa frågor om på vilket sätt och hur och vilket samhälle det leder till."
Citatet ovan är hämtad ur en text skriven av Marcus Svensson i en artikel som heter "Det finns inga talande träd". Jag har läst den på Timbros Smedjan. Den är lång men absolut läsvärd. Marcus har samlat många olika aspekter kring detta med människans och naturens relation. .
För mig så har människor det unika människovärdet, det skiljer oss från djuren och vi har givits ett ansvar för djur och natur. Människovärdet kan inte vara lägre eller högre, det är samma för alla individer och hämtat ur kristen etik. På den här synen bygger vår lagstiftning och våra regelverk. Än så länge. Men det är värt att fundera på hur hela samhällsbygget påverkas om vi lämnar det synsättet.