Inga Magnusson

Nyligen tillsattes en utredning om Skogsvårdslagen. Charlotta Riberdahl utsågs  att leda utredningen. Hon startade med att ifrågasätta den privata äganderätten till skog och gjorde det offentligt. Nu är det så i vårt land att äganderätten är grundlagsskyddad så rätt snabbt så entledigade landsbygdsminister Bucht,  Charlotta  från utredningsuppdraget om Skogsvårdslagen. Hennes uttalande blev för magstarkt, till och med för en röd-grön regering.

 

Men Charlottas lagvidriga uttalande fick märkligt nog stöd från en ledamot i Skogsstyrelsens styrelse. Skogsstyrelsen är en statlig styrelse som, liksom andra liknande myndigheter, har i uppdrag att se till att genomföra de beslut som riksdag och regering fattar. Skogstyrelsen kan inte själva genomföra något som inte de fått mandat till uppifrån i det demokratiska systemet. Den kan inte agera tvärs emot politiska beslut eller svenska lagar.

 

Men Mikael Karlsson, ledamot av Skogsstyrelsens styrelse, gick ut och meddelade följande

 

"Käre Bucht, Riberdahl var klok som tänkte högt. Jag lär upprepa frågan. Tål du inte demokratisk debatt får du gå vidare med din lilla kvast"

 

Det är oroväckande att de människor som ska företräda och genomföra regeringens / riksdagens beslut, offentligt ifrågasätter den grundlagsskyddade rätten för privatpersoner att äga skog. Och direkt provocerar sin uppdragsgivare så som Mikael K väljer att göra. Frågan är om inte Bucht borde damma av "sin lilla kvast" och använda den igen.

 

Det finns ingen direktlänk till de fakta  jag grundar mitt blogginlägg på men de återfinns i tidningen Land Lantbruk nr 34 år 2016, sidan 2.

 

Om man ser på hur den svenska skogen ser ut idag så är det inte i den statsägda skogen som de stora naturvärdena och den goda mångfalden finns. Det vore en katastrof  för den svenska skogen, både ekonomiskt och miljömässigt, att ta bort rätten för privatpersoner att äga skog och mark. Vi får bara hoppas att den politiska nivån orkar hålla igen när det nu ropas på socialisering.

...i opinionsmätning nu senast. Visst skrämmer det. Men kanske skrämmer häpenheten över detta faktum ännu mer. Varför såg eller hörde ingen det komma!?? Blindheten och dövheten hos etablissemanget skrämmer mer. Hur kunde makthavare inom politik, ekonomi och media bli så avskärmade? Och hur kunde de underlydande plötsligt få ett självförtroende som ledde ända fram till genomslag i demokratin? Vi  brukar ju till slut låta oss styras i åsikter uppifrån när det kommer till sånt allvarsamt som val och folkomröstningar.

 

Jag ser Trumps framgånger, Brexit, SDs frammarsch och skandalen med Riksrevisionen i Sverige som sidor av samma sak. Ok det är olika storheter men det är ändå på nåt sätt etablissemangets avskärmning från "vanligt folk" och nonchalansen mot  kärnan i  det egna uppdraget som har lett fram hit.. Men varför sker det nu? Varför inte tidigare? Vad är skillnaden?

 

Det ekonomiska etablissemanget, media och de politiska makthavarna håller ihop, kanske mer än någonsin. Det kan vara en skillnad. Hur kunde det ske?  Och det nya kan vara att just media inte längre granskar kritiskt  uppåt utan stryker medhårs i en mainstream som därmed i lugn och ro kunnat söka sig allt längre bort från vanliga människors vardag. . Hakelius har en bra krönika om det nu senast..

 

Det "vanligt folk" tycker förlöjligas i media, ges inget seriöst utrymme. Det språk och de analyser som släpps fram är ofta inte begripliga för genomsnittsläsaren. Därmed lämnas de flesta av oss till att skapa vår bild av samhället via samtal med andra människor i samma situation. Vi som är "folket " utgör en allt mer sammansvetsad grupp som pratar ihop oss när vi ses eller via sociala medier,  samtidigt som etablissemanget stänger in sig för att tjäna sig själv och de egna idéerna med hjälp av etablerade media. Opinionsbildning via sociala medier är ju nytt och vi vet ännu inte riktigt hur den slår. Kanske är det den som gett det självförtroende som lett fram till att "vanligt folks" åskter ser ut att välta etablerade och politiskt korrekta storheter över ända.?

 

Inget av de etablerade politiska partierna tar avstamp i vardagen hos majoriteten  medborgare. Förr var åtminstone kommunisterna motvalls och vågade protestetera (verklighetsförankrade eller inte ;- )) men uppfattas numera av de flesta som minst lika avskärmade  som resten av de politiska makthavarna. Typ SD och Trump  framstår som enda alternativen. Budskapen är enkla och begripliga.

 

Det som händer just nu med politiska opinioner är på många sätt nytt och spännande. Gissningsvis så vinner som vanligt etablissemanget men man får ändå hoppas på en större lyhördhet framöver och en bättre verklighetsförankring i maktutövningen. Om inte så klyvs samhället vågrätt i styrande och styrda på ett sätt som vi inte haft tidigare i västliga demokratier.

 

Nu under sommarledigheten tar jag ett ordentligt tag för att minska på inflödet av papper i huset. Det känns inte bra att vi får så mycket papper som vi inte har någon glädje av egentligen. Mycket av pappersinflödet går oläst direkt till återvinning.   Jag har sagt upp en del föreningsblad som kommer automatiskt  bara för att man är med i en förening. Jag säger upp vår morgontidning och prenumererar istället på den digitalt för halva priset. För jag vill fortfarande läsa tidningar men kanske på ett annat sätt framöver.

 

Svenska media har allt mer visat sig ha en egen agenda i olika frågor, alla tycker lika och samtidigt. Nyhetsrapporteringen är inte längre saklig och allsidig utan rejält vinklad.  Jag har därför under de senaste åren fått för vana att läsa alternativa svenska media och utländska tidningar på nätet. Det behövs för att nyansera bilden av aktuella händelser. Det senaste exemplet på kollektiv mediaagenda är att efter Brexitomröstningen så fick enbart de som var kritiska till Brexit komma till tals i tidningar och tv. Undergångsscenarierna staplades på varandra genom deras röster. Den dryga halva av befolkningen som röstat för Brexit beskrevs oblygt som rent ut sagt korkad.  Det dröjde länge innan någon av dem  fick jubla offentligt över omröstningsresultatet och säga att demokratin var räddad.

Det går väl inte att tolka resultatet av folkomröstningen på annat sätt. Landets regering kan rimligen inte gå emot folkviljan som nu med en liten marginal röstat för utträde. Jag kollade lite på rösträkningen i natt och det var en veritabel rysare, pendlande mellan utträde och stanna.

 

Jag hoppas att detta kan leda till att fler länder, bl.a. Sverige,  omprövar sitt medlemskap i den organisation EU har blivit. Den har inte mycket att göra med det EU som man gick med i en gång i tiden, inte mycket att göra med den union för fred och handel mellan fria demokratiska länder som var grundtanken från början. EU har utvecklats till att bli en sammanslutning med en toppstyrning i detalj från Bryssel. Det är en toppstyrning som utan att tveka kör över de demokratiskt valda parlamenten i medlemsländerna. Och de som beslutar och styr i Bryssel är till stor del inte folkvalda utan tjänstemän anställda av EU, tjänstemän som inte går att avsätta, men som hela tiden påverkas av de 15.000 välbetalda lobbyister som har i uppdrag från sina uppdragsgivare att ordna fram beslut som gynnar det egna företaget, den egna organisationen, det egna landet.  Det arbetas hårt bland ledare inom EU för mer överstatlighet i riktining mot ett Europas Förenta Stater.

 

Visst kommer det att bli reaktioner på det här beslutet, med stor oro på finansmarknaderna men när det har lagt sig så återgår allt till det vanliga. EU kan ju inte tippa den den här västliga ön ut i Atlanten. ;- )  EU och England kommer att förhandla fram ett samarbetsavtal istället och det kommer att fungera på alla väsentliga områden, men landet får behålla sin demokrati och sin självständighet att besluta i interna frågor.  Det finns ju länder som valt att stå utanför EU, Norge till exempel. Och det ser inte ur som om Norge har tagit stryk av det.

 

Sen måste man häpna över häpenheten över Brexit. Det uttrycks framför allt förvåning och chock över resultatet av folkomröstningen. Väldigt få analytiker i media har brytt sig om att ta reda på vad som ligger bakom folkets krav på utträde, orsaker som inte kom till igår utan som har utvecklats under många år av en känsla av maktlöshet. .  Få har förstått att de fenomen som vi nu ser är grenar på samma träd; Brexit, Trumps framgångar i USA, SDs framgångar i Sverige. Alldeles vanliga människor är trötta på att i detalj styras av ett globalt mäktigt etablissemang med politiker, tjänstemän, media och ekonomier. Under sken av att vilja ha överstatlighet för att rädda världen från krig och klimatkatastrofer så genomförs mängder av detaljbeslut som går tvärs emot vad folk i som lever i verkligheten vill ha. Och de stora frågorna, som migrationen, har man inte kommit  i närheten av att kunna lösa.

 

 

... är intressant att fundera över och om den har någon betydelse för oss idag i  ljuset av det som händer just nu med SDs framgångar, hotande Brexit, Trump osv.  Betyder det något att känna samhörighet med ett land? Och vad betyder det? Och är det godkänt i våra tider av internationalism? Eller är det bara så att nationell identitet har förväxlats med andra fenomen och därmed tolkats som käpp i hjulet av makthavare i de nutida beslutsprocesserna? Och så har man omedvetet  försökt "slänga ut barnet med badvattnet"? Det kan i alla fall vara s.k. vanligt folks upplevelse om jag nu ska spåna i orsakerna till de opinioner som väcker förvåning i flera länder just nu.

 

Svårt att definiera vad nationell identitet  är utan att blanda samman med annat. Uttrycket handlar om att känna sig som tillhörig  ett land, men det innebär inte att vara nationalist som är något annat och det behöver inte innebära stark sympati för nationalstaten som är ett lands politiska sida. Nationalstaten är mer tillfällig som fenomen beroende på hur politik och myndigheter utformats just för tillfället. Nationell identitet tror jag är förankrad djupare än så, i landets historia, i traditioner, i hur gemensamma värderingar växt fram ytterst uttryckta i lagstiftning.  Vi människor är ju basic sociala varelser där grupptillhörighet är helt grundläggande i vår organism, antingen vi godkänner det eller inte. Behovet av gruppen, den lilla och den stora, finns där och har förmodligen gynnat överlevnad under årtusenden.

 

Att känna tillhörighet till en grupp betyder inte med automatik att andra grupper upplevs som dåliga eller fel eller hotfulla, även om det är möjligt att odla fram såna idéer. Det handlar mer om hur de gemensamma värderingarna utvecklas. Jag såg teveprogrammet om finska kriget igår och slås av dels hur stark den nationella identiteten var i Finland under de svåra tiderna, dels av hur Sverige ställde upp och hjälpte de krigsdrabbade. Vanliga människor tog emot finska flyktingar i sina hem. Lite stolt kan man vara över att bo i ett land som funnits där för människor från grannländer i nöd. Vi har vänner vars första upplevelse av Sverige var de vita bussarna i Berlin efter andra världskriget.  Vi tog emot flyende från andra världskriget. Under Balkankriget tog Sverige  också emot många flyktingar.  Det finns en tradition av den öppenheten hos oss. Någonstans bottnar den förstås i tryggheten av att vi lever i en stabil demokrati, men säkert är orsakerna komplexa.

 

Så långt mina tankar om nationell identitet just nu. Det fortsätter säkert och bloggen är bra plats att skriva ner det aktuella "tänkeläget". Det kommer naturligtvis att förändras över tid.

 

.... en diskmaskin och tänder alla lamporna! Det är mitt barnsliga, men enda möjliga  sätt att protestera mot WWFs Earth Hour. Jag är skeptisk till klimatalarmismen, allt för många har allt för mycket att tjäna på att den underhålls med ständiga skräckscenarier. Och klimatet på jorden har ändrats av och till under århundraden utan mänsklig påverkan. Här i Norden hade vi exempelvis medelhavsklimat på Bronsåldern och vi har också haft Fimbulvinter och istider som kommit och gått. Jag är oerhört skeptisk till WWF, en privatägd stiftelse,  som aktivt saboterar alla försök till en långsiktig rovdjursförvaltning och som är absolut stendöv för landsbygdsbors situation i exempelvis vargrevir.

... vad det egentligen är och i vad mån vi har behov av en sån är  intressanta frågor om man letar efter eventuella   gemensamma fenomen som styrt fram Trump, SD, Brexit till oväntad folklig / politisk framgång. Några har diskuterat nationell identitet lite mer än andra, bl.a. statsvetare Kjell Goldmann.  Jag bara skriver det här för att komma ihåg att söka mer om hur han tänkt.

... från och med imorgon torsdag kl 12.00.  Nu går det fort och förslagen haglar om asylmottagningen, förslag som bara för några veckor sedan ansågs vara stöd för SD och rasisism.  Situationen är lätt makaber när man ser vad som hänt bara på ett par veckor med våra riksdagspolitikers uttalanden. ;- ) Kasten är tvära trots att den krisartade situationen knappast har ändrats. Det ena efter det andra av SDs förslag blir de andra partiernas.  Tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel gjorde regeringen ett stort nummer av, men det beslutet visade sig vara ett spel för gallerierna. Det var mer  undantag än regel och kan inte genomföras förrän om tidigast ett år!  Det är en  inte  allt för vildsint gissning att detta med gränskontroller också är en patetisk uppvisning från regeringen för att ge intryck av att man har någon form av politik, vågar fatta något slags  beslut. Det verkar ogenomtänkt, ogenomarbetat och panikartat. Skulle kanske ha diskuterats en längre tid och planerats ordentligt hur det ska kunna genomföras praktiskt. Vem ska genomföra den och hur? Och vad ska man kräva exakt för att släppa in någon?? Och vad ska krävas för att avvisa???

 

Uppdaterat: Ha ha.... det här låter som ett skämt!!

1. Ministern försäkrar att den här åtgärden syftar inte till att minska strömmen av asylsökande fast den genomförs efter krav från Migrationsverket för att man inte kan ge boende till alla som kommer. (Han är inte klok, varför genomför man gränskontrollen då. Det är ju mängden som är problemet!! Hur ska han lösa det då??)

2. Det ska bara pågå i 10 dagar! (Det tolkas nog av de flesta som att det är ok igen sen, ingen kommer att stoppa resan från hemlandet för något som uppfattas som ett tillfälligt stopp)

3. Gränskontrollen ska bara genomföras vid vissa gränsövergångar i södra Sverige och som stickprov.  ( Ett barn kan räkna ut att de asylsökande köper kartor och kan leta upp andra ingångar till Sverige där det är fritt fram utan någon som helst gränskontroll och att det som fastnar i stickkontroll försöker om o om igen tills de lyckas!)

4. Vad ska man göra med dem som avvisas vid gränsen? (Be dem simma tillbaka? Bära dem ombord på färjor / tåg / bussar??? Och hur ska man kunna hindra dem från att stanna kvar illegalt om de inte vill resa tillbaka)

5. Polisen i södra Sverige var inte förvarnade om beslutet. Hur ska de kunna genomföra detta då - imorgon? (Polisen är redig! Man hade redan förberett sig på detta i förhoppningen om att ett beslut skulle komma! Men man kan inte genomföra det fullt ut så snabbt som i morgon torsdag)

... som man driver med envishet och inte bara på åsiktsplats som exempelvis ledare utan också i det redaktionella materielet. Två såna frågor är invandring och vegetarianism.

 

Invandring är  alltid bra i DN, man ser ingen anledning till begränsningar.  Bilderna på den migrantström som kommer till Sverige består alltid av ledsna kvinnor och barn, helst sittande på marken,  trots att merparten i det här människoflödet är unga män. Det måste rimligen vara en medveten förvanskning av verkligheten i bildens form, vilket man enligt mediaetiska regler inte ska göra sig skyldig till.

 

Mot köttätande är också viktigt i DN! Det är inte långt mellan artiklarna som beskriver hur hemskt det är att äta kött ur alla aspekter; miljö, hälsa osv. Samtidigt så hyllas det vegetariska.

 

Det finns alltså anledning att se upp med  texter i tidningen som behandlar de här ämnena,  högrisk för tendens!

... så som det beskrivs i media! Den är möjligtvis konsekvenserna av ett politiskt haveri och kanske början på en väg ut ur det kaos som den senaste tiden har inneburit för Sverige som land och nationalstat. Och man kan i det snabba kapitulerandet från Allianspartiernas ledningar ana en lättnad över att spelet för gallerierna kan vara över. Man har nog lite till mans insett att det var fel att i en liten partiledargrupp ingå DÖ bakom ryggen på de egna partierna. Flera har fått mördande kritik internt, kritik som inte alltid sipprat ut och M kan nog dra en suck av lättnad som slipper DÖ-strid på sin stämma framöver.

 

Inget parti på riksnivå har tagit ansvar för den största krisen vårt land har hamnat i sedan andra världskriget; migrationsvågen / folkvandring från norra Afrika / Afghanistan till Sverige, den som nu är uppe i 2000 människor per dag och som är totalt ohanterlig i praktiken!!!.  I stort sett alla  partier har backat undan, skjutit ifrån sig allt ansvar och lagt det  på kommuner, myndigheter, ideella organisationer och privatpersoner. (Med sådan feghet hanterades varken andra världskriget eller Balkankrisen!) Vi svenskar må vara måttligt politiskt intresserade men  fakta har lyst igenom och skrämt många av oss; att vårt land plötsligt driver  omkring på ett stormigt hav utan styrsel och ledning, utan några realistiska förslag till lösningar på kort eller lång sikt. Det är kaos, inte DÖ-döden!  Uttalanden från ministrar och opposition har handlat om ideologiska dimridåer utan verklighetsanknytning samtidigt som kommuner tvingats utropa kristillstånd av varierande grad för att  exempelvis kunna konfiskera olika typer av anläggningar avsedda för idrott o annat för att kunna ge människor tak över huvudet.  Läget är absurt och utopiskt. Vi vanliga dödliga nyper oss i armen och försöker begripa vad som händer.

 

Media uttrycker förvåning / bestörtning över KD:s beslut att fälla DÖ. Man hade inte anat innan! Så blåögt! Man tror fortfarande att media och partiledningar har hand om sanningen, så som det brukar vara i Sverige. Men det  är ett annat läge nu. Vi som har diskuterat de här frågorna länge  vid kaffebordet är inte ett dugg förvånade. Det har växt fram en avgrund mellan "vanligt folks" åsikter och medias / politikers. Makthavare och nyhetsförmedlare har hållit för ögon och öron länge, inte lyssnat in opinionen, inte brytt sig om fakta. Man förstår inte KD:s beslut och man förstår inte SD:s framgångar i sympatimätningar. Kanske dags att utan förutfattade meningar börja se och börja lyssna på kloka människor och verklighetsbeskrivningar.

 

Patetiska i sammanhanget blir Löfvéns anklagelser om löftesbrott från Alliansen. Märkliga när de kommer från en  man som just  på löpande band har brutit  löften som han gav svenska folket i valet.