Inga Magnusson

Intressant är att  läsa om Afghanistans historia. Lättillgängliga fakta  finns mest och bäst i välinformerade sociala medier, men lite i vanlig press också. Historiskt sett har tydligen landet sällan  varit en sammanhållen nationalstat utan till stor del styrts i olika landsdelar av de stridande grupper som för tillfället haft mest makt, ofta med stöd från andra länder. Stor del av afghanerna bor i byar på landet. 

 

När västvärlden kände sig hotad efter 11:e sept. - dådet så tog USA och FN makten i landet med hjälp av militär närvaro och pengar (som tydligen ofta gick till korrupta makthavare enligt senare analyser!) Officiellt så var avsikten att slippa terrordåd därifrån samt att bygga upp en ny fungerande och demokratisk stat, ungefär som med Marshallhjälpen i Europa efter andra världskriget. En i grunden god tanke. 

 

Men  Västvärlden lyckades inte med sina goda intentioner, man  har inte byggt något beständigt trots goda avsikter. Många miljarder dollar och ett antal människoliv har  offrats under lång tid  till ingen nytta.  Antingen har man helt enkelt inte haft rätt metoder i arbetet eller också fanns aldrig förutsättningarna för att skapa en demokrati med västerländska värderingar. Kanske gick det inte ens att bygga upp en nationalstat,  något som Afghanistan egentligen aldrig varit på det sätt som vi menar, alltså en stat som bygger på gemensamma grundläggande värden.  Intressant i alla fall att studera misslyckandet. Vad var skillnaden mellan Marshallhjälpen efter andra världskriget och insatserna i Afghanistan de senaste decennierna? Och vi svenska skattebetalare är förstås intresserade av att få veta vad alla våra bistånds-miljarder har använts till  när de nu uppenbarligen inte bidragit till något nyttigt inom ramen för internationella insatser. 

 

Det afghanska folket tycks just nu mest intresserat av att slippa krig, strider och bråk. Man verkar inte bry sig  om vem som styr landet, en majoritet av  de 39 miljonerna invånare ser ut att  acceptera talibaner och sharia- lagar bara det blir lugnt.  Det är ungefär det talibanerna har lovat.  Media visar bilder på de människor som protesterar och vill fly undan talibanerna och prognoserna talar om att 3 miljoner vill fly till Europa (en del för skydd förstås men en del  ser säkert helt enkelt ser chansen till ett  liv  med högre standard om Europa nu öppnar sina dörrar på vid gavel för en ström av migranter.)  Men det är ändå en liten del av en stor befolkning.

 

Sen kan man förstås fundera över hur det gick till när den (officiellt) stora och välutrustade Afghanska  regeringsarmén gav upp landet till talibanerna utan strid. Handlade det om grundläggande talibansympati hos regerings-soldaterna / befolkningen, om  Talibanernas förhandlingar med ledarna,  om mutor till makthavare eller om  hot?

 

Om talibanstyret i  praktiken innebär långsiktig fred är en annan fråga förstås. Afghanistan har ju tidigare ofta dominerats av sina grannar; Indien, Sovjetunionen, Kina, Iran osv. När nu FN och USA har lämnat området så är andra stormakter  redan på väg att  gå in i tomrummet och stödja det talibanska Afghanistan, bland annat har  Kina aviserat att man stödjer talibanerna som landets styrelse.  Kina, som är en begynnande stormakt, har  ekonomiska intressen i landet  och ser eventuellt  möjligheten att också använda samarbete med Afghanistan som  fiktiv torped i politiska  förhandlingar med omvärlden. Vi får hoppas att det i så fall bara blir fiktivt utnyttjande och inte praktiskt.

 

Det finns tecken på att Kina långsamt och systematiskt söker mer makt i världen. I nuläget handlar det om ekonomiskt inflytande, stora investeringar hos oss men framför allt i de afrikanska länderna. Men det finns också tecken på att man söker långsiktig dominans med tuffare medel än ekonomi och politik,  bl.a. uppbyggnad av flottan.

 

Det här är bara mina tankar om läget i Afghanistan utifrån vad jag kan läsa mig till i källor som verkar trovärdiga. Vi får hoppas att befolkningen får lugn och ro, slipper strid och kaos framöver.