Inga Magnusson

Läsningen av den här artikeln var en aha-upplevelse för mig. Stökigheten i svensk politik kanske inte är en snabbt förbipasserande tillfällighet, utan  ett led i ett större sammanhang. Rothstein reder ut begreppen. Han är en tung statsvetare som jag inte alltid sympatiserat med, men här har han absolut en point.

 

Sverige har haft en åtskillnad mellan ämbetsverk och politik, alla länder har det inte så, men hos oss har det varit regel. Tanken har varit att de statliga ämbetsverken ska kunna fungera under olika politiska majoriteter, det kan ju bli nytt efter varje val. Grunden  har varit att riksdag, regering och ämbetsverk lydigt ska genomföra den politik som folket valt,  basic för hur vår demokrati fungerar. Men nu håller man på att vända på kuttingen; verken blir statliga propagandaapparater. Rothstein skriver klokt och klarsynt  om konsekvenserna av detta i en artikel i DN.

 

http://www.dn.se/debatt/regeringen-lagger-ut-politiken-pa-ambetsverk/

 

Nedan ett citat ur artikeln:

" Om man på detta sätt förstatligar utformningen av politikens ideologiska innehåll så kan det få betydande konsekvenser. För det första kortsluter man i viss mån det demokratiska systemet. Enkelt uttryckt betyder demokrati att staten skall göra som folket vill. Införandet av myndigheter som i huvudsak har opinionsbildning på agendan innebär istället att man inför principen att folket skall tänka och göra som staten vill. Generaldirektörer och deras medhjälpare blir de som utformar politiken och därefter får den förankrad i regeringskansliet, varefter regeringen lägger förslagen till riksdagen och där till slut de politiska partierna och riksdagsmännen får den otacksamma uppgiften att söka förankra detta hos väljarkåren. Man kan säga att med detta system får vi den parlamentariska demokratin att snurra baklänges. Det är inte genom folklig mobilisering eller ur det civila samhällets organisationer och inte heller från några fristående opinionsbildare som nya idéer i politiken växer fram för att i den demokratisk process omvandlas till konkreta beslut av riksdag och regering och sedan genomföras av oväldiga tjänstemän. Istället är det ämbetsmän och experter i dessa statligt organiserade lobbyorganisationer som driver systemet."