Lars G Nordström, postens vd...
(Det här är ett långt och tramsigt inlägg, hoppa över det! Det är mest en egen tankebearbetning, ungefär som Vygotsky menade; med hjälp av ord kan man försöka föra tanken framåt)
När jag läser på lite bättre så ser jag att det ju var Nordström som avstod hela sin lön från Posten (på ett antal miljoner per år) eftersom han redan hade en pension från Nordea, sitt förra jobb, på 5 miljoner per år. Ja, ett annat skäl var förstås mediadrevet som i stort sett krävde hans huvud på ett fat. Undrar om han har blivit ovän med någon tidning eller någon journalist, eller om han verkligen är så rutten som han framställs i pressen? Sen kan man ju undra om det är han eller hans arbetsgivare som ska klandras för eventuellt uppblåsta ersättningar?
Karln jobbar alltså gratis på Posten om han inte ångrat sig i smyg och tagit tillbaka sin lön!!! Han jobbar gratis 2000 timmar per år enligt egen beräkning och mycket av jobbet görs på kvällar och helger så att han ska få tid till att extraknäcka. Jag hade alltså fel när jag skrev att han avlönades för något som borde vara ett heltidsuppdrag, minst. Han avlönas inte alls och borde kanske egentligen inte jobba alls. Han togs in till Posten akut när förre vd:n sparkades och skulle bara ordna till samgåendet med danska posten. Nu är det uppdraget slutfört o Nordström är faktiskt pensionär.
Men de övriga uppdragen är inte gratisjobb, dem tjänar han mycket pengar på.
Sen har han inte någon privatförmögenhet säger han (vart i all världen har han då gjort av alla pengar han tjänat under alla år???? Skänkt dem tll välgörenhet? Spelat bort dem???) men han säger sig ha en slant på banken (är han inte klok, kan han inte läsa innantill att avkastningen = räntan är i stort sett obefintlig????)
På sin fritid kan han tänka sig att koppla av i en stuga i Halland, men ibland stryker han skjortor samtidigt som han kollar på ointressant fotboll. (Varför utnyttjar inte han möjligheterna till hushållsnära tjänster när han nu jobbar så mycket?? Säg inte att han vid behov sysslar med avancerad fläckborttagning också!!!)
Jag blir ju bara helfascinerad av hur en människa kan bli så absolut absorberad av arbete att den jobbar så mycket och dessutom jobbar en massa gratis. Hur kan han låta fritiden bara försvinna. Har hans stackars liv ingen annan mening? Finns det ingen fru, inga barn, barnbarn, syskon, släktingar, grannar, privata vänner, umgänge osv. Har han inget socialt liv som är mer hållbart och på längre sikt än en anställning??
Jag har naturligtvis inte ett enda dugg med Nordströms privatliv att göra, men människor som lever udda eller tänker i helt ologiska banor fascinerar mig. Om den bild av sig själv, som han framställer i DN-artikeln, stämmer, så platsar han nog i en eventuellt ny bok om "De ovanliga" eller också behöver han behandling för akut "Pensionspanik" alltså den abstinens som kan drabba en del människor när de står inför att avsluta sitt förvärvsliv och gå in i en tillvaro där man inte är så betydelsefull i samhället längre.
Eller också kan man tänka att våra vanliga mallar för vad som är ett bra socialt liv, inte behöver var rätt, Kanske kan arbetet vara lika med livet ända fram tills man dör.
Nu har jag fått alldeles för mycket tänketid, det här börjar spåra ur!
jag ser det av och till...detta eviga arbetande i stort sett dygnet runt, och jaghar också på nära håll sett hur det förstört förhållanden och äktenskap....svårt att förstå hur arbetet så kan sluka ens tillvaro så familj hus och hem kommer i skymundan och många gånger har det inte alls med ekonomi att göra heller utan bara ett uppslukande av arbete.....märkligt kan jag tycka som ser så många andra världen i livet...kram
Britten: Jag får erkänna att jag en period av mitt liv var så uppslukad av ett roligt arbete att det fick ta mycket av min fritid, helger, lov och kvällar, allt obetalt. Men jag tycker inte att jag glömde privatlivet. Nu får det allt större plats igen när arbetet känns mindre meningsfull och jag mest planerar för min pensionering. De gamla vännerna / släktingarna har vi alltid månat om och försökt ha tid för. Det vore hemskt att ha mistat dem och "bara" ha haft arbetskamrater.
Troligtvis ligger sanningen långt ifrån hans egen framställning av den....och långt ifrån medias också... Topparna håller nog varandra och sig själva bakom ryggen och den insyn vi "vanliga" människor får är just små söta historier om att stryka, titta på fotboll och ideellt arbet....låter hur bra och trevligt som helst.
Marie: Ja, det är svårt för oss att veta vad som egentligen är sanningen. Det är nog en hel del ryggkliande.