Inga Magnusson

Om Göran Persson har jag skrivit ibland på bloggen. Han är en person som fascinerar mig, bland annat för  sin förmåga att under sin tid som partiledare och statsminister vara i stort sett detaljstyrande diktator, fast han verkade inom ramen för ett demokratiskt styrelseskick.

Jag har spanat lite i tidningarna efter tecken på att han skulle i smyg försöka styra den politiska agendan inom sitt parti och motarbeta den sittande ledningen. Men jag har faktiskt inte hittat något sådant.

Nu framträdde han på socialdemokraternas kongress under helgen. Men det var inte för att köpa billiga poänger för egen del, eller för att försöka ändra partiets inriktning, eller för att bedriva provinsiell bypolitik. Han föll inte i några av de fällor som journalister lade ut för honom för att få något kritiskt uttalande att göra rubrik av.

Göran Persson,  den forne diktatorn, uppträdde värdigt i det här sammanhanget. Han uttalade om och om igen sitt stöd för partiledningen och för Mona Sahlin, vände udden mot regeringen, poängterade hur viktigt det är att man arbetar tillsammans mot samma mål för att vinna valet. Han avslutade med att krama om Mona och önska henne lycka till  med fortsättningen och med valåret. Han stannade inte ens för att festa med partiet och bli kvällens medelpunkt utan åkte hem för att mata hunden.

Ett som sagt hederligt och värdigt uppträdande av en f.d. diktator!  Jag är lite förvånad för jag trodde att maktlystnaden skulle kunna ta över och fresta till tjuvnyp. Heder åt GP!