Inga Magnusson

... i det tysta är  alla fritidspolitiker som strävar på med dagordningar, verksamhetsberättelser, revisionsrapporter osv, långt borta från ära och glamour. Jag har varit med i kväll i ett politiskt sammanhang och jag känner djup och helt ärlig beundran för alla de människor, i alla partier, som sätter till sin fritid och sitt engagemang för att vi ska kunna leva i ett demokratiskt samhälle. De flesta får aldrig någon cred för det de gör utan mest snubbor och ett stänk av  det alltmer utbredda politikerföraktet. Ekonomiskt sett så ger det rätt knapert utfall, knappt ens kompenserat för resor och förlorad arbetsförtjänst. Och en stor post som är svår att ta ut för är alla telefonsamtal.

När jag satt ett par år i socialnämnden i min kommun så var det lärorikt, på alla sätt. Och det kändes lite som att jag borde göra den där politiska "värnplikten". Vi har en god vän som säger att alla borde göra en tid i politiken under sitt liv.  Det är lättare då att förstå att varken kommuner eller landsting eller stat har en penningmaskin som kan spotta fram de medel som skulle behövas för att alla skulle kunna få allt. Det går inte och det måste prioriteras. Politik handlar mycket om de där prioriteringarna.

Sen fick vi också under kvällen info om företaget Bison som är en framgångssaga. Från ingenting, med hårt arbete och många år av försakelser så har man nu en byggt upp ett familjeförtag som säljer musikinredningar över hela världen. Skriver mer om det i ett annat inlägg senare.

... kan jag till delar sympatisera med, exempelvis  när det gäller att ha systembolag för det gör att vi har bra viner och slipper en hel del dåliga. Jag gillar också att det finns restriktioner som syftar till att hejda alkoholbruk bland allt för unga människor. Man vet av forskning att de som tidigt börjar dricka löper mycket större risk att fastna i missbruk än de som väntar med det till mer vuxen ålder.

Men det finns delar av den här lagstiftningen och tillämpning av den som är löjeväckande på gränsen till absurda. På hotellet i Årjäng blir det tydligt, men det ska inte hotellet lastas för, det beror alltså på lagstiftningen och socialnämndens tolkning av den. Vi har haft tyska vänner med oss hit och de skrattar så tårarna trillar när de förstår hur det fungerar. Med sig till hemlandet får de en rolig historia om landet Sverige.


Bilden är tagen uppifrån bowlinghallen. Här uppe får man alltså inte ställa ett ölglas, vilket klart framgår av skyltar på alla bord.

Men på borden någon meter nedanför går det bra, där finns alltså en alkoholzon. Den tar emellertid slut vid dörröppningen som syns där borta. Så när man har bowlat färdigt och ska gå och¨äta i restaurangen så får man inte bära sin öl dit själv, utan det måste någon personal göra. I restaurangen får alkohol serveras förstås.
Jag har lite svårt att se på vilket sätt detta kan hindra missbruk av alkhol.  

... brukar göra bra konsumentprogram, jaga producenter och säljare som är oseriösa.

Men i sitt nya stridsprogram om "Full - fet - fattig" så spårar han ur totalt och blir bara patetiskt präktig. Istället för att häckla utvalda konsumentbovar, så jagar han nu hela svenska folket + myndigheter + handeln ivrigt viftande med beskäftiga  pekpinnar åt alla håll. Moralen står som spön i backen och nu ställs vi alla inför skranket  med våra olater.

Studion byggs upp av ett berg med det som vi felaktigt väljer att ägna oss åt. Sen har han av någon outgrundlig anledning bjudit in en stor skara människor som större delen av programmet bara står och skruvar på sig i bakgrunden  och verkar pinade av hela situationen, nervösa inför att eventuellt bli intervjuoffer, en slags ångestkuliss.

 Och hela tiden springer Sverker  gatlopp fram och tillbaka, kastar ur sig anklagelser och påståenden - ibland rätt ut i luften - ibland till någon minister som plötsligt, lite häpet, görs ansvarig för att föräldrar väljer att köpa godis åt sina barn.

Nej, hoppas det här blir sista striden av den här typen för Sverker. Han kan ju göra bra program.

.... är det!

 Himla roligt att bo i en kommun där det satsas så mycket och finns så mycket framtidstro och såna utvecklingsmöjligheter!

Någon har förklarat det med att det finns en slags Gnosjöanda i kommunen. Många har växt upp i familjer där man haft någon form av eget landsbygdsföretag, kanske ett litet jordbruk, någon skog, något transportfordon eller en grävmaskin. Så har man fortsatt på den vägen och hjälpt varandra på olika sätt.

Jag har genom åren haft många fina samtal med elever på skolan om vad de tänker sig att jobba med som vuxna och inte så sällan handlar det om realistiska planer på att ha ett eget företag, litet eller stort, så som föräldrarna har eller någon släkting eller granne. Före jul frågade jag bl.a. en elev vad han önskade sig till julklapp och fick det omedelbara svaret:

- En Migsvets!

Närheten till Norge är stimulerande både genom att gränshandeln blommar vilket  ger klirr i kassorna och genom att de som har svårt att finna jobb i Årjäng kan pendla till välbetalt  arbete på andra sidan gränsen. Arbetslösheten är väldigt låg och ungdomarna kan stanna kvar på hemorten om de vill och den valmöjligheten är livskvalitet.  Det är en bra kommun att bo i med trevligt folk, vacker natur och jag ångrar inte att jag valde att flytta hit för snart 40 år sedan.  Just då 1972, var kommunen dömd till undergång men mycket har ändrat sig sedan dess.

Kommunledningen svarar på framgångarna med att satsa ordentligt nu när det behövs, vilket naturligtvis är helt rätt.

 Under 2011 gjordes följande:

- Nya fina  lokaler för biblioteket (vet ej summan)

- En  ny brandstation i Årjäng  för 38 miljoner  invigdes (den gamla var utdömd!)

- En ny förskola / skola i Töcksfors för 12 miljoner

- Ny avdelning förskolan i Svensbyn 3 miljoner

Under nästa år 2012:

- Reningsverk i Töcksfors 30 miljoner   

- Nya omklädningsrum Hagavallen Töcksfors 3 miljoner

- 20 hyreslägenheter byggs i Årjäng av Kommunala Bostadsbolaget

- 20 hyreslägenheter byggs i Töcksfors av Kommunala Bostadsbolaget

- Stor satsning på skolan i Årjäng på 40 - 100 miljoner

- Det nya torget ska nu planläggas utifrån de 241 förslag som kommit in

- Utbyggnaden av fibernät för att få fungerande datornät och telenät i hela kommunen och det tack vare kommunalrådets engagemang 

Sammantaget är det stora satsningar i en så liten kommun som Årjäng på c:a 10.000 invånare.

Stora privata initiativ finns också förstås, framför allt i Töcksfors som ligger nära gränsen.

- Nytt jättestort köpcenter som kommer att behöva anställa flera hundra personer

- Rejäl tillbyggnad av det köpcenter som redan finns

- Plan klar för bostadbyggande i privat regi på Prästnäset med ett stort antal villor och bostadsrätter


Sen kan Årjäng  som kommun inte bara slå sig för bröstet och tycka att allt är bra och att man gjort allt rätt. För så är det inte förstås. Ibland har det blivit fel, men det gäller att gå vidare och försöka rätta till och lära av misstagen.

Byggandet av hyreshus mitt på det gamla torget blev inte bra, det är nog alla överens om. Det gick snabbt och hamnade mitt i en lågkonjunktur så det blev inte som man trott. Nu när det nya torget ska ta form så har den nya kommunledningen tagit lärdom och inbjudit allmänheten att tycka till. Utifrån de synpunkterna så ska det nya torget planläggas under kommande år. Jag tror att det kommer att bli fint. Det finns många goda tankar och idéer att ta vara på.

Skolan i Årjängs tätort har under många år hanterats visionslöst och bara fått slitas ner. Det rann in vatten genom taket på en stor del av skolbyggnaden under 30 år utan att något gjordes. Sen försökte man lappa och laga lite här och lite där. I det klassrum jag hade gick det inte att få upp temperaturen högre än till + 15 grader inne när det var kallt ute och detta pågick år efter år.

 Nu vill man satsa ordentligt på skolan och ta sig en funderare på om det ska fortsätta att lappas och lagas eller om det är dags för nybyggnation.  Bygdeskolorna har fått nybyggt / tillbyggt under de senaste decennierna, nu kan det vara den stora skolan i centralorten som står på tur. Kommunledningen agerar klokt genom att inte forcera fram snabba beslut här. Kanske har man tagit lärdom av torget-eländet?  Alltså har man i enighet i Kommunstyrelsens arbetsutskott bestämt att en skolgrupp med även oppositionen företrädd ska se över skolan i hela kommunen. Man ska se över hur man kan få hög kvalitet på skolverksamheten i hela kommunen utifrån den nya skollagen. På så sätt får man fram beslutsunderlag med brett stöd när så stora, långsiktiga satsningar ska göras. Och man forcerar inte fram beslut som man sedan får ångra i eftertankens kranka blekhet.

Alla tycker inte att såna här satsningar är bra, men det gynnar demokratin med en levande debatt både inom de olika politiska partierna, mellan dem och bland alla  kommuninvånare om hur skattepengar ska användas. Historien visar att det blir inte bra om genomgripande förändringar beslutas av  endast ett par, tre personer och alltför snabbt utan tid till förankring. (Enkla beslut ska däremot kunna tas snabbt utan långbänk)

 Det finns självklart en kategori människor som av naturen är bakåtsträvare och som vill att allt ska vara som det alltid har varit. Den kategorin vill inte se förändringar, inte ens om förutsättningarna ändrar sig. De kan låta som värsta kverulanterna. Men det brukar mest handla om rädsla för det okända, kanske frustration över upptäckten att de egna åsikterna fått vika undan för en majoritet. De ska naturligtvis få komma till tals också även om de oftast över tid utgör en tynande minoritet.

Det finns alltid i en kommun som Årjäng, med flera tätorter, risk för ett partigränsöverskridande  bytänkande som ibland blommar upp inför kommunala beslut. Det kan bli ganska högljutt stimmigt. Det är antagligen naturligt att det är så, var och en är på något sätt sig själv närmast, men de som fattar beslut måste göra det utifrån kloka sammanvägningar av åsikter från alla "byar" och inte enbart låta sig styras av dem som larmar mest.

Det ska bli spännande och roligt att följa de här förändringarna i Årjäng under de år som kommer. Och jag kan känna medlidande med dem som råkat hamna i en kommun där arbetslösheten är hög, framtidstron låg och framför allt många ungdomar måste lämna hemorten för att få jobb.  Det utarmar ett helt område att bli av med de unga.