Inga Magnusson

...  på SvD skriver om ekonomi och politik. Han är  spännande att läsa, för i hans texter finns inte bara vanliga analyser av dagsläget utan också nytänk helt utanför mainstream. A.C. tänker själv. Dagen före julaftonen skriver han om den gigantiska julklapp det innebär att vi, via ECB,  nu återigen räddar det internationella banksystemet för att förhindra något som vi förställer oss ännu värre.

Cervenka: "När Europeiska centralbanken ECB tidigare i veckan lät 500 snälla banker låna 489 miljarder euro till tomteräntan 1 procent under tre år kan det mycket väl vara den största presenten i mänsklighetens historia."

Men det kan vara helt onödigt menar amerikanska forskare. Istället för att rädda bankerna med jättekapital kan man gå in och rädda bankkunderna så att de kan fortsätta betala på sina lån och därmed hålla hjulen snurrande. Och det skulle bara behöva kosta en tiondel av vad det kostar att rädda bankerna.

http://blog.svd.se/bors/2011/12/23/klart-idag-bankraddningarna-onodiga/?adapt_wid=sc_svd_w1&adapt_group=2&adapt_ma=188&adapt_mp=0.6&fcId=2

Intressant aspekt i ljuset av att Europa nu står inför att införa ett gigantiskt  bidragssystem med framtida kontinuerliga transfereringar från länder (=skattebetalare) till banker. Vi vanliga dödliga ska alltså göda bankerna, inte bara med ett omotiverat stort  räntegap (skillnaden mellan inlåningsränta och utlåningsränt), utan också genom bidrag som är satta i system.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/pakten-raddar-knappast-euron_6731519.svd
 Det är numera  vi som ska ta ansvar för att de europeiska bankerna överlever både goda och dåliga tider, inte bankerna själva. De kan fortsätta att skära guld med täljkniv när det går bra och sen får vi föda dem när det går dåligt. Och detta är nu satt i system - av bankerna själva i ohelig allians med maktlystna regeringar som har ett eget intresse i att fortsätta den lånekarusell som kan ge dem möjlighet att fortsätta köpa sig nya valsegrar.

Det är frågan just nu inom (s). Får Östros och hans anhängare fortsätta att kritisera  Juholt utåt i media, eller ska de vara lojala med majoriteten i partiet, som faktiskt har valt Juholt till sin ordförande?  Tålamodet börjar tryta hos medlemmarna och nu höjs röster för uteslutning av de mest högljudda kritikerna. Uppenbarligen är det så att det interna bråket sänker  allmänhetens och väljarnas förtroende, inte bara  för Juholt utan också, för partiets politik.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14092217.ab
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/alla-for-en-det-var-da-det_6717135.svd

Detta är en på många sätt universell fråga; hur högt i tak ska det vara? Ska de heta debatterna rasa internt medan partiet visar upp en enig front utåt när beslut väl är fattade? Eller ska man fortsätta bråka via media även efter ett formellt ställningstagande i en bestämd fråga?

.... just nu.

I (S) har Juholt genomfört ett botgörande  gatlopp genom riket för att bli rappad av de egna, rullad i tjära och fjädrar,  i akt och mening att tvätta bort sina synder, begångna eller obegångna. Enligt egen utsago mest obegångna förstås. Nu är  förlåt - mig - turné avslutad och det kanske är tur, för (S ). För under tiden den har pågått så har partiets opinionssiffror befunnit sig i konstant ras. Paradoxalt nog kan det alltså bli bättre om han inte syns och hörs så mycket utåt. Åtminstone fram tills han blivit varm i kläderna som partiledare och förankrar tungan stadigt  i partiet istället för att låta den slinta iväg på egen hand. Opinonsmässigt har partiet svårt att parera att de gamla väljarna i arbetarklassen inte finns längre, de har blivit tjänstemän. Ideologiskt står man kvar till vänster, men försöker förtvivlat att tvätta bort stämpeln som partiet för sjukskrivna, arbetslösa och socialbidragstagare. 
http://www.dn.se/nyheter/politik/juholt-avslutar-forlat-turne
http://www.dn.se/nyheter/sverige/annu-lagre-stod-for-s

KD har ledarkris.  Odell och Hägglund  kämpar om makten, men det ser inte ut att vara någon frejdig och glad stämning runt den kampen så som man upplevde ledarstriderna i C  och MP. Här är det skyttegravskrig med  blod, svett och tårar till det bittra slutet. Odell hotar tydligen att bilda ett nytt parti om han förlorar.  Samtidigt går partiet ideologiskt  till sina rötter och betonar allt mer det kristna budskapet för att locka tillbaka kärnväljarna.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/alternativet-vore-samre
http://www.dn.se/nyheter/politik/odell-fortsatt-kandidat-till-partiledarposten
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/m-kan-ga-pa-jakt-efter-kd-valjare_6715549.svd
http://www.expressen.se/kronikorer/kgbergstrom/1.2654583/k-g-bergstrom-krisen-handlar-om-att-partiet-ar-overflodigt
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kdare-kraver-att-odell-drar-sig-ur_6715755.svd

C har gjort tvärtom för att hantera att deras gamla kärnväljare, även rent bokstavligen, nästan dött ut; man valde en  partiledare utifrån raffighets-poäng (Eskil E sade sig, med en blinkning och ett skratt,  inte ha en chans i den jämförelsen,  när han utsattes för övertalningsförsök att ställa upp!). (C) fjäskar med kreti och pleti, framför allt storstadsväljare, miljö, kvinnor och invandrare +  tonar ner profilen mot de gamla kärnväljarna inom  jord, skog och landsbygd. Det ska bli spännande att se vilket parti som valt rätt strategi när det gäller hantering av dåliga opinionssiffror; KD eller C.  Är det kärnväljarna som är räddningen eller helt nya väljargrupper? C  lever ju numera också med risken att Reinfeldt väljer att samarbeta med populistiska MP istället, för att ge Alliansen den miljölegitimitet som kommer att krävas för en seger i nästa val. Ideologiskt har alltså C gjort en helomvändning från M till ......? Ja, vad då? Oavbrutet pågående  360 graders svängom kanske, ivrigt spejande efter  nya väljare, ett parti som är en "Mädchen für alles" utan konturer?

MP lämnar den förankring på vänsterflanken som alla uppfattat som självklar under partiets livstid hittills och söker sig nu mot mitten / Alliansen för ett samarbete. Undrar vad de gamla radikala kärnväljarna tycker om att man lierar sig med kapitalismen? Flyr man fältet till (V ) eller klyver partiet? 
http://svt.se/2.22620/1.2649228/mp-kritik_mot_fridolins_uttalande&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/rekordstort-mp-utmanar-ett-forsvagat-s_6716869.svd

SD har lämnat buset och gatorna och uppträder konstant i kostym och slips, alternativt folkdräkt (!). Det verkar vara ett  framgångsrikt recept. I kölvattnet på de växande praktiska problemen med integrationen + de andra partiernas dövhet för dem, så vinner man allt fler väljare.

Naturdemokraterna är ett nytt parti, som liksom SD lever på de andra partiernas dövhet för politiskt tillskapade haverier och här gäller det vargfrågan. Många på landsbygden accepterar de stora rovdjuren i begränsad omfattning, men upplever det som orimligt att leva med vargar runt husknuten utan att få ta bort dem omedelbart. 0-vision när det gäller varg är partiets enda programpunkt och så länge man håller sig till den så skapar en röst på det partiet ingen slagsida i den övriga politiken och då kan man få tillräckligt med röster för att ta sig in  i riksdagen. DNs opinionsmätning i samband med starten visar på ett stöd runt 14 % och det borde i så fall gott och väl räcka in i riksdagen. Man kan misstänka att partiet tar röster från alla läger men framför allt bland C-väljare som upplever sig svikna i den frågan och en del andra också. Landsbygdsboende saknar idag politiska företrädare på riksnivå och kanske kan detta enfrågeparti tjäna som missnöjesparti.

(V )har jag dålig koll på just nu, det skrivs inte så mycket. Den gamle partiledaren blev i alla fall utskåpad, hans företräden kanske mest visade sig i bastu-sammanhang ;-). Det verkar vara frid och fröjd i ett parti som annars är känt för inre stridigheter. Antagligen har man en liten men stabil väljarkår som aldrig byter parti och som alltid är lojala.

(M) måste jag skriva om också tycker Anne. Men det är ju så himla tråkigt; klockrent framgångsrikt. Det är  ideologiskt rätt i tiden, med växande kadrer av tjänstemän i landet som sympatisörer och med  charmiga mediavinnande ledare i Reinfeldt och Borg,  så det finns liksom inget att tillägga. Risken är  förstås att man kan drabbas av framgångshybris, vilket redan finns tecken till både hos partiet och partiledaren. Se på hur man gödslar EUs krisfonder med många miljarder friska svenska kronor,( som vi vanliga dödliga slitit ihop,)  mot att regeringen  får sitta med i den inre beslutskretsen i Europa. En plats där ett litet land som Sverige naturligtvis är utan inflytande i praktiken, enda vinst är personlig prestige för regeringsföreträdaren själv!. M styrs uppifrån med järnhand, men så småningom vittrar partiet  sönder inifrån om man, likt myran. tappar huvudet när vingarna växer. Det är en långsam process i början, men går det fort på slutet, precis som med romarriket. Kejsarens fall från piedistalen kan bli högt. Se på Göran Persson! Ett riktigt magplask blev det.
http://www.svd.se/naringsliv/sverige-foljer-redan-den-nya-eurounionen_6715087.svd

FP till slut, lever högt på skolfrågorna men stackars Björklund får dåligt med cred för det. Han gör de förändringar som måste göras med skolan men får bara  ovett från alla håll. Otacksamt! Och frukten av det jobbet  verkar falla till M. (För tydlighetens skull, trots berömmet; jag är inte folkpartist!)  

... köper sig  inflytande i EU, faller för EUs fjäskoffensiv med inbjudan till den
innersta kretsen genom att lova svenska
skattepengar till slarvande, bedrägliga Euroländer. Precis det vi, svenska folket,
sa nej till när vi röstade nej till att bli medlemmar i Euron.

Det spelar ingen roll om man formellt kallar det lån eller ställer krav. Vi vet alla att
det handlar om länder som är bankrutt, både nu och inom närmaste framtiden.

Och EU varslar om att man i fortsättningen inte bara vill lägga sig i folkets snusvanor
ta död på svenskt unikt föreningsliv genom beskattning och sabotera möjligheterna till en rimlig rovdjurspolitik utan också börja ta upp en
särskild EU-skatt. Underförstått så att ländernas regeringar ska kunna fortsätta att
köpa sig valsegrar med hjälp av lån och EU-fonder.

Att införa nya restriktioner och regler lär inte hjälpa eftersom vissa länder struntat i att följa de regler som redan finns. Det handlar inte om brist på reglering, det handlar om brist på moral + maktlystnad, och då hjälper inte höjda fördragsambitioner.

Dåligt!

http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/02/reinfeldt-m-ste-v-lja-mellan-inflytande-i-eu-och-suver-nitet

http://www.dn.se/ekonomi/annu-inget-samlat-euroavtal
http://www.svd.se/naringsliv/dagens-toppmote-eurons-sista-chans_6696493.svd
http://www.svd.se/naringsliv/ingen-fordragsandring_6696687.svd
http://www.dn.se/ekonomi/merkel-jag-ar-nojd-med-resultatet


Bilden tog jag i Sunne för några år sedan då F.R. besökte kommunen.

... vill många göra. Det kan bero på att man vill fortsätta ha arbetskamrater, eller har ett roligt jobb eller helt enkelt vill tjäna mer pengar än pensionen ger.
http://www.dn.se/ekonomi/pensionsskolan/jobba-som-pensionar--sa-funkar-det

Nu är det ju på gång höjd pensionsålder för alla, men det kanske vore smartare att lagstifta om rätt att jobba vidare till 70 år för de som vill.  Antagligen skulle man få rätt många som vill fortsätta, åtminstone på deltid ett tag efter 65, kanske så många att det räcker för att fylla på de trytande pensionskontona. Kunde åtminstone vara värt ett försök innan man slår till och lagstiftar för alla.

Risken med att tvinga alla att jobba längre är ju att man även får kvar dem som egentligen är utslitna och skulle behöva få vila sig istället. De kommer antagligen mest att vara sjukskrivna från 65 år och fram till pension i alla fall. Och då går systemet back. För det måste vara dyrare att försörja sjuka människor än pensionerade människor. Pensionen är bara runt 60 % för de flesta av oss, medan sjukpenningen är betydligt högre.  För att inte tala om krånglet med frånvaro / vikarier och det mänskliga lidandet det innebär att tvingas jobba trots att man egentligen inte orkar längre.

Alltså mycket smartare att lagstifta om rätt att jobba till 70 om man vill, inte tvång.

Han har gjort det igen Rosengren, sagt saker när han trott att mikrofonerna varit avstängda. Allt finns registrerat fast Rosengren kommer ändå att neka till att ha sagt det ;-)

http://www.dn.se/nyheter/politik/rosengren-juholt-maste-ga
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forre-s-ministern-juholt-maste-ga_6680080.svd
http://www.expressen.se/nyheter/1.2639424/rosengren-jag-kommer-forneka-det
http://www.expressen.se/kronikorer/1.2639429/jag-tror-inte-ett-ogonblick-pa-bortforklaringen

Rosengren hade haft en träff med Östros och Österberg och fick frågan av två journaliststuderande vad de kommit fram till och svarade då att Juholt måste avgå. Efteråt när han fick klart för sig att han var bandad säger han att det var ett skämt. Ö och Ö har ju vägrat att uttryckligen ge sitt stöd till Juholt, de har båda sagt att de har förtroende för (s)-ledningen, VU, istället.

Säkert säger han det som många tänker i kölvattnet på dåliga opinionssiffror, men det blir ändå på nåt sätt smutsigt när avdankade politiker blandar sig i dagens politik, oavsett vilken nivå det handlar om.

 Kanske var det så att han mycket väl visste att hans uttalande spelades in. Det här är en gammal räv i politiska sammanhang, van att hantera media för egna syften. Han som inte sitter i s-ledningen har inget att förlora på att vara den som håller i yxan om Juholt ska kuppas bort. Fast genom att avslöja sitt möte med Ö o Ö så har han ändå avslöjat dem som med-sammansvärjda. Det var i så fall ofint för det kan hindra deras väg mot köttgrytorna vid ett eventuellt ledarbyte.
http://bloggar.expressen.se/niklassvensson/2011/12/bjorn-rosengren-i-natt-det-dar-var-ett-javla-skamt/

Men de nekar förstås till att ha sagt nåt
http://bloggar.expressen.se/niklassvensson/2011/12/osterberg-en-privat-middag/

Juholt kan ju rimligen inte säga annat än att vidhålla att han är demokratiskt vald och vill sitta kvar.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/fortroendefragan-skickas-vidare-i-s

Och det gör Juholt även idag fredag på morgonen när han får frågan. Han betecknar sig själv som normalt sett en lättroad person men just det här tyckte han inte var roligt. Det kan man förstå och samtidigt undra över hur mycket stryk en person ska behöva tåla från dem som normalt borde vara lojala. Men ( s) rämnar på nåt sätt inför öppen ridå och falangerna land - stad, vänster - höger framträder allt tydligare i brist på stark ledning.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2639501/juholt-det-ar-samma-personer-hela-tiden

Om man vill vara sakastisk kan man säga att fienden nu som alltid kommer från "Öst...." ;-)

Och så kan man undra vad Mona Sahlin känner och tänker just nu.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svart-sortera-farliga-lampor-ratt_6658266.svd


Helt sanslöst EU-beslut att vi skulle tvingas sluta med de gamla glödlamporna till förmån för lågenergilampor som för det första kostar skjortan ( nästan 80 SEK för den här!!) och för det andra innehåller kvicksilver. Med tanke på att de flesta av oss inte vet hur vi ska sortera de här så verkar det vara en nya giftkatastrof på g. ( Jag kommer inte att berätta hur jag sorterar de härl!). Jag hörde till de syndare som hamstrade gammaldags glödlampor och lade på hög, så det är först nu jag konfronteras med eländet. Suck! När gjorde EU senast någonting rätt?

Jag har lite svårt för mobbning på alla nivåer och just nu känns lukten av mobbning runt Juholt. Det är lätt kväljande. ( S ) valde honom till sin ledare och bör rimligen ha vetat vem det var man röstade fram till ledarposition, men redan från början så bekämpades han, bl.a. av den egna pressen; Aftonbladet. Hans nybörjargrodor fick enorma proportioner.  Och så mer förutsägbart däng  av de borgliga drakarna förstås. Nu sviks han av den ena efter den andra av de egna och falangerna i ( s )  blir allt tydligare;  landsortsföreträdarna mot Stockholmsgänget, vänster mot höger. Partiet driver utan styrning och ingen vet riktigt säkert vad som gäller. Det blir allt tydligare att man räknar med att köra partiet i botten så att man kan ta fram en ny ledare ur motståndarfalang inom ( s). Juholt kritiserades redan från början för att han inte bjöd in sin interna motståndare till en plats vid köttgrytorna utan skåpade ut dem totalt. De kanske hade varit mer lättstyrda om de fått åtminstone lite med av makten, då hade de haft något att förlora på att driva intern opposition. Som det nu är så har de allt att vinna  istället och går ut hårt.  Men den stora förloraren är partiet förstås så frågan är vad Juholts interna fiender kan vinna ändå. De får i händelse av seger,  makt i ett väldigt litet parti. Kan tänka mig att Alliansen glädjer sig och kammar hem allt bättre opinionssiffror.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/det-kravs-mer-an-bara-hakan-juholts-fortroende_6662304.svd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/juholtskris/article13988483.ab
http://www.dn.se/ledare/signerat/juholt-ratt-man-pa-fel-position
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13984828.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/det-har-betonar-juholts-ambivalens_6662976.svd 
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fyra-fragor-s-ska-ta-strid-om_6662210.svd

http://svt.se/content/1/c8/02/60/40/88/Aldreomsorg%20webb.pdf

Här kan man se hur bra / dålig äldreomsorgen är i den egna kommunen.

Kanske är vi på väg tillbaka till 1928 års moral och lagstiftning när det gäller bilkörning och rattfylleri? Den här bilden och texten har jag haft med förut ´på bloggen men nu blev den plötsligt rykande aktuell.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/rattfylleri-som-ursakt_6632438.svd
 Kunde man inte tro.



Texten på kortet lyder:

"1928 inträffade en materiellt svår bilolycka på riksvägen mellan Örkelljunga och Åsljunga.
Det var en Örkelljungabo som körde på en köpman från Skånes Fagerhult.
Vid den efterföljande rättegången i Klippan sades det att Örkelljungabon som var orsak till olyckan fick en
förmildrande dom därför han hade druckit brännvin och därför hade svårt med att styra."

Citat ur körkortsbok år 1920:

"De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen. Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar" (??)

Den här har jag fått från Grisnils alias Stellan Olofsson, en känd värmlandskomiker i ståuppbranschen. Jag ska försöka länka till honom på något sätt. Men jag hinner inte just nu.

... när han dog. Så säger i alla fall i journalerna. Nu står journalerna  mot en elevs uppgifter. Jag hoppas att journalerna har rätt. Och jag hoppas att Reinfeldt (o en kommentator till mitt förra inlägg som jobbat inom äldrevården på olika ställen) har rätt när de  säger att media har letat upp undantagen. Vården av äldre i Sverige är genomgående bättre än så här. Jag kan bara säga att min mamma hade en fantastisk vård genom hemtjänsten i Sillerud under sina sista år, så jag har inga egna dåliga erfarenheter.  Men det finns förstås alltså ändå tveksamheter om man letar i hela landet och de bör rättas till. Det kan handla om allt från att man har anställt fel personer till för mager ekonomi och till dålig organisation.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/uppgifter-om-aldres-dod-fornekas

Uppdatarat tisdag:        
Dålig vård ska förstås kritiseras men därmed inte självklart att vård i privat regi är sämre än kommunal vård. Det är bra om det finns att välja på. Tyvärr kan det på en liten ort inte bli brukarens val utan enbart upphandlarens val.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/sparka-pa-carema-men-inte-pa-valfriheten_6635050.svd