Inga Magnusson

... i det tysta är  alla fritidspolitiker som strävar på med dagordningar, verksamhetsberättelser, revisionsrapporter osv, långt borta från ära och glamour. Jag har varit med i kväll i ett politiskt sammanhang och jag känner djup och helt ärlig beundran för alla de människor, i alla partier, som sätter till sin fritid och sitt engagemang för att vi ska kunna leva i ett demokratiskt samhälle. De flesta får aldrig någon cred för det de gör utan mest snubbor och ett stänk av  det alltmer utbredda politikerföraktet. Ekonomiskt sett så ger det rätt knapert utfall, knappt ens kompenserat för resor och förlorad arbetsförtjänst. Och en stor post som är svår att ta ut för är alla telefonsamtal.

När jag satt ett par år i socialnämnden i min kommun så var det lärorikt, på alla sätt. Och det kändes lite som att jag borde göra den där politiska "värnplikten". Vi har en god vän som säger att alla borde göra en tid i politiken under sitt liv.  Det är lättare då att förstå att varken kommuner eller landsting eller stat har en penningmaskin som kan spotta fram de medel som skulle behövas för att alla skulle kunna få allt. Det går inte och det måste prioriteras. Politik handlar mycket om de där prioriteringarna.

Sen fick vi också under kvällen info om företaget Bison som är en framgångssaga. Från ingenting, med hårt arbete och många år av försakelser så har man nu en byggt upp ett familjeförtag som säljer musikinredningar över hela världen. Skriver mer om det i ett annat inlägg senare.