Inga Magnusson

.... just nu.

I (S) har Juholt genomfört ett botgörande  gatlopp genom riket för att bli rappad av de egna, rullad i tjära och fjädrar,  i akt och mening att tvätta bort sina synder, begångna eller obegångna. Enligt egen utsago mest obegångna förstås. Nu är  förlåt - mig - turné avslutad och det kanske är tur, för (S ). För under tiden den har pågått så har partiets opinionssiffror befunnit sig i konstant ras. Paradoxalt nog kan det alltså bli bättre om han inte syns och hörs så mycket utåt. Åtminstone fram tills han blivit varm i kläderna som partiledare och förankrar tungan stadigt  i partiet istället för att låta den slinta iväg på egen hand. Opinonsmässigt har partiet svårt att parera att de gamla väljarna i arbetarklassen inte finns längre, de har blivit tjänstemän. Ideologiskt står man kvar till vänster, men försöker förtvivlat att tvätta bort stämpeln som partiet för sjukskrivna, arbetslösa och socialbidragstagare. 
http://www.dn.se/nyheter/politik/juholt-avslutar-forlat-turne
http://www.dn.se/nyheter/sverige/annu-lagre-stod-for-s

KD har ledarkris.  Odell och Hägglund  kämpar om makten, men det ser inte ut att vara någon frejdig och glad stämning runt den kampen så som man upplevde ledarstriderna i C  och MP. Här är det skyttegravskrig med  blod, svett och tårar till det bittra slutet. Odell hotar tydligen att bilda ett nytt parti om han förlorar.  Samtidigt går partiet ideologiskt  till sina rötter och betonar allt mer det kristna budskapet för att locka tillbaka kärnväljarna.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/alternativet-vore-samre
http://www.dn.se/nyheter/politik/odell-fortsatt-kandidat-till-partiledarposten
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/m-kan-ga-pa-jakt-efter-kd-valjare_6715549.svd
http://www.expressen.se/kronikorer/kgbergstrom/1.2654583/k-g-bergstrom-krisen-handlar-om-att-partiet-ar-overflodigt
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kdare-kraver-att-odell-drar-sig-ur_6715755.svd

C har gjort tvärtom för att hantera att deras gamla kärnväljare, även rent bokstavligen, nästan dött ut; man valde en  partiledare utifrån raffighets-poäng (Eskil E sade sig, med en blinkning och ett skratt,  inte ha en chans i den jämförelsen,  när han utsattes för övertalningsförsök att ställa upp!). (C) fjäskar med kreti och pleti, framför allt storstadsväljare, miljö, kvinnor och invandrare +  tonar ner profilen mot de gamla kärnväljarna inom  jord, skog och landsbygd. Det ska bli spännande att se vilket parti som valt rätt strategi när det gäller hantering av dåliga opinionssiffror; KD eller C.  Är det kärnväljarna som är räddningen eller helt nya väljargrupper? C  lever ju numera också med risken att Reinfeldt väljer att samarbeta med populistiska MP istället, för att ge Alliansen den miljölegitimitet som kommer att krävas för en seger i nästa val. Ideologiskt har alltså C gjort en helomvändning från M till ......? Ja, vad då? Oavbrutet pågående  360 graders svängom kanske, ivrigt spejande efter  nya väljare, ett parti som är en "Mädchen für alles" utan konturer?

MP lämnar den förankring på vänsterflanken som alla uppfattat som självklar under partiets livstid hittills och söker sig nu mot mitten / Alliansen för ett samarbete. Undrar vad de gamla radikala kärnväljarna tycker om att man lierar sig med kapitalismen? Flyr man fältet till (V ) eller klyver partiet? 
http://svt.se/2.22620/1.2649228/mp-kritik_mot_fridolins_uttalande&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Inrikesnyheter+%28svt.se+-+Inrikesnyheter%29
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/rekordstort-mp-utmanar-ett-forsvagat-s_6716869.svd

SD har lämnat buset och gatorna och uppträder konstant i kostym och slips, alternativt folkdräkt (!). Det verkar vara ett  framgångsrikt recept. I kölvattnet på de växande praktiska problemen med integrationen + de andra partiernas dövhet för dem, så vinner man allt fler väljare.

Naturdemokraterna är ett nytt parti, som liksom SD lever på de andra partiernas dövhet för politiskt tillskapade haverier och här gäller det vargfrågan. Många på landsbygden accepterar de stora rovdjuren i begränsad omfattning, men upplever det som orimligt att leva med vargar runt husknuten utan att få ta bort dem omedelbart. 0-vision när det gäller varg är partiets enda programpunkt och så länge man håller sig till den så skapar en röst på det partiet ingen slagsida i den övriga politiken och då kan man få tillräckligt med röster för att ta sig in  i riksdagen. DNs opinionsmätning i samband med starten visar på ett stöd runt 14 % och det borde i så fall gott och väl räcka in i riksdagen. Man kan misstänka att partiet tar röster från alla läger men framför allt bland C-väljare som upplever sig svikna i den frågan och en del andra också. Landsbygdsboende saknar idag politiska företrädare på riksnivå och kanske kan detta enfrågeparti tjäna som missnöjesparti.

(V )har jag dålig koll på just nu, det skrivs inte så mycket. Den gamle partiledaren blev i alla fall utskåpad, hans företräden kanske mest visade sig i bastu-sammanhang ;-). Det verkar vara frid och fröjd i ett parti som annars är känt för inre stridigheter. Antagligen har man en liten men stabil väljarkår som aldrig byter parti och som alltid är lojala.

(M) måste jag skriva om också tycker Anne. Men det är ju så himla tråkigt; klockrent framgångsrikt. Det är  ideologiskt rätt i tiden, med växande kadrer av tjänstemän i landet som sympatisörer och med  charmiga mediavinnande ledare i Reinfeldt och Borg,  så det finns liksom inget att tillägga. Risken är  förstås att man kan drabbas av framgångshybris, vilket redan finns tecken till både hos partiet och partiledaren. Se på hur man gödslar EUs krisfonder med många miljarder friska svenska kronor,( som vi vanliga dödliga slitit ihop,)  mot att regeringen  får sitta med i den inre beslutskretsen i Europa. En plats där ett litet land som Sverige naturligtvis är utan inflytande i praktiken, enda vinst är personlig prestige för regeringsföreträdaren själv!. M styrs uppifrån med järnhand, men så småningom vittrar partiet  sönder inifrån om man, likt myran. tappar huvudet när vingarna växer. Det är en långsam process i början, men går det fort på slutet, precis som med romarriket. Kejsarens fall från piedistalen kan bli högt. Se på Göran Persson! Ett riktigt magplask blev det.
http://www.svd.se/naringsliv/sverige-foljer-redan-den-nya-eurounionen_6715087.svd

FP till slut, lever högt på skolfrågorna men stackars Björklund får dåligt med cred för det. Han gör de förändringar som måste göras med skolan men får bara  ovett från alla håll. Otacksamt! Och frukten av det jobbet  verkar falla till M. (För tydlighetens skull, trots berömmet; jag är inte folkpartist!)