Smakminnen ...
Påminner om ett radioprogram jag hörde under en taxitur i Stockholm i fredags när vi åkte ut till byggmässan i Älvsjö. Det var parfymgeniet Pierre Wulff som pratade doftminnen och parfymer. Han kunde komma ihåg doften från mormors trappuppgång, gamla jeans, solskenet en vacker sommardag osv och inte nog med det, han kunde återskapa dofterna om han ville. Men han är nog extrem och den ende svensk, enligt Carin svärdotter in spe, som är internationellet känd i parfymbranschen. Han drömmer om att skapa en succéparfym, en parfym som blir berömd över hela världen, typ Cotys älskling eller så.
Den Gyldene Freden...
... är en legendarisk restaurang i Gamla Stan i Stockholm. Den ligger på Österlånggatan. Vi var där i fredags kväll med sönerna och deras respektive. Det kostar lite mer än en vanlig restaurang i huvudstaden men i gengäld är maten aboslut suverän, lagad med omsorg och mycket goda råvaror. 
Den här krogen har anor sedan 1700-talet. Den ägdes en period av Anders Zorn som beordrade en renovering och ny färgsättning, men han dog innan den blev färdig så han fick inte uppleva nyöppningen. Det finns en historia om att han blev nekad servering och därför köpte den, men en annan att han köpte den för att rädda den undan nedläggning. Jag vet inte vilket som är sant, men han hängde tydligen här i alla fall.
Evert Taube och hans vänner brukade också sitta här och jag tror hans stambord finns kvar. De skickade ibland små meddelanden och skisser till varandra nedtecknade på servetterna. Dessa låg kvar när de lämnade restaurangen men samlades omsorgsfullt upp av en av servitörerna där, vars ättlingar fortfarande har dem kvar om jag förstått det rätt. Evert Taube skulle dessutom ha en liten plunta kojak i innerfickan på ytterrocken när han gick hem sägs det. Den skulle läggas dit i förväg av personalen.
Krogen öppnade tydligen 1722 att döma av dörrskylten.
Fönstren är vackra med sina beslag. Och det ser ut som om man ståtar med Michelinomnämnande, jag vet inte vilket.
Vi firade min 50-årsdag ¨på Den Gyldene Freden för nästan 10 år sedan alltså. Det tillfället var första gången i mitt liv då jag åt pilgrimsmusslor. Det besöket minns jag väl trots att det alltså var 10 år sedan. Vi satt en våning ner då tillsammans med våra barn. Första gången vi var här var mitt på dagen tror jag och det var ännu längre tillbaka. Då åt Roland en fantastisk strömming med hemlagat potatismos. Han hade en idé om att man ska äta strömming vid Östersjön. Den maträtten pratar han om än. Den gången satt vi i markplan. Den här gången satt vi längst ner i ett källarvalv och vi var i sällskap med sönerna samt deras respektive; Carin och Risako. 
Jag åt en helt suverän torsk med pepparrotstillbehör. Förrätten var en salladsrätt med honungsrostade valnötter. 
Torsken som inte ser så god ut eftersom jag genast kastade mig över den och började äta innan jag fotade.
Här är förrätten. Salladen med valnötter.
Här är min dessert, sorbet med lite annat. Kul serverad. 
Gubben åt förstås sill som förrätt
Någon annan tog en lax till förrätt
En terrin som förrätt.
Köttbullar och rårörda lingon åt Carin tror jag.
En snygg dessert som jag inte längre minns vad det var.
Ett besök här rekommenderas i alla fall. Det är som sagt lite dyrare än genomsnittsrestauranger i Stockholm men det är helt fantastisk mat och service. Och för oss gamlingar passande eftersom det är en låg ljudnivå.
Vi åkte taxi hit men chauffören vimsade så till den grad att jag blev ilsken och bad honom tänka över sitt yrkesval när jag lämnade bilen. LA-sonen menade att jag nog inte skulle argumentera med taxichauffören, senast han gjort det hade chauffören dragit kniv. Men det var förstås i Los Angeles. Den här såg lite klädsamt skamsen ut. Men senare pratade vi med en annan taxichaufför om det och han gav mig rätt, det är chauffören som ska hitta vägen, inte kunden. Fast han ursäktade också sin kollega med att det är svårt att köra just till den här adressen. Österlånggatan är enkelriktad från båda håll och man kan bara köra in från mitten och eventuellt är inte ens det tillåtet.
Älgfärsgöra...
Älgköttet skar jag direkt i oktober nästan rent från senor och fett och annat, sedan till lagom stora bitar och frös in i stora platta sjok. Det blir lagom att tina upp lite i taget, mala tillsammans med lite fläskkött och mycket lök. Det funkar inte att mala direkt för malet fläskkött smakar inte bra efter några månader i frysen, medan älgköttet utan vidare kan vara fryst ett år i bitar så här. Om jag mal med löken så slipper jag ett trist moment när jag ska tillaga det sedan. Varför vet jag inte men jag mal det hela två gånger. Jo jag vet förresten, för det gjorde min mamma! ;-)
Sen packas färsen i platspåsar i bifftunna flak och läggs i ett par större påsar. Bra med dubbel förpackning eftersom det är lök i och den lukten kan rymma ur påsen. Det är lätt att ta ut färsen ur frysen i lagom portionsförpackning och de tunna skivorna tinar fort. Om vi är akut hungriga slänger vi dem direkt i pannan och kryddar. Annars är det förstås godast att blanda med ägg och grädde, svartpeppar och annat till köttbullar eller tjocka biffar med svampsås, eller göra köttfärssås eller risotto.
Äppledadlar
3 Desserten var "Katarinas äpplen" alltså fyllda med hackade dadlar och hackade valnötter, men det går säkert bra med mandel eller andra nötter. Jag vet att man kan kärna ur äpplena med en sån där urkärnare, men jag blir galen om det finns kärnhus kvar och så vill jag ha mer urgröpt för fyllningen. Alltså skalar jag först äpplena, sedan delar dem mitt itu och gröper ur noga. Hålet fyller jag med tjockt av hackad valnöt och hackade dadlar. Sen sätter jag ihop äppelhalvorna igen, lägger i en form, penslar ordentligt runt varje äpple med flytande smör så det inte ska bli brunt medan vi äter de första rätterna. Så in i ugnen i 20 minuter på 225 grader. Lagom att sätta in när man börjar äta varmrätten, då hinner de bli färdiga och svalna av lite till ätdags. Serveras med vaniljglass / vispad grädde.
Till slut var det en mjuk fruktkaka med vispgrädde (onödigt mäktigt kanske efter en så kraftig varmrätt) till kaffet och Eckes Edelkirsch eller Calvados tror jag.
Farsan av Fares...
Efter bion var vi på Fontana di Trevi och åt god mat och fick en uppsluppen pratstund. Även R och Å-Bs son Anders anslöt. Han bor i Karlstad och går gymnasielärarutbildning, med ämnet idrott och något mer. Himla roligt att även en yngre generation vill häcka med föräldrar + sällskap en lördagkväll, vi uppskattar i alla fall sällskapet mycket. Det är glimten i ögat, precis som hos föräldrarna.
Titta så snyggt det kan bli med en cirkel av soja! Lax igen då, pressad potatis och tillbehör. Gott! Till det ett litet glas husets Jacobs Creek vitt.
Före bion var vi på shopping på Bergvik. Jag hade med en skidpjäxa för att försöka hitta nya av samma modell. Vi var inne på Intersport. Försäljaren tittade glatt på min medhavda smuliga och klibbiga skidpjäxa med en stålbåge fram och sa diskret att man nog inte får tag på såna i moderna skidbutiker numera. Han sa det alltså inte uttryckligen men jag förstod att han indirekt hänvisade mig till Myrorna typ!
Fast egentligen ska man inte handla så där. Nu för tiden så köper man skidor först, sedan pjäxor och därefter bindningar som skruvas på skidorna. Så han erbjöd sig snällt att sälja nya pjäxor till mig och byta till bindningar som passar.
Jag sa att jag ska tänka på det lite för jag fattar lite trögt med sport och så. Då sa han att jag nog inte skulle tänka för länge för grejerna håller på att ta slut och det är redan glest i sortimentet. Sporthandeln måste ha haft ett gyllene år med vinter i hela Sverige och så länge. Men jag tror kanske att jag behåller de klibbiga pjäxorna någon mer vinter. Det kan dröja 10 år tills nästa gång jag behöver dem. Och då är det nya bindningar igen.
Valla tänkte jag också köpa, men jag kollade lite på den uppsjö som fanns och orkade inte ta tag i det projektet också. Nästa gång jag köper skidor så får det bli vallningsfria. Jag kan alldeles för lite av det här för att ta mig fram och jag får lätt panik när jag inträder i en sportbutik. Det är de och så banker som får mig att svettas, annars kan jag shoppa var som helst.
Mitt favvokäk...
Men jag menar bara att om jag skulle laga mat åt mig själv bara varje dag så skulle det bli nåt sånt här, fast laxen utbytt mot en liten fiskbit eller skaldjur eller något bra kött.
Gubben lagar favvokäk - fläsk...
Oma Kasulkes kartoffelsallad
Det var schnitzel, köttfärskakor, Oma Kasulkes kartoffelsallad, aioli, hembakat lökbröd, och en del annat smått och gott! Någon har i en kommentar frågat när vi själva gör gourmetmat!! Ha ha!! Men vi behöver inte, vi har valt rätt umgänge, idel matlagningskonstnärer och vi surfar runt på deras fantastiska kokkonst och är så tacksamma.!
Mätta och goda är vi nu! I morgon har vi enkel kvällsmat för goda vänner. Ibland känns det som om vi lever i kollektiv med goda vänner. Jag gillar det! Det är en gåva från ovan att ha goda vänner omkring sig.
I kväll pratade vi om intressanta saker som alltid; Amishfolkets kultur och språk = en schweizisk språkrest / kulturrest i USA som vår gode vän D kan, för han tillbringade en tid som barn i Schweiz , om varför en berömd nakenfotograf vill få chansen att avbild Angela Merkel naken (intressant spörsmål ur konstnärlig synpunkt = den avklädda makten symboliserad), hur det kan komma sig att man i Tyskland fortfarande inte duar sina arbetskamrater eller sin läkare, tjäderspelsbeskrivning, orrspelsbeskrivning och kort på tjäder - hur kan man arrangera det, samehistorier, om märkligt fiske, med mera!.
Till avslut kaffe och lämplig dryck, exempelvis Amaretto!
Hjort...
I går var gubben på möte stor del av dagen och när han kom hem så gjorde jag en gammal klassiker som vi inte ätit på ett tag nu; parisersmörgås. Det är stekt bröd, älgfärsbiffar, rå lök, tomatskivor, sallad, lite senap, ostskivor, svartpeppar och så ett stekt ägg ovanpå det hela. Gott men mäktigt och knappast någon bantarmat misstänker jag.
Vi var så hungriga att jag inte hann ta kort på anrättningen.
Kul fest på Lillerud ...
Här är en del av t-shirtarna med slogans.
lets dance med några ledande C-politiker i Värmland, bakom där står Erik A Eriksson, riksdagsman från Värmland ( c )
och det är klart att man driver med oppositionen också, den röd-gröna röran i sandlådan.
Jag har maskat ansiktena eftersom jag inte frågat innan om de vill vara med på blogg. Säkert hade de velat det, men jag vill inte publicera bilder som inte har fått klartecken.
Jag fick fantastiskt god mat som jag kunde äta. Linnea hade strävat och gjort suveräna rätter åt mig, till förrätten var det varmrökt lax med sås av sojayoughurt, rom. Till varmrätten goda köttfärsbiffar på kött från "Grön ko", närproducerat, de var kryddade med timjan, vitlök och senap, (dijon) Urläckra! Jag gjorde dem här hemma idag till morgondagens middag för att testa. Jag hade i lite sojagrädde också och det var bra. Toppengott! Testa gärna!Till och med dessert fick jag en egen pannacotta på sojabas. Tack snälla Linnea, Du får nog en stjärna i himlen för Dina bemödanden! Allt vi åt var närproducerat.
Tjälknöl recept
Tjälknöl är en enkel maträtt som är svår att misslyckas med och som ändå blir festlig.
Jag gör tjälknöl oftast på fransyska, alltså kött från lårmuskelpaketet på älg, det där stora trekantiga stycket med en benbit i ena änden. Det går förstås att använda nöt också eller om man så vill vildsvin. Men vildsvin blir bättre som vanlig stek tycker jag. Det går också bra att göra på en rejäl saltrulle om man skär i tunna skivor vid serveringen. Saltrullen är ju hård i konsistensen men god och den passar bra till tjälknöl om den inte är av kalv och alldeles för liten. Däremot så funkar det inte så bra med de allra möraste köttbitarna, så som rostbiffen eller filén. De vill gå sönder i smulor när man ska skära upp det färdiga köttet. För små köttstycken blir inte heller bra, det ska vara en ordentlig bit på bortåt ett par kilo.
Köttet ska vara fruset, tas direkt från frysen och läggs i ugnen på 80 grader under natten. 12- 14 timmar ska det ligga där beroende på storleken, så det kan vara lagom att lägga in vid 9 - 10-tiden på kvällen. Det tas ut och läggs direkt i het saltlag dagen efter. Det ska ligga i saltlagen 4- 6 timmar beroende på storlek. Den svalnar ju vartefter så när tiden gått ut så är köttet avsvalnat. Om man inte serverar det direkt så tar man upp köttet, lindar folie om och låter det vila till serveringen. Lagen går inte att använda till något annat så den är bara att slå ut.
Saltlagen gör jag alltså i ordning och låter koka en stund innan köttet läggs i. I den finns salt så mycket så att det inte går att lösa mer, alltså ska det kraspa på botten av kastrullen. Jag brukar använda vanligt salt till detta, inte Seltin som vi annars kör med. I den finns en halv (till en) flaska vin, svartvinbärssaft en skvätt, massor av krossad vitlök, vanlig lök i små bitar, morötter i småbitar, örtkryddor efter smak (jag gillar basilika till tjälknöl), enbär så där en 10 stycken krossade. Det ska vara så mycket lag att det täcker köttet ordentligt. Man kan få lov att vända det någon gång under tiden eftersom det flyter upp i saltblandningen.
Köttet skärs i rätt så tunna skivor och serveras med kokta grönsaker, kokt potatis och gräddstuvade kantareller. Kantarellerna finhackas och brynes först för att få fram smaken. Sen ska gärna den här kantarellstuvningen stå och småputtra hela dagen, för att få fram så mycket svampsmak som möjligt. Man kan med fördel göra den på förmiddagen samtidigt som man lägger köttet i saltlagen. Då får svampstuvningen mycket smak.
Goda vänner är bara så roligt ...
... att ha. Nu hade vi lite abstinens när det gällde just de här fyra. Vi har inte setts på ett tag och det var så roligt att de kunde komma i kväll! Timmarna flög iväg!
Maten var rolig att laga också, det var gott om tid och ett par nya idéer, lite testande inspirerat från igår kväll då vi åt i Harnäs.
0. Välkomstskål och lite babbel med Dufvenkroks glögg, mandel och russin förstås
1. Förrätt. Grönsallad med lite mer smak, kunde har varit ruccola eller en rosésallad, bara nerslängd i en skål så här i bitar, på med delade Kalama-någonting kärnfria grekiska oliver i olja, pinjenötter som rostats i pannan med smör och fått kallna, lite grovriven ost på, men bara lite, och så olivolja (- vinäger - salt - peppar) över. Kan räcka med bara lite olivolja. Det blir rätt mycket salt i oliverna och osten. Ovanpå det en stekt skiva av kartoffelklössen. Det är i princip kokta bullar av potatis - äggdeg som man sedan skär i tunna skivor och steker. De blir som lite tjocka spröda chips som man lägger på salladen precis innan man äter så de är lite varma och frasiga. Syns inte på bilden. Det går säkert att ha rostade brödtärningar också eller stekt små rårakor / potatisbullar (finns halvfabrikat om man inte vill göra).
2. Varmrätten var vildsvinskinka en liten urbenad, min egen variant Först tar man noggrant bort alla senor, hinnor och fettpartier som finns kvar. En sån här urbenad skinka kan bli lite platt och sladdrig. Den är perfekt att krydda inuti med rosmarin, kryddpeppar, vitpeppar, massor av krossad vitlök, örtsalt och lite flytande smör ringlat över. Sen rullar man ihop det hela och knyter om mattvarp eller nåt sånt så det blir en rulle. Utsidan på den här steken kryddas likadant med samma typ av kryddor och gärna lite enbär också. Köttbyltet brynes rejält brunt runt om och läggs i stekpåse eller stekgryta. På med brynta kantareller, vitlök, lök, örtsalt, en liten burk krossad ananas, hackad färsk ingefära och en halv flaska vin, kanske en hel. Det kan vara ett enkelt vin men rött, torrt. Ananasen kan bytas mot äppelbitar eller svartvinbärssaft. Sen in i ugnen i 150 grader c:a 3 timmar. Vänd under tiden lite fram och tillbaka så allt kommer i kontakt med vätskan. Ta upp och låt svalna. Klipp hål i påsen och sila ut såsen. Blanda den med vispgrädde minst 3 dl, smaksätt och red av vid behov. Mer vin kan också tillsättas. Ta med löken och kantarellerna i såsen.
Ett kraftfullt cabernet dricks förslagsvis till detta eller öl förstås, det går alltid. Här blir det Staropramen eller Warsteiner.
Serveras med exempelvis svartvinbärsgele, varm rödkål, brysselkål, andra kokta grönsaker, kokt potatis.
3 Desserten var "Katarinas äpplen" alltså fyllda med hackade dadlar och hackade valnötter. Jag vet att man kan kärna ur äpplena med en sån där urkärnare, men jag blir galen om det finns kärnhus kvar och så vill jag ha mer urgröpt för fyllningen. Alltså skalar jag först äpplena, sedan delar dem mitt itu och gröper ur noga. Hålet fyller jag med tjockt av hackad valnöt och hackade dadlar. Sen sätter jag ihop äppelhalvorna igen, lägger i en form, penslar ordentligt runt varje äpple med flytande smör så det inte ska bli brunt medan vi äter de första rätterna. Så in i ugnen i 20 minuter på 225 grader. Lagom att sätta in när man börjar äta varmrätten, då hinner de bli färdiga och svalna av lite till ätdags. Serveras med vaniljglass / vispad grädde.
Till slut var det en mjuk fruktkaka med vispgrädde (onödigt mäktigt kanske efter en så kraftig varmrätt) till kaffet och Eckes Edelkirsch eller Calvados tror jag.
God mat...
LA sonens japanska fru lagar ofta mat eftersom hon gillar det japanska stuket på mat och hon har hittat butiker i Stockholm som säljer bra råvaror. Jag fick misosoppa, tror det stavas så. Sen var det stekta / wookade små köttbitar av nöt och till det grönsaksplock av olika slag. Redskapen var pinnar förstås men det var också tillåtet att äta med kniv och gaffel. Tricket att äta med pinnar handlar om att låta en pinne vila i tumgreppet och mot ringfinger + långfinger, sedan ska man ha den andra pinnen i ett grepp mellan tumme och pekfinger. Det är den senare som ska röra sig, den första pinnen ligger stilla.
Hos Stockholmsonen och sambon Carin åt vi en kycklingrätt; stekta kycklingbitar + hackad vitlök, på med ett par dl grädde (soja), rosmarin / timjan, låt det sjuda ett tag, sedan i med saften av en halv citron, en burk grekiska kärnfria oliver (Kal någonting!), rivet skal av en citron, salt och peppar. Till det kan man förstås äta potatis, sallad, ris, eller pasta av något slag.
Ute på stan under dagtid äter jag mest laxrätter av olika slag för det kan jag inte laga hemma. Gubben gillar inte lax.
Himla fint kök...
var vi i lördags. Väldigt smakfullt ihopkommet med gammalt och nytt i spännande mix som blev något helt annorlunda. Ett kök som är modernt men ändå med stuk av gammaldags stort bondkök med plats för alla och så vackert att man inte behöver ha någon matsal.
En massa god mat fick vi också; rökt rådjurslår, rökt älghjärta, rökt älgkött, rotfruktgratäng och en hel del annat. Men allra festligast var en rotmosgratäng. Den föll jag pladask för; kokt kålrot, ett par morötter också, mixat med salt och peppar och sirap i och så gratinerat i ugn. Jag tror att man kan ha ost på också om man vill. Denna maträtt matchade det rökta alldeles utmärkt.
Imponerad!
Imponerad blev jag häromdagen då jag skulle till ett ätande på Huset på Strand. Jag hade missat att meddela mina dietbehov i god tid så jag ringde samma dag för att kolla vad som serverades och erbjuda mej att ta med komplement. Men man fixade till hemlagat som passade mig väldigt snabbt. Desserten var en läckerhet; äppleskivor i botten, havregryn med smör och socker ovanpå, toppat med en fruktig röra med bl.a. rabarber tror jag och så snyggt med florsocker ovanpå.
Jag ska testa att göra den hemma också och ha vaniljglass till, det borde passa. Praktiskt med såna här små formar egentligen. Såna har jag ju.
Dukningen i lördags.
Det fick bli lite höstinspirerat i lördags. Jag repade med mig lite lummer och mossa från dagens tur med hundarna i skogen och så nypon här hemma. Lerfatet har dottern gjort och det lilla lusthuset närmast här är kopia av det som finns på Önnebyn vid Rolands mormors hus. De spretiga vita stenarna är eg koraller från Okinawa, gåva av LA-sonen och fru som var där på bröllopsresa. Sen finns det flinta från Jyllands nordvästkust, Bollebjerg och en ökensten.
Maten blev som planerat; sparrissoppa med vitlöksbagettbitar, tjälknöl på älgsaltrullen, Hasselbackspotatis och bearnaisesås, gröna bönor och sallad till. Desserten blev konserverade päron med riven choklad över och till kaffet ljummen kladdkaka med sockrade hallon o vispgrädde.
Till förrättssoppan drack vi halvtorr rysk champagne och det funkade bra med den lilla sötman till den aningen beska soppan, annars är jag nog rätt allergisk mot halvtorra viner. Sen blev det ett Tempranillo till köttet och någon drack öl. Till kaffet och kladdkakan och kaffet drack vi Edelkirsch körsbärslikör.
Det blev ätbart alltsammans, annars vet man ju inte. 
Resten av stenarna finns här och en torkad blombukett som fortfarande är fin
Himla förtjust är jag i den cyklande tjejen, textiltavla av Kerstin Wikeberg. Det är klass på den och lika svårt varje gång att hänga undan den för säsongen. Den är min sommartavla på hedersplatsen. Nu får det gå i varma färger ett tag framöver. Jag byter ju inte så ofta.
Firade Berlinmurens fall...
men vi höll igår i ett lite formellt evenemang så då var det inte möjligt. Det blev potatissallad, kallskuret och frukt samt svärmors läckra tårta till efterrrätt. Vi sa att den tårtan gör hon till släktingars kalas hela året om och då undrar A om han inte kan få bli adopterad! :-). Trevligt var det i alla fall.
Som vanligt när det gäller tyskar så skämtar de om huruvida det är något att fira. På kort sikt så har det varit dyrbart att bygga upp det forna öst. Men självklart är det fördelaktigt på sikt.
I morgon kommer närmaste kollegan tillbaka. Mina elever kommer och går. Just nu grasserar i klassen och på skolan en åkomma med höga febertoppar som går över på några timmar / någon dag. (?). Men svininfluensa har vi inte fått konstaterad ännu. De skröppligheter som vi drabbats av hittills verkar vara något annat, mycket lindrigare. Vaccinet för barnen närmar sig nu i alla fall. Fredag blir den stora vaccindagen för mina elever, även om några gick på drop in idag eller med småsyskon tidigare under dagen.
Fars dag 2009
Det har varit roligt att laga mat under den här helgen.
Idag blev det alltså först sparrissoppa gjord på frysta nederdelar av sparrisen som vi köpte i Tyskland i våras. Sparrisen är skalad förstås, sen skivas den i tunna skivor, kokas i buljong några minuter. Sen tar jag upp en del av sparrisbitarna, mixar resten, lägger tillbaka bitarna, häller i grädde, (sojagrädde till mig). Det blir jättegott och ganska enkelt, utom skalningen, men den var ju redan gjord.
Sen blev det älgfilé med lök, kantareller, gröna bönor, gelé och potatis.
Till avslutning en dessert bestående av romlagda ljumma russin (Strohrom), vaniljglass och vispgrädde.
Tårtor kan jag bara inte göra och jag brukar inte ge mig in på det eftersom jag har en svärmor som är tårtspecialist. Men nu ville jag testa en variant. Det blir inte vackert när jag dekorerar tårtor eller slår in paket men det är ändå roligt att visa hur den blev för smaken var ok tror jag:
Marängbottnar två stycken, mellanlägg lemoncurd blandad med sojavisp, ovanpå vanlig vispgrädde på halva ( till Roland) lemoncurdblandningen (till mig), en massa kakao strösslad ovanpå genom silen, och så tätt med jordgubbar. Vi har nästan mumsat i oss den under dagen. Och det är nog tur för jag tror inte den kommer att vara bra imorgon.
Barnen har ringt och gratulerat fadren. Här är mms från dotter och barnbarn. Det ser ut att vara kylslaget uppe i Umeå.
De blev alltså en tur till Ersta julmarknad men innan dess jagade vi rådjur en stund. Men Oskar bara vimsade så det blev inget. Däremot fick vi sms från L i Karlstad som nedlagt 4 idag om vi fattade rätt. Det är bara att gratulera.
Min fars grav är långt härifrån men jag blev jätteglad när jag fick ett mail från Suss där hon berättar att hon satt en ljus där också när hon besökte sina föräldrars grav.
Sjukanmälningarna duggar in nu. Min närmaste kollega hostar fortfarande väldigt illa och kommer inte imorgon heller och fler barn i klassen är sjuka.
TV-fredag igen då med Idol
Vi tog den där lilla enda älgfilérompan som var med i vår älgköttslott och som vi inte kunde laga till förra helgen eftersom vi rände i stugorna då vartenda kväll. Till den blev det hemgjord klyftpotatis med mycket vitlök och timjan, kantarellstuvning, svartvinbärsgelé, haricot vert (stavning?), lök, små plommontomater, gurka och ett Tempranillovin. Man måste liksom dricka rödvin till älgfilé men vi dricker väldigt lite eftersom vi båda har lätt att få huvudvärk av rödvin. Tempranillo var ok men annars passar något kraftigare viner bättre.
Erik var en positiv överraskning! Han var himla bra, bäst faktiskt och tänk honom minns jag inte ens från förra veckan. Det var nog som han själv sa att rock var hans grej.
Kalle gjorde enkel rock väldigt bra, det lät bara så självklart. Han var nog min nummer två.
Eddie var rätt person som fick stanna kvar. Han sjunger bra, har bra närvaro och det var ok.
Men jag var besviken på förra veckans favoriter Reza och Rabih (?).
Reza valde en låt som kräver en metallisk staccatoröst med snärt i, den passade inte alls hennes varma, mjuka vackra stämma. Det blev för vackert och mesigt, stämde inte.
Och Rabih (heter han så?) råkade ut för ungefär samma sak. Hans låt stämde inte. Han låter mer som en musikalartist. Tur att de båda fick vara kvar till nästa omgång i alla fall. Det blir säkert bättre då.
Kvällsmat i Hol ...
Den här porslinsterrinen är jag imponerad av. Den håller en gryta varm länge när den en gång blivit varm, med lock och allt.
Desserten var urläcker; specialkörsbär i god lag med vaniljglass och grädde (sojagrädde för mig, vispad färdig hade jag med)
Till espresson drack jag Eckes Edelkirsch. Det är en annan sort som inte finns i Sverige men som verkligen är min favorit just nu. En låda innehåller sex små flaskor och det hade god vän med i juni. Nu har jag bara två flaskor kvar. Himla god är den! Nästa leverans kan inte bli förrän till jul. Mat är väldigt gott i alla fall. Och bättre blir det med åren.
G brukar säga att mat är gamla människors sex! Ha ha... vi är beredda att förstå vad hon menar. Vi undrar bara när man går över från att vara gravt medelålders till att bli gammal. 60? 65 ? 70? 75 ? Eller ännu äldre?