Inga Magnusson

... för att klura ut vad vi ska bjuda på på lördag när vi har goda vännerna från Snarkil här på lite äting och umgänge. Ska bli roligt att ses igen innan värsta julen drar igång med advent och alla förpliktelser. Jag fick några fina recept från matglada kollegan K.B. Jag tror att det blir en av dem, måste testa något lite nytt. Vildsvin har vi haft ett tag så nu blir det nog inget vilt, istället tamt.

När jag läser kommer jag att tänka på min mamma. Hon brukade berätta att när hon låg på BB efter någon av sina två förlossningar, vet inte om det var när jag föddes eller min bror, så fördrev hon tiden med att läsa kokböcker. Min mamma var suverän på att laga mat, men så hade det varit hennes yrke också.

Vi talat lyriskt om hennes fläskkotletter ibland, om pepparrotsköttet, om köttbullarna, om rådjursstekarna, om dillköttet, kantarellstuvningen..... och smakerna kan vi komma ihåg, människan har nog ett särskilt smakminne. Jag försökte lära mig det hon gjorde men lyckas inte riktigt.

Framöver på bloggen kommer det nåt om celluliter, om helgens övningar, om helgens jakt, om Mareks fina bilder och om hemoröjder och rynkor. Ungefär så.  Tja lite blandat just nu.

... kalasar gubben på nu! Den är mindre än den i Östra Silen och därmed ett strå vassare. Rolands mamma steker den fantastiskt gott. Bäst ätes den kall på hembakad värmlandskaka.
P-I är en duktig fiskarel! Tack!

Det funkade till vildsvinet och säkert till en del annat också. Eftersom det är ekologiskt odlat så dricker man det med ett samvete vitt som snö!

... tog jag fram igår lördag när vi åt lite kvällsmat tillsammans med K och M i Signebyn här. De (tallrikarna alltså, inte K och M ;-)  ) är loppisfynd från förra sommaren. Engelskt tungt porslin för 30 kr / tallrik, helt felfritt. Fast jag har bara sex stycken så det räcker inte till stora kalas. Jag hade tänkt ta nåt annat viltkött och köra förra helgens recept för vildsvin. Men när jag började rota i boxen så insåg jag att det vore bra av utrymmesskäl att bli av med en skinka till. Så det fick bli repris, alltså vildsvinsskinka igen. Receptet varierades något dock. Förrätt blev det också, ovanligt nog, det brukar jag aldrig ha, bara lite räkor och avocado o grönt. Efterrätten bestod av mjölkfri pannacotta som finns som halvfabrikat Fresta o som jag kokar med sojamjölk. Den är himla god med bärsås till och björnbär. Till slut kaffe och tjuvätning på farsdagstårtan.


Vi fixade till en blogg också åt M som vill ha det när de är utomlands.  Med en blogg är det ju lätt att publicera bilder så att barn och barnbarn kan se också. Jag kommer att avslöja bloggadressen när jag vet om det är ok.

I går lördag kväll bjöd jag sonen och hans vänner på vildsvinsskinka. Den blev helt ok och gick åt, vi sex personer åt alltså upp en hel vildsvinsskinka från en überläufer.

Så här är det:

Bryner skinkan ordentligt brun runt om i gryta, sen på med en liten burk krossad ananas, 15 kryddpepparkorn, en burk kokosmjölk, lök, rosmarin färsk, (eller timjan), vitlök,  en halv liter rött vin, svamp, 3 dl buljong (gärna viltfond), smaksätt med salt och pepparsorter. Det ska sedan efterputtra med lock  i ugnen på 150 grader  i 3-4 timmar. Recept från tyska goda vänner som ofta lagar sån här mat. 
 
Skinkan kan vila i folie medan såsen görs;
Man kan fylla på med mer vin om det behövs.
Man kan sila ifrån de kokta grönsakerna; löken, osv och mixa det för att sedan låta mixey reda till sås.  Annars kan man riva ner rå potatis så att såsen får rätt konsistens om det behövs.

Till detta serveras kokt potatis, kokt rosenkål med riven muskot, (alternativt vanlig kål med kryddpeppar), brysselkål kokt, rödkål varm, god sallad.


Ömer o Peter


Jesper


Sonen som vanligt med hundar på golvet


Alltsammans övervakat av änglarna


Det är roligt att duka och laga mat när det finns tid och det fanns det.


Det var roligt att testa tema vitt och guld. Det blev vit duk, modrens servis med guldkanter, kostaglasen med slipningar, guldstjärnor och guldunderläggen för flaskorna.


Så här blev det.

Vi hade en rolig kväll, det är kul när olika världar möts. Här blandades erfarenheter av jakt, jordbruk, kommunpolitik och skola med rikspolitik, Afganistan, Kabul, diplomatvärld, Butan, press / tidningsvärld, Stockholm som arbetsplats osv. Och maten gick verkligen åt.

Efter varmrätten blev det bara glass och björnbär / hallon till dessert och kaffe till.

Idag söndag åkte gossarna hem igen. De städade ur huset och jag bjöd på viltsoppa; brynt älgfärs med vildsvinsbuljong och diverse grönsaker i. Efter det fanns risgrynskaka.

Jesper utsågs till dagens skyttekung, han hade skjutit bäst på prickskyttet under eftermiddagen.

Hoppas vi får se dem igen här!

Imorgon packar en för att åka till Butan nio dagar och dricka bl.a. jakmjölk, en för att jobba vidare i Birkastan mitt emot Martin i Leverhögens lägenhet, en för att inställa sig i Allershuset, en för att infinna sig i riksdagen. 

Och jag ska till skolan och gubben börja med vindarna i hyreshusen vid torget i Årjäng med hela arbetsstyrkan.

När jag går in för att köpa en liter mjölk så blir det allt som oftast så här, jag fattar inte varför????

Här skulle matvraksbilden vara. Det har blivit någon slags nyordning på publiceringarna på Blogg.se

Älg



Älg

... är det åter idag lördag.

Jaktgästerna har åkt, vi kommer att ses igen, eventuellt i januari för fågeljakt och / eller nyårsfirande. Jag hann med att putsa i alla fall två stora dubbelfönster, var på väg att attackera det tredje också men då hann solen dit före mig. Vet inte varför jag inte kan putsa fönster i solsken, det funkar inte.

I kväll hade vi gäster här; A och A i Svensbyn och dotter M. Det blev en enkel men långvarig meny; kålsoppa med nystekta älgköttbullar + knaperstekta baconbitar att ha i soppan. Jag lägger heller detta bredvid än har i soppan, de behåller smaken bättre då. Om tillbehären får ligga för länge i soppan så blir de urkokta o smaklösa. Sen blev det goda ostar + kex + fikonmarmelad (igen! Här fastnar vi i samma spår!). Därefter ris a la Malta med saftsås och till sist kaffe och god kladdkaka som A bakat o som jag kan äta. Inte så märkvärdig mat, men länge. Sen försökte jag steka bacon lindade runt dadlar som Katrine tipsat om men de bara snodde av sig så jag gav upp. Får fråga hur hon gör.

I morgon får jag älgkött. Undrar om frysarna räcker till?

... köpte jag på den franska matmässan i Örebro för några veckor sedan. Vad kombinerar man den bäst med är nu frågan?

Jag konfererade med jobbets italiengourmet Kathrine och hon föreslog en kraftig grönmögelost, alternativt en blåmögelost.

Sen kollade jag med jobbets ostexpert Jörgen och han var också inne på samma linje, en fet grönmögel. Och dessutom ett  gott portvin till detta; Churchill. Fast blir inte portvinet så kraftigt att det dödar fikonmarmeladen? Eller tillför det lite beska också, vilket kan bredda smakupplevelsen?

Det skulle väl kunna bli dessert i så fall?

Eller kan man kombinera med någon god italiensk skinka och göra det till något annat; plock- snackmat,  tillsammans med kex, bröd eller nåt? Eller oststänger? Någon grönsak eller frukt till? Nej inte frukt, det konkurrerar nog med fikonmarmeladen. Kanske inlagda grönsaker? Tips mottages tacksammeligen från folk med mattankar o allmänt stor hunger!

(Uppdaterat: Och varför får jag plötsligt ett antal spamkommentarer på ett inlägg som heter Fikonmarmelad???? Jag har bara publicerat två av dem, resten deletar jag.)

... skulle Suss kalla det här. Himla gott är det, jag äter de med mörk choklad och gubben de med ljus. Mums med espresso.

... vår gamla favoritrestaurang i Arvika har varit en besvikelse de två senaste gångerna vi varit där;  i somras och  häromdagen. Nu går det inte att bortförklara med slumpen längre, något har hänt och det till det sämre, radikalt sämre.



- Underbemannat vilket fick till följd jättelång väntan på både betjäning och mat. Vi fick leta upp servitrisen eftersom hon aldrig ens märkte att vi var där.



- Det regnade in på många uteplatser under taket, så det blev till att flytta omkring för att hålla sig torr.

- Obekväma stolar på uteplatsen.

- Låg klass på maten, exempelvis pommes frites som var som vringula massiva träbitar, med en lite tunn mjuk sträng i mitten

- Pilgrimsmusslor på grönsaksbädd låg på enbart 7 skivor av  rädisor, det är väl ingen grönsaksbädd!.

- Om det är restaurangpriser på maten så ska den också hålla  restaurangkvalitet

- Ventilationen på innedelen av restaurangen väsnades ordentlig, det dundrade hela tiden som om man satt i en fabrikslokal och den gick enligt personalen inte att vrida ner.



- Taket i inneavdelningen ser snyggt ut på håll, men kan ge balansrubbningar när man sitter under det. Det är av blank metall som hela tiden glittrar och fladdrar av speglingen utifrån vattnet. Man måste bara hålla på och titta uppåt, blickarna dras dit, det ger ett lätt okoncentrerat och ointresserat intryck av personen man har på andra sidan bordet. Alla flackar med blicken i fjärran och ser ut som om de önskar sig långt bort. ( Och det kanske de gör också!)

Nu får vi leta upp en ny favvorestaurang i Arvika, kanske på Gate, den ska visst vara bra säger B och L i Leverhögen, de har varit där och ätit.

Det är inte särskilt mycket kött i en hamburgare, bara en tunn flisa och en så massa bröd. För min del brukar det vara lagom att äta den på bara ett bröd, för att få lite med av köttsmaken och jag blir mätt på det. Det andra brödet slänger jag. Det här var nödproviant på hemvägen från Örebro. Jag stannade på Mac Donalds i Kristinehamn. Där håller skylten på taket förresten på att ramla ner genom taket, den ligger i ett stort hål, det måste regna in.

... är ett suveränt matbröd. Det är en tunn kaka som steks på het plåt i väldigt varm ugn här i västra Värmland. Jag kan inte baka kaka och jag tror inte man kan lära sig det här heller om man inte växt upp med det. Fantastiskt som matsäcksbröd, det blir aldrig blött och kletigt. Rolands mamma bakar det fortfarande och det är guld värt, mycket uppskattat. Det här är undersidan, den man breder smöret på. Den här var färsk, igår tisdag, det är och har alltid varit bakdagen.

.... blir det väl inte alltid när vi äter nere vid sjön, grillar och så. Men i lördags var det verkligen på den nivån. Det var  ett proffs vid grillen, Marek. När han inte semestrar här så jobbar han på Steigenberger Hotel i Hamburg.

Vi åt först kräftor till förrätt som vi hade med, det var med hattar, sång och hela köret.

Sen grillade Marek kalkon i mindre bitar, chilisås med,  potatissallad med  dill bl.a.,  stekt annanas penslad med jordnötsolja, små stekbananer ( som från början är gröna och ska vara bruna när man lagar till dem).

Hur gott som helst:

... är ett oumbärligt hjälpmedel för oss som gärna ägnar oss åt matpornografi!!!


Här beskrivs bra restauranger. Waterside i Töcksfors är med i boken och det var där vi köpte den.

... på Bergvik har fryst färs av  hästkött. Just hästkött skulle jag inte vilja äta om det är närproducerat. Undrar om någon verkligen köper malt hästkött? Och jag undrar vad man gör av det? Fast det blir väl en hel del sånt förstås, det är ju nära till travbanan.  I den här disken kan ju gömmas ett antal grusade förhoppningar i travvärlden.  Minns att jag gillade rökt hästkött som pålägg när jag var liten, det hade gult fett, smakade kraftigt men lite sötaktigt. Nu skulle jag inte klara av att äta det alls. Skulle kännas som kannibalism eller något ditåt. Som att äta någons familjemedlem.

... är det i raggmunksmeten istället för vetemjöl, alltså funkar den för glutenintoleranta. Svar på Selmas fråga från  förrförra inlägget.

.... nog aldrig. Det här är det närmaste han kommer: raggmunk. (Undrar hur någon kunde hitta på ett sånt ord som beteckning på en maträtt??? Vadå munk? Vadå ragg? Fast munk är förstås en annan beteckning på pannkaka och ragg kan komma av riva)  Jag hittade den här burken hos Richard på affären, Ica Sillerud. Och det är vansinnigt gott att steka raggmunk av  smeten som verkligen innehåller riven potatis. Så vitt jag kan se är den dessutom glutenfri. Passar utmärkt till antingen bacon eller stekt fläsk och hemkokt lingonsylt. Vi har  ätit två dagar i rad nu. Smakar mycket bättre än den  torkade påsvarianten vi testade förut. Den här burken rekommenderas!

Just nu ser vi Gokväll på svt 1 och ser alltså Micke laga mat, från Ockelbo. Det är Majs Malin i Signebyns gubbe, nygifta och så. Han grillar och kommer tillbaka igen. Se på det!

Igår lördag kom säsongens första leverans av vit nyskördad sparris från Tyskland. Tack för den Herr H med fru / flickvän! Jag hoppas att det kommer mer så småningom. Det är bara suveränt att få möjlighet att äta färsk sparris direktleverad från odlingsplatserna. Den har inte legat i någon grönsaksdisk i flera dagar och torkat. Sparris som ska fraktas eller förvaras bör hanteras med vått tyg omkring och så i plast.

Lärare måste ju alltid hålla på och  undervisa så nu kommer en liten sparris-skola:

Sparrisen är spröd och går lätt av när man skalar den så det är lättast att lägga den på ett skärbräde och skala med potatisskalare så här, från nedanför knoppen och neråt. Knoppen ska inte skalas alls.


Det är ett tålamodsprövande arbete, men man måste vara rätt noga för att få bort alla hårda hinnor.


Sen måste man skölja knopparna förstås för det kan gömma sig små sandkorn på dem och här är det fritt fram för associationer ;-))


Förr så köpte jag tunnare sparris och trodde att den var godast, men det är den inte. Den här tjockleken är den ultimata tycker jag. Den har alltså varit tjockare före skalningen.

Så här mycket gjorde jag i ordning åt mig o gubben. Sen står det i alla kokböcker att man ska bunta den och koka, men det gör jag inte. Jag bara delar dem rakt av en gång och häller ner dem i kokande vatten. Koktiden ska enligt kokboken vara 20 - 40 minuter beroende på hur färska de är. Det är alldeles för mycket. Sladdrig sparris är förfärlig, det ska vara tuggmotstånd kvar. Jag testar hela koktiden genom att sticka med gaffel och den här kokade ungefär 5 minuter.

Vi åt den med rökt skinka och smör och bröd. Man kan använda sånt där rinnande smör i flaska, det funkar, fast vanligt smör i paket är nog bäst. Det kan vara mjukrört till smält, men inte brynt. En god variation är förstås hollandaisesås till, men jag tycker att den tar bort lite av sparrissmaken. Med smör är det bäst. Ett vitt vin till är ok och det ska inte vara det allra torraste eller tunnaste utan ha lite blommig rundning som går runt i munnen stund när man dricker det. Vi hade sparat en flaska Kallfelz Rivaner till det här tillfället. Men det är i torraste laget och finns ju inte heller att köpa på Systemet.

Den här sparrisen smakade helt fantastiskt, den är alltid godast i början av säsongen!