Skolans dilemma 2
Jag hoppas jag har fel, men jag är övertygad om att det finns barn och ungdomar som verkligen inte vill gå i skolan för att inhämta kunskap, (fast det skulle Skolverket förneka, till och med under allvarliga hot, exempelvis om utlokalisering!) Jag tänker mig att de finns mest i områden med många fattiga och marginaliserade människor i utkanten av de större städerna. Här finns unga människor som har fattat att med dåliga svenskkunskaper, halvdana betyg, lite föräldrastöd och dåligt nätverk i jobbjakten så är chanserna till att nå framgång, få bra lön, goda framtidsutsikter och ett trevligt jobb nästan obefintliga. Det som återstår är att pendla mellan AMS-insatser-sjukskrivningar-tillfälliga påhugg-socialbidrag-städjobb-svarta krogjobb osv.
Samtidigt så kommer de i kontakt med äldre ungdomar som har struntat i skolan och istället tidigt satsat på en kriminell karriär. Dessa har fina bilar, snygga tjejer, rör sig självsäkert i gäng, går på bra krogar, reser till Thailand, ser ut att slippa jobba hårt. (De som har misslyckats i sin kriminella karriär och sitter inburade syns ju inte ute och det kan ju snedvrida bilden lite). För en del ungdomar så är inte valet svårt. Man väljer hellre på ett tidigt stadium att satsa på den kriminella karriären. För här finns större chanser att åtminstone på kort sikt få pengar, status och lyx och detta fantastiska att kunna röra sig ute på stan som en kung!! Nån som andra ser upp till ! Han som har lyckats.! Eventuella besök som de här eleverna gör i skolan handlar väl mest om att komma till ett ställe där man kan träffa kompisar och få en bit mat.
För det verkar ju vara något slags karriär i den kriminella världen också. Man börjar med småstölder och villainbrott. Går sedan vidare mot att man med hjälp av tålmodigt "trial and error" och goda mentorer (ja, "onda" då ,ska väl jag säga som inte är kriminell!) lär sig att utföra de mer lönsamma brotten så som rån mot banker och värdetransporter. För det verkar vara så att den typen av brott kräver en hel del yrkeskunskap av utövaren och inte minst hög social kompetens för att få en grupp att tajma in hela projektet och få rätt man på rätt plats så att säga och få alla att hålla tyst både före och efter. Det handlar om att bygga nätverk av yrkesskickliga. Under lärotiden så slipper man ta studielån för brott ofta redan på ett tidigt stadium lönande.
Några år i fängelse är väl nåt som en yrkeskriminell måste kalkylera med, men för den som är framgångsrik så kan nog det kriminella livet ändå sammantaget bjuda fördelar. Man kanske slipper mycket av den sveda och värk som slitiga och lågavlönade jobb för med sig. Fängelsetiden kanske kan ses som en vilo- och fortbildningsperiod då man lär känna nya experter i branschen och får ett större nätverk. Nackdelen är väl i så fall svårigheterna att upprätthålla ett fungerande familjeliv med så lång frånvaro.
Nej, jag är inte ute efter att popularisera kriminalitet. Jag försöker bara se livet ur en del förortsungdomars perspektiv och sätta ord på det jag ser. Jag försöker förstå hur det kan komma sig att människor väljer kriminalitet före ett vanligt hederligt trevligt Svensson-liv. För någonstans på vägen är det ju ändå ett val som en människa har gjort. Kanske skulle ungdomarnas eget perspektiv finnas med när lagstiftarna ylar av besvikelse över att inte 50 % väljer högskoleutbildning och att det individuella programmet på gymnasiet har blivit ett av de största, att avhopparna är så många, att så många inte når målen i grundskolan
Samtidigt så kommer de i kontakt med äldre ungdomar som har struntat i skolan och istället tidigt satsat på en kriminell karriär. Dessa har fina bilar, snygga tjejer, rör sig självsäkert i gäng, går på bra krogar, reser till Thailand, ser ut att slippa jobba hårt. (De som har misslyckats i sin kriminella karriär och sitter inburade syns ju inte ute och det kan ju snedvrida bilden lite). För en del ungdomar så är inte valet svårt. Man väljer hellre på ett tidigt stadium att satsa på den kriminella karriären. För här finns större chanser att åtminstone på kort sikt få pengar, status och lyx och detta fantastiska att kunna röra sig ute på stan som en kung!! Nån som andra ser upp till ! Han som har lyckats.! Eventuella besök som de här eleverna gör i skolan handlar väl mest om att komma till ett ställe där man kan träffa kompisar och få en bit mat.
För det verkar ju vara något slags karriär i den kriminella världen också. Man börjar med småstölder och villainbrott. Går sedan vidare mot att man med hjälp av tålmodigt "trial and error" och goda mentorer (ja, "onda" då ,ska väl jag säga som inte är kriminell!) lär sig att utföra de mer lönsamma brotten så som rån mot banker och värdetransporter. För det verkar vara så att den typen av brott kräver en hel del yrkeskunskap av utövaren och inte minst hög social kompetens för att få en grupp att tajma in hela projektet och få rätt man på rätt plats så att säga och få alla att hålla tyst både före och efter. Det handlar om att bygga nätverk av yrkesskickliga. Under lärotiden så slipper man ta studielån för brott ofta redan på ett tidigt stadium lönande.
Några år i fängelse är väl nåt som en yrkeskriminell måste kalkylera med, men för den som är framgångsrik så kan nog det kriminella livet ändå sammantaget bjuda fördelar. Man kanske slipper mycket av den sveda och värk som slitiga och lågavlönade jobb för med sig. Fängelsetiden kanske kan ses som en vilo- och fortbildningsperiod då man lär känna nya experter i branschen och får ett större nätverk. Nackdelen är väl i så fall svårigheterna att upprätthålla ett fungerande familjeliv med så lång frånvaro.
Nej, jag är inte ute efter att popularisera kriminalitet. Jag försöker bara se livet ur en del förortsungdomars perspektiv och sätta ord på det jag ser. Jag försöker förstå hur det kan komma sig att människor väljer kriminalitet före ett vanligt hederligt trevligt Svensson-liv. För någonstans på vägen är det ju ändå ett val som en människa har gjort. Kanske skulle ungdomarnas eget perspektiv finnas med när lagstiftarna ylar av besvikelse över att inte 50 % väljer högskoleutbildning och att det individuella programmet på gymnasiet har blivit ett av de största, att avhopparna är så många, att så många inte når målen i grundskolan
Mobbning i skolan 3
Du har rätt Annaa M i Din kommentar till mitt förra inlägg om mobbning. Mobbarna har större självsäkerhet än de mobbade, det syns också i Raundalen / Olweus forskning, jag glömde det.
Sen är det inte bara det att det inte är "upplyftande" för lärare att ta itu med sociala problem hos eleverna. Vi måste erkänna som det är; vi kan inte, vi saknar kunskap om detta. Vi är pedagoger och skolan är en pedagogisk institution uppbyggd utifrån att vi ska syssla med kunskapsförmedling. Sen har det ju alltid varit en diskussion huruvida det ska vara så, men det är väl ett annat spår.
Sen är det inte bara det att det inte är "upplyftande" för lärare att ta itu med sociala problem hos eleverna. Vi måste erkänna som det är; vi kan inte, vi saknar kunskap om detta. Vi är pedagoger och skolan är en pedagogisk institution uppbyggd utifrån att vi ska syssla med kunskapsförmedling. Sen har det ju alltid varit en diskussion huruvida det ska vara så, men det är väl ett annat spår.
Mobbning i skolan 2
Annaa M har kommenterat mitt inlägg om mobbning och jag väljer att föra min del av dialogen här.
Vi beskriver olika skolvärldar Du och jag. Det Du beskriver skulle inte kunna hända på min skola, det är jag övertygad om. Jag tror att det kan vara så att skolkulturen kan vara mycket olika på olika skolor. Men jag vet inte hur det är på andra ställen. Jag kan inte försvara alla kollegor, jag bara redovisar erfarenheten bland de lärare jag känner till. Vår skola har nyss haft skolverksbesök o vi fick beröm just för elevernas trygghet och hanterandet av relationer. (Däremot fick vi på moppe för en hel del annat ¨så det är inte världens bästa skola) Men vi har också förmånen av att ha en förhållandevis hög personaltäthet.
Varför förstår inte lärare? är Din fråga. Jag försökte ge en bild av vår arbetssituation i mitt förra inlägg; en bild av hur massivt många elevkontakter jag som lärare har varje dag. Det är inte så lätt att sovra och gallra rätt i det flödet om jag inte får ganska tydliga signaler. Föräldern har en annan situation, få barn under lång tid hemma. Som lärare har jag inräknat våra rastvakter kanske 50 kortare elevkontakter varje dag och några längre. Då är det svårt att urskilja mönster som ska varna för mobbning om jag inte får hjälp med det. Och det är här jag är beroende av att föräldrar ringer mig direkt och berättar om de är fundersamma. Och det är här jag är beroende av att barnen använder rätt ord för att beskriva sin situation så att jag förstår att något är fel.
Att en mobbad elev ska byta skola är normalt sett fel (om det inte är ett önskemål från elev o föräldrar). Magne Raundalen och Dan Olweus, skolforskare i Norge, vände på steken och satte en assistent att följa mobbarna istället för att hänga honom på den mobbade eleven. De avlivar också en fördom i sin forskning och konstaterar att det finns inga belägg för att det skulle vara synd om mobbarna. Mobbarna är inte mer illa hanterade av livet än andra barn. Och även om så vore så ger det inte rätt att pina andra. Det är självklart skolan som ska ha de medel och de instrument som behövs för att hindra mobbning. Och det med hjälp av föräldrarna, men det kan inte ytterst bli föräldrarnas ansvar. Skolan måste kunna erbjuda alla barn en trygg miljö oavsett om en del barn kommer till oss med föräldrar som motarbetar skolans intentioner eller inte orkar ta hand om sina barn.
De elever som Du väljer att kalla "knäppgökar" får inte heller mobbas, det finns inga undantag för någon, inte heller för elever som är uppenbart elaka mot andra barn. Inte ens "elakingar" får mobbas.
Vi beskriver olika skolvärldar Du och jag. Det Du beskriver skulle inte kunna hända på min skola, det är jag övertygad om. Jag tror att det kan vara så att skolkulturen kan vara mycket olika på olika skolor. Men jag vet inte hur det är på andra ställen. Jag kan inte försvara alla kollegor, jag bara redovisar erfarenheten bland de lärare jag känner till. Vår skola har nyss haft skolverksbesök o vi fick beröm just för elevernas trygghet och hanterandet av relationer. (Däremot fick vi på moppe för en hel del annat ¨så det är inte världens bästa skola) Men vi har också förmånen av att ha en förhållandevis hög personaltäthet.
Varför förstår inte lärare? är Din fråga. Jag försökte ge en bild av vår arbetssituation i mitt förra inlägg; en bild av hur massivt många elevkontakter jag som lärare har varje dag. Det är inte så lätt att sovra och gallra rätt i det flödet om jag inte får ganska tydliga signaler. Föräldern har en annan situation, få barn under lång tid hemma. Som lärare har jag inräknat våra rastvakter kanske 50 kortare elevkontakter varje dag och några längre. Då är det svårt att urskilja mönster som ska varna för mobbning om jag inte får hjälp med det. Och det är här jag är beroende av att föräldrar ringer mig direkt och berättar om de är fundersamma. Och det är här jag är beroende av att barnen använder rätt ord för att beskriva sin situation så att jag förstår att något är fel.
Att en mobbad elev ska byta skola är normalt sett fel (om det inte är ett önskemål från elev o föräldrar). Magne Raundalen och Dan Olweus, skolforskare i Norge, vände på steken och satte en assistent att följa mobbarna istället för att hänga honom på den mobbade eleven. De avlivar också en fördom i sin forskning och konstaterar att det finns inga belägg för att det skulle vara synd om mobbarna. Mobbarna är inte mer illa hanterade av livet än andra barn. Och även om så vore så ger det inte rätt att pina andra. Det är självklart skolan som ska ha de medel och de instrument som behövs för att hindra mobbning. Och det med hjälp av föräldrarna, men det kan inte ytterst bli föräldrarnas ansvar. Skolan måste kunna erbjuda alla barn en trygg miljö oavsett om en del barn kommer till oss med föräldrar som motarbetar skolans intentioner eller inte orkar ta hand om sina barn.
De elever som Du väljer att kalla "knäppgökar" får inte heller mobbas, det finns inga undantag för någon, inte heller för elever som är uppenbart elaka mot andra barn. Inte ens "elakingar" får mobbas.
Mobbning i skolan 1
Det finns fenomen i skolvärlden som är svåra att förstå.
Att mobbning förekommer är sant. Men jag förstår inte att så många undersökningar visar att elever upplever sig ha berättat för lärare om mobbning och sen har läraren inte gjort nåt.
Alla kollegor jag känner skulle omedelbart när en elev säger att den blir mobbad ingripa och göra det direkt och resolut. Att vi sen inte har de instrument vi skulle behöva för att nå önskat resultat alla gånger är en annan femma. Men alla kollegor skulle i alla fall försöka med alla till buds stående medel.
Men detta att så många elever påstår sig ha anmält mobbningen till lärare och de bara struntat i det hela är obegripligt för mig. Har ibland tänkt att eleverna kan ha använt fel ord, Vi lärare har inte förstått. Vi hör ju flera gånger om dagen elever som säger nåt i stil med ; "Han var dum mot mig", "Han bråkade med mig" eller liknande. Vi försöker rätta till det som eleverna säger så gott vi kan. Men detta är uttryck som vi inte tolkar som mobbning.
Fast en ev. mobbad elev vet ju inte hur många gånger per dag vi hör detta och tror kanske att de med uttrycket "han bråkade med mig" har anmält att de blivit mobbade.
Det finns ju mycket bråk på en skolgård som inte är mobbning utan bara vanliga dispyter mellan jämbördiga parter.
Jag har för säkerhets skull börjat "utbilda" mina elever i rätt språkbruk när det gäller mobbning och hur viktigt det är att använda ordet "mobbad" om det är det man vill berätta så att omgivningen kan förstå. Vi pratar om skillnaden mellan vanligt bråk och mobbning, den skillnaden är ofta diffus för eleverna. En del uppfattar allt bråk som mobbning. En del elever uppfattar inte alls att det egna agerandet är en del av bråket utan ser bara motpartens "elakheter".
Att mobbning förekommer är sant. Men jag förstår inte att så många undersökningar visar att elever upplever sig ha berättat för lärare om mobbning och sen har läraren inte gjort nåt.
Alla kollegor jag känner skulle omedelbart när en elev säger att den blir mobbad ingripa och göra det direkt och resolut. Att vi sen inte har de instrument vi skulle behöva för att nå önskat resultat alla gånger är en annan femma. Men alla kollegor skulle i alla fall försöka med alla till buds stående medel.
Men detta att så många elever påstår sig ha anmält mobbningen till lärare och de bara struntat i det hela är obegripligt för mig. Har ibland tänkt att eleverna kan ha använt fel ord, Vi lärare har inte förstått. Vi hör ju flera gånger om dagen elever som säger nåt i stil med ; "Han var dum mot mig", "Han bråkade med mig" eller liknande. Vi försöker rätta till det som eleverna säger så gott vi kan. Men detta är uttryck som vi inte tolkar som mobbning.
Fast en ev. mobbad elev vet ju inte hur många gånger per dag vi hör detta och tror kanske att de med uttrycket "han bråkade med mig" har anmält att de blivit mobbade.
Det finns ju mycket bråk på en skolgård som inte är mobbning utan bara vanliga dispyter mellan jämbördiga parter.
Jag har för säkerhets skull börjat "utbilda" mina elever i rätt språkbruk när det gäller mobbning och hur viktigt det är att använda ordet "mobbad" om det är det man vill berätta så att omgivningen kan förstå. Vi pratar om skillnaden mellan vanligt bråk och mobbning, den skillnaden är ofta diffus för eleverna. En del uppfattar allt bråk som mobbning. En del elever uppfattar inte alls att det egna agerandet är en del av bråket utan ser bara motpartens "elakheter".
Fredagar är bäst!
Idag är fredag, min bästa daga i veckan!. Först en suverän dag på jobbet. Jag får vara kvar i min fantastiska klass hela dagen, slipper springa runt som en skållad råtta till olika elevgrupper. Eleverna i de andra grupperna är också snälla och rara men jag vill inte ha en kringflackande tillvaro. Jag är nog mer åt det "Waldorfska" lärarhållet. Jag vill bygga upp min grupp länge och tålmodigt och sedan jobba utifrån gruppen i undervisningen. Varken gruppen eller dess ledare är egentligen utbytbara känns det som. Små barn ska inte hystas runt i olika grupperingar. De behöver få ro.
Först alltså en skön dag på jobbet, sen komma hem, äta lite, kanske vila middag. Idag har jag förberett en liten dessert för kvällens matövningar hos Diether. Spännande att se vad han bjuder på idag.
Först alltså en skön dag på jobbet, sen komma hem, äta lite, kanske vila middag. Idag har jag förberett en liten dessert för kvällens matövningar hos Diether. Spännande att se vad han bjuder på idag.
Små steg i matteundervisningen= rätt!
Det funkade alltså med tiotalsövergångarna, åtminstone så långt. Nu har vi repeterat 10-kompisar ett par dagar så det satt i ryggmärgen. Då var det spännande att se om det nu skulle fungera som strategi med nedräkning från hela tiotal; typ 30 - 4 = 6 eftersom fyrans tiokompis är 6. ALLA säger ALLA tog det, svalde med hull och hår! Även de som nybörjartesterna visar är i riskzon för svårigheter här. Det är ändå ett resonemang som är rätt komplicerat med flera tankeled och det brukar vara svårt. Först ska man veta att man hamnar på ett tiotal lägre än det man utgår ifrån i uppgiften, sen ska man hålla ordning på detta med tiokompisar.
Vi började med "brun låda"-uppgifter idag och barnen är jätteentusiastiska! Kastar sig över jobbet och vill inte ha rast. Två stycken kom in på lunchrasten och ville ha matte istället! Men det fick dom inte. I skolan har vi lag på att man måste vara ute och frysa i alla väder, riktigt plågas så att man har förstånd på att uppskatta vuxenlivet sen när man får vara inne så mycket man vill. Och ha det varmt och skönt. Åtminstone på toaletten!
Vi började med "brun låda"-uppgifter idag och barnen är jätteentusiastiska! Kastar sig över jobbet och vill inte ha rast. Två stycken kom in på lunchrasten och ville ha matte istället! Men det fick dom inte. I skolan har vi lag på att man måste vara ute och frysa i alla väder, riktigt plågas så att man har förstånd på att uppskatta vuxenlivet sen när man får vara inne så mycket man vill. Och ha det varmt och skönt. Åtminstone på toaletten!
It-samhälle= sämre skolprestationer. SÅ KORKAT!
Läste precis en insändare i Nya Wermlandstidningen om att de sjunkande skolprestationerna i Sverige berodde på it-samhället. Insändaren ondgjorde sig över att datorer o sånt var roligare än skolarbete. Så nu skulle it-samhället bestraffas på olika sätt. SÅ KORKAT TÄNKT! Antagligen tycker den här personen också att den ökande fetman i Sverige måste bero på att vi har så mycket god mat i landet och att botemedlet måste vara att bestraffa särskilt duktiga kockar och skickliga matproducenter. Resonemanget är så korttänkt så man vill bara bränna upp tidningen........!
Jag vet vad det beror på att det ser ut som om skolprestationerna sjunker. Skolverket står för mätningarna av vad eleverna kan (eller om man så vill - inte kan). Skolverket har en bestämd uppfattning om vad vi borde undervisa om och de tror också att vi undervisar om det. Men det gör vi inte. Och det ska det svenska folket vara väldigt tacksamma för att vi inte gör. För Skolverkets uppfattning om vad som är rätt och fel i undervisningssammanhang skiftar med de tjänstemän som för tillfället är tongivande på verket. Vi lärare försöker envist att hålla kvar de gedigna grundkunskaper i skolämnena och för det får vi ta emot mycket spott och spe både från media och "pedagogiska tillfällighetsförståsigpåare". Men vi börjar bli ganska härdade och tar smällarna. För vi vet att vi har rätt och det vet föräldrarna också. Vi har deras stöd. Men för att blidka Skolverket o nödtorftigt följa deras förordningar så måste vi ha ett spel för gallerierna och det tar en del tid från vettigt skolarbete tyvärr. Så där tappar vi en del det ska erkännas.
Jag vet vad det beror på att det ser ut som om skolprestationerna sjunker. Skolverket står för mätningarna av vad eleverna kan (eller om man så vill - inte kan). Skolverket har en bestämd uppfattning om vad vi borde undervisa om och de tror också att vi undervisar om det. Men det gör vi inte. Och det ska det svenska folket vara väldigt tacksamma för att vi inte gör. För Skolverkets uppfattning om vad som är rätt och fel i undervisningssammanhang skiftar med de tjänstemän som för tillfället är tongivande på verket. Vi lärare försöker envist att hålla kvar de gedigna grundkunskaper i skolämnena och för det får vi ta emot mycket spott och spe både från media och "pedagogiska tillfällighetsförståsigpåare". Men vi börjar bli ganska härdade och tar smällarna. För vi vet att vi har rätt och det vet föräldrarna också. Vi har deras stöd. Men för att blidka Skolverket o nödtorftigt följa deras förordningar så måste vi ha ett spel för gallerierna och det tar en del tid från vettigt skolarbete tyvärr. Så där tappar vi en del det ska erkännas.
Tiotalsövergångar nattetid....!
Nu somnar jag inte heller! Fast jag har försökt länge o väl. I brist på bättre så sysslar visst hjärnan helt oombedd med tiotalsövergångar! Jag har snöat inne på dem totalt! Sa idag till mina erfarna duktiga kollegor att jag snart skulle komma för konsultation i ärendet ; hur gör ni med tiotalsövergångarna? Och i vilken ordning lär ungarna sig och vad fastnar de på när de fastnar? Jag började idag med att kolla upp och träna 10 kompisar, alltså att de kan alla tal som tillsammans blir tio. Förvånansvärt många kunde det bra, jag trodde de hade glömt bort. Några hade missar men det var bara enstaka. Det var rätt ände att börja i, det är jag i alla fall säker på. Sen blir det neråt från hela tiotal.
Fast jag ligger inte vaken p.g.a. tiotalsövergångarna. Så bekymmersamma är de inte. Det är bara kroppen som har vant sig vid en annan dygnsrytm under lovet, med nattvak och förmiddags-sovning. Och då väljer hjärnan liksom i total anarki vad den ska syssla med, när den ändå ligger vaken. Obetald övertid är det väl då. Fast det är det fler som sysslar med. Gubben äter nåt kolestrolsänkande och drömmer de mest fantastiska mardrömmar. Imorse berättade han att han drömt att han börjat med jordbruket igen och att han och Olle Jakobsson hade kört sönder en dyrbar skördetröska som var Rolands och det innan den ens var betald! Och dom hade åkt med den till Arvika tror jag, ja, det var helt vansinnigt huvudlöst ihopkommet. Vi fnissade glatt åt det hela till frukosten. Nu får jag väl berätta om mina tiotalsövergångar imorgon bitti. Fast det blir nog inte lika fnissigt
Fast jag ligger inte vaken p.g.a. tiotalsövergångarna. Så bekymmersamma är de inte. Det är bara kroppen som har vant sig vid en annan dygnsrytm under lovet, med nattvak och förmiddags-sovning. Och då väljer hjärnan liksom i total anarki vad den ska syssla med, när den ändå ligger vaken. Obetald övertid är det väl då. Fast det är det fler som sysslar med. Gubben äter nåt kolestrolsänkande och drömmer de mest fantastiska mardrömmar. Imorse berättade han att han drömt att han börjat med jordbruket igen och att han och Olle Jakobsson hade kört sönder en dyrbar skördetröska som var Rolands och det innan den ens var betald! Och dom hade åkt med den till Arvika tror jag, ja, det var helt vansinnigt huvudlöst ihopkommet. Vi fnissade glatt åt det hela till frukosten. Nu får jag väl berätta om mina tiotalsövergångar imorgon bitti. Fast det blir nog inte lika fnissigt
Oj,så trött första dan på jobbet!!
Segt är bara förnamnet på den här dagen, den första efter lovet! Jag har verkligen varit trött! Och stressigt blev det eftersom jag inte var på skolan igår och förberedde. Men samtidigt är det roligt att träffa barnen igen. Jag har en suverän klass! De har så mycket att berätta om sitt jullov! Tack o lov så har vi haft ett bra jullovsväder så barnen har kunnat vara ute mycket.
Vi har fått en ny rektor också och det är vi glada för. Vår energiska och driftiga förvaltningschef May Bjerklund presenterade honom idag på eftermiddagen; Nils-Gustav Nilsson, f.d. militär, boende i tegelvillan i Knöstadkorset. Vi tror att detta är första steget mot att få ordning på vår skola, nu återstår bara att krysta fram en organisation som kan fungera och att få de lokaler som behövs.
Jag läste någonstans om en förvaltning som inte lyckats uträtta något och som ursäktade sig med att man omorganiserat sig och flyttat. Jag undrar om det skulle duga att vi sa så: Vi har inte lyckats lära barnen något de senaste åren för vi har omorganiserat oss och inte haft någon långsiktig lösning på rektorsfrågan och vi har inte lokaler som räcker till och de lokaler vi har är mögliga och läcker in vatten och en del av oss byter undervisningslokal en gång om dagen för att barnen ska få se dagens ljus någon gång eftersom de undervisas i en fönsterlös korridor!
Vi har fått en ny rektor också och det är vi glada för. Vår energiska och driftiga förvaltningschef May Bjerklund presenterade honom idag på eftermiddagen; Nils-Gustav Nilsson, f.d. militär, boende i tegelvillan i Knöstadkorset. Vi tror att detta är första steget mot att få ordning på vår skola, nu återstår bara att krysta fram en organisation som kan fungera och att få de lokaler som behövs.
Jag läste någonstans om en förvaltning som inte lyckats uträtta något och som ursäktade sig med att man omorganiserat sig och flyttat. Jag undrar om det skulle duga att vi sa så: Vi har inte lyckats lära barnen något de senaste åren för vi har omorganiserat oss och inte haft någon långsiktig lösning på rektorsfrågan och vi har inte lokaler som räcker till och de lokaler vi har är mögliga och läcker in vatten och en del av oss byter undervisningslokal en gång om dagen för att barnen ska få se dagens ljus någon gång eftersom de undervisas i en fönsterlös korridor!
FUSK!
Ok, jag har fuskat. Jag var inte på skolan idag, och förberedde morgondagens lektioner som jag hade tänkt. Denna sista lediga dagen på lovet kändes lite helig och den fick bli hemma. Märker nu att stresshormonerna börjar gå ur kroppen och jag sover jättemycket på ett dygn; 10-12 timmar. Jag känner igen det. Så här blir det alltid på längre lov efter några dagars rejäl nertrappning. Om det finge hålla på så här så skulle jag sova mycket någon vecka, upp till 14 dagar innan det är som vanligt igen. Det är väl därför lärare har lov antar jag. Stressnivåerna i lärarjobbet är höga har man visst forskat fram. Det krävs en 100-procentig närvaro för att leda 14 - 25 st 7-8-åringar och gränsen mellan arbetsro och kaos är som att balansera på en smal egg. Rasterna under dagen går för min del nästan alltid till att förbereda nästa arbetspass, så där blir ingen tid för återhämtning. Allt måste vara väl förberett. Så många barn kan inte vänta många sekunder innan lugnet är förlorat. En av hemligheterna bakom arbetsro i klassen är just minutiösa förberedelser. Men det ska bli roligt att börja igen imorgon. Nu börjar vår "tyska" period. Nu byter vi engelskan mot tyska som språk i samlingen o i pausgympan. Undrar om de kommer ihåg något sen vår förra tyska period, denna tiden förra året. Den varar fram till påsk, sen är det engelska igen. Det står inget om tyska i kursplanerna men jag tycker det är kul och ungarna också och föräldrar och rektor har sagt ja. Så då får det bli så. Momenten som tyskan ingår i finns ju ändå så det tat ingen tid från annat.
Tiotalsövergångar o vargmöte
Eftersom gubben var på vargmöte så fick jag jobba ifred med mattearbetsschemat hela kvällen också. Det är perfekt att breda ut allting i gästrummet och få tid att TÄNKA färdigt Då faller en del på plats och jag vet i alla fall något om vad jag ska göra. Men fortfarande är mycket oklart. Jag letar hela tiden efter intuitionen som ska säga mig hur jag ska ta mig an detta med tiotalsövergångar. Jag har fått för mig att det är grundläggande för fortsättningen av elevernas matte och jag vill att det ska bli bra. Det finns forskning som tyder på att om eleverna missar i nationella proven i årskurs 5 så är det bl.a. tiotalsövergångar som inte är klara. Det går tydligen att kamoflera under några år att detta område inte är helt klart.
Jag har i alla fall gjort en uppdelning nu. Först blir det från helt tiotal neråt och upp till helt tiotal typ 30 - 3 = 27 och 26 + 4 = 30. Sen blir det att mellanlanda på helt tiotal enkla tal typ 29 + 4 = 30 + 3 och samma sak i subtraktion. Sen lite svårare tal. En hel del görs med övningar praktiskt och tillsammans med lab o spel. Men nu återstår jobbet att märka upp allt o föra in på arbetsscheman som de prickar av sen i sin planeringsbok.
Det var inte alldeles ensamt och tyst hela kvällen. Gunilla ringde och vi pratade bort en stund, sen ringde Lennart Karlsson Töcksfors ocj pratade en stund om jägarexamenskurs som han har nu.
Ja, vargmöte låter väl konstigt men det betyder inte att gubben träffar vargar alltså. Vargmöte har blivit ett begrepp i vårt hus för alla möten och träffar som har med rovdjursfrågor att göra. Roland är ju via sitt jaktintresse engagerad. Ikväll var det alltså Grimsös forskare Jens Karlsson som hade kallat till ett möte i Östervallskog ang. varg i kommunen. Som vanligt är resultatet bara dystert och fortfarande inget gehör för önskemål från lokalbefolkningen; ingen märkning för vargtelefon, ingen märkning med den gamla säkrare utrustningen, inga bevis för inavelseffekter ändå går forskarna hela tiden ut med det, inga bevis för någon omfattande tjuvjakt ändå antyder man hela tiden det så fort de här rackliga sändarna slutar fungera!! Man envisas med att bara erkänna de vargar som är individuellt kända. De andra existerar inte. Hopplöst att räkna på det viset när det nu är så många och stammen växer med rekordmånga föryngringar; 15 st i år. Dystert är det! Hoppas regeringen förlorar makten i valet, det är vårt enda hopp.
Jag har i alla fall gjort en uppdelning nu. Först blir det från helt tiotal neråt och upp till helt tiotal typ 30 - 3 = 27 och 26 + 4 = 30. Sen blir det att mellanlanda på helt tiotal enkla tal typ 29 + 4 = 30 + 3 och samma sak i subtraktion. Sen lite svårare tal. En hel del görs med övningar praktiskt och tillsammans med lab o spel. Men nu återstår jobbet att märka upp allt o föra in på arbetsscheman som de prickar av sen i sin planeringsbok.
Det var inte alldeles ensamt och tyst hela kvällen. Gunilla ringde och vi pratade bort en stund, sen ringde Lennart Karlsson Töcksfors ocj pratade en stund om jägarexamenskurs som han har nu.
Ja, vargmöte låter väl konstigt men det betyder inte att gubben träffar vargar alltså. Vargmöte har blivit ett begrepp i vårt hus för alla möten och träffar som har med rovdjursfrågor att göra. Roland är ju via sitt jaktintresse engagerad. Ikväll var det alltså Grimsös forskare Jens Karlsson som hade kallat till ett möte i Östervallskog ang. varg i kommunen. Som vanligt är resultatet bara dystert och fortfarande inget gehör för önskemål från lokalbefolkningen; ingen märkning för vargtelefon, ingen märkning med den gamla säkrare utrustningen, inga bevis för inavelseffekter ändå går forskarna hela tiden ut med det, inga bevis för någon omfattande tjuvjakt ändå antyder man hela tiden det så fort de här rackliga sändarna slutar fungera!! Man envisas med att bara erkänna de vargar som är individuellt kända. De andra existerar inte. Hopplöst att räkna på det viset när det nu är så många och stammen växer med rekordmånga föryngringar; 15 st i år. Dystert är det! Hoppas regeringen förlorar makten i valet, det är vårt enda hopp.
10-talsövergångar
Hur får man barn att förstå och hantera plus och minus från ett tiotal till ett annat typ 28+ 5= 33 och 64-6= 58?
Just nu sitter jag upphissad i sängen klockan kvart över två på natten och funderar över det. Jag vill använda mig av tre principer; den ena är att landa på det jämna tiotalet först i uträkningen och den andra är att se stratergin över alla tiotal direkt, inte 20talet först, 30talet sen osv. , sedan att ta talområdet 10 till 20 sist. Eftersom jag väljer detta tankesätt så stämmer inga matteböcker så jag får tänka själv när jag gör talen. Ja, sen är det mycket spel, laborativt och samarbetsövningar förstås.
Jag börjar i princip med att repetera tiokompisar alltså typ 2+8 =10, 6+4=10, 10-3=7..Det måste sitta i ryggmärgen tror jag innan man ska tänka på att göra tiotalsövergångar. Kanske landar jag på att några barn fastnar där och behöver mer tid på sig innan de går vidare. Vi kommer att jobba med tiotalsövergångar till februarilovet. Det är ett stort och komplext område föreställer jag mig och som Britt-Louise Teghlander säger så är vår hjärna konstruerad för att ta matte i små steg en bit i taget. inte stora områden på en gång. I matteböckerna tycker jag att detta med tiotalsövergångar går för snabbt förbi. Det innehåller så många olika moment som bygger på varandra.
Just nu sitter jag upphissad i sängen klockan kvart över två på natten och funderar över det. Jag vill använda mig av tre principer; den ena är att landa på det jämna tiotalet först i uträkningen och den andra är att se stratergin över alla tiotal direkt, inte 20talet först, 30talet sen osv. , sedan att ta talområdet 10 till 20 sist. Eftersom jag väljer detta tankesätt så stämmer inga matteböcker så jag får tänka själv när jag gör talen. Ja, sen är det mycket spel, laborativt och samarbetsövningar förstås.
Jag börjar i princip med att repetera tiokompisar alltså typ 2+8 =10, 6+4=10, 10-3=7..Det måste sitta i ryggmärgen tror jag innan man ska tänka på att göra tiotalsövergångar. Kanske landar jag på att några barn fastnar där och behöver mer tid på sig innan de går vidare. Vi kommer att jobba med tiotalsövergångar till februarilovet. Det är ett stort och komplext område föreställer jag mig och som Britt-Louise Teghlander säger så är vår hjärna konstruerad för att ta matte i små steg en bit i taget. inte stora områden på en gång. I matteböckerna tycker jag att detta med tiotalsövergångar går för snabbt förbi. Det innehåller så många olika moment som bygger på varandra.
Det nya svenska språket 2
Det nya svenska språket som är på väg att erövra våra barn och ungdomar kanske inte bara är fel även om det stämmer dåligt med det vi betraktar som god svenska. Jag försöker se det positiva i det hela.
Inslaget av engelska och av bildsymboler gör språket internationellt. Det skrivna kan förstås av många och det är säkert så att barn idag har ett behov av att kommunicera mer internationellt. Här skapar de sitt eget språk, ett språk som fungerar för deras behov av snabb kommunikation över gränserna. Hela fullständiga mening tar för lång tid. Det nya språket kan säkert också berikas med nya gemensamma bildsymboler och globalt kända förkortningar. Kanske skulle vi hjälpa till i den processen i stället för att ignorera den eller bekämpa den. Kanske måste människor i framtiden behärska detta nya internationella it-språk parallellt med andra språk för att inte få leva som analfabeter. Kanske borde vi vi bejaka behovet av vardagskommunikation över gränserna mellan länder och mellan människor. Där går må hända vägen till förståelse och fred på jorden. Med mer vardagskommunikation kan vi minska människors skräck för att "få främlingar i huset bredvid" och istället se nya människor som berikande. Oj,då nu är jag visst på väg att göra en cliff-hanger över till en annan blogg, men den får vänta ett tag. Asch, jag gör väl min cliff-hanger ändå fast istället till det som ska bli nästa blogg och då säger jag så här: Om man är rädd för att få främlingar i huset bredvid så är man ute och cyklar.
Inslaget av engelska och av bildsymboler gör språket internationellt. Det skrivna kan förstås av många och det är säkert så att barn idag har ett behov av att kommunicera mer internationellt. Här skapar de sitt eget språk, ett språk som fungerar för deras behov av snabb kommunikation över gränserna. Hela fullständiga mening tar för lång tid. Det nya språket kan säkert också berikas med nya gemensamma bildsymboler och globalt kända förkortningar. Kanske skulle vi hjälpa till i den processen i stället för att ignorera den eller bekämpa den. Kanske måste människor i framtiden behärska detta nya internationella it-språk parallellt med andra språk för att inte få leva som analfabeter. Kanske borde vi vi bejaka behovet av vardagskommunikation över gränserna mellan länder och mellan människor. Där går må hända vägen till förståelse och fred på jorden. Med mer vardagskommunikation kan vi minska människors skräck för att "få främlingar i huset bredvid" och istället se nya människor som berikande. Oj,då nu är jag visst på väg att göra en cliff-hanger över till en annan blogg, men den får vänta ett tag. Asch, jag gör väl min cliff-hanger ändå fast istället till det som ska bli nästa blogg och då säger jag så här: Om man är rädd för att få främlingar i huset bredvid så är man ute och cyklar.
Det nya svenska språket 1
Jag undrar om vi har ett nytt svenskt språk på väg. Jag funderar utifrån mitt jobb som lärare. Det nya svenska skriftspråket liknar inte det gamla med hela meningar, stor bokstav o punkt. Det bryr sig heller inte om stavning. Det har ingen traditionell grammatik med satsdelar och regler.
Nej, det nya svenska språket är ett chatt-språk; korthugget med enstaka ord till lika delar svenska och engelska, blandat med bildsymboler som finns färdiga på datorn eller som man lägger till manuellt. Man skriver aldrig långt som ett brev där mycket ska rymmas på en gång för att få svar om en månad, utan det är korta meddelanden som man väntar att få svar på inom någon timma. Det här är det språk våra barn och ungdomar tränar på, inte det traditionella skrivna språket. Upplevelser som vi förr fick genom böcker kan man få mer lättillgängligt idag genom film, TV, video, dataspel. Men processen av att skapa den egna upplevelsen inne i huvudet utifrån en läst text blir borta och det komplexa skriftspråket med dess speciella komposition tar stryk. Skolan försöker träna eleverna i det traditionella språket, både i läsning och skrivning men jag har en känsla av att det blir en egen värld frikopplat från det språk eleverna upplever sig ha användning av. Jag tror på kopplingen mellan det muntliga berättande och skriftspråket, koppling åt båda håll så att säga. Det betyder att jag vill ge mina elever chans att berätta ofta, men det känns i svarta stunder som att det är en ojämn kamp mot tidens anda. Sen kan jag också fundera över om jag ska slå pannan blodig mot tiden eller följa med den. Kanske är det nya språket inte enbart fel.
Nej, det nya svenska språket är ett chatt-språk; korthugget med enstaka ord till lika delar svenska och engelska, blandat med bildsymboler som finns färdiga på datorn eller som man lägger till manuellt. Man skriver aldrig långt som ett brev där mycket ska rymmas på en gång för att få svar om en månad, utan det är korta meddelanden som man väntar att få svar på inom någon timma. Det här är det språk våra barn och ungdomar tränar på, inte det traditionella skrivna språket. Upplevelser som vi förr fick genom böcker kan man få mer lättillgängligt idag genom film, TV, video, dataspel. Men processen av att skapa den egna upplevelsen inne i huvudet utifrån en läst text blir borta och det komplexa skriftspråket med dess speciella komposition tar stryk. Skolan försöker träna eleverna i det traditionella språket, både i läsning och skrivning men jag har en känsla av att det blir en egen värld frikopplat från det språk eleverna upplever sig ha användning av. Jag tror på kopplingen mellan det muntliga berättande och skriftspråket, koppling åt båda håll så att säga. Det betyder att jag vill ge mina elever chans att berätta ofta, men det känns i svarta stunder som att det är en ojämn kamp mot tidens anda. Sen kan jag också fundera över om jag ska slå pannan blodig mot tiden eller följa med den. Kanske är det nya språket inte enbart fel.
Det gamla svenska språket 2
Jag minns att jag har haft lärare som hade gåvan att berätta så att det de avsåg att lära ut blev till levande bilder inne i huvudet. (Hoppsan, nu skrev jag "lära ut". Det får vi egentligen inte tala om i skolan idag. Vi lärare lär officiellt inte ut något, det är eleverna som har "lärande" för sig, de "lär in" i en aktiv process, men vårt "utlärande" ses inte längre som något existerande. Det var bara en parentes). En av de här lärarna är Lennart Berendz, lärare i historia vid Karlstads Universitet. Lennart undervisade alltid med stort engagemang och det blev ibland nästan show. Jag minns speciellt ett tillfälle på A-kursen i historia. Vi var många åhörare, nästan hela Eriksson-salen full. Lennart berättade någon episod där en flicka blev bortrövad från ett slott. Under tiden han berättade så blev han så engagerad att hans händer började leva ett eget liv och knäppa upp skjortknapparna en efter en, uppifrån o ner. Alla såg andäktigt på och undrade var detta skulle sluta. Vid byxlinningen tog knapparna slut. Lennart vaknade upp ur sitt berättande, upptäckte det hela och fepplade snabbt ihop knapparna igen. Alla drog efter andan o det gick ett stilla fniss genom salen. Vi älskade verkligen att lyssna till honom.
Jag dristar mig till att tro att det finns en koppling mellan det levande muntliga språket och det skrivna språket. I det traditionella goda svenska skriftspråket finns grammatisk rytm, målande ord och en dramatisk komposition som gör att läsaren får en stark inre upplevelse av det lästa. Det är en upplevelse med bilder av människor och landskap, rörelse, ljud, lukter, känslor, ja allt. Det är allt det som gör att vi läser en bra bok timme efter timme helt uppslukade. Det fantastiska är att när en annan människa läser samma bok så får den andra bilder i sitt huvud. Upplevelsen av en läst text är unik för varje människa eftersom den är självskapad utifrån de egna associationerna. Här är boken överlägsen filmen och därför har jag ännu inte sett "Sagan om ringen" Jag vill behålla min egen upplevelse av boken som jag läst så många gånger sedan 70 -talet då den gjorde entré som kultbok.
Jag dristar mig till att tro att det finns en koppling mellan det levande muntliga språket och det skrivna språket. I det traditionella goda svenska skriftspråket finns grammatisk rytm, målande ord och en dramatisk komposition som gör att läsaren får en stark inre upplevelse av det lästa. Det är en upplevelse med bilder av människor och landskap, rörelse, ljud, lukter, känslor, ja allt. Det är allt det som gör att vi läser en bra bok timme efter timme helt uppslukade. Det fantastiska är att när en annan människa läser samma bok så får den andra bilder i sitt huvud. Upplevelsen av en läst text är unik för varje människa eftersom den är självskapad utifrån de egna associationerna. Här är boken överlägsen filmen och därför har jag ännu inte sett "Sagan om ringen" Jag vill behålla min egen upplevelse av boken som jag läst så många gånger sedan 70 -talet då den gjorde entré som kultbok.
Det gamla svenska språket 1
Ok, då gör jag ett nytt försök att skriva om språket. Det förra försvann någonstans ut i rymden.
Det finns ett svenskt språk med rötter i den muntliga berättartraditionen. Jag lever mitt i det i Sillerud i Värmland, på fester (som igår på nyårsafton), i lanthandeln, på jakten runt brasan, över en kopp eftermiddagskaffe eller varhelst några människor har en stund över att pratas vid.
Så här är det:
Någon börjar berätta en rolig episod om någon nu levande eller död person, sen hänger någon annan på och berättar någon annan episod om samma person eller om någon släkting till honom eller om någon annan som råkat ut för något liknande. Det blir en stafett där man inspirerar varandra att gå vidare på spåret. Alla börjar sitt berättande med någon slags retroaktiv cliff-hanger. Samtidigt som man berättar så måste man reda ut huvudpersonernas inbördes förhållande i form av släktskap eller annat. Detta görs med stor grundlighet långt bortom kyrkböckernas dimridåer och alla hjälper till. Vem var nu egentligen far till vem och "visst är de lika". Några av de äldre Sillerudsborna har släkters och familjers inbördes förhållande i glasklart minne generationer bakåt. Det här kan pågå i timmar, källorna tycks outsinliga. Berättande ger bygden en gemensam väv av myter och skrönor, en egen berättarskatt, ett kulturarv att vårda.
Liksom i den grekiska mytologin eller i sagoläsandet vid barnets sängkant så spelar det ingen roll att berättelsen redan är känd, den är lika spännande ändå varje gång. Huvudsaken att den framförs av en god berättare som kommer ihåg alla detaljer. Inget får utelämnas eller glömmas bort.
Det finns ett svenskt språk med rötter i den muntliga berättartraditionen. Jag lever mitt i det i Sillerud i Värmland, på fester (som igår på nyårsafton), i lanthandeln, på jakten runt brasan, över en kopp eftermiddagskaffe eller varhelst några människor har en stund över att pratas vid.
Så här är det:
Någon börjar berätta en rolig episod om någon nu levande eller död person, sen hänger någon annan på och berättar någon annan episod om samma person eller om någon släkting till honom eller om någon annan som råkat ut för något liknande. Det blir en stafett där man inspirerar varandra att gå vidare på spåret. Alla börjar sitt berättande med någon slags retroaktiv cliff-hanger. Samtidigt som man berättar så måste man reda ut huvudpersonernas inbördes förhållande i form av släktskap eller annat. Detta görs med stor grundlighet långt bortom kyrkböckernas dimridåer och alla hjälper till. Vem var nu egentligen far till vem och "visst är de lika". Några av de äldre Sillerudsborna har släkters och familjers inbördes förhållande i glasklart minne generationer bakåt. Det här kan pågå i timmar, källorna tycks outsinliga. Berättande ger bygden en gemensam väv av myter och skrönor, en egen berättarskatt, ett kulturarv att vårda.
Liksom i den grekiska mytologin eller i sagoläsandet vid barnets sängkant så spelar det ingen roll att berättelsen redan är känd, den är lika spännande ändå varje gång. Huvudsaken att den framförs av en god berättare som kommer ihåg alla detaljer. Inget får utelämnas eller glömmas bort.
Hemska jullekar
Igår hade vi traditionsenligt jullekar i sporthallen för de yngsta barnen på vår skola. Det har vi sista dagen före jullovet. Jag har aldrig varit med förut, har alltid lyckats slingra mig och gjort andra arbetsuppgifter istället, men nu i år var jag tvungen. Och det är precis lika vidrigt som jag föreställt mig. Fast det är möjligt att det är som kollegorna säger; -barnen tycker att det är roligt. Så jag offrar mig utan knot. Men alla barn gillar det inte. En av mina elever hoppade upp o ner av ilska och viftade med armarna i luften av upprördhet och vrålade - Varför måste jag hålla på med såna här dagisgrejer. OOOOH!! När vi var framme vid raketen så var han i upplösningstillstånd.
Efter skinksmörgås i matsalen fick eleverna en lång uterast. Vår skola är byggd på en höjd så vi har fantastiska åkbackar runt huset. Barnen utnyttjar det verkligen och nu var det fart i isbanan som 5-6orna gjort. Tyvärr är det nästan ingen snö.
Jag fick en jättefin korg med frukter, glögg o choklad av barnen och föräldrar. Det känns trevligt att få och jag uppskattar det verkligen.
Igår bjöd Roland de som arrenderar vår gård på jultallrik på travmuseét. Det är alltså bröderna Jacobsson; Olle, Göte och Kent. Ja, jag blev också bjuden. Det var trevligt och gott.
Mvh Inga
Efter skinksmörgås i matsalen fick eleverna en lång uterast. Vår skola är byggd på en höjd så vi har fantastiska åkbackar runt huset. Barnen utnyttjar det verkligen och nu var det fart i isbanan som 5-6orna gjort. Tyvärr är det nästan ingen snö.
Jag fick en jättefin korg med frukter, glögg o choklad av barnen och föräldrar. Det känns trevligt att få och jag uppskattar det verkligen.
Igår bjöd Roland de som arrenderar vår gård på jultallrik på travmuseét. Det är alltså bröderna Jacobsson; Olle, Göte och Kent. Ja, jag blev också bjuden. Det var trevligt och gott.
Mvh Inga
Lycklig på jobbet
Lycklig är ett starkt ord. För mig är det ordet reserverat för den där bubblande känslan som kan börja nån stans nere i magen och leta sig uppåt i en kvillrande ström. Till slut landar den i mungipor som åker upp och i ögon som tindrar. Men jag är verkligen ofta lycklig på jobbet. Min klass är fantastiskt trevlig att umgås med. I fredags eftermiddag var det bara en höjdare; alla jobbade på med mattelab., flera elever kom fram o erbjöd sig spontant att hjälpa elever som hade problem att reda ut sina uppgifter, alla är glada och humoristiska och entusiastiska. Visst finns det delade meningar ibland, inte så sällan. Men de reder ut dem, oftast på egen hand utan min hjälp. Det finns inga underströmmar i gruppen av gammalt groll som jag kan uppfatta, med reservation för att jag naturligtvis inte uppfattar allt som försiggår. Just nu blir det väldigt tydligt att jag hämtar kraft o energi på jobbet för att orka gå hem o ta itu med julen. Jag gillar inte julen och förberedelserna är så sega och tråkiga. Jag är pigg och glad på fredag eftermiddag och lite tröttare på måndag morgon.
Mvh Inga
Mvh Inga