Det gamla svenska språket 2
Jag minns att jag har haft lärare som hade gåvan att berätta så att det de avsåg att lära ut blev till levande bilder inne i huvudet. (Hoppsan, nu skrev jag "lära ut". Det får vi egentligen inte tala om i skolan idag. Vi lärare lär officiellt inte ut något, det är eleverna som har "lärande" för sig, de "lär in" i en aktiv process, men vårt "utlärande" ses inte längre som något existerande. Det var bara en parentes). En av de här lärarna är Lennart Berendz, lärare i historia vid Karlstads Universitet. Lennart undervisade alltid med stort engagemang och det blev ibland nästan show. Jag minns speciellt ett tillfälle på A-kursen i historia. Vi var många åhörare, nästan hela Eriksson-salen full. Lennart berättade någon episod där en flicka blev bortrövad från ett slott. Under tiden han berättade så blev han så engagerad att hans händer började leva ett eget liv och knäppa upp skjortknapparna en efter en, uppifrån o ner. Alla såg andäktigt på och undrade var detta skulle sluta. Vid byxlinningen tog knapparna slut. Lennart vaknade upp ur sitt berättande, upptäckte det hela och fepplade snabbt ihop knapparna igen. Alla drog efter andan o det gick ett stilla fniss genom salen. Vi älskade verkligen att lyssna till honom.
Jag dristar mig till att tro att det finns en koppling mellan det levande muntliga språket och det skrivna språket. I det traditionella goda svenska skriftspråket finns grammatisk rytm, målande ord och en dramatisk komposition som gör att läsaren får en stark inre upplevelse av det lästa. Det är en upplevelse med bilder av människor och landskap, rörelse, ljud, lukter, känslor, ja allt. Det är allt det som gör att vi läser en bra bok timme efter timme helt uppslukade. Det fantastiska är att när en annan människa läser samma bok så får den andra bilder i sitt huvud. Upplevelsen av en läst text är unik för varje människa eftersom den är självskapad utifrån de egna associationerna. Här är boken överlägsen filmen och därför har jag ännu inte sett "Sagan om ringen" Jag vill behålla min egen upplevelse av boken som jag läst så många gånger sedan 70 -talet då den gjorde entré som kultbok.
Jag dristar mig till att tro att det finns en koppling mellan det levande muntliga språket och det skrivna språket. I det traditionella goda svenska skriftspråket finns grammatisk rytm, målande ord och en dramatisk komposition som gör att läsaren får en stark inre upplevelse av det lästa. Det är en upplevelse med bilder av människor och landskap, rörelse, ljud, lukter, känslor, ja allt. Det är allt det som gör att vi läser en bra bok timme efter timme helt uppslukade. Det fantastiska är att när en annan människa läser samma bok så får den andra bilder i sitt huvud. Upplevelsen av en läst text är unik för varje människa eftersom den är självskapad utifrån de egna associationerna. Här är boken överlägsen filmen och därför har jag ännu inte sett "Sagan om ringen" Jag vill behålla min egen upplevelse av boken som jag läst så många gånger sedan 70 -talet då den gjorde entré som kultbok.
Kommentarer
Trackback