Torleif Styffe ...
http://www.nwt.se/familj/article1116431.ece
Fantastiskt välskrivet, man känner igen sig i vart enda ord... Måste också lägga ut artikeln på min blogg!
Under 40 år har nog alla yrken förändrats en hel del. Det framgår inte hur gammal han är, han lämnar kanske för pension?
När jag försöker tänka tillbaka på hur samhället var och hur arbetslivet var 1972 så minns jag ett helt annat samhälle än idag. Om jag ska lita på mitt minne var det ett betydligt lugnare arbetstempo, trafiken betydligt lugnare, vi levde helt enkelt annorlunda. Att folk hoppar av, byter yrken under sitt yrkesverksamma liv tycker jag inte alls är något konstigt. En del av oss stimuleras av förändringar, byter arbetsplatser flera gånger medan andra är trogna sitt yrke och även sin arbetsgivare under hela sin yrkestid. Om man är väldigt trött på sitt arbete efter 40 år i ekluten tycker jag inte alls är konstigt, med andra ord. Folk som är 60+ och som är lika engagerade och lika nyfikna inom sitt gebit däremot tycker jag sticker ut från det vanliga. Jag känner respekt och förundran hur de orkar... :-) Är du en sådan Inga?
Att arbetstempot är så högt att folk inte orkar ända fram till pensionen, tycker jag är ett problem som bör tas på allvar från våra makthavare. Ska vi orka arbeta längre än till 65 som det snackas om till och från så måste också arbetslivet förändras efter det. Men det är en annan fråga, om du frågar mig.
Marie: Ja, det känns lite bedrägligt att människor utbildas för en sak och sedan när de kommer ut till sitt yrkesliv hamnar i något annat.
Zarah: Ja, yrken utvecklas över tid. Förhoppningsvis så bidrar utvecklingen till att de människor som jobbar inom ett yrket får bättre förutsättningar att lyckas med det som är grunduppdraget i jobbet. Så borde det bli med ökad erfarenhet och med nutidens alla nya hjälpmedel.
Med just lärarjobbet så har det inte blivit så. Färre och färre elever lyckas bra i skolan och lärare upplever att de inte längre får de redskap som behövs; pedagogiskt stöd, avgränsningar av arbetsuppgifter, rätt utbildning, förtroende från omgivningen. Sen kan man alltid debattera om det är ett samhällsfenomen eller ett skolfenomen förstås.
Jodå jag gillar fortfarande mitt jobb fast jag är 60+ men jag kommer att gå ner i tjänst för att långsamt fasa in mig som pensionär och eventuellt orka jobba en del även efter 65 (som ju ännu så länge är den magiska gränsen). Nästa läsår blir det bara 60 % jobb, dvs 3 dagar i veckan.