Inga Magnusson

Jag kroknade definitivt i höjd med Turkiet. Alltså det blev nog för stark kontrast att komma från en suverän konsert i Adolf Fredriks kyrka med "Förklädd Gud" och så till 25 låtar i Melodifestivalen.  Ok så där 5-10 låtar går väl bra och Malenas är jag himla förtjust i. Den är rysansvärt bra.

Men den där slipprige greken som flaxade hit och dit med magen, den falsksjungande dansken och den här stackars duktiga albantjejen som tvingades dra på två jokerkopior och en IPREN-man på scenen och en del som låter som parodier på sig själva. Det blir bara för mycket trams-bara-magar och rökpuffar och eld!

Nu orkade jag inte längre, såg också framför mig den där gigantiska omröstningen där allting ska översättas till flera språk och alla försöker vara krystat roliga och charma värdparet.

I dag har jag tränat på att inte titta på folk jag möter, alltså att låta bli att se mina medmänniskor så jag skulle slippa få med mig alla dårar som är svältfödda på att någon ser dem så de hänger på mig. Lena säger att jag måste sluta titta på¨dem så som man gör på landet där jag bor.  Det gick bra en lång stund först, så länge jag var pigg och alert. Men sen när jag blev lite trött så föll jag allt tillbaka igen i det vanda beteendet. 

I kyrkan på konserten kom jag i samspråk med en äldre dam och jag måste berätta lite om hennes märkliga levnadsöde i morgon. När man är ute på galej på egen hand så träffar man nya människor. Men alltså mer om Isolde, som hon heter, i morgon.