Dårar och journalister...
Då finner jag plötsligt en fotograferande man bredvid mig, Han såg rätt normal ut på håll om än lite ofräsch.
- Det är många som stannar här, sa han.
- Mmm svarade jag, och försökte se ointresserad ut när jag på nära håll såg den stirrande vilda blicken.
Men jag måtte inte ha lyckats med det för när jag sedan gick därifrån med raska steg så följde han mig på 10 meters håll i samma fart. Jag snabbade på och slank in på Myrorna. Han kom efter och spejade runt i affären efter någon (mig!). Då smet jag runt en monter och snabbt ut på gatan, runt närmaste hörn och lyckades bli av med honom.
Usch jag hatar verkligen det här. Men jag vet att jag ser alldeles för snäll och mjäkig ut. Lätt byte tänker de. Likadant med journalister som liksom ska intervjua någon i mängden. De kommer alltid till just mig, ofelbart. Spelar ingen roll om jag försöker se blasé ut!
Undrar om jag vågar gå till Kungsan i kväll en sväng? Antagligen har jag Stockholms alla dårar efter mig på hemvägen!!
eller så är Du en sån där som har något vettigt att säga och just därför...
Ha ha! Är det därför jag gillar att titta in här lite då och då ...
Trevlig helg!
Inga, du måste lära dig storstadsblicken. I glesbygd tittar man på varandra och säger hej även till okända. Men inte i storsta´n. Då tror dårarna att man vill ha kontakt. Titta aldrig på någon. Det gäller även när man passerar tullen. Det är ju väldigt mycket lättare att stoppa en person, som man redan har ögonkontakt med. Eller hur? Jag tror det är en yrkesskada du har, detta att se alla du möter. Ha det fortsatt bra i storstadsvimlet.
Lilla gumman, ta de lugnt i storstan. Vi har saknat dig idag men allt har gått bra. Ha de nu så bra.
Herta: Hmmm, tvivlar på att det jag säger är så mycket smartare än någon annans uttalande. Men tack för tanken!
Gubben: Alltså, nu är det inte "här och där" jag tittar utan det handlar om strikt kulturantropologiska visuella studier!! Så det så!
Lena: Absolut, Du har rätt! Jag har inte tänkt så förut! Där jag bor skulle det vara fruktansvärt oartigt att inte se på den jag möter och ännu värre att inte hälsa, även om det är en okänd. Och hela min yrkesverksamhet går ut på att se var och av de elever jag möter varje dag.
Jag får börja träna på att inte se folk i ögonen när jag möter dem! Hur nu det ska gå till? Jag är nog för gammal för det, men försöka duger. Jag gör första träningspasset imorgon lördag!
Skönt att allt funkade på jobbet.
Ingrid: Tack jo, det är väldigt lugnt. Enda mer festliga aktiviteterna under den här veckan är nog den gångna kvällen i Kungsan (och den gick bra!)samt en uteätarkväll med Stina och Carin.
Aha - då förstår jag vad du syftade på i ditt inlägg om fredagskvällens promenad hem... :-)
Jag säger som Mia här ovan...Man läser ju baklänges i en blogg..
Men var det bara en vanlig stolle eller var det en journalist?
Jag får väl som "stockholmare" de dig ett tips... Jag tror faktiskt att det är bättre att inte svara "dårarna" alls, ett Mmmm räcker nog för att de ska tycka att de fick respons. Jag kan i och för sig ha fel. I värsta fall kanske det skapar aggression, men jag tror verkligen att dessa "dårar" är så vana vid att folk ignorerar dem helt ( för att slippa problem) att det räcker med ett Mmm för att de ska tycka att de fått kontakt... Sorgligt men sant...och jättesvårt att utföra, även för en garvad Stockholmare...