Inga Magnusson

 

Nu under sommarledigheten tar jag ett ordentligt tag för att minska på inflödet av papper i huset. Det känns inte bra att vi får så mycket papper som vi inte har någon glädje av egentligen. Mycket av pappersinflödet går oläst direkt till återvinning.   Jag har sagt upp en del föreningsblad som kommer automatiskt  bara för att man är med i en förening. Jag säger upp vår morgontidning och prenumererar istället på den digitalt för halva priset. För jag vill fortfarande läsa tidningar men kanske på ett annat sätt framöver.

 

Svenska media har allt mer visat sig ha en egen agenda i olika frågor, alla tycker lika och samtidigt. Nyhetsrapporteringen är inte längre saklig och allsidig utan rejält vinklad.  Jag har därför under de senaste åren fått för vana att läsa alternativa svenska media och utländska tidningar på nätet. Det behövs för att nyansera bilden av aktuella händelser. Det senaste exemplet på kollektiv mediaagenda är att efter Brexitomröstningen så fick enbart de som var kritiska till Brexit komma till tals i tidningar och tv. Undergångsscenarierna staplades på varandra genom deras röster. Den dryga halva av befolkningen som röstat för Brexit beskrevs oblygt som rent ut sagt korkad.  Det dröjde länge innan någon av dem  fick jubla offentligt över omröstningsresultatet och säga att demokratin var räddad.