Liane idag på morgonen!
Det var så vackert när jag åkte till jobbet i morse vid 7-tiden! En fin tid med snö, kallgrader på nätterna och solsken på dagarna. Det flödande ljuset under en stor del av dagen är välgörande för kropp och själ efter månader av mörker.
Måste bara passa på att skriva ett par rader om nationell identitet i kölvattnet på SD-framgångar, Brexit och Trump medan jag kommer ihåg dem. Frågan är ju för mig vad de styrande har trampat på för att få ¨så här mycket mothugg av sina undersåtar och från så olika läger. Det är ingen ordning på opinionen, den kommer inte tydligt från vänster eller höger utan från alla håll. Och den överraskar makthavare och media. Man begriper inte vad som hänt och varför. Nationell identitet kan vara intressant i sammanhanget även om den inte förklarar allt.
Utifrån konservatism kan man se motivet för nationen / nationalstaten som att individen överlämnar en del av sin makt och sina resurser till nationen / samhället för att få skydd (nattväktarstaten) mot önda krafter och för att få hjälp när det behövs. Men grunden är individen. I detta synsätt finns en stark nationell tradition av både historia och framtid med i bilden, traditionen och ansvaret bakåt och framåt. Nationen ses som egenartad, något som måste skyddas och bevaras. Nationen är grunden för internationellt samarbete och internationella överenskommelser.
Utifrån socialdemokratin kan nationen ses mest ur ett välfärsperspektiv här och nu, inte som tradition, historik, egenart och framtid. Nationen / samhället är grunden för välfärdskontraktet mellan individ och stat. Det finns en slags överskommelse mellan indvid och stat att individen i en nation lämna sitt bidrag till staten och därmed förväntas staten se till att alla har det bra, främst i ett ekonomiskt synsätt. Och solidariskt så är det ok om staten också använder gemensamma resurser till att sörja för de invånare i landet som inte kan försörja sig själva av olika skäl, som inte kan bidra. Men i det välfärdskontraktet ingår inte att försörja de behövande i andra nationer, det får det ¨landets socialdemokrater ta hand om. Tja ungefär så. Nationen kan också ses som ett verktyg på vägen mot internationalism grundat på arbetarklassens nationsöverskridande gemensamma intressen, men i övergången kan krävas ett slags diktatur för att inrätta alla åt samma håll.
Utifrån liberalismen kan nationen ses som grund för internationellt samarbete där den som är bäst på att producera nåt ska göra det, för det tjänar alla på. Alltså ett rätt ekonomiskt styrt synsätt. Samtidigt finns en stark tradition av försvar för individens frihet och ett demokratiskt styrelseskick och demokratiska fri- och rättigheter för landet och i landet. Liberalismens syn på nationen är lite luddigt i kanten om man vill uttrycka sig slarvigt.
Frågan blir vilket nationsbegrepp en människa identifierar sig med och vad det får för konsekvenser i dagens politiska läge.
Jag har läst Kjell Goldmann statsvetare som kollat på förhållandet mellan nationalism och internationalism i EU-perspektiv. Jag hanterar hans teorier pratigt, lite övergripande och generaliserande. En bit på väg kanske, men tankegrunden behöver fyllas på känns det spontant som. Behöver mer kött på benen om vad nationell identitet kan ses som, vad den innebär únder olika omständighetet.
Trackback