Inga Magnusson

På hotellet åt jag en av de godaste måltider jag någonsin ätit och det i en vacker matsal med utsikt över Vättern. Det var Vätternröding med skaldjur, sparris, rom och skalpotatis. Sparrisen var perfekt kokt, med en hel del tuggmotstånd.



Och desserten var som ett litet konstverk; tre olika sorters sorbeter. En av dem, den gula, måste ha varit gjord på physalis, men jag glömde fråga. Den var i alla fall väldigt god och speciell i smaken.

Vi var med goda vänner på Hamncompagniet i Åmål igår lördag kväll. Vi skulle senare se avslutningsshowen på Sofias dansskola och passade på att äta gott innan. Jag kunde inte låta bli att ta en förrätt när det nu bjöds på grillade pilgrimsmusslor. Det var precis så gott som det ser ut på bilden.  Måste börja laga det hemma!

Den smakade precis så läckert som jag tänkte mig under hela dagen igår; den nyskördade sparrisen. Det var alltså något vi fick av de fiskegäster som anlände igår förmiddag: Sparris, färsk potatis,  Schwarzwaldskinka och ett fint Silvaner. Sparrisen kokade vi enligt gästens anvisningar, ungefär 10 minuter och med salt och lite socker i vattnet. Sockeret var en nyhet för mig, har aldrig kokat sparris med socker. Det skulle bara vara en nypa i vattnet och kändes egentligen inte, men breddar nog smaken precis som det gör i potatismos.

Vi sparade sparrismåltiden till allra sist på kvällen så att vi kunde dricka vinet till. Det var ett torrt Silvaner  från Willa am Weinberg, smakrikt och fruktigt vin, som balanserade den salta rökta skinkan.  Vi hade enbart smält smör till, ingen sås.

Idag ska vi äta upp det som är kvar och göra hollandaise till. Resterna kommer att räcka till ett litet mellanmål. Men nu ska jag snart åka till Årjäng. Det är hundutställning på Tingevi och vi ska ställa ut Jazz, den unge hamiltonstövaren, "valpen". Fast han är inte så mycket valp längre, riktigt kraftig för att vara så ung.

Jag gjorde klyftpotatisen men glömde en del av ingredienserna. Det blev alltså klyftpotatis med hackad oliver och soltorkade tomater i olja och jag kunde inte låta bli att ha på lite finhackad vitlök också. 25 minuter i ugnen var perfekt. Men jag glömde att potatisklyftorna skulle göras på en bädd av grovt salt. och kryddas med timjan eller rosmarin Det hade nog inte varit fel. Men jag gillar inte så salt mat så för min del var det ok. Det smakade i alla fall bra och vi gör nog den här rätten fler gånger.

Till det hade vi helt enkelt stekt fläskfile och ett par sallader och bernaisesås.

Desserten blev enkelt finhackad färsk ingefära stekt i smör sedan i med tinade avhällda hallon. När det har kokat ihop lite på med honung, inte för mycket och en skvätt Grand Marnier. Serveras varmt till vanlijglass och gärna vispgrädde till.

Gästerna var goda vänner R o Å-B från Snarkil. Och eftersom vi satt och pratade till fram på småtimmarna så orkar jag inte lägga ut bilderna om valpning med kejsarsnitt. Det får bli imorgon bitti innan vi åker till travet. Det är säsongspremiär på Årjängs travbana då och vi kommer att vara där och äta en bit i restaurangen.

Gubben o L skulle på Kennelklubbens årsmöte i Karlstad i kväll, fredag. Fru A, lilla Elin och jag var med på upptakten dvs en bit mat tillsammans på restaurang via Appia i Karlstad. Detta var lilla Elins första restaurangbesök och det föll mycket väl ut. Hon trivdes som fisken  i vattnet, jätteintresserad av alla ljud, de blänkande glasen, alla levande ljus och oss som ville prata med henne. Hon skrattade och var mycket sällskaplig. Det blir alltså säkert inte det sista besöket på krogen.

Dessutom demonstrerade hon sin favoritställning; att dra sig upp från sittande hållande i pappa Ls fingrar och stå så här och trampa lite, samt kolla runt på omvärlden. Väldigt stadig och vaken för att bara vara 3 månader! Hon har verkligen förmerat sig sedan vi träffade henne förra gången.

Imorgon när jag har mer tid ska jag fixa till och lägga ut bilder från en valpning med kejsarsnitt. Den ägde rum idag på förmiddagen, så nu har alltså våran Jazz fått 9 halvsyskon. Det blir lite realistiska bilder och en solskenshistoria.

Vi åt en bit mat på via Appia i Karlstad innan gubbarna skulle gå på möte. Ganska ny restaurang, bredvid Mitticity. Helt ok inredning, vi fick maten snabbt och ett vänligt bemötande. Priserna helt ok. Vi valde alla samma sak: Majskyckling med Karljohansvamp, bacon och örtklyftpotatis. Det var gott, speciellt svampen! Vi undrade varför det heter majskyckling; om den är uppfödd på majs, eller stekt i majsolja eller någon majskrydda på (?).

Efter maten åkte lilla Elin o mamma hem och jag tog en tur till Bergvik köpcenter. På infarten till Karlstad stannade vi till på Plantaget och jag fick äntligen köpa mina efterlängtade påskliljor och penseer. Penseerna var av den mindre men buskigare modellen. Jag brukar sätta dem nu tidigt i amplarna, det är så fint att se dem där och de klarar ju även frosten som säkert kommer framöver. De kan till o med snöa över och klara sig.

Alltså, det här var nytt för mig. Vid kvällens besök på via Appia i Karlstad så avslutade vi med kaffe. Och då får man fram en kaffemaskin till bordet. Den är förberedd och man ska begripa att man ska trycka ner spaken sakta för att liksom göra sitt eget kaffe!

Tur att vi hade världsvant sällskap med, A o L från Karlstad. Mannen i sammanhanget är anställd av NCC, pendlingsjobbar i Stockholm och har alltså varit ute i vida världen förut.  Han fixade detta på nolltid. Fast vi kanske också hade gjort det. Vår gode vän D. från Frankfurt am Main har också en sån här apparat hemma. Det blir supergott kaffe!

Sen är vi sugna på att test Ls recept på egengjord klyftpotatis. Så här kommer vi att göra den:

Bakplåtspapper i botten på plåten så det inte bränner fast. Skala eventuellt potatisen, klyfta, vänd runt den i olja, sprid ut på plåten, strö över oliver och soltorkade tomater i olja och någon krydda (glömt vilken, ev timjan el basilika). Sedan in i ugnen så där 30 minuter. Fast det låter mycket om man har klyftat potatisen.

Vi var i Näs igår kväll hos M och R. Vi hade en trevlig pratstund och fick god mat förstås som alltid. Här har vi att göra med gourmeter, båda två. Vi bjöds på en förrätt med pilgrimsmussla på en bädd med en röra av tomat och lök. Ovanpå var strödd rostade flarn av vitlök och bröd.

Sedan serverades lax med kokta grönsaker, sås och potatispuré. Till efterrätt frukter och en god kräm. Jag tog kort och tänkte lägga ut på bloggen men korten vägrar lämna Rolands kamera. Den är skum. Ibland går det att skicka ibland inte.  

Vi hade länge planerat att fira tillsammans med A och U från Hamburg när de kom hit,  fira deras gårdsköp, men nu är jag ju inte precis i firarform än om man säger så. Det fick alltså bli lite lättvindigt.

Hos vår lanthandlare kan man beställa en Sillerudsplanka för så många personer som önskas. Då gör han en sån här fin uppläggning med frukter och tre sorters kött; älg, kalkon och skinka. Dessutom hör det potatissallad och små bagetter till.

Så fick det bli. Jag låg bara still, pulade i mig lagom mycket Alvedon o Treo, satte mig vid bordet och var med ett par timmar lagom bedövad och febernedsatt.  Det var vad jag orkade och det var i alla fall lite roligt. Betydligt roligare än att ligga still bara.   

Vi skulle ha haft gäster ikväll men de lämnade återbud pga besök från Lundastuderande son. Och det har vi all förståelse för. Det är kärt när långt borta boende barn kommer hem. Det vet ju vi!

Frågan var alltså vad vi skulle göra istället. Funderade ett tag på att åka till Karlstad (8 mil ) och se den nya James Bond filmen. Stockholmssonen rekommenderar den ivrigt. Det skulle ha kunnat kombineras med något gott ätande innan om vi hade tagit 9-förställningen. Men sedan fick jag se att det var Tusenbröder på TV. Det är inte mycket jag är noga med på TV annars men Hoffa är alltså bara så bra!

Det blev alltså hemlagat, älgbiffar med kantarellstuvning, kokt potatis, gröna bönor och ett gott rödvin till. Rödvinet är en kombination av Cabernet o Merlot, mycket lyckad. Och det var Hoffa också, suverän!  Men imorgon ska vi ränna i stugorna igen.

Asch, nu hamnar en toalettbild under kategorin mat. Men det beror på att detta är toaletten på stockholmskrogen Den gamle o havet. Skitfin eller hur man ska uttrycka det. Värd ett besök bara den alltså! Ni skulle se resten, det som inte syns på bild.

Vi sprang förstås på krog i Stockholm. Hade tänkt gästa 5 små hus. Det var länge sedan o Eva påminde mig på bloggen för ett tag sedan. Men det är ju sonen som beställde o det blev på den trevliga fiskkrogen Den gamle o havet. Fullsatt varje kväll o man måste beställa bord innan, vilket han hade gjort. Man har ett stort urval av goda fiskrätter o endast en kötträtt.  Jag åt förstås pilgrimsmusslor. De övriga  tog sjötunga. Allt var suveränt gott, ordentliga portioner och trevligt bemötande! Vi slog oss i slang med den trevliga och rundlagda servitrisen och frågade vem som ägde krogen.
- Det gör jag o min familj, svarade hon glatt.
Det visade sig att familjen dessutom äger krogen Döden i grytan som i stort sett endast har kötträtter, bara en fiskrätt.  (Hennes rondör var tillfällig, en ny liten krögare väntas inom två veckor o vi önskar lycka till!)

Pilgrimsmusslorna syns här ovan i nästa inlägg.

Kände mig himla världsvan när jag beställde kyckling med kokt potatis o coleslaw på restaurangen i Töcksfors köpcenter.  Det var hos Sara, dotter till våra goda vänner. Vad coleslaw är har jag lärt mig på bloggen. Det var en bloggande kvinna bosatt i USA som skrev om coleslaw, sedan testade jag och gillade det 

Lunchen var jättefin. Till den får man ta av ett salladsbord med fräscha ingredienser; sparris, oliver osv.

Jag vet inte om det syns men bordsskivan är kul. Den har Perstorpsmönster. Det vet alla mina jämnåriga vad det är. Perstorp var synonymt med en sorts plastskivor som blev jättepopulära på 50-talet. Nu verkar detta mönster vara högsta mode här tillsammans med lackrött, svart, vitt, rostfritt och lite trä.

I onsdags var vi bjudna till Andreas B från Hamburg, hans fru o ett vänpar. De hyrde huset i Leverhögen vid sjön där vi firade ett  bröllop och såg den fina regnbågen om minnesgoda bloggläsare erinrar sig.

Där var vi i alla fall och blev bjudna på goda tyska korvar, grillad kyckling och den här fantastiska potatissalladen. Jag är ingen vän av potatissallad men den här är vansinnigt god. Andreas ostpressiska mormor gjorde alltid den och receptet är alltså hennes egentligen. Och nu har jag bestämt mig efter långt o moget övervägande att dela med mig av det. Så här gör man till c:a 4-5 pers.

kokt potatis 12-13 st i i tärningar, lite större än vi brukar ha
tomater 4 st
gurka vanlig färsk 1 liten
gul lök 1 st
kokt ägg  6 st minst

sedan en blandning av 80 % vanlig fet majonäs och 20 % senap
i den salt och peppar och lite ättika eller gurkspad


På bilden är kvällens bordsdekoration gjord av Ulrike tror jag, det var fint mot röd bakgrund med kastanjer och blad och kottar.

Det blev alltså mat för våra gäster igår kväll. Vi gjorde en maträtt som vi inte gör så ofta: Kyckling med grönpepparsås. Man kan göra den ganska snabbt med färdiggrillad kyckling men vi fuskade inte utan stekte kycklingfiléer. Såsen görs separat och innehåller soja, stött grönpeppear, vispgrädde, dijonsenap, och får inte koka! Den var perfekt lagom stark igår kväll men blir starkare dagen efter alltså idag. Till det serveras ris o sallad samt ett vitt Kallfelz Rivaner. Gästerna lät sig väl smaka. Till efterrätt hade vi risgrynspudding med hemgjord hallonsylt och sedan blev det en dessert till eftersom Andreas beskrev den med sådan längtan; vanliljglass med hjortronsylt. 

Den här veckan jobbar vi men nästa vecka har skolorna älglov här i kommunen. Då har vi utländska jaktgäster och det blir mycket matlagning och sällskapsliv hela veckan både med svenska o tyska vänner.

Vår kommuns älglov är alltså det som de flesta andra kommuner har vid All helgona.  Även om tillgången på älg har minskat drastiskt de senaste åren så jagar många fortfarande. (Tillgången på helgon verkar inte påverka det lovet, åtminstone inte på kort sikt! Antalet håller sig väl rätt konstant. Möjligtvis tillkommer några nya vartefter, men jag har aldrig hört talas om att man "reviderat" bort några gamla. Asch hur hamnade jag här egentligen, bäst jag avslutar inte jag är totalt vilse)

I förrgår, i fredags alltså. Vi fick en läcker vildsvinsskinka. Det smakar inte alls i närheten av griskött, det är mycket viltsmak. Nu var det kryddat med rosmarin men väldigt lite salt.  Till det en rödkål som var kokt med lök och nejlikor och kryddad med koriander.  Som dryck fick vi ett smakrikt lite kryddigt spanskt rödvin.

Till efterrätt fick vi en nostalgitripp i form av en sagogrynsrätt. När jag var liten så åt vi sagosoppa ibland till efterrätt. Det var saftsoppa med sagogryn och russin i.  Nu fick vi något som på tyska heter Rote Grütze, alltså röd gröt. Det är olika frukter och bär i en "gröt"  med sagogryn i.

Det var läckert. Vi hade väldigt trevligt tillsammans. Det berättades många historier om bygdens gamla original.  De övriga gästerna var L-G och M i Bryngelsbyn och L i Svensbyn. Vi bröt upp ganska tidigt eftersom  Roland o Bosse skulle upp tidigt på jaktprov.

Efterrätten fick bli enkel och snabblagad. Det blev ingefärshallon.

Jag skär alltså färsk ingefära i pyttesmå bitar, bryner dem  och grovmalen svartpeppar i stekpannan med mycket mjölkfritt smör. Därefter häller jag i de tinade hallonen och låte dem bryna med. Häller på vanlijsocker, inget vanligt socker. Därefter några stänk Grand Marinier.  Detta serveras hett till vanlijglass (finns god tofuglass på sojabas för oss som inte tål mjölk). Det går bra att dricka kaffe till också om man vill det, det ville vi.

Maten igår lördag blev ok. Jag gillar fisk. Så här var det.

En halv femkilosinsjööring fångad här i Östersil = drygt två kilo fisk delad på längden efter ryggen.

Jag la den på en bädd av grovt salt med skinnsidan neråt.  Ovanpå dill och citronpeppar men inget mer. Folie på alltsammans.  I ugnen c:a 30 - 40 minuter. Det känns när den är färdig.

Till det hollandaisesås, och två sallader samt pressad potatis och varm sparris.

Sallad 1 består av skuren sallad, 1 äpple, bostongurka en halv deciliter, 3 avocado, majs en burk, lök finskuren, vitlöksklyftor 3-4 st skurna i små, små bitar (ej pressad). Ovanpå en dressing bestående av olja och balsamvinäger samt örtsalt och vitpeppar och senap.

Sallad 2 består av färdigköpta förpackningar med fetaost i olja och tomat  / oliver . I det skär jag ner rödlök i ringar och tomatskivor.

Om svampen ska frysas så görs detta förstås efter förvällning. Men såna här små dagsskördar är goda att äta direkt med smörgås. De ska då stekas förstås, helst i smör om man nu tål mjölkprodukter. Sen kan man äta som den är eller bryna lite lök med o hälla på grädde.

Min mamma var expert på att göra god svampstuvning. Hennes knep handlade om att dela svampen  en i taget i så små bitar som möjligt för att få ut så mycket smak som möjligt. Sen måste den brynas i smör. Det är först vid stektemperatur som smakämnena kommer fram påstod hon. Sen var det på med lite salt o vitpeppar och grädde och lite redning. Sen fick stuvningen stå och småputtra under hela dagen om den skulle serveras på kvällen, till omlett till exempel. . Då var den fulländad. Oj vilken smak!! Jag har inte hennes tålamod och noggrannhet att laga i ordning så, men jag minns hur det kunde smaka.  Helt oslagbart!!

Nu bor jag i Värmland och här är det inte alls som i Närke. Här finns det gott om svamp överallt, lite folk  och ingen behöver lurpassa på sina ställen.  Jag får med mig några stycken varje kväll när jag går ut med hundarna. Inte för att jag går ut för att plocka svamp utan för att de finns där i skogen som en bonus att ta med i förbifarten.  Jag har slutat att roffa åt mig så fort som möjligt. Istället sitter jag där och tar svampen varsamt, rensar i skogen det mesta så det får bli kvar rester som blir nya svampar nästa år.

Väl hemma är det bara att slänga dem i en diskho med vatten och låta dem rinna av i ett durkslag. Därefter är det dags att dela svamparna i mindre bitar. Det går inte att göra med en o en utan det får bli rationellt så här på längden o tvären.  Därefter förvällning förstås. Fortsättning följer.