Coleslaw o kyckling i Töcksfors
Kände mig himla världsvan när jag beställde kyckling med kokt potatis o coleslaw på restaurangen i Töcksfors köpcenter. Det var hos Sara, dotter till våra goda vänner. Vad coleslaw är har jag lärt mig på bloggen. Det var en bloggande kvinna bosatt i USA som skrev om coleslaw, sedan testade jag och gillade det
Lunchen var jättefin. Till den får man ta av ett salladsbord med fräscha ingredienser; sparris, oliver osv.
Jag vet inte om det syns men bordsskivan är kul. Den har Perstorpsmönster. Det vet alla mina jämnåriga vad det är. Perstorp var synonymt med en sorts plastskivor som blev jättepopulära på 50-talet. Nu verkar detta mönster vara högsta mode här tillsammans med lackrött, svart, vitt, rostfritt och lite trä.
Det var det första jag såg, på bilden, perstorpsplattan! Visst är det snyggt! Fast jag skulle nog inte skaffa det själv nu, däremot har dottern lite perstorpsinslag hemma hos sig. Det är väl som med 70-talsmodet - man har redan haft det en gång.
Jag anar vårt köksbord under tallrikarna! Vi hade ett klassiskt 70-talsbord i massiv furu med oss hit. Nött och fårat av många fester och barnmåltider. Brännmärke från den gången katten Nisse välte julljusstaken. Finns otaliga bilder tagna runt det. Men det passade inte in i vårt lilla 50-talskök. Så jag stegade redan första vardagen här in i möbelsecondhandbutiken i centrum och där stod Bordet, äkta 50-tal med Perstorp och smäckert ljust trä och utdragsskivor i båda ändar! Det var nackdelen med vårt gamla att de hade ilägg och inte utdrag. 250 kronor kostade det att få mer välaktat genuint 50-tal till köket. Lättskött och bra är skivan. Vårt gamla bord satte vi upp på en kom och hämta-lapp på Ica. Det var kul att se fyra barn och deras mamma dra iväg med själva skivan på en barnvagn och allt löst i händerna. Alla våra minnen blev deras första egna bord i Sverige...
Rutan: Visst är det nostalgi med Perstorp, men jag skulle nog inte köpa ett nytt för dyra pengar. De kostar säkert skjortan nu i flotta inredningsaffärer.
Annaa: Vi hade ett Perstorpsbord länge. Oj, jag menar vi har det fortfarande. I vår första lägenhet hade vi ett runt skrymmande bord, med spånskiva o metallben, som inte fick plats här i huset. Då fick vi till skänks ett bord av grannen i skolhuset i Snarkil, Märta. Det var ett litet smidigt Perstorpsbord, fast med träimitering på skivan, inte det klassiska Perstorpsmönstret. Bordet har två utdrag och har fungerat i alla år för oss två och tidigare för 5. Helbra o tåligt. Fortfarande helt oskadat egentligen. Måste ju vara sedan 60-talet, / slutet 50-talet. Fast nu har vi alltid en tygduk på så jag tänkte inte på att det var ett sånt.