Inga Magnusson

Man hanterar det här med svamp olika på olika ställen. Jag växte upp i Närke. Där var det lite svamp och många om budet. Det betydde att alla hade sina svampställen som man lurapssade på. Sen smög man sig dit en tidig morgen eller sen kväll med kassen o kniven väl gömda och plockade allt som fanns, stort o smått. Det måste gå snabbt och effektivt, rensningen fick bli hemma. Så man kom hem med en kasse svamp som var rejält smutsig. Smutsiga svampar smutsar ju ner varandra. Sen var det till  att sitta tålmodigt och tråkigt vid bordet och rensa och rensa och rensa. Varje svamp rensades för sig och sköjdes. Därefter delades varje svamp i lagom antal små delar. Till slut förvälldes det hela och det var dags att frysa in. Så var det då. Sen ska berätta hur det är nu.

Så här ser det ut överallt där vi varit i sommar. Ja, jag menar inte att just min gubbe skött om all grillning överallt ,men det är alltid män som sköter om grillningen. Kanske med hjälp, men de basar ändå över den. De står där med långa gafflar  i högsta hugg och dirigerar fram byttor, vattenflaskor o annat. Det ser ut att handla om en tyst gemensam överenskommelse.  De basar minsann inte över all matlagning annars till vardags, varför just vid grillen?

Detta gäller också i andra kulturer och i andra länder. Vi har en bekant som heter R. Olany och som är uppvuxen i Uganda. Han har  levt sin barndom i enkelt byliv  i hemlandet. Männen i hans familj jagade och de skötte också om matlagningen vid elden.   Vår yngste son säger att det är gubbar som sköter barbeque (eller hur det nu stavas) i USA också.  

Om det är så här i åtminstone tre världsdelar så kan det inte handla om överenskommelse, det måste sitta djupt nedärvt i någon gen, mannens speciella förhållande till elden / grillen.  

Eftersom vi inte lyckades hitta mat i Sunne (Sunne var dessutom invaderat av dansintresserade i Fryksdalsdansen som pågick och massor av gäster till nya äventyrsbadet) så blev det en restaurang i gästhamnen i Karlstad. Här pågick hamnfestival. Vi åt baconinlindad fläskfilén på grillspett med god sås till och Roland åt en smarrig efterrätt. (kladdkaka med hallonsås och jordgubbar). Det fläktade lite gott här så vi överlevde värmen. Jättegod mat o trevlig plats att sitta på. Vi har varit här några gånger. Kul att se folk o båtar passera förbi.

Direkt vi kom hem så var det dags att ta emot representanten för den tyska stora resefirman som förmedlar våra uthyrningsstugor. Vi gjorde först upp avtalen för nästa säsong och sedan åt vi grillat kött  på enklaste vis med pot sallad och en grönsallad. Nu var det mer lagom temperatur att sitta ute på altanen. Till dessert svenska jordgubbar o grädde / glass. Tyskar brukar vara förtjusta i svensk vispgrädde (o svenskt Bregott). Det är sånt som de tar hem, liksom rökt lax.
Han slapp alltså kräftor den här gången. Det brukar han drabbas av när han kommer i augusti, men jag tror inte han uppskattar det efter förtjänst. Det är nog i slafsigaste och töntigaste laget för en del människor.

Som vanligt vid Arvikabesök så blev det ätande på Olssons Brygga vid hamnen. Man sitter verkligen vid vattnet på bryggan. Förra gången åt jag en fin röding o Roland en läcker strömming. Men idag tog vi renfilé båda två. Den var väldigt god med mycket kantareller och lingon (inte sylt utan hela lingon) och timjan. Mycket bra balanserade smaker. Roligt att äta sånt som normalt inte ingår i menyn hemma. Det enda vi äter ibland som liknar det här är rådjur. Det har också en smak som drar lite åt det söta hållet. Det kan fort bli fel och kvalmigt om man inte balanserar upp det som här med rätt tillbehör.

Hos kollegan G och hennes gubbe P såg vi årets första Liljekonvaljer.




Vi blev bjudna på god tacos, något som vi uppskattar. Det är mat som vi själva inte kan göra. Vi är mer "potatis-och-sås-generationen."

Om man får dålig mat vid uteätande så brukar det i alla fall gå att pressa ner den med lite god vilja, åtminstone när man betänker vad maten oftast kostar.  Men ikväll gick det inte. Allt det här var kvar på tallriken, det gick inte att få ner.

Fläskfilè med blodiga ådror i, rosagrå i köttet, dvs inte genomstekt, metallsmakande halvrå. Isch!!!
Jag fixar inte att äta halvrått fläskkött. För min del måste fläskkött vara helt genomstekt. Jag vet inte vad matlagningslagen säger i det fallet. (Jag fick ju backning här på bloggen när det gäller hur en risotto ska var, så jag kanske har fel nu också). Men jag vill i alla fall att fläskkött ska vara genomstekt. Filén var dessutom totalt okryddad.

Övriga i församlingen fick till detta en totalt smaklös potatisgratäng sa de. Jag fick potatis som var sällsynt misshandlad. Den var vringul och måste ha varit kokt tidigare på dagen eller helt enkelt en annan dag. Sedan för kvällen uppvärmd i mikron. Den var i alla fall dåligt kokt, lite halvrå, det small i tallriken när jag försökte dissekera den. Ytterst hade den ett ganska rejält tjockt skinn också, förutom att den alltså var halvrå inuti.

Jag fick ingen sås  till detta. Däremot lite vatten på tallriken, vet inte om det skulle betecknas som sky.
Däremot fick jag en matsked kokta grönsaker. Det var inte gott men ätligt i alla fall så det åt jag upp.  Ingen fick några färska grönsaker.

Förrätten var en katastrof. Jag vet inte hur man bär sig åt för att få räkor att smaka och lukta osaltad disktrasa. Räkorna var rumstempererade, blandade med hackad sallad och nerslängda i ett glassglas. De andra fick dressing på, men den innehöll tydligen mjölk, för det fick inte jag. Jag fick inget, ingen vinegrett eller någon ersättning som kunde dölja den vidriga smaken och lukten, bara disktraseräkor och sallad. Jag åt upp det men det var ingen höjdare. Kunde lika gärna ha ätit blöta yllestrumpor.

Till slut fick alla kaffe och ett litet wienerbröd och en muffins. Det var väl tilltaget för att vara kaffe på en tvårätters. Men jag fick skuren sur frukt. hur gott är det till kaffe, jag bara undrar?

Allt det som Ni ser på tallriken åkte in till köket igen. Ölen bakom tillhör inte mig utan bordsgrannen mitt emot om nu någon undrar. Jag drack kranvatten.

Dessutom fanns ingen snaps alls att få till maten. Gubbarna var sura! Den stackars servitören såg ut som om han aldrig hört talas om Skåne när det efterfrågades. Om det nu är spritillståndet det hänger på så lär han väl få vänta tills sommaren är över innan han får det i vår kommun, där dylika behandlas mycket eftertänksamt.

Man behöver alltså inte var i Stockhom för att få oätligt kött, det räcker att åka till Töcksfors.

Jag har en bestämd känsla av att Nordmarkens Stövargille kommer att ha årsmöte och vidhängande supé någon annanstans i fortsättningen.  I 20 år har det varit i Töcksfors så det kanske är dags att byta. Med tidigare ägare så har maten på detta hotell varit utsökt men detta var ett bottennapp.

KUL!!
Min variant av risotto ( som enligt samstämmiga uppgifter inte är  risotto) heter alltså risibisi!

Vad roligt att den har fått ett namn och FINNS! Jag började tro att den bara var en avart av riktig risotto, en ren missuppfattning av ett lagenligt recept.

Men nu är det helt utrett:

Min risotto heter på riktigt risibisi. Den är torr och består av stekt lök, stekta älgfärssmulor, stekt kokt ris och gröna ärter, blygsamt saltad och pepprad.

Den riktiga risotton kokas på ett speciellt ris, ska vara rinnig i konsistensen, bestå av förutom ris alltså köttfärs, och massor av parmesanost,  grädde och vin.

Jag gillar fortfarande risibisi väldigt mycket, kan äta den som godis nästan.
Risotto klarar jag inte konsistensen på, det blir för slibbigt. Men det är inget problem eftersom jag ändå inte tål mjölkprodukter och inte kan äta den i alla fall. Surt sa räven..........

Tack till Er som hjälpt till att reda ut begreppen; Annaa, Max Power och Tania!

Johanna o Markus gjorde en läcker efterrätt och bjöd oss på.

Det är en marängbotten, på den yoghurt blandad med vispgrädde och hallon-blåbär.

Radio Värmland var idag i Sillerud o gjorde i direktsändning programmet Utflykt. Roland bidrog med att steka kolbullar vid lanthandeln på en Värmländsk eldstubbe. Eldstubben är ett behändigt sätt att laga mat utomhus på. Man tar en stubbe, sågar med motorsågen ner ett kors i stubben, lägger några stenar på eller några spikar i,  häller ev i tändvätska,  tänder på och steker kolbullarna i pannan som man kan ställa på stenarna alternativt spikarna. Det brinner en god stund och blir ett stabilt underlag för matlagning.

Receptet på kolbullar är hälften kornmjöl, hälften vetemjöl, lite salt och vatten till så det rinner. Först bryner man bacon el fläsk i pannan, sedan häller man på smeten, steker på båda sidor. (Roland vänder varje pannakaka genom att kasta den upp i luften!). Sedan äts med lingonsylt till.

Detta är gammal skogsarbetarmat från förr. Det var enkla ingredienser att ta med till skogen och de höll sig hela veckan tills man kom hem på helgen. Skogsarbetarna låg ofta ute i skogskojor hela arbetsveckan eftersom det var långt hem och hästen var det enda fortskaffningsmedlet.  Kolbullar är också bra utflyktsmat. Vi brukar ta med smeten färdigblandad i en större flaska och bacon färdigtärnad i en burk och en liten stekpanna. Lättvindigt vid brasan eller eldstubben.

Roland avrundade programmet idag med att berätta en historia som var lite på gränsen. Jag återger den i alla fall inte.

Det bjuds inte speciellt avancerade påsktraditioner här i huset. En är i alla fall att mor och svärmor bjuds på påsklunch varje år på påskaftonen. Varje år så får de bl.a. såna här ägg. De är kokade i vatten med lökskal i.  Mönstret  kommer av att jag först blöter äggern rullar dem i risgryn och sedan packar in dem i folie. De måste koka lite längre än normalt. Sedan putsas de blanka med en liten fläskbit.

I kväll följer en annan tradition; påskbrasa i Snarkil med fyrverkeri och samling med knyte efteråt i slakthuset.

Asch, jag trodde det skulle synas bättre, den fantastiska utsikten bakom träden över sjön Östra Silens is.  Det är så snyggt! Vi var hos Ulf o Hilde på skärtorsdagssupé i deras fantastiska, än så länge, fritidshus. Det ligger otroligt fint med solläge mot sjön!

Roland kilar in sig här med en flaska vin som synes och jag kom förstås dragandes med en påsklilja i kruka. Kan inte låta bli att köpa dem, vet inte hur många det har blivit nu till oss själva, svärmor, mor osv.

Vi har tillbringat många matglada och pratglada kvällar tillsammans med Ulf o Hilde och denna blev inget undantag.  När en norrman ringer och bjuder på räkor kan man bara inte tacka nej. Men det var inte bara räkor och jag fattar inte hur jag kunde glömma att ta kort på maten för den var verkligen prydlig. Ulf hade stått för köket och  lyckats.

Det började med jättegott färskt bröd (glutenfritt t.o.m.!) med spekeskinka och gräslök på, fint upplagt. Sen fick vi svampsoppa och därefter nya skalade räkor med sallad till.  Till slut några fina ostar tillsammans med frukt och portvin. Kanongott!

Ulf är f.d. yrkesmilitär i norska armén med ett givet intresse för säkerhetspolitik. Hilde jobbar också åt försvaret. Förutom alla roliga historier  och traktorinköpsprat, så blev alltså kvällens stora diskussionsämne hur vi ser på EU som militärmakt. Jag hävdar som vanligt att EU vill skapa en militärmakt av rang för att försvara sina ekonomiska intressen i världen. Och att det ligger en risk i att vi får tre stora ekonomiska block med militär styrka.

Men Ulf ser mer det mer utifrån perspektivet att världsbilden sönderfaller i  många maktkoncentrationer, inte utifrån ekonomiska intressen, utan  utifrån kulturskillnader och religion. Jag hävdar att hans synsätt är typiskt amerikanskt och att det har sina rötter i Norges Natoengagemang men det godtar han inte osv osv.

Det är stimulerande att diskutera med människor som verkligen har inside-erfarenheter av helt andra slag än våra egna.   Det handlar ju inte om att försöka kompromissa sig fram till någon gemensam ståndpunkt , eller att till varje pris vinna debatten, utan om att undersöka varandras olika uppfattningar.

En trevlig kväll som rann iväg snabbt!

Vi fick ett vackert "tack för senast kort" från Dollan Greitz / von Essen och Hans von Essen. Det var akvarell-handmålat  på akvarellpapper med receptet på Spenat Gnocchi + kallrökt lax. Det var utflyktsmaten förra helgen.

¨Så här är receptet :

Finhacka eller mixa  i matberedare 1 pkt spenat.
Blanda hastigt ner 1 ägg, 2 kokta kalla potatisar rivna på fina sidan, 1 bit parmesan (=1 dl riven).
Forma till bullar och koka i stor kastrull tills de flyter upp.
Låt svalna.

Linda kallrökt lax runt.

Ta med på utflykten.
Kan alltså med fördel ätas kalla och är god vildmarksmat  även om man inte har någon brasa.

Göteborgsbesökets andra höjdpunkt var förstås att få träffa de gamla goda vännerna Leif o Stina, våra f.d. Litorpegrannar. När vår vänskap inleddes hade vi barn i samma ålder, så där 5 - 9 år och då blev det  mycket  barnskötselprat. Nu har det glidit över i gamla minnen förstås, det har ju blivit många genom åren. Sen pratar vi numera om de vuxna barnen förstås, våra barnbarn och om kolestrol, blodtryck
och pensioner. Herregud så länge vi måste ha levt om man tänker efter!!!! Det är ju som ett helt liv mellan då och nu. 

Men god mat gillade vi då och det gillar vi än, så nu gick vi "på lokal" och smorde kråset på en liten restaurang nära deras bostad på Olivedalsgatan.  Jag åt en urläcker torskrygg med massor av färsk riven pepparrot. Enkelt och suvränt gott!!  Fast lite måste jag undra över varför maten serveras på så gigantiska tallrikar numera. Detta är nog den största hittills, men de tycks bara bli större och större.

Vi hade en jättetrevlig kväll tillsammans med Leif o Stina och det blev inte nattning förrän ögonen var ordentligt dimmiga av trötthet.

Mera om mat:
Konserverade fikon hade jag tänkt köpa. Nu gjorde jag inte det, men jag vet var de finns. Det är Hemköp som har dem, vanliga fikon på konservburk. Så nästa gång jag kommer till Karlstad så ska jag lägga upp ett lager.

Mig veterligen har jag aldrig tidigare bjudit en kock på middag, men nu har det alltså hänt. Vi har ett antal duktiga amatörkockar i vårt umgänge men det brukar inte alls vara så nervöst som  det var att bjuda ett riktigt proffs.

Det var väl tur att jag inget visste innan, de sa det först i hallen när de anlände.

Hur gick det då? Nja så där! Jag gjorde porterstek på älg och den blev någorlunda. Själva köttet är svårt att misslyckas med, det blir ju saftigt och smakrikt. Men såsen blev för stark tror jag. Jag har svårt att smaka av ordentligt efter att grädden hällts i eftersom jag inte tål mjölkprodukter. Sen hann jag inte koka kålen till som jag hade tänkt.

Till dessert hade jag tänkt mig konserverade fikon, stekta med grovmalen svartpeppar och mycket smör, sen på med honung och konjak. Det får koka en stund i pannan. Man vill ju inte ha alkoholen utan aromen från konjaken. Därefter bort  från plattan och hälla på Grand Marnier. Sedan serveras det hela med vanlijglass och ev. vispgrädde.

Det blev inget vidare faktiskt bara sött-äckligt. Jag fick inte tag på konserverade fikon, de tillverkas väl inte längre. Jag tog istället torkade fikon, skar dem i småbitar och stekte. Trodde det skulle bli bra, men icke. Då rann allt ut i en enda sörja i pannan och allt smakade likadant. Pepparn försvann bland fikonfröna och kunde inte ens anas. Annars får man en god kontrast mellan fikonsmaken och den starka såsen, mellan det kalla och det varma, mellan bitska pepparkorn och söt honung. Detta ska jag aldrig göra mera förrän någon säljer mig konserverade fikon.

Men gästerna åt snällt en hel del av maten och sa att det smakade gott.

Jag uppskattar kontakten både med personen i fråga och en riktig kock, som i det här fallet visade sig vara bra på utemat. Det kan vi  lära oss av till våra fisketurister. Roland ska gå matlagningskurs snart just med utematlagning. Det ser jag fram emot.

Det gick inte att jaga hare för skaren. Det blev skidutflykt istället med Roland, H och fru D, en strapatsrik tur upp på "Alperna". Därifrån har man en fantastisk utsikt över bygden. D. hade med sig spenatbullar omlindade med rökt lax och Roland gjorde kolbullar. Kolbullar är ett slags pannkaka. Först steker man salt fläsk (eller rökt) i tärningar i pannan. Därefter häller man på en smet bestånde av hälften kornmjöl. hälften vetemjöl, salt o vatten. Till detta äts lingonsylt.

I går kväll åt vi lite mat här; porterstek på älg och hade ett trevligt samspråk till framåt midnatt.

Det här är en klassisk bild i vårt hus. Roland älskar verkligen fläsk, potatis och löksås.  Vi åt det idag. Förr slaktade vi själva gris o tog vara på fläsk. Numera köper vi fläsket i färdigskurna skivor.

Roland var ju bonde när barnen var små och gav dem mat när de kom från skolan. De påstår att han stekte fläsk ett par gånger i veckan och varje gång lyckades han glädjestrålande och med tindrande ögan hälsa dem välkomna hem med orden:

VET NI VAD NI SKA FÅ IDAG????!!!!! Jo fläsk och potatis!!!!

Och fick det varje gång att låta som en stor överraskning.

Fast de överdriver förstås lite.... eller?!!

Hämtade kaka hos svärmor Maj idag, Rolands mamma och vår granne. Jag är inte född här i västra Värmland och har inte lyckats lära mig baka kaka, ett ganska tunt vetebröd som är suveränt till matsäck.

Roland betalar alltså sin mamma som bakar istället. Idag hämtade jag en omgång och det är ett så fint bröd, jättesvårt att lära sig göra så här bra som många års  erfarenhet kan. Det doftar fantastiskt gott och smakar ljuvligt färskt.

Markus steker det gärna platt och äter med ketchup till.

Visst finns det generationsmat!

Tacos är definitivt en yngre generations mat. Vanlig fredagskvällsmat bland 20-40 åringar tror jag, efter att ha kollat runt lite.

Vi har aldrig gjort Tacos hemma hos oss fast vi gillar att äta det. Men vi har snälla goda vänner som bjuder oss, exempelvis Anders och Annelie igår kväll, fredag. Här är Märta beredd att hugga in på älgfärs, majskakor och alla andra tillbehör.  Till efterrätt fick vi glass+hallon /persikor och ett glas portvin. Det kändes festligt. Portvin har jag nog inte druckit på 10 år. Den lite besksöta smaken balanserar den söta desserten fint.

Samtidigt passade jag på att planera maten till våra weekendgäster nästa helg med Annelie, hon är fena på mat. Det får nog bli "min generations mat" då; porterstek på älgstek och potatisgratäng.  Tänkte vildsvinsskinkstek ett tag, men de väntade gästerna bor i "vildsvinsland" och jagar så det är kanske vardagsmat.

Idag lördag jagar Roland på Egenäs med Thomas i Deje. De har Valsa med sig, Roland och Bosse bytte hundar  imorse så han jagar med Leta. Sen planerar vi att ha en lördaghemmakväll alldeles för oss själva. Det blir inte så ofta.

Jag ska göra en massa saker under dagen; hjälpa Annelie att  kolla igenom hennes tenta, tvätta, städa runt datorn, träffa modren, sy ihop några spruckna sömmar, ta en promenad med Anton, göra extraövningar på 10-talsövergångar till mina elever.

Vi äter gärna kyckling (o kalkon en gång om året; på nyårsaftonen) och nu äter vi ofta alltså. För snart är det fördärvat med kycklingätande antar jag. Antingen blir den för dyr eftersom man kanske tvingas ta död på smittade fåglar eller så blir uppfödningen dyrare inför fågelinfluensahotet.
 
Eller också så blir det helt enkelt oaptitligt att äta kyckling i vetskap om att den kan bära dödlig smitta. Ok, då... smittan dör vid 70 grader, men innan dess då och allt avfall som blir? Nej det blir nog för äckligt.