Inga Magnusson

Här är Ann på 3 D-nånting restaurang i Åmål. Hon har startat sin restaurang för att hennes dotter inte tål mjölk o mjöl och hon ville göra ett matställe för matintoleranta. Och här finns nu i lilla Åmål en helt fantastisk restaurang specialiserad på dietmat av olika slag. Alldeles bredvid Åmåls biograf!

För mig som inte tål mjöl och mjölk så var det en fantastisk känsla bara detta att komma in på ett matställe och slippa den där gnagande känslan av att var ett ovälkommet problem. Här skulle jag alltså kunna komma in o vara "normal" för en gångs skull.  Slippa vara den där "spiken" som placeras först eller sist i serveringen för att inte hejda flödet av mat ut på borden, den där som antingen får äta kall mat efter lång väntan på att bordsgrannarna ska få sitt eller den som får sitta där och äta  när de andra redan är färdiga. 

Det var en fantastisk upplevelse att kunna välja på massor av maträtter och jag märkte att det har jag inte gjort på väldigt länge. Jag hade nästan glömt hur man gör när man väljer och vrakar. Oftast brukar det finnas ett eller två accepabla rätter på menyn för min del när vi går ut och äter och då är valet inte svårt.

Nästa gång jag åker till Åmål så ska jag ringa före och beställa av hennes mjölk o mjölfria kladdkaka, och olika fruktpajer. Hemgjort!! Jag kan bara ta med hem och lägga i frysen. Suveränt!!

Insnöade som vi nu är ( kanske i alla bemärkelser!) så blir det en hemma- och matlagardag. Passar på att koka sylt. Har som gammal bondmora motvilja mot halvfabrikat, fast jag tillämpar inget hysteriskt avståndstagande. Är lat ibland och tar till det också.

Köper helst inte köttfärs utan hellre helt framdelskött, skär rent och mal själv. Men vi klarar oss ganska långt med egen älg och rådjursköttfärs.

Sen var det det här med den dåliga färdigsylten, långt mellan bären och syntetiskt smak. Borde vara egen.
Då uppstod ett problem. Jag vill helst inte gå till skogen ensam och plocka bär för där kryllar av ormar (fobi!) och vargar (skitobehagliga, diskbänkshöjd - över -manken, flockgående, huggtandförsedda otäckingar).  Ormarna kan jag möta genom att ta på mig höga gummistövlar, men det är värre med vargarna. Nu gillar i o för sig inte rovdjur gummistövlar tror jag. Stövlarna inklusive fötterna var ju kvar av den man som blev uppäten av björn i Finland för ett par år sedan, men det är ju en klen tröst. Jag är rätt så fäst vid resten av kroppen också.

Nu bor inte vi  direkt i ett vargrevir, tack o lov, men kringvandrande strövargar förekommer, vi har flera revir runt oss. Så jag ville helst ha gubben + gevär med mig, men han plockar inte bär. Där går gränsen för hans tålamod påstår han. Han hänvisar till traumatiska barndomsupplevelser då mor Maj o moster Doris tvingade honom med ut i bärskogen i timmar och dagar.

Istället för att stappla fram i skogen kallsvettig och med svår hjärtklappning  av skräck så väljer jag numera att gå till Rickard på lanthandeln i Sillerud och beställa frysta bär. Sen är det bara att när som helst under året ta upp ett par påsar lingon och få nykokt sylt.  Det funkar. Idag får bli en syltkokardag och en färsdag. Präktigt så det står som spön i backen!

På helgerna blir våra matvanor italienska tror jag.

Markus hälsar ibland på sin gode vän Martin Roos i Rom och påstår att de italienska matvanorna passar honom precis. De äter ofta plockmat som vi gjorde ikväll och gör det ganska sent på kvällen samtidigt som  man umgås. Det betyder att man inte är särskilt hungrig på morgonen. Frukosten blir oftast en kopp kaffe på stående fot någonstans på vägen till jobbet. Sedan blir det riktig mat först vid lunchtid. Då är man rejält hungrig och äter ordentligt. Sedan igen lagad mat på kvällen.

På helgerna blir det ofta så här också. Vi äter sent och sitter och dividerar och sen är jag åtminstone inte hungrig förrän framåt 1-2 på dagen. Det blir oftast bara lite varmt vatten eller så fram till dess. Det känns bättre att vänta med att äta tills hungern infinner sig.

Det blev italiensk supé ikväll här hemma. Vi ringde Diether och Gisela och frågade om de ville komma och dela vår supé med oss. Vi fick en jättefin korg med italienska delikatesser av Markus kompisar, "stureplanslejonen" när de kom hit för att fira Markus. Nu skulle den avätas på något sätt. Eftersom jag som gammal bondmora knappast kunde hantera detta så ringde jag Thomas, en av lejonen, god amatörkock, och frågade om råd. Utifrån det han sa så blev det så här:

Sallad av grönsallad, rostade pinjenötter mycket av, solmogna torkade tomater i olja,  vitlök finhackad, finhackad färsk rosmarin. På den en dressing av avocadoolja och balsamicovinäger.

Tre olika korvar uppskurna i bitar, kassler i bitar, nybakade bagetter skivade, olivolja smaksatt med tryffel, creme av kronärtskocka, passerade oliver,  småskurna färska tomater, grissinipinnar.

Tre ostar och melon som avrundning.

Till detta rött "Turning leaf" och vatten förstås.

Efterrrätten blev lite kokos-limesorbet med mörk choklad till i bitar och espresso i våran nya espressomaskin. Till detta dracks likör o kryddsnaps.

Helt ok egentligen blev det hela.
Vi har alltid trevligt tillsammans men nu var det sista gången vi träffades på ett tag. De åker tillbaka till Frankfurt på måndag. Sedan ska de planera för giftermål i mars någon gång och kommer tillbaka hit i maj igen för några veckors vistelse här tillsammans med Katarina, Giselas dotter och hennes pojkvän.

Så här såg det ut efter maten.  jättegod vildsvinsstek med kokt potatis, sallad, sås (som är nästan som en gryta) lingon, rödkål.

Gubben gillar att testa nytt och experimentera, jag köper hellre gammalt o vant. Fast hans glöggfynd från förra året; Dufvenkrooks Original är suverän. Rekommenderas!!

Efter 5 timmars jakt idag med Leta västpå skogen här hemma (varav 10 minuter drev! Man får ha tålamod, eller som tyskarna säger; Mann muss sich mit Geduld waffnen) så är det detta den svultne gubben kastar sig över; stekt bröd, stekt prinskorv och stekt ägg, allt indränkt med ketchup o gurka. Knappast något gourmetkäk men tydligen ärftligt. Markus frossar gärna i famors kaka välstekt och tillplattad på båda sidor med massor av Heinz ketchup till. Och det har han alltid gjort. Antagligen är bakteriefloran i hans tarm anpassad till detta, åtminstone hoppas jag det. Ketchup lär ju annars vara bra till att putsa silver med. Vad nu det står för. Antioxidant kanske? Och det är väl inte fel

Vi har varit på "fira-att-helgen-är-slut-supé".  Det var det godaste jag ätit på mycket länge. Julmaten kan slänga sig i väggen!!

Vi åt alltså vildsvinsskinka, brynt i pannan runt om, ingniden i kryddor, in i ugnen  tills den var färdig. Till detta serverades kokt potatis, sås på rödvin med hemmagjord fond, kantareller, annanasbitar, annanasjuice, kokosgrädde. Nästan inget salt. "Spitzenkohl" kokt i drickbuljong och lätt kryddad med ett mjöl av blandade kryddor (hur läckert som helst!). Fast jag vet inte vad "Spitzenkohl" är på svenska. Finns det nåt som heter spetskål?. En finskuren sallad till med lite spännande grönsaker.


Nu till efterrätten. Det var finskuren fruktsallad med mycket kivi. I den var det russin marinerade i Gran Marnier. Ovanpå strött ett lager av mandel rostad i pannan tillsammans med socker. En höjdare! Skulle kunna ha varit vispad grädde till smaksatt med lite lime eller citron tror jag. Jag valde en extraportion dessert istället för den obligatoriska espresson.  Vi pratade en god stund, som vanligt var stämningen god, med många glada skratt o roliga historier. Det är skönt med gamla goda vänner. Vi har så många roliga minnen att skratta åt tillsammans. Och hela tiden blir det nya episoder.