Inga Magnusson

Mig veterligen har jag aldrig tidigare bjudit en kock på middag, men nu har det alltså hänt. Vi har ett antal duktiga amatörkockar i vårt umgänge men det brukar inte alls vara så nervöst som  det var att bjuda ett riktigt proffs.

Det var väl tur att jag inget visste innan, de sa det först i hallen när de anlände.

Hur gick det då? Nja så där! Jag gjorde porterstek på älg och den blev någorlunda. Själva köttet är svårt att misslyckas med, det blir ju saftigt och smakrikt. Men såsen blev för stark tror jag. Jag har svårt att smaka av ordentligt efter att grädden hällts i eftersom jag inte tål mjölkprodukter. Sen hann jag inte koka kålen till som jag hade tänkt.

Till dessert hade jag tänkt mig konserverade fikon, stekta med grovmalen svartpeppar och mycket smör, sen på med honung och konjak. Det får koka en stund i pannan. Man vill ju inte ha alkoholen utan aromen från konjaken. Därefter bort  från plattan och hälla på Grand Marnier. Sedan serveras det hela med vanlijglass och ev. vispgrädde.

Det blev inget vidare faktiskt bara sött-äckligt. Jag fick inte tag på konserverade fikon, de tillverkas väl inte längre. Jag tog istället torkade fikon, skar dem i småbitar och stekte. Trodde det skulle bli bra, men icke. Då rann allt ut i en enda sörja i pannan och allt smakade likadant. Pepparn försvann bland fikonfröna och kunde inte ens anas. Annars får man en god kontrast mellan fikonsmaken och den starka såsen, mellan det kalla och det varma, mellan bitska pepparkorn och söt honung. Detta ska jag aldrig göra mera förrän någon säljer mig konserverade fikon.

Men gästerna åt snällt en hel del av maten och sa att det smakade gott.

Jag uppskattar kontakten både med personen i fråga och en riktig kock, som i det här fallet visade sig vara bra på utemat. Det kan vi  lära oss av till våra fisketurister. Roland ska gå matlagningskurs snart just med utematlagning. Det ser jag fram emot.