Inga Magnusson

Det blir en mager agenda den här helgen. Jag har haft föräldrasamtal den gångna veckan med flera sena kvällar så det fick bli en lugn helg. Det blir ju desto mer nästa. Jag ville inte ut och släppa Oskar heller, det var för mycket som var efter här hemma, tvätt, mat, plock.

Gubben gick ut med Jazz i morse och sköt en räv. Han trodde Jazz jagade på en hare eftersom det buktade  runt hela tiden. Det landade vid Lintjärn tror jag till slut och det var där räven sköts. Förmodligen en unge från i år. Det är en viltvårdsinsats att skjuta räv. De har för få fiender och tenderar att bli för många annars och då drabbas de av rävskabb och annat elände.

Jazz mår bra i tasssen nu ser det ut som, fast han blir mycket tröttare än han annars brukar bli efter en halv jaktdag. Både han och gubben sover i sofforna i vardagsrummet.

Jag förbereder maten, älgfärsbiffar och svamp och äppelefterrätt.


Jazz har sprungit 32,5 kilometer idag, medelfart av 8,7 kilometer i timmen. Men det var ingen jakt större delen av tiden. Jag lägger ut bilden på GPS-spåren senare.


I morgon är det fars dag, med extra god mat och tårta. Vi åker nog till Ersta på julmarknad under dagen. Det var visst öppet mellan 12 och 17 eller nåt sånt.

Det var så grymt vackert när solen lyste ner över lövskogen på andra sidan vägen i Hol - Mölntegen. Lövet sitter fortfarande kvar, det har inte varit några starka höststormar än. Oskar hade slag, väckte men fick inte upp något. Där nere till vänste står Roland på pass.


Plöjer så här tycker jag är lite vackert. När man som jag är uppväxt på den rätt enformiga närkesslätten så har man inte så stora krav på naturupplevelser. Men just den här tiden när allt var nyplöjt i ett grafiskt mönster över hela landskapet var fint till och med i det platta Närke. Och här när våra arrendatorer gjort det så är det vackert!
Det gröna där är en vändteg antar jag, det ska nog vara så. Ute i detta någonstans slutade lördagens första jakt med att Oskar gick runt runt och letade spår men fick inget ordentligt utspår att gå på.


Här sitter gubben i ett bra pass, lite högt med god utsikt men ändå skyddat av buskage. Det hjälpte inte när det inte blev någon jakt.


När jag går i den här gamla granplanteringen så fattar jag att jag har blivit gammal. Det var julgranar när jag gick här första gången och alldeles vansinnigt tätt.
 Visst är det plantageskog. Bra eller dåligt? Vem vet?


På den lilla tallen där var märken efter rådjursfejning av horn. Och så är det en grop med något i. Jag trodde det hörde ihop men det gjorde det inte alls sa gubben. Gropen är en grävlingtoa. Och dessutom upplyste han mig om att min tax Oskar under dagen hade rullat sig i flera stycken!!! (Tror jag inte, bara illvilligt förtal!!)


Det här är i alla fall spår av älgs hornfejande, alltså att man skrapar bort hudlagret från de nya hornen på våren. Några kvistar har gått av och ligger nedanför.


De här små vackra bären känner jag inte igen. Någon annan?


Den ena dagen drog jakten iväg förbi  Signebyn. Roland kom i pass någon enda minut för sent, djuren hade redan passerat. I Signebyn finns det gamla hus som det här.
Och alldeles nybyggda som det nedan.


Det är en fin grön färg och här bor bl.a. Marie som också¨är hundintresserad.



Maries pappa, Östen, kunde ses i traktorn. Han har en mycket duktig tax och ska iväg på SM på Öster Malma den 9:e november. Vi håller tummarna att det ska gå bra.







Jag kan inte bestämma mig för vilken granbild jag gillar mest så jag tar med båda. Jag gillar i alla fall de här klara kalla höstdagarna i skogen. Det blir mycket gående i terräng och frisk luft och vackra vyer. Både kropp och själ får sitt.

De här bilderna hade jag tänkt lägga ut igår men det gick inte eftersom blogg.se var så långsamt då.

I fredags var det alltså, som jag skrev, frosserier i årets lilla älgfilé tillsammans med Idol-tittande.

 I lördags jagade vi rådjur en stund på eftermiddagen. Oskar fick upp men de drog iväg bort till Signebyn.

Sen var det gäster här, A och U i Hol. Men det var vanskligt ett tag eftersom vi drabbades av strömsavbrott under den tiden jag skulle ha gjort en smarrig älggryta.

Till slut kom strömmen tillbaka. Lars i Svensbyn trodde att felet låg neråt Gyltenäs för där har man blanktråd kvar, men jag vet inte vart han och den andre reparatören drog iväg. Min matlagningstid räckte då till att göra älgfärsbiffar medsojagrädde i och pressad vitlök. De var rejält tjocka och blev alltså saftiga och goda. Till det blev det kantarellstuvning med sojagrädde och gräddsås bredvid. Och så förstås gröna böner, kokta morötter, stekt lök och grönsallad med små plommontomater.

Gästerna uppskattade maten och hade med sig en urläcker sockerkaka gjord på glutenfritt och mjölkfritt, men med mycket olja och ägglikör. Jag måste åka dit och få receptet. Den var inte så där torr som glutenfritt brukar bli. Och smaken var suverän, den är nästan slut redan.

I söndags jagade  vi rådjur igen. Oskar fick se två stycken och drev i två timmar.




Han kände vittring av rådjuren i vind fast han inte kunde se dem. Ibland vimsar han lite då när han växlar mellan att gå på synintryck och vittring. Strax efter den här bilden fick han se dem och blev en aning bortkollrad efter det. Då kommer han långt efter och tappar bort spåret så småningom. Efter två timmar var han långt efter.

Maten blev läckra rester från igår. Kantarellstuvning smakar alltid mycket bättre dagen efter och det andra var helt ok. Vi avslutar dagen med att åka till Hol och få receptet på sockerkakan med ägglikör. 

Nu blir det lite sammanfattande bilder äntligen från årets älgjakt på Harnäs vvo. Bilderna är tagna av Monika på Litorpet och Wolfram.
Så här vackert kan man få skåda älgar under älgjakten, men inget var lovligt i det här ekipaget tror jag. Många älgar släpptes igenom, 14 st på ett drev. Vi har mycket älg  i närområdet


Här sitter alltså Arne med sitt livs första skjutna älg. Det blev en kalv. Arne är 19 år och gör just nu sin militärtjänst i Tyskland. Han är utbildad inom lantmäteri och kommer att arbeta med jord och skog. Han är van jägare från Tyskland, har skjutit flera vildsvin och rådjur.


Rolands stora och bestånde bidrag till älgjakten handlar om mat förstås. Det är han som donar med att man ska ordna något trevligt till avslut, med Reinholds goda viltsoppa. Han hämtade i Årjäng och är förste utdelare ser jag.







Barnen i bygden är med förstås och lär sig hur det ska gå till.






Så här såg det ut i slakthuset innan älgarna styckades och fördelades på alla 85 jaktdeltagarna. Det sköts sammanlagt 26 älgar ungefär lika fördelat på vuxna och kalvar. Den som ligger här skulle kunna vara den Roland sköt, ett cykelstyre utan broms.

ska jag frysa ner idag. Våra jaktgäster åkte hem dagen före köttutdelningen så jag lovade att frysa in tills de kommer vid nyår igen. Det är inte jättemycket kött men  jag hinner inte skära rent. Jag kommer att skölja av det, torka det, lägga i plastpåsar, skriva på och så i frysen. Jag lade in de stora hela bitarna igår så inte allt ska komma att belasta infrysningskapaciteten på en gång.

Så här glad är man när man skjutit sin första älg, en älgkalv och gratulationsgrankvisten är på plats i hatten. Det skedde idag onsdag. Alltså en av våra jaktgäster, Arne, som är här för första gången på älgjakt tillsammans med sin far och en god vän till familjen, Ralf (syster Katrin är också med men hon jagar inte, hon plockar svamp och läser på anatomitenta) . Arne är trots sin ungdom redan en rutinerad jägare. Han har fällt ett antal vildsvin och rådjur hemma i Badow i Tyskland. Vi har känt den här familjen i rätt många år nu och vi tillbringade Rolands 50-årsdag hos dem. Arne var inte så stor när vi sågs första gången. De kommer hit och jagar och fiskar ibland hos oss. Pappan har jagat älg här i flera år och  skjutit ett par stycken. Jätteroligt att det lyckades redan i år för Arne!

Just nu gör han militärtjänst i Tyskland, annars är det lantmäteri som gäller. Arne har ordnat till ett par av de roligaste historierna vi har i vår familj, det är en man med mycket humor. Men jag kan inte berätta dem här tyvärr.

Uppdaterat onsdag kväll i Harnäs


 Och Arne blev vederbörligen hyllad med cigarr och en liten konjak. Normalt röker han inte och dricker blygsamt men detta var ju som firning. Och det skulle gå bra om mamma såg bilderna.

"Cigarren är det som skiljer gentlemannen från tölpen" brukar Roland citera en känd person från Norma. ;-) Fast cigarrer röks nästan aldrig här så vi hör nog normalt till tölparna.


Maten var ett smarrigt hopplock med lite av varje. En kul kväll hade vi och det fanns en gruva av goda minnen att ösa ur och komma ihåg tillsammans. Arne måste förstås berätta hur det gick till när han sköt älgen och det gjorde han också till slut, även om han är lite blygsam.

Imorgon torsdag ska det jagas efter de älgar 2+2 som tilldelats av kretslicens. Det finns alltså en chans för de äldre herrarna att ta revansch.

Roland har ordnat med jaktsoppa imorgon eftermiddag efter jaktens avslutande. Den ska avätas vid slakthuset när man jagat färdigt för dagen vilket kan bli bortåt 2-3 på eftermiddagen tror man. Alla måste ha med sig något att sitta på, kanske jaktryggsäcken och dryck som önskas. Förtäringen som är färdig är Reinholds viltsoppa och frallor. Och det kanske kan bli en och annan god jakthistoria också när laget samlas.

Roland kommer att ta en bild av en legendarisk företeelse i älgjaktsammanhang.

Gubben ringde på förmiddagen och meddelade att han fått förtroendet att gå ensam med älghund och jaga och få skjuta en vuxen älg på förmiddagen. De skulle ge sig iväg upp på bergen han och Anders, norrlänningen. Jag ser fram emot rapporter under dagen. Kan tänka mig att det är ögonbedövande vackert att gå där upp när det är frostnupet på marken och solen skiner från en klarblå himmel.

Uppdaterat: NU 11.00 SKÖT GUBBEN EN ÄLGTJUR UPPE VID MJÖLKHÅLSMOSSEN  Bild kommer strax. Det var för Isa och hon hade skällt ståndskall på den i två och en halv timme. Hon fick upp ko och den här tjuren  direkt efter en kvart på Liskifta rätt upp från  Murstenstjärn. Sen gick det mot tornet och fortsatt mot Mjölkhålorna. Det var svårt att smyga pga frosten. Roland o Anders stannade länge på 100 meter och  drack kaffe och väntade innan de smög fram och kom i skotthåll. Nu återstår att få älgen ner till vägen, det är brant.


Det är en liten pinntjur och här är den redan urtagen. Isa är väldigt duktig och Roland är övertygad om att Kurt sitter uppe i sin himmel och ler. Kurt som ägde Isa, var en vildmarksmänniska, fiskare och jägare, och god vän till oss. Han dog tragiskt och alldeles för tidigt för ett par år sedan. Nu har Kurts söner hand om Isa och Roland lånar henne ibland för att jaga älg. De trivs väldigt bra ihop Isa och Roland. Hon är suveränt duktig och dessutom trevlig. Detta är den 33:e skjutna älgen för Rolands del. Han använder en Karl Gustav 9,3 som han köpte när han var 19 år och den fungerar än.

För övrigt så lär två kalvar vara skjutna idag som Roland visste om nu.


Här dras älgen ur skogen. Jag tror att det är den som Roland sköt, det ser ut så här på den platsen i alla fall.

Summerat idag så sköts det fullt på licensen, 11 vuxna och 12 kalvar, fast man sköt en kalv mer än tilldelat och bytte den mot en vuxen som man inte skjutit, så det blev 10 - 13 istället. Det gick ut 14 älgar i sista drevet som man såg! Det finns mycket älg i området. Mer än man haft på länge. Likaså såg man många nere i Gyltenäs som inte blev skjutna. Imorgon torsdag kommer Roland att ta kort på en legendarisk företeelse i älgjaktsammanhang; PIs tuttifruttimössa.

Delrapport om älgjakten på Harnäs kl 12.00 på dagen. Man har delat upp drygt 80 deltagare i tre delar; två hundlag och ett med folkdrev. Folkdrevlaget har jagat här uppe runt Liane / Signebyn tror jag och man lär ha skjutit 3 älgar. Det ena hundlaget kan  ha fällt en kalv och de har också jagat här uppe någonstans. Ett hundlag har jagat i Västra Boda och inte fått något än. Isa fick tag på en skenälg och försvann långt bort, till Tegen och P. Karlberg. Roland hämtar henne nu. Där hade Bertil i Stenarsbyn skjutit en tjur för henne, en fyrataggare. Bild kommer senare.




Kurts Isa och skytten Bertil i Stenarsbyn som sköt älgtjuren för Isa på Tegen.


Oscar i Korsbyn med en kniv som han har gjort, en buköppnare. Han och hans två yngre bröder är med förstås.

Jakten på Harnäs är avslutad för idag kl 17.00 och man har skjutit 6 älgar. Det är inte så enkelt att organisera jakten numera. Det var bara 16 drivare, men runt 60 skyttar. Och skyttar vill inte så gärna gå på drev, inte för ofta i alla fall.

Nu har det kommit nya bilder och nyheter på mail i flera  dagar, om hundar dödade och delvis uppätna av varg. Det går inte att publicera allt här på bloggen. Man kan inte ta till sig så¨mycket tragedi.

Det går en kall rysning genom kroppen när jag ser bilderna av människor som sörjer sin älskade hund. Och jag vet att det kunde ha varit jag eller Roland som suttit där i stor förtvivlan och vanmakt. Vi som bor i vargområden måste få hjälp att lösa det här. Ok, lösa det helt går inte, det inser vi, men det måste bli väldigt mycket bättre än det är nu. Vi måste få lov att ta bort de vargar som är benägna att ge sig på tamdjur och hundar, få en vargjakt värd namnet, en jakt som kan hålla nere vargstammen på en rimlig nivå nationellt och som kan fördela bördorna av en svensk vargstam geografiskt och över tid.








Bilder Bo Beckman. Schillertik vargdödad igår tror jag i Sandbackarna, Norra Skoga, söder om Ekshärad här i Värmland. Ägaren är lärare. Hunden dödades under jakt. Det är Britt - Marie Nordqvist, länsstyrelsens besiktigare som håller upp det som är kvar av lilla Nova.




Tänk om det nästa gång är vår lille Jazz eller syster Snoa!



Det går nästan inte att tänka tanken fullt ut!


Säg inte att vi ska sluta jaga, för det finns inte på kartan! Jakt är inte en hobby, det är ett sätt att leva. Det infiltrerar hela våra liv från valet av bostadsort, valet av bostad, valet av ekonomiska prioriteringar, valet av familjemedlemmar (hundarna), valet av jobb, valet av fritid osv. Det är en del av våra liv. Det är en stor del av vår livskvalitet.

Så här snyggt är det i Hall of Fame på Norma Åmotsfors! Det är bilder på goda jägare, säkra skyttar och andra som har gjort sig kända i jaktsammanhang.  Nu äntligen fick jag bilden från Rolands telefon. Vet inte varför det krånglade förut. Jag undrar om buffeln här på väggen är den som Torbjörn sköt och som han tänkt sig som en nätt liten trofé på väggen hemma i vardagsrummet, men den kom  överraskande som bogmontage. Inte så lätt att placera i vanliga rum om man vill ha plats för något mer. Flott här i alla fall!

... för drevern Nila. Vi fick bilden idag söndag från pappa Lennart J i Karlstad.


Killingen kom lite överraskande i vägen och föll direkt för skottet. Jakten gick av stapeln vid Örnäs i Karlstad. När killingen föll ropade Elin; "Pappa Du fick den , Du fick den"  och sprang före för att kolla. Hon blir säkert jägare. Sen var det brasa och grillad korv tillsammans med pappa o jaktkamrat.

Många barn idag har det väldigt bra och gör mycket tillsammans med sina föräldrar redan från det de är små. Och barnen är båda föräldrarnas angelägenhet från början. När jag var liten fick barn i allmänhet klara sig själva medan föräldrarna jobbade hemma eller borta.  Papporna förväntades inte intressera sig så mycket för barnen, om det inte handlade om skarpare tillrättavisningar. Och så kanske att spela fotboll med söner när de blev lite äldre. Döttrar fostrades i sin helhet oftast av mammorna Allt var inte bättre förr.


Elins min handlar om totalt självförtroende. Hon har växt upp med hundar och jakt och är med ute i alla väder. Rådjursjakt med hund startade den första oktober så detta kanske inte är sista lyckade jakten i år  för Elins del.
(Imorgon måndag lägger jag ut bilden på Hall of Fame i Åmotsfors, jag fick den nu! Och kanske någon bild från Tjolitta om jag får)

fick vi av en god vän på besök igår onsdag kväll. Jag som fortfarande, ur rent administrativ synpunkt, är ogift  lyckades snabbt associera den till brudbukett och försökte tindra vackert med ögonen. Den besökande gästen kryddade mina förhoppningar genom att påpeka att hon faktiskt har vigselrätt!

Men gubben såg ut som en drunknande, ungefär samma blick som han har  över kanten på provhytten när jag vid sällsynt tillfällen lyckas få in honom i en sån. Och antagligen handlar det i båda fallen om cellskräck. :-))

Alltså, något giftermål blev det inte igår heller. Suck! Fast vi hade en gemytlig och kreativ kväll i trevligt sällskap.

Premiär på rådjursjakt med hund var det idag torsdag. Det blev ett antal rådjur på benen och Oskar var lycklig men inget skjutet. Dock lite dråpligt när rådjuren kom ut ur skogen i jägarnas spår, fast på oskjutbart håll. Nu är gubben på något möte i Karlstad med rovdjursansvariga i Jägarförbundets alla kretsar i Värmland. Det ska in en ny skyddsjaktsansökan på varg i Gräsmarksreviret där så mycket nu dödats av varg, både hundar och småboskap.

... vid Abborrtjärn den 9:e augusti 2009 av Gunnar Nilsson. Slaktvikt 45 kilo. Borde vara god att äta med den storleken. De här djuren är nu långsamt på väg till oss och börjar synas här och där i vår kommun.




Senare idag och imorgon publicerar  jag inlägg om  Jazz i Stockholm på Waldemarsudde, i Spökparken, på uteservering, om blomsteruppsättningar i Hallsberg och om den stora Carl Wilhelmsonutställningen på Waldemarsudde och om den dåliga hundhållningen i Stockholm och om pyttesmå dagisgårdar i centrala Stockholm. Varför ska det skocka sig så många inlägg hos just mig? Varför drabbas aldrig jag av någon liten fläkt av bloggtorka?

Nu ska jag åka till Karlstad på en fortbildningsdag med tema pedagogik för barn med bekymmer att höra bra. Jag värjer mig annars numera för fortbildning. Jag har gjort så himla mycket av den varan i mitt liv och det är bättre att de som är yngre får åka. Och jag vill ogärna lämna min klass, mina små änglar. Men just det här ämnet kändes angeläget och så har jag fått en duktig vikarie.

Och gubben åker till världsmetropolen Åmotsfors för något möte på Norma.

Harnäs viltvårdsområdes arbetsdag idag söndag. Här går en hel del gamla jakthistorier upp i rök. Grundlig städning är det.



I morgon måndag ska Roland och Bengt åka till Karlstad och välja ut en begagnad barack som ska stå här, en barack att kunna fika i och ha möten i under jakten. Rakt fram är slakthuset. Här finns krokar i golvet och  telfer (heter så?) som älgkropparna kan dras upp i mot taket så att de hänger medan man flår och skär isär dem. Sedan hänger de i skenor i taket tror jag i avvaktan på styckning i slutet av älgjaktsveckan.

... fälldes förra jaktsäsongen, 2008,  i Årjängs jaktvårdskrets = ungefär Årjängs kommun, inte 560 som jag uppgav tidigare. Det är min gubbe som börjar bli lite senil och minns fel.