Lördagens jaktbyte
Detta blev gubbens jaktbyte igår lördag, ett mycket snyggt älghorn och jättefina kantareller. Ingen hare. Kantarellerna fick broder och svägerska med sig. Jag tror inte att det finns så mycket av den varan i Åsbro som det finns här. Hornet är ett horn som en stilig älgtjur (sån som älgkorna gillar och som vi har för få av!) har tappat förra hösten. De tappar hornen inför vintern varje år och får nya på våren.
Det andra hornet hittade Bosse nu idag söndag. Man kan köpa ett fuskpannben och göra en fusktrofé om man vill. Det kan man vilja och sätta upp i en av uthyrningsstugorna. Som ren dekoration.
Idag söndag förmiddag ska gubben gå ut och röja älgpass inför höstens älgjakt, det är arbetsdag på jaktvårdsområdet. Och jag ska pyssla här hemma med Jazz i lugn och ro.
Klockan 2 ska vi till travet för prisutdelning i första loppet. Vi passar nog på och äter en matbit i restaurangen också.
Sen ska vi ut till Harnäs, till D och G för att testa om vårt mobila bredband funkar där. I så fall ska han skaffa ett sånt. Vi kommer dock att stå för abonnemanget eftersom han saknar svenskt personnummer. Märkliga regler!
Bilden ovan har jag fått till min dator från Rolands nyinköpta Cybershot eller vad den heter, Ericsson i alla fall. Det funkar jättebra om han låter bli att förminska bilderna som han gjort förut innan han skickat dem. Då landar de alldeles för små och blir grýniga. Den här kom oförminskad på 2 m-pixlar ungefär och så kan jag välja vad jag publicerar i. Jag köper nog en sån telefon i alla fall. Efter mycket velande hit och dit. Min gamla funkar inte alls med sms, mms och kamera längre.
Älgars sexbekymmer...
Gubben har varit på älgmöte i kväll. Det betyder inte att han har träffat en massa älgar utan en massa älgjägare. Och så här ligger det till för att uttrycka det hela enkelt (och säkert ovärdigt skogens konung).
Älgjägarna har gjort fel. De har skjutit för många stora snygga tjurar med mycket horn. Nu är de här tjurarna uppskattade, inte bara av jägare, utan också av älgkor. Och mycket mer än man tidigare anat. Älgkor är kräsna och tänder alltså inte på de små pinniga tjurar som blir kvar i skogen. Det betyder att de brunstar inte ordentligt vid åsynen av det som på jägarslang kallas "cykelstyren" och blir inte dräktiga.
Eller ja, de går i alla fall och suktar in i det längsta på säsongen och hoppas på att det ska dyka upp en riktigt stor snygging med en tjusig hornkrona. De kalvar som föds, när älgkorna till slut ger upp, eller hur de nu resonerar, föds för sent på säsongen. De går in i sin första vinter alldeles för små och hela älgstammen blir för vek, eller hur man ska uttrycka det.
Ungefär så där ligger det till. Rätta mig om jag fått nåt om bakfoten!
Nu har i alla fall i stort sett alla jaktlag i Årjängs kommun ställt sig bakom en plan för förbättra älgstammen och man vet att det fungerar på bara några år:
- Fäll endast en kapital tjur per 1000 ha. (Mer än 5 taggar med sidan mot skytten)
- Skjut små tjurar och små hondjur, 50 % av varje.
- Stora hondjur sparas.
- Tjurar från 3 taggar och uppåt på sida som vänder mot skytten, ska sparas.
- Hälften av de fällda djuren bör vara kalv
- Ordinarie licens, även kalvar ska vara fylld för att få del av kretslicensen.
- Använd rutinerade eftersöksekipage vid behov.
- Sträva efter 50 % kalvavskjutning
(Den här bilden tog jag för ett par år sedan)
Fakta:
Det finns;
så där en kvarts miljon älgjägare i Sverige och
200.000 älgar i vinterstam = före kalvning (fast ingen älg på Gotland)
I Årjäng finns ungefär 2000 älgar, dvs var femte invånare är en älg
och förra året sköts 560. Det blir ungefär lika många i år enligt beräkningar och licenstilldelning.
Jägare får alltså inte gå ut och skjuta älg lite som man tycker utan man får en licenstilldelning per 1000 hektar mark från Länsstyrelsen och den baseras på inventeringar.
Älgjakten är stor här i Årjäng och skolornas höstlov förläggs till älgjaktsveckan i oktober eftersom många är engagerade i jakten, både av lärare och äldre elever.
Vidrigt jaktbrott - rådjursjakt från bil...
Det kanske finns någon logik dold i detta, men jag har svårt att förstå varför ett brott ska anses lindrigare bara för att det skedde för några år sedan när dessutom tidsutdräkten beror på de skyldigas eget agerande; vägran att infinna sig för rättegång.
Björnjaktstart 21:a augusti.
Nu är också tillåtet att släppa hund i markerna. För gubben är transportsträckan sommar slut och livet kan börja igen på allvar.
Älglicenserna har kommit
Egenäs 1 vuxen 2 kalvar
Bäcken 3 vuxna 2 kalvar
Snarkil 3 vuxna 2 kalvar
Risviken 3 vuxna 4 kalvar
Åsebyfors 10 vuxna 10 kalvar
Skogen 3 vuxna 3 kalvar
Kålleboda 9 vuxna 9 kalvar
Älgåna 1 vuxen 2 kalvar
Norane 3 vuxna 2 kalvar
Bysjön 5 vuxna 6 kalvar
Sandtegen ä-jo 1 vuxen 1 kalv
Sanda ä-jo 3 vuxna 4 kalvar
Åsebyn ä-jo 1 vuxen 2 kalvar
Alltsammans finns på länsstyrelsens hemsida och jag reserverar mig här på bloggen för skrivfel. Jag tror att jag i uppräkningen ovan fick med det mesta i Sillerud.
GRATTIS Årjängs ungdomslag i jaktskytte!
Just nu lördag, är de här ungdomarna från Årjängs jaktvårdskrets, i Västerås och har skjutit till sig en andraplats i den mellansvenska regiontävlingen i jaktskytte med lag från Värmland, Närke, Dalarna, Västmanland, (och kanske Uppland o Gästrikland också, jag är osäker på vilka områden som ingår i SO-mitt?)! Det är från vänster Jens Zetterqvist, Niklas Nilsson, Markus Bryntesson och Mikkel Andrésen.
Stort grattis från Roland o Inga!
I tävlingen ingår att kunna skjuta rätt med hagel eller kula på figurer av olika jaktbara vilt, såsom älg, rådjur och hare exempelvis. I tävlingen ingår tydligen också en teoridel.
Andraplatsen är en suverän prestation speciellt med tanke på att de här pojkarna inte har skjutit tävling så länge. De gjorde sin första tävling i Säffle för ett par månader sedan, då de kvalficerade sig till den här regiontävlingen i Västerås. Ungdomsklassen är upp till 20 år och för det här laget är medelåldern bara 14 år. Ett grattis också till deras tränare Morgan Zetterqvist, som själv har varit en av Sveriges bästa jaktskyttar.
(Tyvärr vet jag inte vem som tagit bilden, den är från tidningen Nordmarksbygden.)
I kväll ska jag publicera ett inlägg från gårdagens äventyr ute på Restön
Jocke Smålänning på Skogsdagen i Årjäng söndag 3:e maj. (Uppdaterat!)
Skogsdagens tema är jakt, fiske, skog. Det visas skogsmaskiner av olika slag i funktion, det säljs olika saker, det bjuds på mat av olika slag, det finns tävlingar för barn och hundbedömningar av olika raser av Britt- Marie Nordqvist kl 12.00.
Det är trofébedömning också, det går att ta med egna älghorn för bedömning.
Sen är det Stubbefolket för barn, luftgevärsskytte och tur med hästekipage.
Fram til 11.00 är det fritt inträde och slut kl 15.00.
Det var en väldigt trevlig dag förra året.
Sen är det alldeles vanligt trav förstås. Det är ju inte heller fel!!
Uppdaterat söndag kväll: Lennart och Jocke och Elin förstås kom hit i går kväll. Vi grillade och det blev mycket berättande ur levande livet, eller hur man ska uttrycka det och allt handlade inte om jakt, åtminstone var en del mycket indirekt jakt i så fall. Roligt var det i alla fall med många glada skratt.
Idag söndag blev det i alla fall skjutning. Och en fanstisk show! Så där kan man inte skjuta var en vanlig kommentar. Han sköt hållandes geväret upp och ner, från höften, från midjan, han sköt frukter och golfbollar, han sköt 10 lerduvor åt gången. Samtidigt var det show och prat förstås.
Publiken var talrik och verkade nöjd. Det gladde eftersom Roland lagt ner sammanlagt ett antal dagars jobb för att ordna just det här. Jocke heter verkligen Smålänning i efternamn. Han är alltså född i Dalarna, växte upp i Hälsningland, bor nu i Stockholm (Haninge) och heter 'Smålänning. Låter lite märkligt. Namnet kommer från hans familj på fadrens sida och endast en av ättlingarna i varje generation får ha namnet Smålänning. Han är skytteinstruktör för nationella insatsstyrkan och tävlingsskjuter på internationell nivå. Jocke skulle ha varit med på OS ett år, men blev illa kattbiten och kunde inte åka. Detta med skytte är hans försörjning, han anordnar skyttedagar för företag med instruktioner och mat och hela kittet. PÅ ett år avlossar han så där 80.000 skott. Morgondagen, måndag, ska han delvis tillbringa i Åmotsfors och träffa en annan Årjängsbo antar jag; Torbjörn L. som är chef där. Han har självklart också många vänner och bekanta inom Jägareförbundet och bland jägare.
Britt - Marie Nordqvist gjorde en väldigt bra information med hundbedömning. Hon gjorde klart varför det är viktigt med en stark och bra exteriör på brukshundar som ska jobba fysiskt hårt och också hur viktig den mentala träningen är för hunden så att den blir en bra samarbetspartner. Sen var det många utställare som hade bra uppvisningar och det var mycket folk i rörelse. Även travet blev välbesökt den här dagen.
Jägareförbundets länsförbundsstämma...
I Årjängskretsen finns 700 medlemmar på en befolkning av 10.000. Jag vet inte exakt hur stor andel det bli. Men någonstans runt var 10:e vuxen person i kommunen är jägare och kanske fler ändå, för man kan ju jaga utan att vara medlem i Jägareförbundet. Jakten är i alla fall stor i vår kommun och i många andra glesbygdskommuner och intimt förknippad med markägande. Markägare och jägare är ofta samma person här, 90 % av skogen är privatägd, alltså väldigt lite bolagsmark och genomsnittsarealen på fastigheterna är bara 30 ha. Det gör att man måste kunna samarbeta i viltvårdsområden för att klara av jakt, viltvård och eftersök på trafikskadat vilt exempelvis.
I entrén på hotellet så blir det en del utställningar av kläder med jakt- frititdsanknytning, en fin fotoutställning med naturbilder och något med skogsmaskiner och kanske något annat också. Utställningarna kan givetvis besökas av andra än stämmodeltagare, de är öppna för alla och rekommenderas.
I kväll blir det supé för så där 80 personer och därefter dans. Maten ser jag fram emot och musiken. Dans är väl inte mitt favvointresse precis men det går.
Jakt är bra!
Jakten i Sverige har gamla anor, för mig har den ett självklart berättigande av flera skäl:
-.Viltstammar måste förvaltas (bl.a. begränsas )både lokalt och nationellt
- Viltkött är bra mat rent näringsmässigt och smakar bra. Det är kött som har fått "röra på sig" på ett naturligt sätt och som inte är framdrivet för snabbväxande.
- Viltkött är även ur klimat- och miljösynpunkt bland det bästa vi kan äta. Det har inte kommit till genom utfordring med importerat foder, viltets levnad kräver inga dyrbara miljömässigt tveksamma investeringar, det kräver ingen veterinärvård med upprepade rutinmässiga behandlingar för att överleva, transporten från skogen via slakt och styckning till matbordet är kortast tänkbara, det handlar verkligen om närproducerat.
- Viltköttet utgör en mycket större andel av vår köttkonsumtion än vi vanligtvis tror och om vi nu ska ge bort allt det till vargarna så måste vi öka på den konstlade uppfödningen av kött, alltså mer av stora djurbesättningar i jordbruket.
- Värdet av jakten i Sverige är högre än värdet på betningsskadorna i skogen och utan älgars betning av lövsly skulle skogsägare få lov att bekosta dyrbar röjning för hand.
- Jag tillåter mig också att anse att jakten har ett värde som hobby och stort intresse för de c:a 300.000 människor i Sverige som sysslar med detta. Jakten är friskvård på hög nivå med mycket motion och utevistelse. Jakten är spännande och när ett djur till slut blir skjutet så är det den bästa döden ett djur kan få, livet släcks ut omedelbart. Ingen död är säkert smärtfri men den här döden är snabb. Den, för ett vilt djur, utdragna "naturliga" döden är inte trevlig. Den innebär ofta en död av svält och törst medan fåglar och andra djur börjar äta av kroppen medan den lever. Döden för en kula / för hagel i skogen föregås inte av transport långa vägar eller någon stress i stora djurtransporter / på slakterier.
Jakten betyder ofta mycket för dem som utövar den, det är ett sätt att leva och den innebär ofta att man också lever och bor i naturen, man är med och observerar vilt för forskningsändamål, man stödutfordrar när det behövs, man avlivar djur som är sjuka eller skadade, man ställer upp för polisen med eftersök av trafikskadat vilt.
Jag är övertygad om att vi kan ha både jakt och rovdjur i landet om man har en vettig rovdjurspolitik :
- En stam på c:a 200 vargar fördelade över Sverige enligt centralt beslut
- Stafettförvaltning dvs att ett område som har haft varg under några år ska kunna få vara vargflockfritt sedan under en lång tid så att jakten och viltstammarna får reparera sig.
- Regionala beslut genom de folkvalda om hur förvaltningen av varg ska ske precis som med andra djur där vi har licensjakt.
- Goda möjligheter att ta bort individer omedelbart när de visar brist på skygghet eller visar benägenhet att ta hundar.
Jakt är inte bara skjuta. Det handlar mycket om det här just nu när det mesta av jaktsäsongen är över för vår del. Gubben har köpt ensilage till stödutfordring av vilt, framför allt rådjur som inte tar sig så långt i sitt födosök i snön. 
Det är bättre för magarna än till exempel hö
Det läggs ut efter små skogsvägar där djuren har lätt att ta sig fram, om det går nära vatten och kompletterat med en saltsten.
Det blir fort mycket spår runt en foderplats. Det är mest älg och rådjur.
Ibland väljer älgar att vila lite i närheten.
Vackra Eksjö!
Torget är vackert både dag och kvällstid.
Så här pampigt är alltså hotellet och som sagt ett av få hotell i Sverige där hundar är välkomna också, om än inte riktigt i alla rum. Vi bodde rakt fram till höger här. Rummen var nyrenoverade och som vanligt trevligt att bo här. Statyn vet jag inte vem den föreställer. Glömde kolla det.
Taket i salen var fint.
Himla fint var det i stora salen där vi åt jägarmiddag på fredag kväll.
Roland var alltså här på stort jaktprov med Valsa, en av de hundar han äger tillsammans med Bosse och som är stationerad i Leverhögen, inte hos oss. Just nu ser det ut som om hon tagit en etta bägge provdagarna och ¨dessutom en tvåa dag två, men sedan handlar det om egenskapspoäng när det gäller rangordning mellan provets c:a 50 hundar. Hon var duktig i alla fall. Det var flera år sedan vi var här men det var fascinerande att möta människor som var med när Roland startade gamle Hambo här och som kunde berätta detaljer om hur han jagade. Jakt är ett stort intresse här och vid varje släpp under provet finns intresserade som gärna vill vara med och bara lyssna och se.
Elin o Nila o hare!
Hon är verkligen en liten sötnos, Elin. Hon och fadren och Nila, nedan, var här i helgen.
Himla snygg blid på en snygg hund, drevern Nila.
En hare fick de också se, på nära håll till och med.
Fotograf är Lennart Johannesson
Stolt hund..
Så här såg Jazz ut när han kom hem och hade erövrat ett förstapris på jaktprov. Stolt och konungslig! Han är såååååå trevlig och snäll inne. En riktig bamsebjörn, varm och silkemjuk. När han trivs riktigt gott så liksom pratar han, gnölar och nästan småskäller.
Jag skulle nog bli smått galen om en varg dödade honom. Och gubben tror jag inte skulle klara det alls. Det är illa nog om en hund råkat ut för en olyckshändelse eller sjukdom och dött men att veta att den blev söndersliten och uppäten av varg är bara för mycket. Det borde inte vara någon skillnad, jag vet det, men så är det i alla fall.
Jazz har fått sin första jaktmerit idag, 1;a öppen klass!
Från upptaget har hunden 4 timmar på sig o inom den tiden ska han ha minst 120 drevtid och tapptid får inte överstiga drevtiden. Drevet hade många avbrott för haren fick många tillfällen att ställa till bekymmer för hunden. Spåren blåste igen på alla öppna ytor och då måste hunden leta igen. Provet avbröts 14.45 och då var förstapriset klart. Förutom drevtiden så bedöms ett stort antal andra egenskaper och hunden poängsätts i en skala från ett till 6, här ingår exempelvis lydnad, samarbete, inkallning (gjordes två gånger och det gick bra även på 200 meters håll när provet var klart). Hunden belönas också med poäng för att vara spårnoga och ha ett lugnt drevsätt, haren ska inte stressas. Jaktprovets syfte är att ta fram lämpliga avelsdjur.
Och uppe i sin himmel satt nog hans släktingar och anmödrar och log; mormor Polka, mormorsmor Brusa, mormorsmormor Lucky och mormorsbror Hambo. Alla Leverhögens uppfödning. Och mamma Valsa låg nog lugnt hemma i sin korg hos Bosse och Liselott.
Roland, Jazz och domaren Åke Tolfsson. Glad är väl bara förnamnet!!
Idag lördag 27:e dec
I morgon åker han hela vägen till Karlstad för att vara med på hockeyn från restaurangen i Löfbergs Lila Arena. Han kommer lite sent men bör hinna äta innan matchen börjar, eller åtminstone ta sig mat. Det blir taxi från centralstationen.
Sen direkt till Stockholm med båda sönerna därifrån och så är julen slut för vår del. Sen får vi leva på minnen och se på bilder och leka med julklapparna.
Gubben jagade hare idag men Jazz fick inte upp. De var 5 stycken ute och jagade hare på olika ställen men ingen av hundarna fick upp någon hare. Det var svåra förhållanden antagligen med mildväder på morgonen (tror jag!).
Det blir mycket eldande i väntan på upptag. Gubben påstår att han haft så många dåliga hundar att all töre är slut på flera kilometers omkrets. Men nu idag var han i Tokil tror jag och där fanns tydligen töre eftersom det brann bra.
Lite sol blev det också!
Barnbarn på rådjursjakt!
Just nu fick jag den här bilden via mobilen till datorn. Roland o äldsta barnbarnet M är ute på rådjursjakt vid Murstenstjärn. De har släppt taxen och väntar på upptag. Under tiden har de gjort upp eld och äter nu frukost. De kan hela tiden ha kontakt hem via comradion.
I stugan sitter barnens mor och den yngste, I och äter sin frukost, jag har precis pratat med dem.
Lyckad harjakt idag...
Jazz jagade väldigt bra idag söndag. Det var en jakt som påminde om gamle Hambo, vår favorithund som vi måste ta bort alldeles för tidigt. Roland säger att så här bra jagade inte ens Hambo när han var två år gammal. Jazz kan bli en riktigt bra jakt hund om han fortsätter så här. Framför allt är han väldigt ihärdig och ger sig inte och rutinen att få tag på ett förlorat spår börjar komma.
Gubben har tindrat hela dagen. De började halv 9 i morse och kom hem halv 3.
Just nu påminde han mig om att jag stickade den där mössan åt honom för något halvt århundrade sedan, nej inte riktigt men 30 år i alla fall. Jag stickade på den tiden och sydde barnkläder för det vilda. Tänk vad det kan ändra sig! Vad människor kan ändra sig och det är alldeles tillåtet. Man måste inte fortsätta vara något eller fortsätta göra något som man inte vill. Det finns en frizon för eget bestämmande och den utnyttjar vi förstås alldeles för lite.
Helt överraskande dök min bror upp här idag med fru och önskade oss god jul. De hade hälsat på modren och hängt upp hennes julgardiner. Annars hade jag tänkt göra det i morgon. Men nu kan jag ägna mig åt att koka skinka istället. Och fixa rummen som gossarna ska sova i och förbereda huset som dotter och barnbarn ska bo i. Trevliga plikter!
Jaktabstinens har gubben...
- Morgen jage Ich Hase, säger han på stapplande tyska till nyanlända vännerna som var här och åt lite älggryta till kvällsmat. Och så tittar han på mig och kollar om jag är med på noterna. Och det är jag förstås. Vi diskuterar aldrig hans jaktdagar någonsin. Jag insåg redan från starten av vår bekantskap (35 år sedan!) att det var inte ett ämne för förhandling ens. Och vi har aldrig diskuterat det, bara konstaterat. Samtidigt så gillar jag tystnaden och lugnet ensam i huset. Jag kan skriva och läsa utan att bli störd och det är guld. Mitt jobb är i en miljö med många människor och många kontakter och rätt så stressigt så jag märker att jag behöver den här andhämtningen av lugn. Och det blir allt viktigare med åren.
En hare till idag... på Önnebyn!
Vilar efter väl förättat värv....! Jazz med favvokuddarna. Om han inte vore hund så skulle bilden vara lätt ekivok förstås! Hundar är ju rätt oblyga så.
Fantastisk jakt med Jazz idag... äntligen!
Det har varit lite motigt med jakten med Jazz ett tag. Han är ännu en ung hund och har inte gjort så bra ifrån sig i år. Men idag lossnade det. Han höll reda på spåret trots svårigheter och jagade till och med på vägar där det är svårt att känna vittring . Roland är jättenöjd:
- Den här jakten kommer jag aldrig att glömma, det var så roligt och så oväntat. Han jagade som gamle Hambo!
Haren sköts vid Mölntegen, Ängkasa, vid halv ett idag!
Kanske kan han bli en bra jakthund i alla fall!
Jakt på Jägartorpet 3
På lördagmorgonen var det dags för nytt släpp igen. Vi drog mot Pickarbo den här gången också, i förhoppning att få reda på den haren som inte blev avslutad dagen innan.
Vi slog oss ner uppe på ett berg, där det fanns en rejäl törestam. Vi fick elda i 3 timmar och en kvart ett det duggregniga vädret innan Valsa fick upp haren. Men hon ger sig aldrig om hon har slag. 
Jag försökte hela tiden att få med både Roland och hare vid skottillfällena, men det är hopplöst! Här lyckades jag få¨båda i kameraögat men då har jag rörelseoskärpa iställt. Gubben skjuter i alla fall precis när jag tar kortet och skottet ser ut som blå rök (!?) Om man har goda ögon så kan man uppfatta haren som en ljus fläck till vänster om vägen där borta. 
Haren blev skjuten i alla fall, fast jag inte fick det med på bild så bra och Valsa är nöjd.
Den här bilden ville Roland att jag skulle ta när vi gick hem.