Inga Magnusson

Här var vi igår kväll på kräftätning, hos Rolands systerdotter m familj. De har en camping här i Sillerud, en stor vildmarkscamping som heter Camp Grinsby. De jobbar där hela sommaren så när vi vill träffa dem så får vi åka hit. Att ha ansvar för en så stor camping med hundratals gäster är ett stort ansvar och inte bara att lämna över till andra. I det här huset bor de tillfälligt då. Vi satt på verandan här och åt. Mysigt och trevligt var det.


Yngsta dottern har en kanin.


Det här med att elda är favoritsysselsättningen på kvällarna. Gästerna sitter gärna utanför husvagnar och tält och eldar i plåtbehållare som finns på plats. Det får man inte göra i länderna neråt  Europa och är exklusivt för många. Inte så få satt och läste saga för sina barn i eldens sken när vi gick med A och A på sista kvällsvandringen runt området vid 10-tiden på kvällen.


Här i änden på campingen vid sjön Stora Bör gick förr en järnväg som drog flottningstimmer i sjön. Det började samma år som kyrkan byggdes 1887 och man höll på till 1924 med detta. Jag har skrivit om den här flottningsleden förut. Den gick på land och i vatten och ut i Östra Silen.


Jag försökte få någon bra bild på den plats där rälsen började och gick ut i sjön. Det ska ha varit där stenarna är här. Men gubbarna bara spexade hela tiden.


Här är i alla fall A och Mä.

Vi var i Karlstad i går och träffade den här glade mannen; Kenneth J!  Han har tävlat med motorcykel en gång i tiden. Nu är hans son en duktig motorcykelåkare, en av Sveriges bästa!  Vi tog också en sväng förbi Brattvägen i Skoghall och pratade bort en stund med Leif.


En del har bra  båtar och då är det roligt att åka ut på sjön när det är fint som igår kväll. Sjösättning här är vid 7-tiden.




Om man har tur kan man få så här stora fiskar.


Och så försöker jag komma på vad den här fågeln heter. Det syns dåligt men det är en liten vadare.


Vi gjorde en tur ut på storsjön och stannade för ett strandhugg här där kvällssolen låg på. Här är klockan halv 11 ungefär.
Exakt klockan 22. 29 ropade storlommen. Vi hade två stycken simmande utanför här hela tiden. Det är ett spöklikt ljud i stilla sommarnatt.




Solen sjönk sakta ner medan vi mumsade på medhavt käk och babblade.



Hela tiden ändrarde sig färgerna i ett fyrverkeri. Det  var fortfarande ljummet i luften och alldeles stilla.



Vid midnatt for vi hem och då var det fantastiskt fint in över viken.

Så här var perspektivet en god stund på förmiddagen idag. Jag cyklade den nya cykelbanan på invigningsturen tillsammans med så där 60 stycken andra. Visst är korgen snygg. Men idag blev det ingen sallad och vin och bröd i den.
Jag håller på att lära mig detta att cykla med 7 växlar. Använder mest 2:an och 3:an på vanlig väg och 1:an i uppförsbackarna.  Inbillar mig att den rullar fortare nerför på 1:an  också men det är väl inte möjligt. Jag är van att cykla med främre delen av foten på trampan men undrar om det inte är mindre jobbigt att ha hålfoten där istället. Sen tvistar vi om hur hög sadeln ska vara. Jag vill inte att sadeln ska vara högre än att jag kan sitta på den och nå ner till marken med tåspetsarna. Gubben säger att de ska vara lite högre så jag har raka ben när trampan är längst ner. Jag får väl testa vilket som känns bäst.


Färden startade i Sanda och gick mot Svensbyn. Cykelbanan går parallellt med E18 Stockholm - Oslo. Roland hade som synes Jazz med sig, alltså en slags fyrbent påhängsmotor. Fusk! Jag vågar inte ha med Oskar än, måste bli säkrare på att hantera cyklandet först.


Vi trodde att cykelbanan skulle vara mjuk att cykla på, men det var den inte. Den var hård och bra, med grus på. Det funkade helt perfekt. Så här är det att cykla på landet. Egentligen är detta från början inte en cykelväg utan vatten- och avloppsledning mellan Svensbyn och Sandaholm. Cykelväg blev det nästan på köpet när man ändå skulle gräva.


Vi passerade golfbanan och där var massor av folk idag. En superfin golfbana bredvid Svensbysjön. Den är alltid grön och fin på greenerna även om det är torrt annars. Och den ligger väldigt fint bredvid Svensbysjön med fin utsikt. Här finns bra käk också i restaurangen, vi var där idag lördag och åt stekt potattis med bräckt skinka och ägg. Än så länge är restaurangen lite primitiv men det ska enligt planerna byggas en ny med god standard.

Här uppe ligger en fin gård som vi passerade.

Till slut kom vi till Svensbysjö och den lilla tätorten i Sillerud, Svensbyn efter E18.


Här i Svensbyn var lanthandelns dag med en massa aktiviteter på gång och många besökare.


Cykelbanan invigdes av kommunalrådet Kjell Ericsson. Han berättade om man tjatat om cykelbana i Sillerud länge och han pratade också om att man i Sillerud håller ihop och hjälps åt för att få något uträttat, inte bara förlitar sig på att andra ska ordna allt. Kjell har nu sagt upp sig från jobbet som kommunalråd. Han ska sluta den 1: oktober efter att den nya E18-sträckningen invigts.  Den person som ser ut att bli hans efterträdare fanns också på plats.


Här fanns en cyklande korvgubbe också.




Den här dagen var arrangerad av Silleruds Framtidsgrupp och av lanthandlare Richard med personal. Det var trevligt att vara här en stund, bli bjuden på kaffe och korv och pratstunder. Det var loppis, hoppborg, kaffebjudning, lotterier, korvbjudning och en öppen lanthandel förstås som vanligt till 16.00 på lördag. Det var verkligen massor av Sillerudsbor (och andra) här. Vi pratade bl.a. med en ung dam S. S. bördig från Svensbyn, duktig skidskytte som är på väg att flytta tillbaka till bygden igen. Här fanns också Snarkilsbor som ordnar bussresa till Dragspelsstämman i Ransäter på fredag. Intressenter kan anmäla sig dit.

Tyvärr måste vi bryta upp vid 12-tiden för att åka och ta emot nya fiskegäster i stugorna. Det tog eftermiddagen. Det var ett äldre par från Wittenberg, och ett grabbgäng från Dresden.

De har väntat ett tag nu våra arrendatorer från Långserud på att kunna ta ensilage här hos oss. Nu äntligen hade det slutat regna och de invaderade med sina traktorer igår tisdag kväll. Först kom den här maskinen. Den slår ner gräset och knäcker lite i stråna så att de ska torka fortare. Det finns ett aggregat fram  och sedan ett på var sida så sammanlagt slår den 9 meter. Den här åkern, Nolare Brojâle,  är 4,5 hektar och det tog en halvtimme tror jag.  Det är en av sönerna E som kör här tror jag och en kompis med sig har han.

Roland minns ju när han var barn att man brukade här med häst. Då körde Gustav och Johannes här på nolare Brojâle med parhästar och ett slåtteraggregat som var en och halv meter brett. Då tog det flera dagar att få ner gräset. Oftast var det Johannes som skötte detta med att slå. Han smackade alltid ljudligt på hästarna. Han hade bl.a. en häst som hette Parvel när och den hade lång pannlugg. För att inte tala om att höet när det väl var slaget sedan skulle hässjas eller såtas och torkas och köras in som hö Många människors arbete under flera dagar.


Medan det pågick kom fader O med den här maskinen som ska hacka sönder gräset och spruta upp det i en vagn för vidare transport hem till Långserud och ensilering.

Det ska fixas och donas innan det bär iväg runt. Roland, som röjer gräs vid en av uthyrningsstugorna kikar.


När det blir riktigt tjockt med gräs så kan det köra ihop sig och då är det handkraft som gäller, ibland till och med spett.


Annars rullar det på så här fint.


Vagnen blev väldigt full av ett enda varv runt.

När vagnen var full så kopplades den ifrån och byttes mot en tom vagn som son R kommit hit med, den och en till. Det här blir lite av en begivenhet i bygden. Någon kommer för att bara titta på och prata bort en stund. Någon kommer för att be att arrendatorerna kommer och tar deras vall också. Det finns inte så många kvar som håller på och brukar jord själva men alla vill ha det öppet runt sina hus och gårdar.

Vi är tacksamma att vår mark sköts om så väl och av trevliga människor. Jag blev bjuden att åka med ett varv runt och visst var det en nostalgitripp.

Det återupplivade det minnen från när vi brukade själva och körde hö här. Ett år slog vi ner allt på en gång och slet som djur för att hinna få in det före regnet. Något år hade vi allt inne före midsommar.

Det är mycket att minnas. Att just åka med en sån här maskin påminner mig också om att jag tog traktorkörkort 1966 (16 år gammal) på Kvinnersta som Blå Stjärna. Då körde jag också en sån här. Vi kallade det slaghack på den tiden och den drogs med en John Deere, senaste modell då, med en sorts automatisk växel. Man använde kopplingen bara när man skulle använda backväxlarna, annars var det en liten spak vid ratten bara som man förde fram och tillbaka i olika lägen.

1,2 kilo väger handlingarna till nästa möte i miljö- och byggnämnden.  Det är ungefär 10 ansökningar om nybyggnation av bostadshus, 20 om fritidshus, 3 vindkraftprojekt, 1 översiktsplan och ett par detaljplaner och en del annat. Det planeras alltså en hel del byggnation för både bostäder och handel. Ett stort köpcenter till nära gränsen mot Norge byggs nu, större än det förra och mer ser det ut att bli. Det är inte dåligt för en liten kommun med så där 10.000 invånare.

Här är tomter till salu nu. De ligger nära vattnet, Svensbysjön. Man kan ha sin egen brygga här om man vill antar jag. De är billiga också. Det är kommunen som säljer och man har samma pris på all tomtmark tror jag. Om jag inte minns fel så får man tomt  och väg och vatten och avlopp och ström fram till tomtgräns för strax över 100.000 kr.  

En bit upp till höger finns en liten by som heter Svensbyn, med en fin skola, lanthandel och bussförbindelse på E18. I Svensbyn finns också ett företagshus där egna företagare kan hyra in sig vid behov.

Igår avslutade gubben postlådehållarbygget. Det har tagit sammanlagt tre arbetsdagar påstår han. Och ändå har han verktyg till detta. Men nu är det klart och fint till midsommar, liksom gräsröjningen och betesputs. Postlådorna tillhör oss och nybyggargrannen. Det ska väl bli några blommor här också och någon text.

Det ordnades en sommarfest för dem som tar studenten i Årjäng. Det var firande av ungdomarna, tipspromenad, modevisning, uppvisning av motorcyklar och veteranbilar, ungdomlig musik, ja och så den obligatoriska balen då förstås med vackra klassiska balklänningar. Balen gick av stapeln här bakom på hotellet.  Ett annat inslag var stadsorientering som stafett i lag. De tävlande lagen var eleverna, lärarna, kommunens tjänstemän och kommunens politiker.  Här ovan ses kommunens politikers lag. Längst till höger står Katarina Johannesson som tippas bli nästa kommunalråd i Årjäng. Hon är dessutom chef på Sparbanken i Årjäng, den som rånarna missade idag. 


En del var trötta när de kom fram till slutkontrollen. Här fick man en gåta att svara på och missade man den så måste man åka i trollsvansen till sist och tappa tid. Gåtan var : Vad har rygg och fyra ben men ingen kropp? Och svaret var stol. Men det kom de inte på så det fick bli trollsvansen.


Barnen ser lite häpna ut över att få så stabila lekkamrater i trollsvansen. :-))

Vann gjorde kommunens tjänstemän och politikerna kom på en andraplats i år. Det var ett snäpp högre än förra året.

Stockholmssonen i båten vid solnedgången ute på Östra Silen i kväll. Det är för varmt för att vara något bra fiskeväder.
Men hans flickvän J fick i alla falla tre abborrar och vann tävlingen. Bilden ovan tog flickvän. Bilden nedan tog Roland

Vi var alltså i Ransäter på Erlandergården i går söndag för att se på trasmatteutställning

Den här ripsväven begrep vi oss inte på. Men snygg var den,



Den här till höger gillade vi båda två. Den var väldigt klurigt vävd, med en slags kypert.


Här gav en klok varpning ett fint mönster, men det var inte min favvo. Men Å-B gillade den.


Blå mattor faller ju jag för förstås. Här fanns både en varpning som gav liv och lite olika vävsätt.


Mattan till vänster har vackra färger och roliga inplock, fast vi tror inte på att det funkar med hundar oc h med tvätt. I mitten är en rips med mörkblått. Lite för optiskt för min smak.


Här var vi nog lite begeistrade och Å-B hade sett den förut, när länshemslöjdskonsulent Carina hade med den till Sillerud och visade. Den var djärvt komponerad och färgsättningen var mycket speciell, går inte att återge på ett bra sätt här. Det fanns inga återkommande mönsterrapporter som det brukar vara i trasmattor. Det var en lite dov färgskala med ovanlig färgkombinationer och det fanns både matta och blanka inslag. Det är samma matta här nere. Det här är en konstnär förstås.




Här är alltså en av få bilder på mig på bloggen!   Trivs ju bättre bakom kameran än framför.

Ha ha! Kunde inte motstå frestelsen att testa den gamla katedern i skolmuseet på Erlandergården.  Och det kändes som hemma modell  gammaldags sträng fröken med pekpinne och upphöjd katederplats!! Fattas bara den strama knuten i nacken!  Men jag tror hartassudden får vara för mig!

Vi fick en visning där. Fascineras av att man på den tiden hade ett barnperspektiv när man byggde skolor. Det var genomtänkt  Katederns upphöjning gjorde det möjligt att sittande ändå ha ögonkontakt med alla elever. perfekt. (Alla såna här upphöjningar togs bort under en period när man trodde att det var odemokratiskt att läraren satt högre upp! Att inte se barnen ordentligt skulle medverka till att undervisningen blev mer demokratisk!!??) Fönstren var stora och höga och släppte in mycket ljus, men gick inte så långt ner att de släppte in för mycket intryck utifrån som stör under lektionstid, Möblerna var gedigna och välgjorda av byns snickar, prydda med vacker snickarglädje. Bänkarna lutade lite neråt mot eleven vilket sparade ryggen vid skolarbetet och det fanns fotstöd på alla platser. Barnen kunde sitta två och två och hjälpa varandra lite om det behövdes. Det fanns ett antal av praktiska undervisningsmateriel typ vevbart fint solsystem, ett antal geometriska figurer som gick att illustrera beräkningar med, och en hel del annat.  (Jag försöker övertala mig själv att hålla i hartassen på bilden, den användes till att sudda på griffeltavlan!)


Sen bar det av till en utsiktspunkt här efter Fryksdalen: Tossebergsklätten. Det var förfärligt högt, alldeles för högt för mig. Jag var väldigt skakig i knäna här och valde att gå ner istället för att åka bil! Det är brant så det blev en ordentlig marsch. Men ändå rätt skönt i det varma vädret.

Vi kollade på Lerinmuseet men det var inte öppet än, inte förrän nästa vecka

I går lördag åkte vi en sväng till Sandaholms camping för att testa maten. Det var ett tag sedan senast vi var där.  Sanda ligger precis vid E 18 med Järnsjön på andra sidan. Väldigt vackert! Och de holländska ägarna har verkligen satsat på att göra det fint här runt serveringen. Intrycket är gott när man kommer som gäst.. Det går att sitta inne och äta, eller ute eller ute under tak som vi valde. Vädret var strålande, minst 25 grader varmt och 18 grader i vattnet. Det är varmt för att vara i den här djupa sjön. Gubben brummade hit på bågen förstås och jag hade bilen. Han fortsatte sedan till Årjäng för att köpa gräddfil till kvällens övningar. Hmm är det det som kallas rävärende?  På hemvägen tittade jag in hos modren och pratade bort en stund.


Silleruds Riviera! Sanda!
Det finns ett dilemma med Järnsjön och badplatsen. Allt är sand och grus här och vattnet äter sig vidare upp mot vägen. Det betyder att de stora träden faller och ännu mindre binder marken kvar. Längst där borta syns vattentornet som är kvar sedan den gamla järnvägen gick här och man behövde ha någonstans att tanka vatten till ångloken. Serveringen är egentligen det gamla stationshuset. Järnvägen gick alltså till Åmål på den tiden det begav sig, men nu är allt borta. Här vid Sanda finns också rester av väldigt gamla bosättningar så här befolkdes Sillerud tidigt.


Menyn såg bra ut, det fanns en del att välja på och även en holländsk specialitet; holländsk köttbulle. Men för en gångs skull var jag sugen på pommes, äter aldrig det annars. Den här var den god och till den var det bacon och ägg. Det smakade bra men om jag nu ska vara kitslig så kallar jag inte det här bacon utan rökt fläsk i tunna skivor. Bacon är för mig tunnare och mer knaperstekta. Ägget beställde jag vändstekt med sönderpetad gula. Fick dem serverade stekta på ena sidan och med hel gula! Fast det justerades snällt när jag sa till.  Grönsakerna som hörde till var ju alldeles för lite, några ynka salladsstrimlor och en pytteliten tomatbit. Rökt och salt mat kräver mycket grönsaker till för att smaka bra. Kaffet efteråt var gott. Numera har man fått fullständiga rättigheter så det går att åka hit och ta en pilsner på sommarkvällarna.

I tisdags var det Bäcken runt med Spring Väst.

Här kommer bilderna. Mer kommentarer kommer senare när jag har gubben och andra experter tillgängliga. De flesta bilderna är tagna på promenaden runt, dvs de 7 kilometer vi gick. Men några är tagna idag första maj när M i Korsbyn och jag gick delvis samma sträcka och hon berättade lite mer om allting.


Vi startar i Bäcken den här gången och här är lite prydliga vedhögar att betrakta. En del har varit ute i god tid.



Vid det här huset var det samling. Här bor J i Bäcken med fru och barn. Huset tillhörde tidigare hans föräldrar.



Här bor S med fru och barn. Kolla den lilla minihusvagnen!



Här bor Rolands dubbelkusin med man. En gång i tiden bodde de tre barnen också här. Numera är de utflyttade och finns i bl.a. Göteborg, Karlstad.


Idag kom det första barnbarnet, Melker i Bäcken hem hit. Han var hungrig förstås efter att ha åkt från Karlstad med husvagn och allt. Nu stannar de några dagar här i Sillerud så vi hinner träffa dem ordentligt kanske


Mittemot här bor dubbelkusinens mor D., alltså Rolands moster som var gift med Rolands farbror .


En stor del av Bäckenrundan går genom skog på skogsstigar och leder. Det är mjukt och trevligt att gå på och vackert att se.


Det här är inte riktigt så vackert att se på. Enligt gubben så ser vargars revirmarkering ofta ut precis så här. De krafsar upp och urinerar för att sprida doften och därmed tala om för andra hunddjur att området är taget. Förra året sågs en ensam varg gå förbi här nere vid Tjolitta. Och för inte så länge sedan hittade vi den vargdödade älgen i Fälltakan, inte så långt härifrån. Men en vargrevirmarkering betyder inte bara en varg utan minst två, dvs de har bildat revir. Men det är inte säkert. Detta kan också vara en annan markering av något slag säger han.


Nu kommer bilderna i lite oordning. Den här skulle ha kommit efter nästa bild som är på Boställe. Det är en av många skyltar här som satts upp av hembygdsföreningen för att markera en kulturled med ett antal fornlämningar och annat intressant. Vad markeringarna betyder har jag ingen aning om.



Här är Boställe, ursprungligen ett soldattorp. Här bodde H som var en sträng dam. Här bodde också broder E.  Han höll mest till i den lilla stugan till höger.





Här går M och jag upp till en plats där det finns en skylt om torplämning. På skylten förklaras också vad torp är för något, dvs i grunden ett hus som kunde "hyras" mot dagsverken hos ägaren. Ägaren kunde vara en privatperson eller ett bolag eller dylikt.




Efter Boställe på skogsvägen mot Barås och Silleruds kyrka finns ett antal fornlämningar. En del av dem är bronsåldersgravar, alltså från 1500 - 500 före Kristus. Under den tiden hade vi medelhavsklimat i Norden om jag inte minns fel.
- Vilka bilar orsakade den klimatförändringen, säger gubben då spydigt.

Senare kom Järnåldern med Fimbulvinter och ett betydligt hårdare klimat. Under bronsålderna kan det ha varit vattendrag runt om här. Bronsåldersgravar och befästningar byggdes ofta högt och vid vatten. Flera av dem i närheten ligger på samma höjd som dessa. Däremot så ligger Järnåldersgravarna, dvs vikingatiden, lägre exempelvis de vi gamla kyrkplatsen i Sillerud.





Här ska det enligt muntlig tradition ha legat en försvarsborg. Det innebar inte en byggnad egentligen utan stenar som lades som en befästning i en ring uppe på en hög höjd, ofta med vatten och / eller en brant nedanför. Hit kunde man dra sig tillbaka och försvara sig vid behov. Det som tidigare varit en åker här, numera en granplantering, kallades Borgjale ungefär och åsen heter visst Borgåsen.



Bland bronsåldersgravarna finns också en gammal kolmila


Just den här dagen så slog de första björklöven ut.


Här är markering från en råbock. Han har gnuggat hornen mot det lilla trädet en bit upp på stammen och sparkat upp och urinerat här för att markera sitt revir.









Här är något av det vackraste som finns i Sillerud; Baråsbron av sten. Vilket byggnadsverk!! Det ligger nedanför Barås.






Här i Barås håller man på med veden, precis som alla andra gör just nu.








Här kommer vi alltså förbi Silleruds kyrka, men bilderna kommer i fel ordning. Bilden från E18 skulle ha varit före. Kyrkan är i alla fall ovanlig till formen. Det är en centrumkyrka utan långskepp och den är ritad av arkitekten Langlet.






Här kom vi förbi Udden. Här bor E och L. De har tre barn varav två är tvillingar. E. jobbar med Roland. Här på Udden finns en fin gammal snickarverkstad, man har varit snickare i flera generationer. Och anfäderna var syskon till dem som bodde på Bostället, det första huset  uppe i skogen på den här turen.


Mitt emot vägen in till Udden ligger Vattnarsstö. Det är en gammal plats för att vattna djur antar jag. Det är grunt och nära vägen. Oskar passade på att förse sig.



Här rinner Magdebäcken. Det är en liten fors som rinner till Karlsforsälven senare. Roland hade precis innan vi gick varit i Bengtsfors på ett möte om vattendragen och fått veta att just Magdebäcken var i väldigt dåligt skick miljömässigt. Minns inte hur men försurad kanske. Nej, jag har nog fel. Här är nog redan Karlsforsälven! Magdebäcken blir strax ovanför innan de möts vid bron.



Ja ha, här är en ovanligt prydligt dekorerad bakdel!  Om jag vore ofin nu så skulle jag utlysa en gissningstävling om vem den är tillhörig, men det är jag inte så det blir det inte. Men den tillhör en snabbgående dam kan jag säga. Hon passerade oss med svung och försvann bakom vägkröken.


Här är bygdens föreningsgård Tjolitta. Här ska det bli bröllop nu under helgen tror jag och det var visst S i Bäcken som skulle gifta sig. Jag minns inte riktigt. Tjolitta låg i alla fall först på andra sidan vägen och var en godtemplarloge. Den byggdes på andra sidan vägen på 1920-talet och kallades Godtemplarlogen Uddeholm eftersom den låg på en udde ut i älven. Det blev sedan Silleruds nöjespalats med dans och annat festligt.
Gården sköts av en stiftelse som vi var mycket involverade i när Tjolitta rustades upp ordentligt med nytt kök, nya toaletter osv. . Men nu är det Elmacken och Rolands dubbelkusin bl.a. som är eldsjälarna. De driver det hela med framgång och fortsätter att rusta upp inredning och annat.



Den här bron byggdes ny för några år sedan. Det står på en skylt att den heter Karlsforsbron. Men det har den aldrig hetat. Det är Bäckebron! Älven som rinner här ut i emot Bäcketjärn och Östra Silen heter däremot Karlsforsälven för den startar vid Karlsfors med kraftstationen där och nivåskillnaden mot Svensbysjön



Här bor V i Bäcken med familj. Han har växt upp här bredvid och hans föräldrar var duktiga hunduppfödare. Bl.a. drevrar hade man.



Så här ser gubben ut numera efter avslutad promenad. Visst ser det proffsigt ut. Jag tror han har kollat på hur de andra gör.



Här är samling efteråt med prisutdelning. Alla får pris. En del går i mål här efter 7 kilometers  språngmarsch och är helt oberörda, inte ens en svettdroppe, exempelvis vältränade skidåkaren M. Han är en lovande skidåkare som nu går på högstadiet och hoppas på att så småningom komma in på skidgymnasiet. Han har mycket skidåkning i släkten,  från fadern, faster och farfar. En del tar ut de sista krafterna och vacklar halvt medvetslösa i mål, satsar allt, exempelvis H, barnfödd i Signebyn. Olika är det och här får alla plats och dessutom pris.

Nästa tisdag är vi i Kila. Det blir en utflykt till Långserud och nu hoppas jag att arrendatorerna ska vara färdiga med vårbruket så de kan vara med och berätta för mig om bygden. Där kan jag inget.

Nu lägger jag ut bilder här från Norande runt i tisdagens Spring Väst - promenad. Det var en runda på 8 kilometer som vi gick i Norane. Här har jag verkligen aldrig gått förut så det var roligt att höra någon initierad berätta.
Jag lägger ut bilderna nu så kommer det text till senare när jag får hjälp med det.


Brona heter det här huset. 


De här husen ligger vid Noraneälven och är numera norskägda.


Det här är Noraneälven. Den rinner från Stora Bör till Noranetjärnet och till ytterligare några små tjärn. Sedan till slut i Ämmeskogssjön.


Det här är f.d. skogvaktarbostaden. Uppfördes av skogsbolag för att skogvaktaren skulle ha en bostad nära jobbet. Vet inte om det var Billerud eller Svaneholms bruk.



Ristakan heter det här.


Detta  var Kärringetjärnet


Här går en pilgrimsled. Lederna här gick upp till Nidarosdomen i Norge och slingrar sig lite överallt genom Värmland. Detta är på åsen mellan Kvarntorp och Kärringetjärnet.


Här går vi över Noraneälven igen vid Kvarntorp. Det är många små forsar och fall här. Heter eventuellt Kvarntorpsälven här. Mynnar här i Ämmeskogssjön lite längre ner. 
Längre ner efter järnvägen är det en gammal kyrkplats vid sjön: Kyrkudden heter platsen. Där finns en skylt och inne i skogen finns bänkar och ett litet hus.  


Här är banvaktarstugan i Kvarntorp. Nu kommer vi ut på det som förr var järnväg mellan Årjäng och Åmål. Den byggdes på 20-talet tror vi och lades ner på 50-talet. För länge sedan åkte många här till Åmål.  För länge sedan fanns inget systembolag i Årjäng, (det kom först 1970-talet) och då åkte Sillerudsborna till Åmål för att inhandla alkohol.  På 1800-talet fanns ett utlämningsställe för alkohol i Ökne Nysäter också. Men det blir ju en bit härifrån. Det fanns små hållplatser för tågen både här och där efter järnvägen. En del var bara  som en liten kur. När järnvägen lades ner blev de kvar där mitt i skogen. En av dem använde gubbarna till att spela poker i berättas det. Poker var ju en ljusskygg hantering på den tiden.


Här är Kvarntorp. Här bor M och I med efternamn Z.


Den här grinden är kvar sedan järnvägstiden. Det var en järnvägsövergång förr sas det. Gradere heter platsen.


Här gick vi förbi först. Det är en väg mellan gamla E18 som vi går på och nya E18 bakom skogen.


Här dricker Oskar vatten ur Noraneälven. Det var väldigt vackert.