Stum av beundran...
...är jag inför den här tuffa Sillerudstjejen!! Från att vara anställd själv, till att bli egen företagare med 11 (!)
anställda på bara ett par år! Gör om det om Ni kan! Försök att föreställa Er hur mycket
pengar den här lilla tjejen hystar runt med under ett år!
Kerstin har ett företag som heter "Er städhjälp" som hjälper till med hushållsnära
tjänster av olika slag. Och hon anställer hela tiden nytt folk. Vi är förstås
jätteglada att det här behovet täcks in av en ung driftig företagare från vår
egen bygd istället för något stort multinationellt företag.
Kerstin är bara 28 år, men har det som många ungdomar har här, egenföretagande
i blodet. Det är lite Gnosjö över Årjäng, massor av småföretag som växer fram
ur småbrukarmentaliteten, precis som nere i Småland.
1500 - 2000 företag i en kommun med 10.000 invånare.
Det betyder att varannan invånare ungefär har ett eget företag!
Många har föräldrar som också är småföretagare; ett jordbruk, en lastbil, en grävmaskin,
en timmerbil, en affär, en byggfirma osv!
Så blir det naturligt att fortsätta på den vägen för dem som växer upp här.
Senast jag såg Kerstin så var det ¨på andra sidan glasrutan frenetiskt
putsande, när hennes företag hade fått fönsterputsningen på skolan,
den enda vi haft på 10 år tror jag. Det blev fint!
Lycka till i fortsättningen Kerstin! Vi håller tummarna!
anställda på bara ett par år! Gör om det om Ni kan! Försök att föreställa Er hur mycket
pengar den här lilla tjejen hystar runt med under ett år!
Kerstin har ett företag som heter "Er städhjälp" som hjälper till med hushållsnära
tjänster av olika slag. Och hon anställer hela tiden nytt folk. Vi är förstås
jätteglada att det här behovet täcks in av en ung driftig företagare från vår
egen bygd istället för något stort multinationellt företag.
Kerstin är bara 28 år, men har det som många ungdomar har här, egenföretagande
i blodet. Det är lite Gnosjö över Årjäng, massor av småföretag som växer fram
ur småbrukarmentaliteten, precis som nere i Småland.
1500 - 2000 företag i en kommun med 10.000 invånare.
Det betyder att varannan invånare ungefär har ett eget företag!
Många har föräldrar som också är småföretagare; ett jordbruk, en lastbil, en grävmaskin,
en timmerbil, en affär, en byggfirma osv!
Så blir det naturligt att fortsätta på den vägen för dem som växer upp här.
Senast jag såg Kerstin så var det ¨på andra sidan glasrutan frenetiskt
putsande, när hennes företag hade fått fönsterputsningen på skolan,
den enda vi haft på 10 år tror jag. Det blev fint!
Lycka till i fortsättningen Kerstin! Vi håller tummarna!
Födelsedagfirande i Lennartsfors!
Så kom vi då äntligen iväg och fick gratulera Sven på jämn födelsedag idag. Han och fru Eva bor i det vackraste hus jag vet. Kolla in bara! Strandtomt, sjön Stora Lee ligger här bakom och ett egenhändigt ihopkommet hus. Det är byggt som ett kors med 4 gavlar vilket ger fina uteplatser i vinklarna. Rakt fram när man kommer in är ett vackert rum med fönsterutsikt hela väggen förstås ut mot sjön. Väggarna är tryckimpregnerat virke bestruket med järnvitriol. Det grånar så snyggt mot silverskiftning. Vi fick en mysig pratstund idag söndag.
Kvinnodagen på Tjolitta!
Den blev en succé! Många utställare och många besökare på vår lilla bygdegård!
Den här festkommittén är fantastisk! De träffar bara helt rätt. Det var styling
med frisör, försäljning av trasmattor, smycken, hudvårdsprodukter, massage,
påskpynt, kaffe, pynt, prydnadssaker och annat hantverk. Jag köpte ett fint halssmycke, påsk-
kärringar till riset och kaffe förstås. Lyckades med stor självövervinnelse låta bli att köpa
ytterligare en trasmatta. Jag har så många förut och byter redan ofta. Får inte köpa fler.
Men visst går jag och nyper i dem!
Den här festkommittén är fantastisk! De träffar bara helt rätt. Det var styling
med frisör, försäljning av trasmattor, smycken, hudvårdsprodukter, massage,
påskpynt, kaffe, pynt, prydnadssaker och annat hantverk. Jag köpte ett fint halssmycke, påsk-
kärringar till riset och kaffe förstås. Lyckades med stor självövervinnelse låta bli att köpa
ytterligare en trasmatta. Jag har så många förut och byter redan ofta. Får inte köpa fler.
Men visst går jag och nyper i dem!
Glöm det UNO-X!
Glöm det UNO - X! Vi kommer aldrig mer att tanka UNO-X! Aldrig någonsin! Ni stängde Er bensinstation i Svensbyn här i Sillerud, inte för att det var olönsamt att sälja bensin här, utan för att lönsamheten var för låg! Ni ville tjäna ännu mer pengar! Och vi som brukade tanka här i Svensbyn kommer aldrig mer att tanka på UNO - X !
Ni kryper bakom regeringens miljömål som innebär att man vill ha fler mackar med miljövänliga drivmedel, men det stämmer inte. Det finns möjlighet till att slippa det på småorter, om Ni hade velat. Men Ni ville inte! Uno - X ville inte! Ni ville bara ha mer lönsamhet! Så nu stänger Ni macken här i vår lanthandel, efter 20 år med UNO - X!!
Istället blir det Din - X! Vi är tacksamma att kunna tanka på hemorten fortfarande istället för att köra miltals bort för att tanka bilen, vilket inte är alls miljövänligt, bara mer bensinkrävande. Men UNO - X kommer vi aldrig mer att tanka! Det är ett som är säkert!!
Hacka i Er det!
Ni kryper bakom regeringens miljömål som innebär att man vill ha fler mackar med miljövänliga drivmedel, men det stämmer inte. Det finns möjlighet till att slippa det på småorter, om Ni hade velat. Men Ni ville inte! Uno - X ville inte! Ni ville bara ha mer lönsamhet! Så nu stänger Ni macken här i vår lanthandel, efter 20 år med UNO - X!!
Istället blir det Din - X! Vi är tacksamma att kunna tanka på hemorten fortfarande istället för att köra miltals bort för att tanka bilen, vilket inte är alls miljövänligt, bara mer bensinkrävande. Men UNO - X kommer vi aldrig mer att tanka! Det är ett som är säkert!!
Hacka i Er det!
"Ett ögonblick" Tjolitta Sillerud
Igår kväll var vi på musikcafé på Tjolitta. Det var Eva Bartholdsson och Greger Siljebo som framförde sång, musik och trevligt småprat som de kallar "Ett ögonblick". Arrangemanget gjordes av Silleruds Bygdegård, tillsammans med Riksteatern och Vuxenskolan.
Vi hade en trevlig kväll och är mycket glada över den duktiga festkommittén på bygdegården. De har satt ihop ett fint program under våren.
Vi hade en trevlig kväll och är mycket glada över den duktiga festkommittén på bygdegården. De har satt ihop ett fint program under våren.
Ännu längre promenad idag lördag!
Lite längre promenad idag och benen bar hela vägen. Vi gick på isen. Det var fantastiskt väder med någon minusgrad, fast det var -14 i natt, och brännande solsken, helt kavlugnt. Det är lite snö på isen och rejält med skare, så de går inte att jaga hare nu de sista jaktdagarna. Harjakten är slut idag, sista februari. I morgon är första dagen med lodjursjakt. Det blir nog ingen eftersom det inte kommit någon snö, det finns inga spår att gå på. Lodjuren går ovanpå skaren så det blir inga spår, hade behövts nysnö. Men det blir rävjakt istället imorgon. Jag ska inte var med och kliva omkring, jag ska bli hemma och pyssla om huset sista lediga dagen och ta lagom långa promenader på vägen istället och ta mina vilopauser. Det sitter en del influensa kvar i kroppen än, eller också är jag bara trött efter nästan en vecka i vågrätt läge.
Vägen från Signebyviken och ut till Harnäs har Bengt plogat, en får tacke! Det var en hel del folk ute på sjön, det var sparkar, skotrar, promenerare, och en travhäst. Vi stannade och fikade vid Kroksnäs.
Liten promenad i vackert väder.
Vi gick ut en liten stund på en kortare promenad lille Oskar och jag idag fredag. Jag måste försöka få tillbaka lite krafter om jag ska orka möta 19 livliga änglar på måndag. Idag är första dagen som benen bär ordentligt. Så här fantastiskt vackert är det!! Solen nästan bränner, det är vindstilla, snö och någon minusgrad. Helt suveränt för alla barn som har lov! Och de vintermetare vi haft i en av stugorna en vecka nu är brunbrända som om de varit på tropiska breddgrader. De har fått en hel del abborre och även rejäl gädda och är mycket nöjda.
Vid sjön Stora Bör när man transporterade timmer här.
Alldeles vid Camp Grinsby ligger den här gamla timmertransportplatsen. Kortet där uppe är från början av 1900-talet.
Och det andra tog vi på ungefär samma plats nu i somras. (Gubbarna bara spexar här!)
Timret kom från skogarna uppe i Glaskogen, Lönnskog och runt omrking sjön här. Det flottades på olika leder och samlades här i sjön Stora Bör. Precis på den här platsen byggdes ett järnvägspår ut i sjön för att ta upp timret. Sinnrikt sätt att lösa lastningsproblemet när man inte hade tillgång till moderna hjälpmedel.
Det fraktades sedan på vagnar på järnvägsspåret till Östra Silen vid Sillebotten. Först måste man dra vagnarna på något sätt, eventuellt med hästar tror Roland, men senare med motordrift. Från och med ungefär när transportvägen korsar nya E18 så blev det istället brant sluttning neråt och man måste bromsa hela vägen ner till Östersil. Detta ska ha pågått från det år kyrkan byggdes 1887 till 1942. Men jag är inte säker på den uppgiften.
Flottningen av timmer från de värmländska skogarna och ner till sågverken var arbetsintensiv. Många arbetade i Flöta som man sa under den årstiden det var aktuellt. Jag antar att det var på våren, eftersom man högg under vintern för att kunna transportera ut virket med hästar och slädar på snön till närmaste vattendrag.
En miljövänlig transport om man nu ska se det hela med dagens ögon.
Berndt Andersson författaren...
...har vi lyssnat på i Norane missionshus. Han har skrivit bra romaner baserade på hur det var under krigstiden här vid gränsen och annorstädes. Bakom hans böcker ligger mycket undersökande arbete för att få detaljerna rätt men han säger att det finns inslag av fiction också.
Han berättade lite om bakgrunden till böckerna och han berättade skrönor. Han ville slå ett slag för skrönorna och uppmanade åhörarna att teckna ner skrönor som berättades oavbrutet fortfarande, skrönor som bara existerar muntligen. För han var säker på att de försvinner. Tillfällena till berättande har nästan försvunnit.
Han har skrivit tre böcker i serien och nu till hösten kommer en fjärde. Den första gick som radioföljetong för några år sedan och jag minns att Roland brukade lyssna på den när han körde traktorn, för det var i höskördetid.
Vid fikat fick han några skrönor till att begrunda. :-) Vi hade en trevlig kväll. Det serverades smörgås i pausen och jag fick sånt som jag kunde äta utan att säga till. Tack för det, en stjärna i himlen blir det!
Här är en bild från missionshuset i Norane. Jag tror att det var första gången jag var här. Det är en gammal Rymanskamin påstod gubben, vad nu det är för nåt? Och kolla läktaren där uppe.
Han berättade lite om bakgrunden till böckerna och han berättade skrönor. Han ville slå ett slag för skrönorna och uppmanade åhörarna att teckna ner skrönor som berättades oavbrutet fortfarande, skrönor som bara existerar muntligen. För han var säker på att de försvinner. Tillfällena till berättande har nästan försvunnit.
Han har skrivit tre böcker i serien och nu till hösten kommer en fjärde. Den första gick som radioföljetong för några år sedan och jag minns att Roland brukade lyssna på den när han körde traktorn, för det var i höskördetid.
Vid fikat fick han några skrönor till att begrunda. :-) Vi hade en trevlig kväll. Det serverades smörgås i pausen och jag fick sånt som jag kunde äta utan att säga till. Tack för det, en stjärna i himlen blir det!
Här är en bild från missionshuset i Norane. Jag tror att det var första gången jag var här. Det är en gammal Rymanskamin påstod gubben, vad nu det är för nåt? Och kolla läktaren där uppe.
Generationsskifte?
Måste tillstå att det här brevet väckte ett fniss hos mig och gubben! :-))
Vi, den äldre generationen på gården, symboliseras av den vithårige mannen som lyfts bort och den nya generationen av damen i flätor som är kvar! Nu inbjuds till seminarium om hur man gör generationsskifte på gården. Det är alltså dags för ättlingarna att äntligen ta sitt ansvar och sätta plogen i jorden nu då! De har ännu så länge inte visat tecken på att vara värst "jordlagda" som man säger här, men vem vet?
Lååång promenad...
blev det idag på eftermiddagen i solskenet med taxen Oskar! Oj, vilken dag vi har haft här. Helt fantastisk! Vindstilla, soligt, lagom kallt! Så här blev min promenad:
Jag har inte åkt skridskor idag men många andra har gjort det. Det är inte så ofta vi har så fina naturisar här och med lite frost-snö på så går det lagom fort också. Och man kan gå på isen utan att halka. Nere vid "Sellersbrygga" såg det ut så här. Jag blir också glad över att se alla pappor som är med sina barn. Det här är en generation barn som verkligen har två föräldrar i praktiken, både mammor och pappor spenderar mycket tid med barnen. Åtminstone är det vad jag ser runt omkring mig där vi bor.
Högt uppe ovanför skridskoåkarna ruvar klockstapeln till den gamla kyrkan i Sillerud, på den gamla kyrkplatsen. Kyrkan revs i slutet på 1800-talet men klockstapeln finns kvar.
Här finns ett antal gamla gravkors. I frosten blir de grafiska konstverk. Det här funderar jag över. Hon, Lisa Jonasdotter, verkar vara ensam begravd här. Ingen man och inga barn. Hon var bara 38 år gammal när hon dog. Kanske gifte mannen om sig och är begravd med ny hustru på något annat ställe.
Precis där nere är skridskoåkarna.
Här är minnesstenen över den gamla kyrkan och det som fungerar som altare vid somrarnas utegudstjänster.
Det vilar en spöklik och fantasieggande stämning över den gamla kyrkogården. Senast jag var här var med våra amerikanska vänner från Cape Cod; Karen och Bob. Karen hade med sig tre stenar hit för att minnas de generationer som gått sedan hennes anmoder utvandrade härifrån en gång för länge sedan. Vi brukar tänka oss att amerikafärden startade här nere med en av de båtar som trafikerade sjösystemet då. De tog både varor och passagerare.
Det var ju vanligt att den kristna religionen övertog gamla asadyrkansplatser. Så var det säkert här också. Detta var en vacker, högt belägen plats vid Östra Silens spets. Precis nedanför kyrkogården kommer man till tre gravar från vikingatiden, järnålder alltså. Det känns speciellt att gå över dem och känna historiens vingslag så där 1000 år tillbaka. Det känns också speciellt att de ligger på mark som hör till gården. Det är betesmark på somrarna för arrendatorernas ungdjur. På så sätt hålls landskapet öppet.
Min promenad fortsatte bort emot Hol och Holstorpet och in i skogen. Oskar blir så här när han får vittring av rådjur. Vill få stanna och ta upp spåret. Ser surt på mig, slår alla fyra fötterna i backen och fattar inte vad jag håller på med som inte släpper lös honom. Han ska ju "fösa på bockarna".
Väl hemma invigde jag våra nya hängare. Visst är de fina? Gåva till den nya hallen av duktig Å-B. Hon gör så fina grejer med målning på trä.
Det blev middag och middagsvila för alla. Vi var rätt trötta av frisk luft och motion både vi och hundarna. Kolla taxen upp och ner på golvet där nere. Gubben hade på sitt håll haft god jakt med Jazz. Att inget blev skjutet spelade inte så stor roll.
Sen avslutades dagen med repriser; Stjärnorna på slottet som jag väntat på och verkligen gillar. Ett av få tv-program som jag passar. Efter det blev det i en följd Kungafamiljens årskrönika. Men allt det får bli nästa blogginlägg. Såna här lediga dagar mår vi verkligen som prinsar med utevistelser, god mat och vila och hundar. Oförskämt lyxigt bra!
Jag har inte åkt skridskor idag men många andra har gjort det. Det är inte så ofta vi har så fina naturisar här och med lite frost-snö på så går det lagom fort också. Och man kan gå på isen utan att halka. Nere vid "Sellersbrygga" såg det ut så här. Jag blir också glad över att se alla pappor som är med sina barn. Det här är en generation barn som verkligen har två föräldrar i praktiken, både mammor och pappor spenderar mycket tid med barnen. Åtminstone är det vad jag ser runt omkring mig där vi bor.
Högt uppe ovanför skridskoåkarna ruvar klockstapeln till den gamla kyrkan i Sillerud, på den gamla kyrkplatsen. Kyrkan revs i slutet på 1800-talet men klockstapeln finns kvar.
Här finns ett antal gamla gravkors. I frosten blir de grafiska konstverk. Det här funderar jag över. Hon, Lisa Jonasdotter, verkar vara ensam begravd här. Ingen man och inga barn. Hon var bara 38 år gammal när hon dog. Kanske gifte mannen om sig och är begravd med ny hustru på något annat ställe.
Precis där nere är skridskoåkarna.
Här är minnesstenen över den gamla kyrkan och det som fungerar som altare vid somrarnas utegudstjänster.
Det vilar en spöklik och fantasieggande stämning över den gamla kyrkogården. Senast jag var här var med våra amerikanska vänner från Cape Cod; Karen och Bob. Karen hade med sig tre stenar hit för att minnas de generationer som gått sedan hennes anmoder utvandrade härifrån en gång för länge sedan. Vi brukar tänka oss att amerikafärden startade här nere med en av de båtar som trafikerade sjösystemet då. De tog både varor och passagerare.
Det var ju vanligt att den kristna religionen övertog gamla asadyrkansplatser. Så var det säkert här också. Detta var en vacker, högt belägen plats vid Östra Silens spets. Precis nedanför kyrkogården kommer man till tre gravar från vikingatiden, järnålder alltså. Det känns speciellt att gå över dem och känna historiens vingslag så där 1000 år tillbaka. Det känns också speciellt att de ligger på mark som hör till gården. Det är betesmark på somrarna för arrendatorernas ungdjur. På så sätt hålls landskapet öppet.
Min promenad fortsatte bort emot Hol och Holstorpet och in i skogen. Oskar blir så här när han får vittring av rådjur. Vill få stanna och ta upp spåret. Ser surt på mig, slår alla fyra fötterna i backen och fattar inte vad jag håller på med som inte släpper lös honom. Han ska ju "fösa på bockarna".
Väl hemma invigde jag våra nya hängare. Visst är de fina? Gåva till den nya hallen av duktig Å-B. Hon gör så fina grejer med målning på trä.
Det blev middag och middagsvila för alla. Vi var rätt trötta av frisk luft och motion både vi och hundarna. Kolla taxen upp och ner på golvet där nere. Gubben hade på sitt håll haft god jakt med Jazz. Att inget blev skjutet spelade inte så stor roll.
Sen avslutades dagen med repriser; Stjärnorna på slottet som jag väntat på och verkligen gillar. Ett av få tv-program som jag passar. Efter det blev det i en följd Kungafamiljens årskrönika. Men allt det får bli nästa blogginlägg. Såna här lediga dagar mår vi verkligen som prinsar med utevistelser, god mat och vila och hundar. Oförskämt lyxigt bra!
Baldersnäs säljs på Blocket...
Det är faktiskt sant! Oldsberg väljer att sälja Baldersnäs på Blocket och priset är satt till 18 miljoner.
Han köpte gården för 4 miljoner 2005. Och han fick det billigt mot att förbinda sig att dela med sig av eventuell vinst till kommunen, om jag inte minns fel. Det fanns visst ett bud på 12 miljoner också, men Oldsberg vann på sitt kändisskap sägs det i artikel i DN. Detta med ett eventuellt avtal att dela med sig av vinst i driften kan ju ha lagt band på lusten att få det hela att gå med vinst och istället sälja anläggningen och håva in en god mellanskillnad.
Fast vid närmare eftertanke så var naturligtvis det här med att annonsera ut anläggningen på Blocket bara ett försäljningsknep. Detta udda förfarande gjorde ju att han fick massor av gratis "annonsering" genom artiklar i dagspressen, vilket han inte skulle ha fått om han endast gått till en mäklare. Detta är en smart affärsman med minst en räv bakom varje öra.
Han köpte gården för 4 miljoner 2005. Och han fick det billigt mot att förbinda sig att dela med sig av eventuell vinst till kommunen, om jag inte minns fel. Det fanns visst ett bud på 12 miljoner också, men Oldsberg vann på sitt kändisskap sägs det i artikel i DN. Detta med ett eventuellt avtal att dela med sig av vinst i driften kan ju ha lagt band på lusten att få det hela att gå med vinst och istället sälja anläggningen och håva in en god mellanskillnad.
Fast vid närmare eftertanke så var naturligtvis det här med att annonsera ut anläggningen på Blocket bara ett försäljningsknep. Detta udda förfarande gjorde ju att han fick massor av gratis "annonsering" genom artiklar i dagspressen, vilket han inte skulle ha fått om han endast gått till en mäklare. Detta är en smart affärsman med minst en räv bakom varje öra.
Det gamla ödetorpet...
Jag blir så vemodig när jag kommer till ett sånt här gammalt öde torp som Brôtane. Det är lite som Pompeji, någon har lämnat det hela mitt upp i det vanliga livet, utan förberedelse, utan plan. Bara lämnat.
Så är det kanske inte men det ger ett sånt intryck när redskapen står kvar, utan att ha blivit sålda medan de hade ett värde, eller bortstädade. Och det fortfarande hänger gardiner i fönstren.
Vi var här och letade jagande hund häromdagen.
Härunder ligger kälkarna som användes att dra ut virke ur skogen. De kallas doning, den ena get och den andra bock. Framför står en plog (tror jag).
Kupeplog tror jag, en sån som man använde att kupa potatis med efter hästen.
Träden tar långsamt över..
Här är husgrunden till det gamla boningshuset här. Träden växer mitt i nu. När man ser storleken på träden så kan man ana hur länge sedan det var huset fanns kvar och var bebott.
Och så här ser det ut som man senast har bott i. Gardiner kvar alltså. Jag förstod inte riktigt varför huser skiftar i rött på eternitplattorna. De var spikade direkt på träfasaden så det är falurödfärg som slår igenom.
Åkrarna är planterade med skog, vilket självklart är helt logiskt eftersom ingen brukar jorden längre.
Om jag vore Gubben vid Rämen skulle jag berätta en spännande saga nu, men det är jag inte, så Ni får bara bilderna och mitt vemod. Inte ens en berättelse om människorna som bodde här. Den lämnas åt vars och ens fantasi.
Naturens eget fyrverkeri..
Från store vägen mot Karlsfors Herrgård över Svensbysjön. Kolla dimman där borta!
Från store vägen mot Bäcken. Se hur dimmorna dansar över Bäcketjärn!
Från Lianevägen mot Hol, sönnare Lihaget. Nästan hemma. Alla bilderna tagna samma kväll. Liane ligger där uppe till höger om bilden.
Så här var det en kväll och det är i stort sett sist delen av vägen från jobbet och hem.
GRATTIS NILS PÅ LIANE I MORGON SÖNDAG!
Jag säger grattis och tack för senast på en gång, för vi var hos Rolands farbror Nils och firade honom igår redan, fast han fyller i morgon på söndag.
Det känns fantastiskt att få vara med och fira en 90-åring som är så vital och pigg. Vi hade en trevlig kväll med många glada skratt! Hos Nils och de närmaste släktingarna finns en minnesskatt av händelser och människor genom åtskilliga decennier. Och vi fick oss till livs ytterligare några nya berättelser från för länge sedan om när Nils och hans bröder körde i skogen. De fick börja jobba tidigt för att försörja mor och syskon, då deras far gick bort i rätt unga år, ja egentligen var de med dagens mått mätt bara barn när de fick börja att göra långa och hårda dagsverken.
Det blev en hel del jordbruksarbete också förstås under brukningssäsongen och alltid mjölkkor i ladugården. Trav och hästar var det stora intresset. Det delades av alla syskonen och av hela släkten (nästan!) Nils bor som jag skrev tidigare här på gården i en av de två lägenheterna i det stora huset. Rolands mamma bor i den andra.
Historierna pendlade mellan många olika episoder och människor på den här festen, en hel del av dem från långt tillbaka i tiden då människor här på den värmländska landsbygden levde under helt andra förhållanden än idag. Framför allt var bygden kanske mer levande och befolkad då. Det producerades både jordbruksvaror och annat, men många levde en ekonomiskt rätt knaper tillvaro.
Och vi mindes Nils fru Anna också förstås. Hon gick bort för ett antal år sedan men det går inte en vecka utan att vi har anledning att prata om henne fortfarande och minnas vad hon sa och vad hon gjorde. Det är fascinerande att en person som varit avliden så länge ändå hela tiden på något sätt är närvarande och sprider glädje bland de levande.
Vi som firade var svägerskorna M och D, jag och Roland, Nils dotter I med man J, barnbarn A-L, brorson G med fru L, deras barn J och A-C och A-Cs dotter N, brorsdotter I-L med man G. 
Blommorna som gossarna här i huset skickade med blommogram på morgonen. De var väldigt fina.
Fåtöljen och lampan var också presenter. Hon som sitter i är brorsbarnbarnsbarn. Hon som blickar ner strängt från porträttet på väggen är en anmoder, Rolands farmor om jag inte ser fel. Alltså den här flickans farfars farmor. :-)
Jag tog kort på alla blommor jag såg men jag kan ha missat någon. Det betyder inte att den i så fall var mindre vacker utan bara att jag inte såg den
Nils visar också collaget som han fick när han fyllde 60 år 1978. Det har han kvar. 
Vi passade TVn under tiden för att se när Postkodlotteriet gratulerade J, Nils brorsbarnbarns man, en av vinnarna den här omgången. Det var ju ett antal från Årjäng som vann förstås.
Nu ska jag ta itu med att skära lite älgkött. Det gäller att passa på medan gubben är ute och jagar hare.
Sjön - igår söndag...
Det blev en tur på sjön igår igen efter att vi varit i skogen, fantastiska färger och solsken var det.
Mörkret föll snabbt när vi var på väg hem.
Skogen söndag!
Det blev skogen igår söndag. Vi var ute ett par timmar på eftermiddagen i det vackra solvädret och det var taxen Oskar som gick med.
Myrorna är fortfarande i full aktivitet
Vi var i Brunnshaget. Här och där finns spår av gamla diken. När Roland var liten så var detta en plats där korna betade, dikena är sedan dess.
Vi tittade den del av området som avverkats i år. Riset här ska tas tillvara senare och utnyttjas till bränsle. Om några år kommer det att vara planterat och fint igen.
Oskar och en rotvälta
Fantstiskt blogginlägg hos Rut om hennes mammas uppväxt på 1800-talet!
Läs det!
Sellereveckan på Silleruds hembygdsgård!
Igår fredag var vi traditionsenligt på Silleruds Hembygdsgård på Sellerevecka. Det ges möjlighet att äta gammaldags mat och det vill inte gubben missa.
Det här är maten. Uppifrån kan det vara motta (någon variant av nävgröt), lingonsylt, stekt fläsk, môrske (förstadium till mesost ?) kalvdans och sylt.
Många är gammaldags klädda på Sellereveckan, bl.a. lilla granntjejen J.
Här är vår minglande lanthandlare R. Han var idag helt utan förpliktelser för en gångs skull och kunde enbart gå runt och vara trevlig och berätta historier och lyssna på andras.
Temat för årets vecka var emigrationen. Och man kunde kolla i emigrantregistret från Sillerud. Många hade lämnat in dokument från utvandrande släktingar, bilder och brev. Vi ångrade efteråt att vi inte lämnat in något om vår nutida emigrant i familjen, LA-sonen, några bilder, mail och annat. :-)
Det här med Sellereveckan är en rolig tradition och den är välbesökt minst sagt. Arrangörerna slet i sitt anletes svett.
Gårdagen avslutades med en sista sväng på sjön. Nja inte sista kanske men nu ska det vara slut på det vackra vädret så vi tog chansen. Det gjorde många andra också kunde vi se, det var gott om båtar ute. Vi testade det lagade fiskespöet. Det fungerade att kasta med i alla fall, även om vi inte fick nöjet att gå i närkamp med någon fisk.
Kulturvårdarens adelsmärke!
Armar med vita märken av målarfärg är adelsmärke för vårdare av svensk kultur. Så här känns vi igen alla vi som nu målat det vita på våra röda stugor med vita knutar, det mest svenska som går att uppbringa.
Målningsuppgifter är alltid mina här i huset. Jag målade verandan idag. Jag kan bara försäkra att det finns hur många sidor som helst på varje liten bräda!!!
Detta var ett jobb som jag ville vänta med tills barnbarnen åkt hem. Det hade nog inte gått att få dem att komma ihåg att det var nymålat.
Efter väl förättat värv bjöd gubben på espresso med kaka och Amaretto på den fina verandan. Tänker på en del andra som inte håller på och vårdar hus hela sommaren ( Annaa, Tjatis, Rutan, Rut exempelvis.) Ni kan sitta där på balkongen med en god bok istället. Ibland funderar jag på om inte lägenhet vore enklare.
Sen fortsatte vi med att städa i garaget och i källaren och i uthuset. I morgon blir det ett stort lass till sopstationen. Känns som katarsis (stavningen?) på hög nivå.