Inga Magnusson

De har väntat ett tag nu våra arrendatorer från Långserud på att kunna ta ensilage här hos oss. Nu äntligen hade det slutat regna och de invaderade med sina traktorer igår tisdag kväll. Först kom den här maskinen. Den slår ner gräset och knäcker lite i stråna så att de ska torka fortare. Det finns ett aggregat fram  och sedan ett på var sida så sammanlagt slår den 9 meter. Den här åkern, Nolare Brojâle,  är 4,5 hektar och det tog en halvtimme tror jag.  Det är en av sönerna E som kör här tror jag och en kompis med sig har han.

Roland minns ju när han var barn att man brukade här med häst. Då körde Gustav och Johannes här på nolare Brojâle med parhästar och ett slåtteraggregat som var en och halv meter brett. Då tog det flera dagar att få ner gräset. Oftast var det Johannes som skötte detta med att slå. Han smackade alltid ljudligt på hästarna. Han hade bl.a. en häst som hette Parvel när och den hade lång pannlugg. För att inte tala om att höet när det väl var slaget sedan skulle hässjas eller såtas och torkas och köras in som hö Många människors arbete under flera dagar.


Medan det pågick kom fader O med den här maskinen som ska hacka sönder gräset och spruta upp det i en vagn för vidare transport hem till Långserud och ensilering.

Det ska fixas och donas innan det bär iväg runt. Roland, som röjer gräs vid en av uthyrningsstugorna kikar.


När det blir riktigt tjockt med gräs så kan det köra ihop sig och då är det handkraft som gäller, ibland till och med spett.


Annars rullar det på så här fint.


Vagnen blev väldigt full av ett enda varv runt.

När vagnen var full så kopplades den ifrån och byttes mot en tom vagn som son R kommit hit med, den och en till. Det här blir lite av en begivenhet i bygden. Någon kommer för att bara titta på och prata bort en stund. Någon kommer för att be att arrendatorerna kommer och tar deras vall också. Det finns inte så många kvar som håller på och brukar jord själva men alla vill ha det öppet runt sina hus och gårdar.

Vi är tacksamma att vår mark sköts om så väl och av trevliga människor. Jag blev bjuden att åka med ett varv runt och visst var det en nostalgitripp.

Det återupplivade det minnen från när vi brukade själva och körde hö här. Ett år slog vi ner allt på en gång och slet som djur för att hinna få in det före regnet. Något år hade vi allt inne före midsommar.

Det är mycket att minnas. Att just åka med en sån här maskin påminner mig också om att jag tog traktorkörkort 1966 (16 år gammal) på Kvinnersta som Blå Stjärna. Då körde jag också en sån här. Vi kallade det slaghack på den tiden och den drogs med en John Deere, senaste modell då, med en sorts automatisk växel. Man använde kopplingen bara när man skulle använda backväxlarna, annars var det en liten spak vid ratten bara som man förde fram och tillbaka i olika lägen.