Inga Magnusson

Läser i Nya Wermlandstidningen om Carolas bravader i Sunne. Hon uppger själv inför publiken att hon kört 160 km / h  med sin bil för att hinna i tid till konserten! Hjälp så puckat! Det är himla dumt att köra så fort ,för tveklöst riskerade hon  liv, både andras o eget, i den hastigheten. Hon har inte en chans att väja undan för ett barn som kommer ut i vägen exempelvis!  Genom att göra så här visar hon en uppenbar nonchalans mot  människoliv och den rimmar illa med den godhets- image som hon försöker omge sig med.

Sen erkänner hon detta inför sin publik!  Genom att göra det visar hon att har hon inte ens fattat att hon burit sig hänsynslöst åt. Där avslöjar hon sin totala brist på verklig social kompetens och inkännandeförmåga. Jag antar att det bland publiken måste finnas människor som drabbats av död o svåra skador hos någon närstående p.g.a. bildårar.  Det måste bli som ett slag i ansiktet att höra Carola briljera med sin egen laglösa framfart i bilen.

Till slut avrundar hon med det verkliga stolpskottet: Hon säger ha blivit stoppad av polisen men att de låtit bli att anmäla henne för att de hade förstått hennes situation!! Det är möjligt att poliser har möjlighet att göra så helt lagligen, dvs att låta bli att rapportera trafikbrott, men det känns väldigt tveksamt att Carola och andra kändisar ska åka någon slags gräddfil och vara undantagna från vanliga lagar. Bråttom till jobbet har de flesta av oss ibland, men det brukar inte räcka som underlag för en rapporteringseftergift. 

Stackars de poliser som nu enligt Carola var så snälla o lät henne åka vidare, om deras identitet avslöjas. Allmänhetens dom blir inte nådig och möjligtvis också en tillrättavisning för tjänstefel. Med sådana "vänner" som Carola så behövs inga fiender uppenbarligen.

Sorry Carola; här sprack fasaden av godhet, omtänksamhet och smartness. Istället träder bilden fram  av en  egotrippad, känslokall och ganska korkad person, helt uppfylld av den egna personens stora betydelse.  Det visar sig återigen vara svårt för en människa som ständigt är hyllad att ha fötterna kvar på jorden. Det dilemmat delar Carola uppenbarligen med ett antal andra högt uppsatta personer i samhället typ Skandiachefer som också förlorat proportionerna på den sin egen betydelse. (Men, det kan ingen ta ifrån Carola, hon sjunger bra. )

.............GÖR JAG SNART!!

NU HAR TVÅ STYCKEN SKRIKIT SOM GALNINGAR UTANFÖR MITT SOVRUMSFÖNSTER I TVÅ TIMMAR!! Det betyder att de började vid fyratiden vilket en uppmärksam läsare kan konstatera!!


De skriker verkligen som galningar. De kommer inte sakta närmare o närmare heller, utan plötsligt så finns de bara på andra sidan husväggen och skriker på högsta decibel direkt. Man vaknar med hjärtat på helsprång i en panik-svettt-attack och tror att någon människa skriker i dödsångest . Det dröjer några minuter innan  man kommer ihåg vad det är och kan lugna ner sig!! Men sömnen är förlorad för några timmar framöver.

Försöker sova middag på semestern, i alla fall när det är så varmt som nu. Det behöver inte vara så länge en liten powernap bara. Sen är jag pigg hela kvällen. Idag lyckades det och nu är det dags att förbereda för kvällens grillning med våra Varbergsvänner, de som vi hälsade på för ett par veckor sen. Nu är de här i Sillerud o vi ville gärna se dem här ikväll hos oss. Jag ska bara sno ihop en sallad o skala potatis o göra sås. De skulle ta med kycklingfiléer att grilla. Sällskapslivet är livligt men enkelt på sommaren.

Imorgon kväll ska vi på bröllopsfest. Vi har nu klurat ut presenten o inhandlat "ingredienserna" till den. Det är en present inspirerad av de tips jag fick på bloggen om bröllopspresenter. Tack till Er  som bidrog. För några dagar sedan skickade jag ju ut ett nödrop om hjälp att hitta på bröllopspresent men det fick inte vara en brödrost. Det känns bara som en parodi på ett dåligt skämt att ge bort en brödrost. Fixar inte det.  Men nu är det nästan klart, det blir lite finputs imorgon.

Hur fel som helst blir det alltid med mat på våra endagssemesterresor jämt. Lunch serveras mitt på dagen, då har vi inte hunnit bli hungriga eftersom vi har sovmorgon. Sen när vi vill ha mat fram på eftermiddagen då har allting stängt i avvaktan på att dra igång inför kvällen.

Denna dagen var inget undantag. Vi jagade mat på flera ställen; bl.a. SPA och Selma Lagerlöf hotell men utan resultat. Till slut brast gubbens tålamod o han ville åka till Karlstad o äta istället.

Så fick det bli.

Det här är galleri Slottet i Sunne. Vid förra årets besök här så köpte jag en tavla med ett fint vintermotiv gjort av en lokal konstnär. Jag fördjupade mig också i Manga, vilket var nytt för mig då. Köpte några böcker om det. Senare tog jag upp det i min undervisning.

Men årets utställning var nonfigurativ, dvs en vanlig otränad betraktare som jag, begriper inget. Så besöket blev nog bara 3 minuter ungefär. Sen hastade vi över vägen igen. Detta är det otäckaste ställe jag vet att korsa en gata på. Bilarna kör som galningar fast det är inne Sunne och de kommer bakom en kurva så man hinner inte se dem. Äldre människor som inte är så snabba måste helt  enkelt bli påkörda här. De kan inte hinna undan.

Ja, det är väl mästerligt, men vi lyckades med konststycket att köra vilse i Västra Ämtervik. När vi kom från Sillegården o skulle kära ut mot stora Sunnevägen igen så fanns inga skyltar och vi hamnade på en lagårdsbacke. Men till slut kom vi rätt o fortsatte mot Sunne.

Vi har värmebölja här, 30 grader i skuggan. Jättetrevligt i o för sig, men gubben har himla ont av värmen. Det gällde alltså att hitta på något svalkande. Det mest svalkande vi kunde komma på var att ta en biltur i Rolands bil med AC. Det fick bli Arvikaturen, fast först med lite ärenden i Årjäng.  Sen gjorde vi bort oss totalt. Åkte upp till Glava Glasbruk för att se Eva Jacobsons utställning. Hon gör jättefina akvareller, med speciell förkärlek för blommor. Jag har en bild av henne, men ett landskap. När vi väl kom dit så visade det sig att utställningen redan var avslutad. Det blev alltså bara en sight-seeing i Älgå - Glava.

Alltså ibland blir det bara så löjligt när journalister i exempelvis kvällstidningarna ska hitta på något för att ondgöra sig över bloggare!

Nu senast tror jag det var Melin som skrev något om att det "riktiga" tidningar publicerar är korrekt, opartiskt, bra, lagligt och välformulerat och framför allt så kränker det ingen  så som bloggar kan göra (??!!).

Vad svamlar hon om? Har hon aldrig själv läst nyhetsrapporteringen i den egna blaskan och de andra.  Visst finns det nyhetsra¨pportering som kränker människor!

Och i en del sammanhang är  text efter text är identisk i alla tidningar!! Och vem har skrivit dem då?? Den opartiske välutbildade journalisten som Melin glorifierar??

Nej, den har urspungligen skrivits som ett pressmeddelande oftast av huvudintressentens i ämnet pressavdelning, alltså någon som har ett starkt intresse av det skrivs och att det framför allt skrivs på ett visst sätt så att man själv gynnas.  Det är inte speciellt opartiskt.

Och vad då inte kränker?? Kan hon jämföra den kränkningar människor utsätts för när de blir uthängda i en kvällstidning som läses av miljoner  och den kränkning som sker då någon blir uthängd i en blogg läst av något hundra eller tusental individer.? Det är ju först när kvällstidningarna väljer att publicera bloggtexten till den stora allmänheten som den stora kränkningen sker!

Först får jag väl ha ett utbrott över hur seg datorn är : Det tar 10 minuter att komma från översikten till arkiv för att godkänna kommentarer!!! Sen 10 minuter för att publicera och sen 10 minuter igen tillbaka!!

Jag säger som ungarna på skolan brukar säga om våra ålderstigna o tröga datorer

- GUD SÅ SEG HAN ÄR!!!
(Datorer är visst alltid hanar, det ska finnas en humoristisk text om det)

Hinsehäxan-boken har jag nu äntligen läst i sin helhet. Jag ville läsa den eftersom jag ibland fick se och träffa Hinsehäxorna på Wienerkonditoriet i Hallsberg när de väntade på tåg.

Hinsehäxan anspelar på att författarinnan hör till den grupp av kvinnor som frekventerade kvinnofängelset Hinseberg utanför Örebro under senare delen av 1900-talet. Författarinnan Lillemor Östlin ( f.d justitieminsiter Lennart Geijers älskarinna, Ni vet.) gör här en sann, om än fragmentarisk skildring av  ett liv i kriminalitet, prostitution och narkotikamissbruk. Det är en skildring som är intressant ur ett inifrånperspektiv som de flesta av oss saknar, tack o lov!  Den är också ett tidsdokument när det gäller att skildra Sveriges första blåögda erfarenheter av narkotika. Knark betraktades till en början som ett hälsosamt alternativ till alkohol, det skulle dröja ett bra tag innan forskningen rapporterade om missbruket.

Boken är inte stor litteratur och gör väl knappast anspråk på att vara det heller. Den är en välskriven rapport av faktiska yttre skeenden i huvudpersonernas liv. Det jag saknar är skildringarna av känsloupplevelserna.  De finns nästan inte alls och då är det svårt att förstå eller få någon helhet av människorna som beskrivs. Storyn förlorar i autenticitet.   Jag får därmed inget svar på frågan varför!

Varför lämnar de sina barn och sin familj? Varför lämnar man möjligheterna till ett drägligt liv? Varför lever man ett så destruktivt liv med öppna ögon?
Kanske finns förklaringen ändå mellan raderna,  i det som inte  finns med.

Huvudpersonerna beskrivs som offer för de egna häftiga känsloupplevelserna, de egna förälskelserna, den egna tillfälliga lusten / olusten, tillfälliga sympatier / antipatier mot människor i omgivningen. Det görs nästan aldrig några egna val utan man  hänger med, flyter omkring i en evig kryssning mellan känsloskär.  Man har inget ansvar för sina handlingar, det är alltid någon annans val att det blir som det blir.

Den intellektuella planering sträcker sig högst till varje dags  slut men inte längre. Analyserade konsekvenser av de egna handlingarna finns inte med.  Det är en ständig kamp mellan förnuft och känsla där känslan alltid segrar.  Ibland saknas egentligen inte hög intellektuella kapaciteten men viljan är så svag, verkar ibland helt utraderad. Man blir hela tiden ett offer, ett rö för egna känslostormar och för andras tillfälliga lust / olust, man driver omkring helt utan möjlighet att försvara sig mot den inneboende känslo-djävulen, den sprutande destruktiva inre vulkanen.  Den sprutar eld o ångest!

Det finns hos de här människorna en så stark hunger att bli sedd och den hungern måste få omedelbar tillfredsställelse. Den är det lilla barnets suktan efter att bli älskad och bli det just nu på minuten. Allt annat är oviktigt.  De här människorna har svårt att vara fungerande föräldrar i berättelsen, eftersom de själva har så stort behov av egna känslomässig påfyllning. De har svårt att ge eftersom de domineras av behovet att få istället.

Den här starka känslostyrningen och den svaga viljan kan givetvis häröra ur en känslofattig uppväxt som lämnat stora hål i själen, hål ur vilka trygghet och lycka hela tiden läcker ut och därför måste det fyllas på hela tiden utifrån.  Det räcker inte en gång i veckan utan det måste vara varje dag annars skriker själen i sin tomhet.

Men det kan också häröra ur rent ärftliga egenheter, alltså en genetisk orsak oavsett  och då spelar det ingen roll hur fin o bra en barndom har varit, eller hur goda förutsättningar som funnits.

Visst är den värd att läsa Hinsehäxan, den har stora förtjänster i sin tidsskildning och i sin sällsynta inifrånbesrkivning av ett liv i misär. Dessutom är den lättläst och bitvis spännande.  Den ska läsas med de förväntningarna och inga andra.

Jag har problem med mors dag. Jag gillar inte mors dag och jag har varje år undanbett mig firande från de egna barnen på mors dag.

Mina problem med just den här dagen har flera skäl.

Ett skäl är att det känns som en lite konstruerad högtidsdag, konstruerad för att tjäna komersialismen, vi ska köpa så mycket som möjligt, tårtor, blommor, smycken osv you name it..........
Och för att få oss dithän så trycker man på en öm punkt; vördnaden för och den heliga kärleken till modern.

Jag tror inte alls att man måste älska sin moder, åtminstone inte hela tiden och för alltid.
Det duger bra att känna lite lagom sympati ibland och att uppträda någorlunda anständigt mot henne.

Ett annat skäl är att jag inte är speciellt stolt över mina prestationer som mor. Det enda jag kan yvas över är att vi satsade så mycket vi någonsin förmådde på våra barn, känslomässigt, tidsmässigt och ekonomiskt. De fick verkligen ta stor plats i våra liv när de bodde hemma och växte upp. Jag menar vi försökte verkligen så mycket vi kunde. Det betyder inte att de var curlade, som vi diskuterat på annan blogg,j a, i så fall curlade plus ställda krav på med de exempel jag gav där.

Nej, men trots det så var naturligtvis inte allt vi gjorde bra. Man gör alltid fel ibland som förälder. Om man försöker mycket o låter föräldraskapet ta stor plats så blir det förhoppningsvis mycket som blir rätt men obönhörligen blir en del fel. En del ångrar man efteråt och önskar ogjort. Jag vill inte bli påmind om misstagen en dag varje år. Jag glömmer hellre. Eller förtränger kanske Freud skulle ha sagt.

Fast det var himla kul att minsta barnbarnet Isak (9 månader) ringde (nåja med  lite hjälp från föräldrar) och spelade för mig på mors dag ( på läppen!). Till saken hör att han spelar på läppen för alla tydligen just nu och även spelar på deras läppar, men jag kände mig verkligen utvald. Han tuggar enligt dottern lite ftertänksamt på luren och spelar på läppen och grymtar lite. Då svarar vi med att också spela på läppen och grymta. Herregud vilka telefonsamtal vi har!!!

Om någon hörde hur vi låter!!!???

Roland tittar förstås.

Bygden står stilla nu.

Hästintresset här är extremt och speciellt!

Inga bilar kör på vägarna
Ingen ringer till någon
Ingen har fest eller firande

Asch en fransman vann!  Och det på en bra tid dessutom!!

(Att gubben fräser "dopad" ska man inte bry sig om!!)


Men njutningen är väl som högst loppet som gick förut, det med Järvsöfaks. Han fastnar aldrig bakom någon annan häst. Han rundar i tredje spår och bara vinne med massor av meter. Men han tar inte fler steg än de andra kan man se, snarare färre, men han måste alltså göra väldigt långa steg och väldigt vägvinnande steg.

Ibland förnekar sig inte hästgenerna hos gubben. Sedan generationer har hans släktingar haft hästar och tävlat i trav med dem. Han har hittills varit ett svart får som bara jagat. Men mer och mer börjar han titta på trav och vi är på sommaren ganska ofta på Årjängs travbana. (Kombinerat med ätning förstås på restaurangen) och vi pratar ibland om att åka iväg o se Elitloppet live, eventuellt med Rolands mamma. Hon skulle nog gilla det.

Nu när systerns dotters man har en häst som är betäckt med just Järvsöfaks så är intresset högt. Det kan ju bli en bra travare.

Conny Lobel vinne tror gubben

Vi fick ett fnissigt mail från sonen i LA med ett antal länkar till CNN, BBC och några andra stora TV-bolag!

Det dataspel han sitter och ritar på har plötsligt hamnat i i centrum för världspolitiken trots att det inte är färdigt förrän nästa år.

Han är alltså med och gör dataspelet Mercenaries 2. Det handlar om att USA invaderar Venezuela. Att detta är spelets tema har nu Venezuelas president fått reda på och anklagar USAs regering för att ha ett finger med i spelet (!) och att det skulle vara ett led i psykologisk krigföring från USAs sida.

Läget mellan länderna är spänt och USA är kritiskt till Venezuelas styre. Så scenariot som beskrivs i spelet är, om än inte troligt, så åtminstone aktuellt i debatten.

USAs regering har dementerat planerna på invasion och pekat på att Pandemic Studios är ett litet privat dataspelsföretag i LA utan kopplingar till den och att det kommande spelet endast har underhållningsvärde.

Så alltsammans hamnade plötsligt i nyhetscentrum och referades av de stora TV bolagen med uttalanden både från USAs regering och Pandemic.  

Bush påstår att kopplingar saknas mellan honom o Pandemic?!  Vänta bara tills pressen får reda på att han och Pandemics lead-artist härstammar från samma lilla by i Värmland!!

Det är väl koppling som heter duga även om den ligger 400 år tillbaka i tiden!!!

Pandemic och Mercenaries fick i alla fall massor av gratisreklam och är nöjda med läget enligt sonen.

Vår amerikanska gäst och släkting  K. (vars mormor kom från just den gård som vi tror Bush`s anfäder härstammar  ifrån!!)  kommer att få sig ett gott skratt o tycka att världen är märkligt liten.  Slumpen är ibland alldeles osannolik!

Jag har svårt för det här med börser alltså, dvs det faktum att man sätter in större summor pengar på ett slags lotteri. Men jag vet att man bör gilla det för det är på något sätt en hörnpelare i den kära marknadsekonomin.

Men ändå så vet jag ju att mina gamla bondska anfäder skulle vända sig i sina gravar om jag skulle placera någon enda krona av de blygsamma arven på något dylikt.

Sen kommer jag till det absolut puckade från tidningarnas ekonomiexperter de senaste dagarna:

Fråga: Ska vi ta ut våra sparpengar från börsen?

Svar från börsanalytiker: Nej, placeringar på börsen är långsiktiga, det kommer att gå upp.

Herregud, vem tror någonsin att en börsanalytiker skulle svara något annat????
Tänk om han / hon sa: TA UT PENGARNA SÅ FORT SOM MÖJLIGT, BÖRSEN KOMMER ATT KRASCHA!!

Det kommer ju inte att hända att vi någonsin får ett ärligt svar på  frågan om vi bör sälja aktierna. Inte nog med att analytikern då skulle kunna förorsaka en börskrasch, vilket vore tjänstefel, dessutom lever ju analytikern på att börsen frodas  i högönsklig välmåga. Han / hon har alltså ett egenintresse i att börsen går uppåt och att så många som möjligt placerar sina slantar där, därför är svaret givet på förhand.

De enda som får ärliga svar på frågan om köpa eller sälja är de som själva är börsmäklare och som tjänar pengar på fluktuationer oavsett om de går uppåt eller neråt. De måste ju ha några att tjäna pengar på när de spekulerar. För de tjänar inte pengarna på varandra. Om inte vanligt folk låter sina pengar ligga stilla i aktierna så finns det ju ingen bas i systemet som kan förse mäklarna med deras vinster.

Jag har ju en bestämd känsla av att om vi vanliga dödliga visste hur mycket pengar börsmäklare / analytiker tjänar på att bara kolla av givna "korridorer" för alternativen köpa / sälja en viss aktie så skulle vi i protest sälja av rubbet och lägga pengarna i madrassen.  Eller satsa dem på något annat lotteri, typ bingolotto eller så..........

Jag märker att jag nog är lite blåögd som bloggläsare. Tror att de som skriver här, skriver som de gör för att de ur djupet av sitt hjärta tycker si eller så när det gäller samhällsfrågor. 

Men så enkelt är det inte alltid förstår jag nu.  Bloggen är också en slags tidning, med en tidnings funktion att vara opinionsbildare med ett bestämt syfte. Och en tidnings uppdrag att torgföra mer färdigpaketerade åsikter, bl.a. politiska partiers.

Jag har nu varit inne och läst om hur bloggare organiserar sig i valkampen i nätverk för att lära sig hur man bloggvägen ska vinna valet. Det ordnas seminarier med utländska föredragshållare, man bygger upp strategier för hur man ska skriva för att övertyga poliskt och få fram sitt budskap.

Det framhålls att man ska skriva personligt så att det liksom inte märks att det är partipolitik man sysslar med.

Detta lär ha varit mycket framgångsrikt i bl.a. USA och ska ha vunnit valet åt någon där.

Detta är naturligtvis inte fel. Fri opinionsbildning är ju en självklar del i en fungerande demokrati. Men jag förstår att jag måste läsa blogginlägg med andra glasögon fram till september åtminstone. Det jag läser kan vara skrivet enbart av hjärtats lust men det kan också vara skrivet som ett led i en organiserad politisk kampanj för att få mig att rösta på ett speciellt sätt.

Jag vill bara passa på att försäkra att jag själv inte har för avsikt att bedriva valkampanj på min blogg. Inget av det jag skriver är en del av något politiskt partis färdigpackade program. Jag kan kritisera samhällsföreteelser och politiska institutioner, men det är helt utifrån egna funderingar och ingår inte i något som helst nätverk. Jag vill ha frihet att kritisera Carema lika väl som regeringens rovdjurspolitik i hela spektrat från höger till vänster ( om nu de begreppen är relevanta längre) och jag vill kunna göra det oavsett om det är valår eller inte.

Hur kan så mycket krångla på en enda dag?

Egentligen började det igår. En båtmotor till en extrabåt till ett av uthyrningshusen krånglade. Idag la den av totalt efter en del lirkanden. Small och motorblocket sprack. Bara att ordra in en annan båt från Kurt.

Jag hade tänkt en tur med gubben för  blominköp och lite konstutställningsvandring, men redan igår aviserade gäster att de ville bada i utebadtunna. Alltså måste Roland ägna dagen åt att göra ren tunnan, skura med såpa och pumpa upp vatten istället.  (Jag åkte till Årjäng med modren o handlade hennes plantor istället) . Pumpen gick sönder, det var bara att åka till en god vän och låna en annan.

Sen ringde kusinen och berättade att det fanns inget vatten på bygdegården Tjolitta nu när gårdagens hyresgäster skulle städa. Det var till att kolla o kalla in folk som kunde laga.

Sen kl 23.00 aviserade gästerna på Brogärdet att diskmaskinen stoppat.!!!

Så där är han nu kl halv 11.

Det är egentligen slumpmässigt helt osannolikt att så mycket kan gå fel på en enda dag.

Så snopet för alla andra deltagare att Lordi från Finland vann med sin monster-ful-image. Jag kan tycka lite synd om dem som betalat någon miljon för sin fina klänning och kostat på vindar och så och snygga frissor och vacker sminkning. Nu vann någon som gjorde tvärs om; gjorde sig så ful som möjligt.

Lite kan det väl vara en blinkning åt vårt förmenta skönhetsideal; att vi inbillar oss att vi alltid måste vara så himla vackra för att duga och för att vinna!