VARNING!!: Valår på bloggen!
Men så enkelt är det inte alltid förstår jag nu. Bloggen är också en slags tidning, med en tidnings funktion att vara opinionsbildare med ett bestämt syfte. Och en tidnings uppdrag att torgföra mer färdigpaketerade åsikter, bl.a. politiska partiers.
Jag har nu varit inne och läst om hur bloggare organiserar sig i valkampen i nätverk för att lära sig hur man bloggvägen ska vinna valet. Det ordnas seminarier med utländska föredragshållare, man bygger upp strategier för hur man ska skriva för att övertyga poliskt och få fram sitt budskap.
Det framhålls att man ska skriva personligt så att det liksom inte märks att det är partipolitik man sysslar med.
Detta lär ha varit mycket framgångsrikt i bl.a. USA och ska ha vunnit valet åt någon där.
Detta är naturligtvis inte fel. Fri opinionsbildning är ju en självklar del i en fungerande demokrati. Men jag förstår att jag måste läsa blogginlägg med andra glasögon fram till september åtminstone. Det jag läser kan vara skrivet enbart av hjärtats lust men det kan också vara skrivet som ett led i en organiserad politisk kampanj för att få mig att rösta på ett speciellt sätt.
Jag vill bara passa på att försäkra att jag själv inte har för avsikt att bedriva valkampanj på min blogg. Inget av det jag skriver är en del av något politiskt partis färdigpackade program. Jag kan kritisera samhällsföreteelser och politiska institutioner, men det är helt utifrån egna funderingar och ingår inte i något som helst nätverk. Jag vill ha frihet att kritisera Carema lika väl som regeringens rovdjurspolitik i hela spektrat från höger till vänster ( om nu de begreppen är relevanta längre) och jag vill kunna göra det oavsett om det är valår eller inte.
Mycket sant, och mycket tråkigt.. Det är lite ledsamt som att det går att köpa röster, vet inte hur det är i Sverige men i USA finns det ju såklart.. Jag har själv tänkt skriva saker om valet för jag vet precis vad jag ska rösta och varför.. Men jag väljer att inte göra det, dock har jag en liten "Maktskifte 06" i ena hörnet, ganska så oskyldigt kan jag tycka.. (?!)
Inga, du behöver inte vara orolig för att jag skall försöka påverka hur du röstar i september. Jag har inget egentligt intresse av svensk politik eftersom jag bor utomlands. :)
Mina åsikter skymtar väl igenom titt som tätt. Oberoende av år. Det blir ju lite knepigt om man ska hålla bloggen fri från politiska ståndpunkter bara för att det är valår. Någon organiserad kampanj deltar jag däremot inte.
Jag gillar nog inte riktigt om man kallar allt partipolitiskt arbete för färdigpaketerade åsikter, vilket alltså skulle innebära att just de som går med i ett politiskt parti inte kan tänka själva. Ännu värre om man betänker att det är de som sedan ska väljas till riksdagen.
Max Power: Med Din skylt "Maktskifte 06" så kör Du med "öppna kort". Det är väl ok.
Lillan: Nej, jag tror nog att jag känner de mest bekanta bloggskrivarna så pass bra att jag märker om de börjar med organiserad valpropaganda. Det är inte i första hand dem jag avser. Det är mer såna bloggar som jag läser lite nu o då och enstaka gånger.
Annaa: Precis det jag skriver; att jag vill kunna ha synpunkter på samhällsföreteelser oavsett om det är valår eller inte och jag vill göra det utan att bli misstänkt för att bedriva valpropaganda. Jag vill heller inte bli styrd åt ena eller andra hållet.
Men visst är väl partipolitik "paketerade åsikter"!
Om jag blir medlem i ett parti eller stödjer det på annat sätt så "köper" jag ju ett paket av åsikter. En del rimmar väl med mina egna hjärtefrågor, andra lite så där och några inte alls.
Därmed inte sagt att den som väljer ett partipolitiskt engagemang inte kan tänka självständigt. Det tror jag visst att vi kan. Vi väljer väl det parti som ligger närmast det vi håller som viktigast och sen får vi en del annat på köpet. Det ligger i sakens natur att vi inte anammar riktigt allt med hull och hår, men förhoppningsvis kärnan i partiprogrammet (om det nu finns någon).
För mig är motsatsen till partipolitiskt engagemang ett Ad hoc engagemang, dvs engagemang i en enda fråga och det utanför det demokratiska systemet.
Detta blir kanske allt vanligare bland yngre människor som inte vill "tröska sig igenom" den vanliga demokratiska apparaten. Den tar ju tid och är omständlig med sina krav på genomsiktlighet, kontrollerbarhet och ansvarstagande.
Men det finns ju en svaghet i Ad hoc engagemanget; det vill driva igenom en enda fråga och arbetar hårt för den, men tar sällan ansvar för kostnaderna och konsekvenserna av sina önskemål. Det finns ju däremot med i ett partipolitiskt paket. Där finns samhällsutgifterna förhoppningsvis balanserade med motsvarande inkomster i form av förslag till skatter, avgifter o dy.
Jag har ju varit aktiv i miljörörelsen i många år och då och då stött på människor som inte bara är aktiva där i stället för i partier utan säger att miljöorganisationen de tillhör är bättre än partier... Det är förstås tokigt, även om nu inte miljöfrågan är en utan många. Vi var ju många inom rörelsen som var kritiska till att det bildades ett särskilt miljöparti eftersom miljöfrågor borde skära igenom alla ideologier och man inte kan bygga ett parti på bara ett område. Ska man in i riksdagen måste man fördjupa sig i fler frågor och följa den dagspolitiska agendan. Vi menade att det därför var effektivare att driva den rena miljödebatten via NGO och försöka påverka politiken i stort, dvs alla partier. Det fanns även en oro för att miljörörelsen skulle försvagas genom att ett särskilt parti ansågs företräda dess intressen. Jag kan fortfarande stå för den åsikten. Men samtidigt har ju miljöpartiet visat sig ha en ideologi och miljörörelsens försvagning har knappast berott på miljöpartiet utan på andra företeelser i samhället. Fortfarande tror jag på att partier och rörelser ska arbeta sida vid sida. Rörelsen ska inte tränga sig för långt in maktens korridorer heller utan behålla sin integritet. Personligen har jag lyckats så till de milda grad att när "hela miljösverige" bjöds in till en ståtlig högtid så var jag inte bjuden trots att jag sitter i styrelserna för de enda två miljöinriktade bolag med statligt ägande som finns! Jag missade en massa champagne och att få äta med kungen men tar det ändå som en komplimang!
Inom de flesta rörelser och partier finns det olika takhöjder för olika frågor. Jag har hittills tagit mig friheten att testa takhöjden i alla organisationer och partier jag verkat eller jobbat i och det kan vara rätt plågsamt att slå i ojämnheter eller märka att man krälar längst där inne där taket i en vindskupa går ihop med golvet.
Det vanligaste hos unga människor är ju att inte göra något och det är tråkigt...
Intressant om starten på miljöpartiet och miljörörelserna Annaa! Visste jag inte.
Den här parallelliteten mellan en folkrörelse och dess politiska parti finns ju ett antal exempel på; Socialdemokraterna och arbetarrörelsen, Centerpartiet och bondekooperationen, Sinn Fein och IRA (tror jag väl att det ska vara).
Det verkar ofta vara ett dilemma att hålla ihop det i längden. Ibland seglar partiet iväg och tappar sin folkliga kraft o energi så som exempelvis Centerpartiet. Det känns ganska rotlöst för tillfället, som om det lite slumpartat kan driva iväg åt vilket håll som helst beroende på vem som för närvarande är tongivande. Det har tappat sin folkliga förankring i landsbygdsfrågor och drivit iväg mot småföretagarfrågor i största allmänhet och lite hipp som happ; invandrarfrågor(?). Det mer naturliga annars hade väl varit att utvecklas mot att bli ett borgligt alternativ i miljörörelsen, med tanke på bl.a. det historiska engagemanget i kärnkraftfrågan.
När det gäller socialdemokraterna så kan man väl fundera på om det finns någon "arbetarrörelse" längre med ett gemensamt folkligt engagemang bakom partiet. Det verkar mer main-stream marknadsekonomi och medelklassinriktat.
(Om de politiska förhållandena på Irland kan jag numera intet så det ska jag inte yttra mig om.)
Här landar man ofta i en diskussion om demokratins förutsättningar i folkrörelser och partier, men då riskerar jag att släppa lös andra käpphästar så jag slutar här med de lösa trådarna hängande bara....