Inga Magnusson

Vi försöker gå med alla fyra hundarna varje kväll en sväng. Ibland är det väldigt varmt och vi försöker välja skuggiga skogsvägar. Efter promenad kan det bli bad me

Barnbarnens kusin Bobo o pappa Robin tog med sig kanoten och testade att slussa i Krokfors igår. Det är en sluss mellan vår sjön Östra Silen och Västra Silen som ligger lägre. Det är på flera sätt ett äventyr. Just de här båtarna som fastnade på bild råkade vara goda vänners fick vi veta idag; familjen Lindskog. Och delar av den var med här i slussandet. Bobo och Robin är med på bilderna nedan

 

 Stilla, lagom varmt och så vacker solnedgång över sjön. Bättre blir det inte! Vi kunde inte låta bli att ta en liten båttur. 

Rolands systerdotter Anneli och hennes man Anders har en fin camping vid sjön Stora Bör. Dig drog vi igår för barnbarnen ville spela minigolf. Kul att spela och trevligt att träffa Anneli, Anders och dotter Märta som jobbar på campingen. Bill älskar det här och lilla Lou var också road!

 

Här satt vi alltså och mumsade och åt på son Markus goda köttbullar när vi plötsligt hörde glassbilen. Egentligen ett osannolikt ljud mitt ute i den värmländska landsbygden. Men den kom alltså där borta på landsvägen och stannade hos Daniel. Roland kastade sig i bilen, körde efter och lyckades få honom att vända upp mot Liane. Barnen bara skrek av förtjusning och vi shoppade förstås.

Jag hade väntat i flera dagar på att äntligen få se blodmånen. Den skulle ju vara ett sällsynt färgsprakande fyrverkeri. Vi åkte längst ut på Egenäs för att kunna se den riktigt bra. Men ack nej! Just då kom en molnbank  och gömde månen! Där bakom finns den alltså, den gäckande blodmånen! Så besviken blev jag som tänkt betrakta den länge och ta film

Det fläktade lite där jag satt och läste, annars hade det nog varit för varmt 33 grader plus i skuggan. Hur varmt det är i solen har jag ingen aning om, vågar inte ens gissa. Vi hoppades på regn imorgon lördag men det har enligt yr flyttat fram sig till på onsdag. Kanske några droppr imorgon och vi är tacksamma för allt som kommer. Boken är alltså Persbrandts biografi skriven av C J Vallgren. Persbrandt är ju en spännande människa, men helt ärligt så läser jag den för att Vallgren har skrivit. Han är en favvoförfattare. Hittills är jag inte imponerad, vare sig av Vallgren eller av Persbrandt, men det kan bli bättre.

 Det var en fin kväll på hembygdgården i Svensbyn och vi var så där 500 - 600 personer som delade den upplevelsen. Vi var i sommarhuset innan med goda vänner Thomas o Anne-Marie med lite äting och prat. Sen hade vi turen att också  få sitta nära Rolf o Inger och Sara, Markus  och  charmtroll Filip på konserten. 

Jag är tacksam så länge vi har jordbruk i Sverige, världens bästa! De här korna går ute med sina kalvar hela sommaren. Det finns svalka under träden och friskt vatten i sjön att dricka

 

Vi är ju lite lata, jagar inte rabatter och erbjudanden  särskilt ivrigt. Men ibland når svindlande och orimliga priser en gräns. Där är vi nu med priserna på el. 

 

Kolla här ovan vad vi skulle få betala med Vattenfall resp Lrf Samköp!  Nu byter vi fem abonnemang till Lrf Samköp. Det var enkelt och gick att ordna med anmälan till nya bolaget. Lrf betyder Lantbrukarnas Riksförbund och vi är medlemmar där. Medlemskapet öppnar upp för fina rabatter. Jag fick rätt mycket pengar därifrån i samband med mitt bilköp sist det begav sig, jag köpte en hybrid. Sen finns rabatt på mycket annat också, däck, kontorsmateriel, datorer o. dy. men som sagt vi kollar inte på allt. Ska bli spännande att se hur detta funkar.

Det blev klättring med barnen under ledning av Robin. Han och Anders hade klättrat själva tidigare på dagen vid Badbarna. 

 

Vi ser honom ibland, den ensamma älgkalven. Han går utan sin mamma och finns ofta på samma ställe, norr om Sellersänga, norr om Prästeparken. Han äter näringsrika ärtor här och det kanske kan kompensera för att han inte kan dia. Våra arrendatorer ska skörda ärtorna snart men ville spara en bit så han har nåt att äta en tid framöver. Hoppas han inte lider åtminstone. Mat o vatten finns i närheten fast att vara utan mamma är förstås ledsamt både för människor och djur.

 

I kväll blir det knyte och klättring på Liane

 

 Det är mängder av vildhallon i år. Fattar inte hur de har kunnat klara torkan. Vid sommarhuset är det flera rejäla snår, helt fulla med bär. Dessutom har de ingen mask. Verkar som om maskarna har strukit med i värmen och torkan. Jag plockade någon timma igår och det var verkligen inte en enda mask. Bara att äta, bären är söta, smakrika och goda.

 

Min mamma hade varje sommar ett fågelbad i trädgården. Det var alltid livligt besökt av småfåglar. Varken mamma eller jag såg på det som nåt annat än rent nöje för fåglarna. De kunde bada och roa sig en stund. Nu börjar jag bli orolig att småfåglarna och andra djur inte får dricksvatten nog så jag har ställt ut några låga fat med vatten. Kanske kan hjäpa någon. Jag kan ha helt fel, kanske är det inte vattenbrist för fåglarna men det gör i alla fall ingen skada. Och om någon igelkott skulle råka gå förbi så får han gärna ta en slurk

Det är så roligt att kunna få såna här evenemang på nära håll. Bara fem kilometer till Svensbyn och Stationscafét vid vår lanthandel, Ica Sillerud. Vi var många, i stort sett fullsatt. Tror att det var 100 stolar utsatta och ingen såg ledig ut. Det är vår lanthandlarfamilj som ordnar, Rikard i grön tröja här och hans fru Sinikka.  Mannen som sjunger här är gästartist John McCaffrey från Dublin Fair.  Den som ville ha kunde köpa grillat kött och önskad dryck till det. Och på torsdag är det dags för Dough Seeger på hembygdsgården. 

 

Fantastisk badstrand med långgrunt. Detta är också vid vår sjö Östra Silen men i den andra djupa viken. En brygga finns där ute och man kan köpa glass och dryck. Det brukar vara lagom många besökare, inte trångt. Här går Carin och Lou, Bill o Markus är ute i vattnet. Bill har blivit riktigt duktig med simring.

Det varade en liten stund det här ljusspelet på himlen. Det var så vackert

... hade sonfamiljen och Carins syster-familj igår eftermiddag.  Det är lyx och livskvalitet! Sen bjöd vi på våfflor, hemkokt hallonsylt, jordgubbar och vispgrädde  vid fem-tiden. De fyra barnen lekte här hos oss en god stund efter det. Sen valde Bill att sova här i natt istället för på Liane. Vi har det bra! Så glada att få ha barn och barnbarn här hos oss. 

 Dom dök med fötterna först från Hängestensklippan i vår sjö Östra Silen. Vi var imponerade!

 

... såg vi igår kväll igen. Han går där i ärtåkern på det vi kalla Elgtåänga. Det är norr om Sellersänga och Prästeparken.  Det verkar som han håller sig i samma område, är inte framme under dagtid, men alltså sen på kvällarna. Ärtorna är ju näringsrik mat som han säkert kan leva gott på ett tag nu när han inte har någon mamma att dia. I nästa vecka ska ärtorna skördas då blir det magrare, men fortfarande gott om grönt i området och det finns även vatten i bäcken. Stackars liten!

Tänk att det ska vara så svårt att följa eldningsförbudet.  När vi gick ner till båthamnen för att sätta oss i båten och åka en sväng ut på sjön så fick vi se en man och en pojke som eldade med öppen låga vid grillplatsen vid bryggan. Där  finns en iordningsställd grillplats uppe i skogen vid båthamnen,  den ligger i ett kruttorrt skogsområde och omfattas förstås av eldningsförbudet. Man får inte grilla vare sig med kol eller med öppen eld där. Det var svenskar som av dialekten att döma var från västkusten. De  hade båt vid gästbryggan. Vi påpekade till en början rätt försynt att de bröt mot eldningsförbudet. Men eftersom mannen inte var helt övertygad om det så blev vi strängare  och hotade att polisanmäla honom om han inte genast släckte elden medan vi såg det. Då gav han med sig och hällde vatten på elden. Så hänsynslöst att riskera så mycket elände genom att bryta mot eldningsförbudet! Bilden ovan är tagen efter att grillarna släckt elden och lämnat platsen.

 

För övrigt så har några varit en tur till Krokfors för att se slussarna mellan Östra Silen o Västra Silen. Där är mycket verksamhet nu när så många kanoter och andra båtar finns i våra sjöar.

 

Bill har varit här på eftermiddagen. Han har lekt på egen  hand och vi har spelat spel några gånger, Rimspel och Bamsememory. Sen blev det Oboy och värmlandskaka med smör. 

 

Jodå, dom klättrade hela vägen barnbarn Bill och hans kusin Bobo!! Det varade en stund att komma ihåg från förra året hur klätterväggen var arrangerad. Men sen funkade det bra. De är duktiga, bara 6 år gamla, men tar sig ända opp på magasinsväggen.

 

Älgar är sällsynta numera, likaså är det sällsynt att tåg och paket kommer fram ordentligt och i tid. Så vi dokumenterar.  ;- )) Roland packade in ett paket först. Det skulle till son Mattias i USA. Men det vägde 23.5 kg och det var 3.5 kg för mycket för att posten skulle ta det. Inpackningen hade tagit  flera timmar så det var ett hårt slag. Koll med jet pac gav vid handen att de skulle ha 10.900 kr för att skicka 23,5 kilospaket till Seattle. Det var för dyrt så det blev att ta isär paketet och dela på två istället, då blev fraktkostnaden rimlig på posten. Nu har faktiskt paketen kommit fram till Seattle. Och inte nog med det, de är hela och oskadade också. Det händer ungefär varannan gång så vi är förstås tacksamma. Här är son Mattias redo att börja packa upp och montera. ;- ))

 

Kul förresten att son Mattias  har exakt samma robotdammsugare som vi har!

Detta är en kalv från förra året och han är liten för sin ålder nu i år. Det är en tjurkalv med små hornknoppar. Han äter ivrigt på saltstenen och på det gröna i hygget. Vi ser någon gång också en liten kviga i samma storlek. Kanske är  de tvillingar födda samtidigt  förra året? Men knepigt ändå att de är så små.

Barnbarn Lou och hennes kusin Bonnie sminkar Roland med ansiktsfärg. Själva har de målat sig som lejon och leopard på hela kroppen. Kvällsmys på Liane! Varmaste dagen hittills, 30 grader i skuggan och fortfarande varmt på kvällen vid 8-tiden.

 Ett sånt där solskyddstält är guld nu i värmen! Så roligt att Carins systerfamilj har kommit! Det är Robin, Lina, Bobo och Bonnie. Barn o vuxna trivs tillsammans och har varsin våning på Liane. Det finns ju två lägenheter i huset.  Idag måndag har det varit mest bad.  Och ett flamingomonster dök upp också! ;- ))

Vi har väntat och hoppats länge att hon skulle visa upp en killing för oss. Hon har ju varit här och ätit och vi har sett att hon blivit smal och fått ett stort juver, alltså borde det finnas minst en killing någonstans. Och nu kom hon med den. En liten hade hon med sig. Så roligt att få se den. 

Liten torr och död var fästingen som jag råkade borsta bort från benet. Det är den lilla grejen till vänster om  minneskortet. Fattade inte alls att det var en fästing förrän jag såg den lilla svarta pricken som satt kvar, alltså huvudet. Klantigt att inte vara mer uppmärksam. Sen bar jag mig ännu dummare åt när jag försökte gräva i skinnet för att få bort huvudet. Det var ju förstås omöjligt. Så nu sitter det kvar och jag får hoppas att det slutar bra, dvs att det kommer ut av sig själv om några dagar. Om jag har tur så blir det inget mer. Om jag har otur så får jag borrelia eller tbe, fast risken är väl inte så stor.  Läste på nätet om att en del människor tenderar att döda fästingar som fäster, genom att de har nåt motgift i sig. Kanske har jag det?  

 Vi var några stycken, sonfamiljen från Stockholm samt D och G och deras barnbarn Vinnie. Det blev en väldigt trevlig kväll med fantastiskt väder och nästan inga besvärliga insekter. Vi kunde sitta ute och njuta av god mat och lagom temperatur frampå kvällen.

 

 

Igår torsdag blev det luftgevärsskytte med äldsta barnbarnen, Elias och Isak.  Roland är imponerad över att de är så duktiga. Många träffar blev det. Och de tar till sig instruktioner.

 

Många är det som kollar på de här tävlingarna varje år. I år körde Morgan Olsson först med sin fina Saab, sen Anders Svensson med en blå bil  Både gjorde riktigt bra heat.

 

Så tacksamma var vi för en timmes slagregn. Jag kollade regnmätaren då och  vi hade  fått 21 mm. Sen fortsatte det att regna, jag är osäker hur på hur mycket det blev till slut. Regnet är så efterlängtat men tydligen väldigt lokalt. Åskblixtar slog hela tiden och ibland nära. Det slog ner i en asp hos grannarna på Ligärdet. Lät otäckt hårt och nära  hos oss också. Hade varit ruggigt med åska utan regn. 

 

Agenda för dagen är att skjutsa dotterfamilj till tåget, de åker hem idag ;- ( Sen blir det backrallytävlingar i Årjäng. 

Han är rätt stor i kroppen men hornen är lite blygsamma. Det var i hygget i Hol. Numera är det så sällan vi ser älg att det är frestande att fota och filma varje gång. Förra året ser jag på minnesbilder från Facebook att vi brukade se så där 10 älgar på varje liten viltsafari i bygden då, men nu är vi glada om vi ser någon alls, oftast ingen.

 

Jag filmade en stund. I slutet på den filmen ser man hur två rådjur passerar snabbt bakom älgen, från höger till vänster. Det är en get som jagas / jäktas av en bock. Filmsekvensen lade jag ut på min facebooksida.

 

Älgen nedan är den hängörade som nu har större horn. Jag skickade in bild på honom till SVA, veterinärmed anstalten. De svarade att det var inte mjöldrygaförgiftning för den liksom fransar öronen och gör dem små och taggiga i kanten, och det blir hela tiden värre. De trodde på en skada som självläkt. På hängörat var säkert brosket skadat så det inte kunde hålla upp örat längre. SVA erbjöd sig att skicka hit kartonger som vi kan använda för att skicka in prover om vi hittar skadade eller döda älgar. Så de finns här om någon behöver ha dem. 

 

 

Ensamma älgkalven såg vi igår igen på vår lilla viltsafari. Nu åt den ärtor några hundra meter norr om den plats där vi såg den första gången. Det betyder att den gick på Elgtåänga, strax norr om Sellersänga. 

 

Innan vi såg den första gången  så hade den varit synlig några dagar innan vid Bäckekorset

 

Och någon dag efter vi sett den så var den i Hol och någon dag efter det  på Blåsåsen.

Så blev det igår kväll igen när det svalkat av lite så vi orkade gå med hundarna. 

Det sägs ju att regnbågen går ner där det finns en skatt. Och visst stämmer det. Här är en av mina skatter. Det är Elias som tar en fin bild på den. Vi kollade sen i hans kamera, han har en bra.

 

Och barnbarn Lovis var så lycklig över att få leda en stor hund hela vägen. Det gick förstås jättebra, Jazz drar ju aldrig, man kan leda honom i en sytråd. Lovis ville att den här dagen aldrig skulle ta slut! ;- )  Det fanns smultron efter vägen också,  mogna och goda att plocka. 

 

Och senare idag blir det ännu mer lek på Liane, sonfamiljen kommer från Stockholm och stannar några veckor.

Det var sång och underhållande prat med Bengt Alsterlind, Ingvar Karlsson (fr Sven-Ingvars) och en till. Det var precis så som man förväntar sig av just Bengt Alsterlind. Lite roligt prat med en stor portion självdistans och så gammaldags låter typ Fröding och Sven-Ingvars. Vi hade en trevlig och underhållande kväll, många skratt och hjärtliga applåder.

 

 

 

Vi tog en tur till Hembygdsgården i Svensbyn igår söndag. Jag handlade lite på loppisen förstås, sånt som Roland får släpa på i två kassar. Vi kollade på det gamla loket som drog flottningstimmer mellan sjöarna här. Det byggdes ett järnvägsspår mellan sjöarna Stora Bör och Östra Silen. Virke hämtades i sjön Stora Bör, det kom dit från exempelvis Bodaälven. Det fanns ingen vattenförbindelse mellan Stora Bör och Östra Silen ,  så man behövde frakta via järnvägsvagnar den sträckan. Det gick till så att man backade ner vagnarna i vattnet i Stora Bör och lastade på. Sen bogserades vagnarna med det här loket upp till Myrås som var högsta punkten. Därefter rullades och bromsades det nerför hela vägen till Sillebotten där det kom ut i Östra Silen. I Östra Silen mosade man, dvs virket buntades och flottades neröver i sjösystemet.

 

Efter E 18 till Karlstad är det fullt av gula björkar och det är inte bara på berg som här. Landskapsbilden förändras med torkan, ser höstlikt ut.

 

Imorgon mer om vårt besök på hembygdsgården idag och på Furnäs.

 

Det är långt emellan vi ser älgar numera. Enligt inventeringar som gjorts är de  inte så många längre, så där 8 per 1000 hektar i vinterstam. Så vi hajar till när de dyker upp och framför allt när en sån här bamse ställer upp sig.  Udda tiotaggare kan det vara, dvs har fyra piggar på ena hornsidan och fem på den andra. Eller också är det fyra på varje sida, dvs en åttataggare. Ser ut att ha basthuden kvar på hornen.  Han är stor och kraftig i kroppen.

Önskar så intensivt att jag kunde skriva att den var kanonbra, men det var den inte. Vi har sett många packmopedsföreställningar vid det här laget, många har varit bra men  denna var ingen höjdare.

 

Packmopedturnen är alltså ett årligt evenemang ordnat  av Göran Samuelsson. Han samlar goda musiker och några soloartister till att åka på turné på moped runt i Värmland.

 

Men årets upplaga var så sorglig och långsam! Ok, man kan som publik stå ut med typ långa beskrivningar av någon artists sjukdom i familjen, men då måste det tråkiga  brytas av med lite ös  och positiva budskap mellan varven. . Så blev det inte, mest sorgligt och ett långsamt tempo med mycket prat. Stefan  Sundström  hördes knappt. Han kanske  inte var så noga med att vara nära mikofonen. Och det vi hörde av honom var så fullt av understatements att vi vanliga landsbygdsbor inte begrep nåt. Synd att Göran S. lämnade nästan all tid till sina gästartister och inte tog mer plats själv. För han är värd 380 kr att lyssna på både när han pratar och när han sjunger. Men inte de andra artisterna i årets upplaga. Synd! Vi åkte innan det var slut. Barnbarnet Lovis som var med är så lättrörd av sorgliga sånger, hon  grät, så vi valde att avbryta i förtid. 

Så här ser Lihaget ut just nu. Inte så mycket som blommar men något. Fetbladen förstås.

Nu börjar  det likna en plats för barn. Vi har ju dotterfamilj här.  Igår var mycket lek på Liane, grejerna är framplockade, cyklar och hjälmar är i ordning.  På kvällen åt vi lite kvällsmat tillsammans med hopplock från grillen inne i grillhuset. Det är en säker plats att grilla på nu när det är torrt runt om och eldningsförbud.  Wera kom förbi på sin älgsafari och stannade till med  sönerna Winnie och Jonatan.  Isak och Winnie  spelade glatt fotboll en god stund.

 

Studsmatta på plats! 

 

 

De flög från Umeå till Stockholm. Det blev  en dag där, lämnade Elias hos kompis och så fortsatte de hit igår, blev hämtade i Karlstad vid tåget. Det blev lite strul vid avgång från Stockholm så biljetten fick ombokas till annat tåg. Man bygger om något. SJ är krångligt. Men så roligt att få ha dem här på lite semester. Lovis är lite blyg men det går över. 

 

Vi tog en tur med lilla Busterbåten tisdag kväll, när det svalkat av lite. Vi körde sakta vår vik ut till storsjön och tillbaka, en halvmil kanske drygt enkel väg. På den sträckan räknade vi till 12 sällskap med kanoter som var uppdragna på land på olika ställen.  Antalet kanoter varierade från 1 till 10 stycken i varje sällskap. Av 12 sällskap som vi passerade med båten  så eldades det med öppen låga idag i  3 av dem. . Det har inte regnat på flera veckor, det är kruttorrt och vi har eldningsförbud.  Nervöst är väl bara förnamnet  för oss som har våra  marker och våra hus runt sjön. Och visst funderar vi på vilket ansvar uthyrare av kanoter och resebyråer har i sammanhanget för att informera och kolla  sina kunder.

Vi kollade på åttondelsfinalen i fotboll VM tillsammans med goda vänner! Så spännande, till och med för mig som inte är intresserad annars. Nu ser vi fram emot kvartsfinalen, men vet inte när den går. 

 

Mer imorgon om den fina eftermiddagen idag på Gerds keramik i Svensbyn med vernissage på sommarutställningarna

Den flög till altanen hos goda vänner och landade där på golvet. Så där en halv decimeter stor

Vi ser den här rågeten ibland. Hon var väldigt rund och stor förut, men är nu smal förutom juvret som är jättestort. Visst har hon fått sina killingar, men hon visar dem inte. Säkert lägger hon ner dem någonstans till att vänta på att hon kommer tillbaka. Undra hur en råget kan få killingar att förstå just det. De måste ha något slgs språk, någon kommunikation som de små förstår instinktivt. Hoppas de kommer fram snart och inte ligger i vallarna och trycker, för de ska slås om några dagar.

 

 Tillsammans med goda vänner gjorde vi studiebesök hos våra arrendatorer igår. Det är Bröderna Jakobsson på Guteruds Gård i Långserud.De arrenderar en hel del mark här i Sillerud, bl.a. 60 hektar  på Liane. Det är roligt att besöka gården för korna har det så bra. Jakobssons är duktiga som företagare och fick Säffle kommuns näringslivspris i år. 

Vi fick till start ett gott alkoholfritt bubbel som hette nåt på Sommerset, sen god laxtllrik och till dessert valde vi av de goda bakelserna i cafet. 

 

Sen hann vi med ett besök på Nysäters Hem o Antik. De har så njutbara arrangemang av sina säljobjekt, roligt gå omkring och kolla på dem även om man inte handlar något.