Packmopedsturnén 2018

Önskar så intensivt att jag kunde skriva att den var kanonbra, men det var den inte. Vi har sett många packmopedsföreställningar vid det här laget, många har varit bra men  denna var ingen höjdare.
 
Packmopedturnen är alltså ett årligt evenemang ordnat  av Göran Samuelsson. Han samlar goda musiker och några soloartister till att åka på turné på moped runt i Värmland.
 
Men årets upplaga var så sorglig och långsam! Ok, man kan som publik stå ut med typ långa beskrivningar av någon artists sjukdom i familjen, men då måste det tråkiga  brytas av med lite ös  och positiva budskap mellan varven. . Så blev det inte, mest sorgligt och ett långsamt tempo med mycket prat. Stefan  Sundström  hördes knappt. Han kanske  inte var så noga med att vara nära mikofonen. Och det vi hörde av honom var så fullt av understatements att vi vanliga landsbygdsbor inte begrep nåt. Synd att Göran S. lämnade nästan all tid till sina gästartister och inte tog mer plats själv. För han är värd 380 kr att lyssna på både när han pratar och när han sjunger. Men inte de andra artisterna i årets upplaga. Synd! Vi åkte innan det var slut. Barnbarnet Lovis som var med är så lättrörd av sorgliga sånger, hon  grät, så vi valde att avbryta i förtid. 
Behållningen av kvällen var möten med goda vänner, framför allt att få träffa Gunilla L. Vi har haft kontakt på blogg och facebook i ett antal år men aldrig setts live. ;- )) Nu fick vi chansen att ses  och det var nog kvällens höjdpunkt. Sen var det en ljummen kväll med solnedgång över Svensbysjön och mysig samvaro med trevliga människor, det är ju fint.
 
Barnbarn Isak och lilla Lovis roade sig dels på konserten, dels genom att bygga roliga figurer i skogen bakom hembygdsgården. 
Lilla Lovis har  två snälla storebröder. Hon har speciella talanger för att agera och regissera. Hon lever sig in i fantasier och drar med sig omvärlden i dem.  Vi pratar ofta om att låta barn utveckla sina egenheter och det här är hennes grej. 
Lovis och mamma Malin, som träffar gamla barndomsvänner hela tiden. Det har varit Linus, Morgan och andra
 
 
Där nere i publiken sitter Gunilla och hennes man. Mötet med dem var som sagt  en  höjdpunkt för mig på årets packmoped.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback