Inga Magnusson

... i samband med att vargen attackerade hans hund vid rådjursjakt. Mannen hade på olika sätt försökt skrämma vargen innan men inte lyckats.

Detta rapporteras kortfattat via TT. Samtidigt skriver man att mannen efter teknikernas undersökning anmäls för grovt jaktbrott. Man nämner inget om att han inte ens behöver vara misstänkt för något brott för att bli anmäld. Det är rutin med polisutredning när varg skjutits alldeles lagligt med hänvisning till paragraf 28. Det är den s.k. nödvärnsparagrafen som ger djurägare rätt att skydda bl.a. hund vid vargattack. En polisutredning görs alltid oavsett vad tekniker sett eller inte sett vid sin undersökning, men i TT-meddelandet får man det att se ut som om teknikerna hittat något suspekt, något som föranlett en anmälan.

Jag har funderat över det förut, om det kan vara så att någon där på Tidningarnas Telegrambyrå möjligtvis gillar vargar men inte jägare. Ett antal andra TT-meddelanden i det här ämnet har också haft en obehaglig vinkling.

TT är en anonym institution, det finns inget namn på den som skrivit ihop nyheten som vid vanliga tidningsartiklar. När Karin Sidenvall skriver om jakt  och rovdjur i NWT kan jag värdera det skrivna utifrån att jag känner till hennes bakgrund som rabiat vargvän, men TT är i sin anonymitet oåtkomlig. Undrar hur det ligger till egentligen? Vem brukar skriva ihop raderna om varg och jakt? Vem bestämmer hur TT- nyheterna ska utformas?

Från början antar jag att grundtanken med TT var att tidningarna skulle få kännedom om nyheter men sedan skriva själva och göra egen research, men allt oftare tas själva TT-meddelandet in i tidningarna rakt av. Det är kanske läge för att lätta på anonymiteten och börja redovisa namnen som döljer sig bakom fasaden TT så att det går att värdera det som kommer därifrån också.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/jagare-dodade-varg-i-hundforsvar

http://www.dn.se/nyheter/sverige/jagare-dodade-varg-i-hundforsvar

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jagare-dodade-varg-i-hundforsvar_6575035.svd


Uppdaterat söndag 14.10 Nu har DN åtminstone modifierat artikeln om den skjutna vargen och också tagit med det jag påpekade ovan. Och det finns ett DN-namn under. En får tacke! ;-). Men grundfrågan om TT kvarstår enligt min mening.

... rapporterar jakt plötsligt. När jag såg första artikeln blev jag lite häpen men tänkte att det var en tillfällighet, hon brukar mest
syssla med sånt som tangerar avdelningen snyftreportage i NWT. Men till min förvåning
kom det fler artiklar. Karin S har ju främst
gjort sig känd som ivrig motståndare till jakt och framför allt till jägare. Dessutom hör hon till dem som är djupt känslomässigt
engagerade i vargdebatten sedan ett antal år. Hon kämpar vilt för att vi ska ha så många vargar som möjligt i Värmland och i Sverige. Därför kan det tyckas vara en utmaning mot regeln om opartiskhet och
allsidighet som normalt ska gälla på nyhetsplats i media, att just hon skriver om vargars attacker på hundar i samband med älgjakten.
Tidningens eventuella synpunkter i kontroversiella frågor ska ju uttryckas på ledarplats istället för på nyhetsplats. .
http://www.nwt.se/hagfors/article987690.ece
http://www.nwt.se/hagfors/article987238.ece

Det är intressant att fundera över vinklingarna om man lusläser Karin S´s texter, hur beskrivs händelserna?:

Den dödade vargen benämns som "en vacker vargtik", 1,5 år gammal,  inte vilket djur som helst. Om hundarna finns inga
ömsinta beteckningar, inte ens beskrivning av ras, ålder namn. De förblir anonyma och därmed svårare att sympatisera med.

Jägaren har inte heller någon beskrivning, inte ens ett namn också anonym, ingen man känslomässigt kan engagera sig i.

Vargen  sägs i artikeln ha hävt sig upp på hundens rygg för att som det heter i artikeln "dominera". En något märklig beskrivning
 av vargens syfte,  eftersom  hunden blöder.

Och nu ska ortsbefolkningen inte förledas att tro att man löst något problem genom att ha dödat en varg. Den dödade vargtiken har
enligt länsstyrelsens expert troligen inga valpar och om hon har det så är det inga problem säger han, för de är så stora nu och
varghanen tar hand om dem.
Men detta bortser Karin S ifrån och hon presenterar en märklig räcka av lösa antaganden: Vargtiken skulle ju  kunna  ha valpar i alla
fall enligt henne, och då förutspår hon att det skulle kunna bli så att de i så fall moderlösa valparna  också eventuellt skulle kunna bli faderlösa om hanen bestämmer sig
för att lämna dem och då skulle valparna kanske  kunna utvecklas till
att bli "värstingar" som eventuellt skulle kunna
komma att terrorisera befolkningen, för det har hänt förut. ( Ett mycket  hypotetiskt resonemang i sammanhanget och det känns
väldigt konstruerat i syfte  att avskräcka från att skjuta varg, för då kan det minsann bli ännu värre!).

Vargens attack på hunden beskrivs i första hand inte som en vargattack utan som ett  "möte" mellan varg och hund där vargen blev skjuten av hundens ägare.

Det görs underrubrik av det faktum att polisen utreder händelsen, vilket egentligen inte är någon sensation eftersom det sker rutinmässigt även om det förefaller helt klart laglig skyddsjakt.

I en artikel beskrivs ingående hur jägaren blev så tagen av det faktum att han skjutit en varg att han inte ville jaga mer, alltså återigen
målas bilden upp av hur förödande det är att skjuta en varg, underförstått budskap till läsande jägare; om Du skjuter en varg så 
så kommer Du att ångra Dig djupt efteråt, så gör inte det.  Det handlade mindre om det faktum att det är vargens närvaro, inte i första hand ångern,  som
hindrar vidare jakt.

Det antyds också att enda anledningen till att jägare inte jagar älg med ledhund är att de  tycker att det inte är så tjusigt. Inte en rad om att det vore omöjligt att hålla älgstammen under kontroll med enbart ledhundsjakt.


Kanske var syftet med de här artiklarna egentligen inte att rapportera händelserna utan att skapa något som liknar snyftreportage? I så fall var det ju logiskt att skicka ut Karin S. Och den som det skulle snyftas över var ju vargen, inte hunden eller jägaren eller den förlorade jakten.

... och beta till den 15:e oktober i Halland, det säger länsstyrelsen bestämt. Men det blir konstigt att tvinga korna till kalenderstyrt betande. Nu går de omkring där i regn, rusk och blåst och skulle egentligen behöva få vara inne istället.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kor-vill-inte-beta-efter-kalendern_6547573.svd

Men nu har de väl i alla fall fått komma in.

... har jag på kommentarsplats i blogginlägget här nedan.
http://inga.blogg.se/2011/september/snf-allt-mindre-trovardigt.html#comment

Den som är speciellt intresserad kan ju kolla.

... skriver klokt om Mikael Karlsson och SNF i en ledarkrönika:
http://www.expressen.se/ledare/1.2543188/varning-for-vargkramaren

Om Mikael Karlsson tycker han som jag; vargkramare på väg att i missriktad välvilja o okunskap krama ihjäl den svenska vargstammen, genom att skjuta långsiktigt hållbara lösningar i sank.

... finns här. Årjängs centerpartiavdelning har reagerat på regeringens beslut att ställa in vargjakten och ett debattinlägg finns med på SvD. se
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/regeringen-sviker-i-vargfragan_6418198.svd

Uppdaterat: I skrivande stund, strax efter midnatt,  finns 85 kommentarer till det debattinlägget!  Helt sanslöst! Oj, så lite sakkunskap det finns hos en del av dem som ser frågan på behagligt avstånd, ur ett strikt betraktarperspektiv. Och så lite empati de har med dem som är drabbade i vardagen av den påtvingade närvaron av en vargflock.

 Vargförvaltning "the Italien way" som bygger i stort sett helt på olaglig avlivning med statens goda minne, har indirekt fått en ivrig förespråkare i Mikael Karlsson SNF och han har också gett uttrycket "biologisk enfald" ett ansikte. Sällan har en enda person saboterat så mycket för en djurart, som MK har gjort för vargen i Sverige. Det som kunde ha blivit en långsiktig sansad förvaltning av den svenska vargstammen med en klar riksdagsmajoritet i ryggen, har han spolierat tillsammans med en flat regering. 

Här finns ett bra inlägg i debatten, från Arbetarbladet
http://arbetarbladet.se/torget/debatt/1.3833566-det-ar-inte-ens-vargpolitik

... uttrycker det mycket bra: Regeringen skulle självklart ha gått vidare med sin linje i vargförvaltningen, en linje som man hade anledning att vara stolt över. Man skulle ha låtit den gå vidare för prövning i EU-domstolen. De som är experter på viltförvaltning säger att Sverige hade vunnit en knock-out seger där. Kommissionärens hot saknade grund och svensk rovdjurpolitik hade starkt stöd på andra håll i EU, exempelvis i deras rovdjursexpertgrupp.
http://www.nwt.se/varmland/article953132.ece

Nu hamnar Carlgren i den pinsamma situationen att ha svikit och bedragit sina väljare. Det är inte EU som har fattat något beslut, det är den svenska regeringen, alldeles på egen hand, som har vikt sig inför hot från en enskild person inom EU. Och nu drivs vargberörda landsbygdsväljare till missnöjespartier, eller till blankröstning i allmänt politikerförakt. Om man trott att SDs roll som ett mindre vågmästarparti varit ett problem så kan man få ett dystert uppvaknande i nästa val. Då kan man stå där med ett SD / annat missnöjesparti,  som är betydligt mer än liten vågmästare. Framskrittspartiet i Norge har stöd av 23 % av väljarna och det handlar också om att etablerade partier inte bryr sig om vanligt folks levnadsvillkor. Samma problem har man i Finland. Det går inte att möta de här partiernas  framgångar med argument som att fler människor blir rasister eller fler blir människor blir odemokratiska. De etablerade partierna måste rannsaka sig själva och börja lyssna neråt.  

Nya Wermlandstidningen rycker ut till vargens försvar förstås:

Det är inte så farligt med varg, "gamle gråben". http://www.nwt.se/arvika/article953311.ece

Karin Sidenvall (rabiat vargvän!) har över tid gjort ett antal artiklar som slätar över vargproblemen. Kontentan av dem är  att det finns egentligen inga problem med att leva med varg. Det är bara ett attitydproblem hos en del av dem som bor i vargrevir, de måste träna på att bli mer toleranta. ;-).   

De ska träna på att bli toleranta när vargen tar lille Texas-hunden fyra meter från matte på gårdsplanen i Smolmark utanför Årjäng och släpar honom hjärtskärande skrikande in i skogen medan husse och matte springer förtvivlat springer efter. Ursäkta Karin Sidenvall, men det är mer än ett attitydproblem när de drabbade i intervjun säger att det kunde ju ju ha varit lilla dottern som var ute istället  när den hungriga vargen kom. Då är det ett politikerproblem, ett problem med att de beslutande politikerna  blivit stendöva och stenblinda för människors verklighet och vardag. (Och möjligen också Karin Sidenvall! Hur har Du det med empatin för medmänniskorna?  Räcker den bara till varg?)

Det är den svenska regeringen som fattar beslut om hur mycket varg vi ska ha i Sverige och var de ska finnas. Det skulle ha kunnat vara riksdagen också, men nu har regeringen struntat i riksdagsbeslutet om tak på 210 vargar och vargjakt och gått vidare på egen hand tvärs emot. Det är alltså regeringen som beslutat, inte EU, inte riksdagen, inte jägare, inte markägare.  Regeringen kan inte skylla ifrån sig. Ansvaret är tydligt och klart och det hjälper inte att Annie Lööf, tilltänkt ny partiledare i C, försöker skylla på EU. Det är inte EU Annie, det är vår egen regering med en C- miljöminister i spetsen som drivit fram det här beslutet i intern kohandel med de andra Allianspartierna.
http://annieloof.se/2011/08/eu-ska-skita-i-svensk-rovdjurspolitik-lokalt-inflytande-a-och-o/#comment-6828

Och vi som stod i valstugorna de senaste två valen och uppmanade människor på landsbygden att rösta på C för att vi äntligen skulle få in en bra rovdjurspolitik i regeringen, får nu gå med skämskudden.   Det borde regeringen göra också.

   

        

... finns det en bok som heter. Jag fick tips om den i en kommentar. Intressant läsning för alla som är markägare och utsatta för diverse kommersiella intrång på egen jord / skog. Eller som funderar över det rimliga i att en tiondel av landets yta  omfattas av strandskydd och en markägare inte ens får sätta upp en flaggstång där eller klippa gräset eller ställa upp en vilstol (Alf Svensson!).

Här står en del om boken:

http://emilstankar.se/?newsitem=3273

Andra som kommit i kläm i byråkratin kan man läsa om här:

http://emilstankar.se/?newsitem=3275
I skärgården finns plats för turister, djur och växter, men inte för bofasta skärgårdsbors näringsverksamhet.



Någonstans på vägen har det gått snett med den nya lagen.

Här finns också funderingar:
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/ratt-till-skog-och-mark
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/nara-havet-vill-jag-bo

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tjana-pengar-pa-annans-mark-inte-allemansratt_6268040.svd

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/markagarna-har-inget-att-saga-till-om_6261916.svd

... hos gemene man kan avläsas i undersökningar och det har skett under en följd av år. På 1980-talet ansåg 62  procent att miljöfrågan var en av de viktigaste samhällsfrågorna, medan endast 14 procent anser att så är fallet nu. Experter river  sig i huvudet och funderar varför.http://www.svd.se/nyheter/inrikes/intresset-for-miljofragor-minskar_6273310.svd

Miljöfrågorna är allvarliga och sannolikt avgörande för människans framtid på jorden. Men då måste miljörörelserna (typ Naturskyddsföreningen, ´WWF, Greenpeace osv) fokusera på de stora och allvarliga miljöproblemen, inte plottra bort sig på att vara tyck-myckna diktatorsförespråkare i frågor som mest är av känslomässig karaktär. Ett bra exempel på detta är det rabiata engagemanget för vargen som är ett av jordens vanligaste däggdjur och inte ens i praktiken hotad i Sverige längre. Det engagemanget saknar dessutom helt trovärdighet eftersom man samtidigt struntar i andra svenska djurarter som verkligen är globalt utrotningshotade såsom fjällräven och en nordlig art av rapphöna! Man driver också envist frågor som är små i miljösammanhang, typ  kraven på mängder av naturreservat, som f.ö. vansköts av staten,  i ett land som Sverige där vi sedan århundraden  har massor av välskött privatägd skog i alla åldrar tillgänglig för alla.

De stora och för jorden livsavgörande frågorna om  avfallshanteringen i olika sammanhang, behovet av renare luft, havens nedskräpning, återvinning, naturresurssparande, kemikalier i maten, energifrågorna, kommande brist på olja osv finns naturligtvis fortfarande på dagordningen men har kommit att hamna i skymundan för diverse mediavänliga pseudofrågor. En av dem som bidragit mest till det minskade miljöintresset hos stora folkgrupper i landet är Mikael Karlsson, ordf i Naturskyddsföreningen. Han är expert på att blåsa upp små men känsloladdade miljöfrågor medialt och parallellt med det se till att han själv syns och hörs; rabblande upp värsta sortens förenklingar.

Jag håller miljörörelserna själva ansvariga för det minskade engagemanget för miljön bland allmänheten. Miljöorganisationerna har förlorat trovärdighet i allmänhetens ögon och därmed är också miljön en förlorare. Det har funnits ett starkt miljötänk i Sverige hos de flesta av oss men nu blir miljön mer och mer ett intresse för en liten grupp hängivna, medan de stora politiska partierna knappt vågar ha den på agendan av rädsla för att skrämma bort mer verklighetsförankrade väljare.  Vi är rätt många som tar avstånd från de här fanatikerna som hanterar miljöfrågorna likt en trångsynt religiös sekt.  Sekter samlar också anhängare, vilket uppenbarligen MP och andra miljöorganisationer gör, men de skrämmer också bort väldigt många fler vanliga människor.  

Åsa Romson, nytt MP-språkrör, verkar vara en av de skygglappsförsedda i miljösammanhang. Hon har alltså i miljöns namn hällt ut rödvin i gatubrunnar (!) (vad nu det är bra för i miljösammanhang?) Hon tycker att kungen är knäpp och hon hävdar på fullt allvar att det i miljöpartiet inte finns egennytta eller maktlystnad. Hur blåögd och trångsynt och hemmablind får man bli? Och att som partiledare offentligt kalla kungen knäpp tycker jag var rätt elakt dessutom.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2481065/vi-hallde-rodvin-i-gatubrunnarna

... kan vara lagvidriga enligt europarättsjuristen Lars Ola Hull!

Han menar att EU-lagstiftningen, som är övergripande vår egen, ger markägare ett långt gående skydd mot statligt ingripande i rätten att förfoga över markegendom. Vid samhälleliga  inskränkningar i rätten till den egna marken så ska enligt lagstiftningen ekonomisk ersättning utgå, så som är fallet vid expropriering för exempelvis byggnation, gruvdrift och vid tvingande naturreservatsbildning. Det kan innebära att både strandskyddet och allemansrätten strider mot EU-lag.

Hull menar också att detta aldrig prövats eftersom markägarnas främsta företrädare i Sverige, LRF, inte velat driva frågan till prövning. Han anser att tiden nu är mogen för markägarna att företrädas av någon annan än den egna organisationen i det här fallet.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/markagarna-har-inget-att-saga-till-om_6261916.svd

Bakgrunden till ifrågasättandena av statens intrång i markägarens rätt att förfoga över sin mark är bl.a. att svenska och utländska turistföretag kör ut naturturister med buss och släpper av dem att klara sig själva utan guidning och utan att kontakta markägaren. Detta sker vecka efter vecka på samma plats med stort slitage som följd och med stora behov av hjälp som av humanitära skäl görs av ortsbefolkningen, exempelvis rådgivning vid sjukdomsfall, skador, vilsegående, allt utan ersättning.

En annan bakgrund är förstås den skärpning i praktiken av strandskyddet som genomförts de senaste två åren, åtminstone i vissa län av makthavande tjänstemän. Det innebär att stora områden nu inte längre går att bebygga på platser i landet där det finns mycket vatten, i form av bäckar, åar, sjöar och egenanlagda (!) dammar.  Besluten som bromsar byggandet ser väldigt olika ut i olika län och lägger en död hand över vattenrika områden. Utan byggnation finns varken vägar eller infrastruktur som behövs för att göra områdena tillgängliga för den allmänhet som önskar uppleva dem.

Vore intressant att i alla fall få en prövning av detta enligt gällande lagstiftning. Vad är det som ska styra; svensk lag eller EU-lag? Och då menar jag inte vad man tycker utan hur lagarna ska tolkas rent juridiskt.

 Visst behöver vi ha någon form av strandskydd åtminstone för en del av mark som ligger nära vatten och visst ska vi har kvar allemansrätten i någon form, men lagen kan behöva ses över utifrån dagens behov och om man ska förändra så bör det först vara klart vad som gäller redan nu egentligen.

... har konstaterats av SVA. Den fanns i en räv skjuten 4 kilometer sydväst om Borlänge. Skytten har skickat in fler rävar som ska analyseras. Det här är trist. Rävar är rätt så stationära i sitt levnadssätt och sprider inte den här farliga parasiten långväga, men det gör vargar och hundar. Hundar kan vi avmaska ordentligt för att hejda den  men vargar är det värre med. Det beskrivs också i Bergh - Hedin - Runnérus bok "Varg och landsbygdsboende" 
http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Nyheter/2011/05/Ravens-dvargbandmask-funnen-i-Dalarna-1.16808/ 

... heter boken som beskriver både fakta om vargen som djur och  konflikten varg - människa på det bästa sätt jag sett i bokform. Vargen som biologisk varelse finns ju mycket skrivet om men inte särskilt mycket verklighetsanknutet om just problemen i mötet med människa i nuläget. Bra att det äntligen gjorts en sån här beskrivning!

 Den är skriven av Sten Bergh, Karl Hedin, Anders Runnérus.  Jag fick ett ex per post av den alldeles nyutkomna boken eftersom författarna hittat perspektivet "Brukare - Betraktare" på min blogg. Jag känner dem inte alls, men de har läst om rovdjursfrågor på min blogg.  De delar min syn att rovdjursfrågan splittrar landet i just brukare och betraktare, dvs dels de som är påverkade i sin vardag av rovdjuren för att de är brukare av natur och djur, dels  de som inte är påverkade i sin vardag men som intresserat betraktar dem utifrån.  Och boken kom som gåva med tack för det tankespåret.

Jag kommer att skriva mer om den här boken senare när jag läst hela, men så pass har jag läst att jag kan rekommendera den för det sakliga i innehållet och för att man tar upp ett kontroversiellt ämne utan att hemfalla åt extremism eller romantisering. Den innehåller också konstruktiva förslag på hur man kan gå vidare i framtiden inom ramen för det regelverk som styr oss uppifrån, men samtidigt med respekt för de människor och djur som påverkas.

 Boken är inte så tjock och lätt att ta till sig med illustrationer i form av bilder och diagram. Köp den är rådet till alla som är intresserade av ämnet från båda sidor; brukare - betraktare!

Den kostar 160 SEK + ev frakt och  kan beställas på www.vargboken.com eller per telefon 0223 - 435 00!   


Inlägg som kommer handlar om duktiga unga skyttar från Årjäng, skulpturpark på väg till Kyrkerud,  Diethers fotoutställning på biblioteket, om snygg gäddfångst från Dennisarna, om några lästa böcker bl.a. The Dirt, Sirila gentlemän sökes, Ers majestäts olycklige Kurt och Midsommar i Stockholm. Det har varit ett par läsardagar.

... behöver vargen ingen fiende....

Här får Daniel Ligné, Jägareförbundet,  bli gästbloggare här på min blogg. Han skriver om hur den privata bevakningsmilisen av vargkramare  i Rialareviret saboterar både för djur och människor genom sin okunskap.

 Postat den 16 maj, 2011 av Daniel Ligné

"Det börjar bli riktigt otrevlig stämning i Rialareviret, och då syftar jag inte på de numera regelbundna exemplen på att dessa vargar uppträder rätt så oskyggt och närgånget. Nej, jag syftar på stämningen mellan ortsboende och utomstående vargvänner som patrullerar på trakten. Vargdebatten lyfter ofta fram de sämsta och mörkaste sidorna hos folk, det har den alltid gjort, men nu börjar det gå rejält överstyr. Jag får dagligen nya telefonsamtal och mail med den ena historien hiskeligare än den andra. Det värsta är att många av dem visar sig vara sanna.

Senaste exemplet kom i helgen. En älg slogs av vargarna rätt nära en väg och bara timmar efter att den dödats var aktionsgrupper på plats för att ”vakta” kadavret så att inte tjuvjägare kunde vakta vid kadavret. Hur tänkte man då? För det första är det ett solklart jaktbrott att ”ofreda” eller ”störa” viltet vid ett nyslaget byte. För det andra vet alla som någonsin lärt sig det minsta lilla om varg att de aldrig återvänder och käkar så länge det sitter vaktande människor i buskarna. Hur schysst är det egentligen att ”diskvalificera” kadaver för vargarna just då de har all möda i världen att föda nyfödda valpar i en lya någonstans? Jag påpekade detta för några av dessa organiserade kadavervaktare redan på lördagen, tror ni de brydde sig? Näe. Vargen och deras valpar är nämligen inte alls viktig för dessa marodörer, dem skiter de högaktningsfullt i. Dessa människor lever av konflikten och övertygelsen om vikten av deras egen insats.

Man har också gett sig tusan på att jävlas maximalt med folk på trakten genom att blockera vägar, polisanmäla kameror och fällor som inte används. Att man själv antagligen är de enda som är brottsliga genom att göra ”olaga intrång” på jägarnas och ortsboendes anläggningar skiter man i. För man vet att ingen på trakten orkar eller vågar polisanmäla, det är nämligen samma poliser som gör dessa vaninessdåd som senare ska ta emot allmänhetens anmälningar. Läs bara vad en av dessa aktionsgrupper skriver om sig själva: ”Specialisterna: Utbildade och lämpliga för uppdrag mm. De har utbildningar som tracking, polis, militär, väktar/skydd, underrättelse, spaning, foto, mm. De är samtränade och motiverade.”. Man blir ju inte supersugen på att ha dessa filurer rännande runt bakom utedasset… Sjukt.

Jag är den förste att erkänna att det förekommer övertramp och korkade avarter från alla sidor inblandade i den här vargsoppan. Men just i Riala går det nu till överdrift och något säger mig att det har med närheten till större städer och många människor att göra. Om man är beredd att ägna en helg åt att vakta en död älg utan att ta den minsta lilla hänsyn till de vargar man påstår sig värna, då är man illa ute. Inatt försökte samma vargar ta en nötkalv i närheten. Kanske hade vi kunnat undvika den attacken om vargarna fått mumsa älg i lugn och ro i helgen? Kanske är det detta angrepp som får bägaren att rinna över och skyddsjakt beviljas? Nu är det dags för några där uppe att hälla en hink kallvatten över huvudet och stanna upp och tänka till. Och det är definitivt inte de ortsboende som har en hemläxa att göra… Vill man värna vargen måste man nog visa det även genom sina insatser. Annars blir man inget annat än en korkad ”nyttig idiot” som gräver vargens grav.!"