Karin Sidenvall ...
... rapporterar jakt plötsligt. När jag såg första artikeln blev jag lite häpen men tänkte att det var en tillfällighet, hon brukar mest
syssla med sånt som tangerar avdelningen snyftreportage i NWT. Men till min förvåning
kom det fler artiklar. Karin S har ju främst
gjort sig känd som ivrig motståndare till jakt och framför allt till jägare. Dessutom hör hon till dem som är djupt känslomässigt
engagerade i vargdebatten sedan ett antal år. Hon kämpar vilt för att vi ska ha så många vargar som möjligt i Värmland och i Sverige. Därför kan det tyckas vara en utmaning mot regeln om opartiskhet och
allsidighet som normalt ska gälla på nyhetsplats i media, att just hon skriver om vargars attacker på hundar i samband med älgjakten.
Tidningens eventuella synpunkter i kontroversiella frågor ska ju uttryckas på ledarplats istället för på nyhetsplats. .
http://www.nwt.se/hagfors/article987690.ece
http://www.nwt.se/hagfors/article987238.ece
Det är intressant att fundera över vinklingarna om man lusläser Karin S´s texter, hur beskrivs händelserna?:
Den dödade vargen benämns som "en vacker vargtik", 1,5 år gammal, inte vilket djur som helst. Om hundarna finns inga
ömsinta beteckningar, inte ens beskrivning av ras, ålder namn. De förblir anonyma och därmed svårare att sympatisera med.
Jägaren har inte heller någon beskrivning, inte ens ett namn också anonym, ingen man känslomässigt kan engagera sig i.
Vargen sägs i artikeln ha hävt sig upp på hundens rygg för att som det heter i artikeln "dominera". En något märklig beskrivning
av vargens syfte, eftersom hunden blöder.
Och nu ska ortsbefolkningen inte förledas att tro att man löst något problem genom att ha dödat en varg. Den dödade vargtiken har
enligt länsstyrelsens expert troligen inga valpar och om hon har det så är det inga problem säger han, för de är så stora nu och
varghanen tar hand om dem.
Men detta bortser Karin S ifrån och hon presenterar en märklig räcka av lösa antaganden: Vargtiken skulle ju kunna ha valpar i alla
fall enligt henne, och då förutspår hon att det skulle kunna bli så att de i så fall moderlösa valparna också eventuellt skulle kunna bli faderlösa om hanen bestämmer sig
för att lämna dem och då skulle valparna kanske kunna utvecklas till
att bli "värstingar" som eventuellt skulle kunna
komma att terrorisera befolkningen, för det har hänt förut. ( Ett mycket hypotetiskt resonemang i sammanhanget och det känns
väldigt konstruerat i syfte att avskräcka från att skjuta varg, för då kan det minsann bli ännu värre!).
Vargens attack på hunden beskrivs i första hand inte som en vargattack utan som ett "möte" mellan varg och hund där vargen blev skjuten av hundens ägare.
Det görs underrubrik av det faktum att polisen utreder händelsen, vilket egentligen inte är någon sensation eftersom det sker rutinmässigt även om det förefaller helt klart laglig skyddsjakt.
I en artikel beskrivs ingående hur jägaren blev så tagen av det faktum att han skjutit en varg att han inte ville jaga mer, alltså återigen
målas bilden upp av hur förödande det är att skjuta en varg, underförstått budskap till läsande jägare; om Du skjuter en varg så
så kommer Du att ångra Dig djupt efteråt, så gör inte det. Det handlade mindre om det faktum att det är vargens närvaro, inte i första hand ångern, som
hindrar vidare jakt.
Det antyds också att enda anledningen till att jägare inte jagar älg med ledhund är att de tycker att det inte är så tjusigt. Inte en rad om att det vore omöjligt att hålla älgstammen under kontroll med enbart ledhundsjakt.
Kanske var syftet med de här artiklarna egentligen inte att rapportera händelserna utan att skapa något som liknar snyftreportage? I så fall var det ju logiskt att skicka ut Karin S. Och den som det skulle snyftas över var ju vargen, inte hunden eller jägaren eller den förlorade jakten.
syssla med sånt som tangerar avdelningen snyftreportage i NWT. Men till min förvåning
kom det fler artiklar. Karin S har ju främst
gjort sig känd som ivrig motståndare till jakt och framför allt till jägare. Dessutom hör hon till dem som är djupt känslomässigt
engagerade i vargdebatten sedan ett antal år. Hon kämpar vilt för att vi ska ha så många vargar som möjligt i Värmland och i Sverige. Därför kan det tyckas vara en utmaning mot regeln om opartiskhet och
allsidighet som normalt ska gälla på nyhetsplats i media, att just hon skriver om vargars attacker på hundar i samband med älgjakten.
Tidningens eventuella synpunkter i kontroversiella frågor ska ju uttryckas på ledarplats istället för på nyhetsplats. .
http://www.nwt.se/hagfors/article987690.ece
http://www.nwt.se/hagfors/article987238.ece
Det är intressant att fundera över vinklingarna om man lusläser Karin S´s texter, hur beskrivs händelserna?:
Den dödade vargen benämns som "en vacker vargtik", 1,5 år gammal, inte vilket djur som helst. Om hundarna finns inga
ömsinta beteckningar, inte ens beskrivning av ras, ålder namn. De förblir anonyma och därmed svårare att sympatisera med.
Jägaren har inte heller någon beskrivning, inte ens ett namn också anonym, ingen man känslomässigt kan engagera sig i.
Vargen sägs i artikeln ha hävt sig upp på hundens rygg för att som det heter i artikeln "dominera". En något märklig beskrivning
av vargens syfte, eftersom hunden blöder.
Och nu ska ortsbefolkningen inte förledas att tro att man löst något problem genom att ha dödat en varg. Den dödade vargtiken har
enligt länsstyrelsens expert troligen inga valpar och om hon har det så är det inga problem säger han, för de är så stora nu och
varghanen tar hand om dem.
Men detta bortser Karin S ifrån och hon presenterar en märklig räcka av lösa antaganden: Vargtiken skulle ju kunna ha valpar i alla
fall enligt henne, och då förutspår hon att det skulle kunna bli så att de i så fall moderlösa valparna också eventuellt skulle kunna bli faderlösa om hanen bestämmer sig
för att lämna dem och då skulle valparna kanske kunna utvecklas till
att bli "värstingar" som eventuellt skulle kunna
komma att terrorisera befolkningen, för det har hänt förut. ( Ett mycket hypotetiskt resonemang i sammanhanget och det känns
väldigt konstruerat i syfte att avskräcka från att skjuta varg, för då kan det minsann bli ännu värre!).
Vargens attack på hunden beskrivs i första hand inte som en vargattack utan som ett "möte" mellan varg och hund där vargen blev skjuten av hundens ägare.
Det görs underrubrik av det faktum att polisen utreder händelsen, vilket egentligen inte är någon sensation eftersom det sker rutinmässigt även om det förefaller helt klart laglig skyddsjakt.
I en artikel beskrivs ingående hur jägaren blev så tagen av det faktum att han skjutit en varg att han inte ville jaga mer, alltså återigen
målas bilden upp av hur förödande det är att skjuta en varg, underförstått budskap till läsande jägare; om Du skjuter en varg så
så kommer Du att ångra Dig djupt efteråt, så gör inte det. Det handlade mindre om det faktum att det är vargens närvaro, inte i första hand ångern, som
hindrar vidare jakt.
Det antyds också att enda anledningen till att jägare inte jagar älg med ledhund är att de tycker att det inte är så tjusigt. Inte en rad om att det vore omöjligt att hålla älgstammen under kontroll med enbart ledhundsjakt.
Kanske var syftet med de här artiklarna egentligen inte att rapportera händelserna utan att skapa något som liknar snyftreportage? I så fall var det ju logiskt att skicka ut Karin S. Och den som det skulle snyftas över var ju vargen, inte hunden eller jägaren eller den förlorade jakten.
Kommentarer
Trackback