Minskande intresse för miljöfrågor ...

... hos gemene man kan avläsas i undersökningar och det har skett under en följd av år. På 1980-talet ansåg 62  procent att miljöfrågan var en av de viktigaste samhällsfrågorna, medan endast 14 procent anser att så är fallet nu. Experter river  sig i huvudet och funderar varför.http://www.svd.se/nyheter/inrikes/intresset-for-miljofragor-minskar_6273310.svd

Miljöfrågorna är allvarliga och sannolikt avgörande för människans framtid på jorden. Men då måste miljörörelserna (typ Naturskyddsföreningen, ´WWF, Greenpeace osv) fokusera på de stora och allvarliga miljöproblemen, inte plottra bort sig på att vara tyck-myckna diktatorsförespråkare i frågor som mest är av känslomässig karaktär. Ett bra exempel på detta är det rabiata engagemanget för vargen som är ett av jordens vanligaste däggdjur och inte ens i praktiken hotad i Sverige längre. Det engagemanget saknar dessutom helt trovärdighet eftersom man samtidigt struntar i andra svenska djurarter som verkligen är globalt utrotningshotade såsom fjällräven och en nordlig art av rapphöna! Man driver också envist frågor som är små i miljösammanhang, typ  kraven på mängder av naturreservat, som f.ö. vansköts av staten,  i ett land som Sverige där vi sedan århundraden  har massor av välskött privatägd skog i alla åldrar tillgänglig för alla.

De stora och för jorden livsavgörande frågorna om  avfallshanteringen i olika sammanhang, behovet av renare luft, havens nedskräpning, återvinning, naturresurssparande, kemikalier i maten, energifrågorna, kommande brist på olja osv finns naturligtvis fortfarande på dagordningen men har kommit att hamna i skymundan för diverse mediavänliga pseudofrågor. En av dem som bidragit mest till det minskade miljöintresset hos stora folkgrupper i landet är Mikael Karlsson, ordf i Naturskyddsföreningen. Han är expert på att blåsa upp små men känsloladdade miljöfrågor medialt och parallellt med det se till att han själv syns och hörs; rabblande upp värsta sortens förenklingar.

Jag håller miljörörelserna själva ansvariga för det minskade engagemanget för miljön bland allmänheten. Miljöorganisationerna har förlorat trovärdighet i allmänhetens ögon och därmed är också miljön en förlorare. Det har funnits ett starkt miljötänk i Sverige hos de flesta av oss men nu blir miljön mer och mer ett intresse för en liten grupp hängivna, medan de stora politiska partierna knappt vågar ha den på agendan av rädsla för att skrämma bort mer verklighetsförankrade väljare.  Vi är rätt många som tar avstånd från de här fanatikerna som hanterar miljöfrågorna likt en trångsynt religiös sekt.  Sekter samlar också anhängare, vilket uppenbarligen MP och andra miljöorganisationer gör, men de skrämmer också bort väldigt många fler vanliga människor.  

Åsa Romson, nytt MP-språkrör, verkar vara en av de skygglappsförsedda i miljösammanhang. Hon har alltså i miljöns namn hällt ut rödvin i gatubrunnar (!) (vad nu det är bra för i miljösammanhang?) Hon tycker att kungen är knäpp och hon hävdar på fullt allvar att det i miljöpartiet inte finns egennytta eller maktlystnad. Hur blåögd och trångsynt och hemmablind får man bli? Och att som partiledare offentligt kalla kungen knäpp tycker jag var rätt elakt dessutom.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2481065/vi-hallde-rodvin-i-gatubrunnarna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback